Vi åker upp till Ulricehamn!

 
 
Jag har alltid sagt att man åker ner till Ulricehamn tidigare.
Det har alltid känts mer logiskt att säga så men nu är det kanske dags att ompröva detta.
Västergötlands högst belägna plats ligger nämligen belägen mindre än en mil från Ulricehamn så då måste det väl bli att vi åker upp dit?
361,4 meter över havet och en plats jag absolut inte hittat om det inte vore för en liten burk.
 
Men denna gråa novemberdag var planen egentligen att vi skulle åka en kyrkrunda!
Det började bra med Kyrkrundan #11 Blidsbergs kyrka
Kyrkan är en tidstypisk 1800-talskyrka i empirstil, blandad med nygotik.
 
 
Sen följde Kyrkrundan #10 Dalums kyrka och Kyrkrundan #9 Timmele kyrka i en fin följd. Det var sedan det spårade ur på själva rundan. Nr 8 låg ett par mil söder om Ulricehamn och nr 7 låg mellan Borås och Alingsås!
Nåväl, verkar inte direkt som en logisk runda så vi beslöt oss där för att göra som vi brukar, inrikta oss på det som låter trevligt i närheten i stället och det var så vi hamnade uppe i Ulricehamn.
Men först Kyrkrundan #9 Timmele kyrka.
 
 

Kyrkans äldsta delar har kunnat dateras till omkring 1150. När kyrkan på 1700-talet fick sitt nya kor tillkom också de tre höga korfönstren. Under en senare period var dessa igenmurade men vid en renovering på 1950-talet togs de fram igen och är åter ett kännetecken för kyrkan!

Kyrkan saknar torn men det verkar som att man påbörjade ett tornbygge under medeltidens senare del. Man kom dock aldrig längre än till den tunnvälvda bottenvåningen som istället blev förråd för ammunition.

 
Här fick vi verkligen ut mesta möjliga av vår tur då vi tom fick se kyrkan i två upplagor!
 
 
Bakom kyrkan låg nämligen en miniby med otroligt välgjorda miniatyrer av de äldre husen i byn.
 
 
En rätt annorlunda känsla att se de små kopiorna med orginalhusen i bakgrunden. Ingen tvekan om att detta är samma hus!
 
Eftersom kyrkrundan inte var en runda så ramlade vi över tre oerhört fina naturreservat i stället! Fast när vi körde mot Hössna Prästgaard så trodde vi nog båda att detta hade med kyrkor att göra. Det visade sig vara en plats som vi navigerade fel till inte mindre än två gånger innan vi kom rätt. Först körde vi mot Hössna kyrka (ingen gömma där, undrar varför?) och då ville gpsen ha in oss på en liten gärdesväg för att slutligen köra sista biten i en kohage. 
Gör om, gör rätt. Eftersom vi då upptäckt att det inte alls var ett hus vi letade efter utan ett naturreservat så insåg vi att kanske det finns en parkering. Jo, så var det ju! Där traskade vi ut i hagen och kom till ett vattendrag som var så där lagom söndertrampat av kor som vistas i en hage. Vi hoppade glatt från tuva till tuva och var nästan över när Lena väste ( ja hon hade dåligt med röst så hon väste). Men det finns ju en bro!!!!!
Hm, 15 m längre bort fanns mycket riktigt en bro. Den tog vi på tillbakavägen......
 
 
 
 
Jag är ju svag för naturreservat även om de kanske inte är som finast just i november. Särskilt dessa åsar som är så typiska för vår bygd gillar jag starkt!
 
 
Knätte Kullar var nästa oerhört fina plats!
 
 
Lena fyllde år denna dag så vi passade på att ta födelsedagsfikat här!
 
 
Grattis du underbara vän!
 
 
Är så fascinerad av att flera av mina allra bästa vänner är de jag faktiskt har hittat "under en sten i skogen". Skämt åsido, riktigt så har vi ju inte hittat varann, men att geocachingen haft denna bieffekt är det allra bästa med den här hobbyn!
 
Sista naturreservatet var Önnarp. En högfuktsäng och nog var det blött alltid. Det klafsade under fötterna på oss och här fanns en märkligt nybygge.
 
 
Älgtorn modell mindre eller inhägnad sittplats? Undrar så vad det skulle vara.
 
Så var då närmsta cache GaltåsenCachen ligger på Västsveriges högsta punkt 361,4 m.ö.h Galtåsen.
Här tvekade vi på om vi skulle våga oss på denna eftersom Lena var minst sagt förkyld och inte ville anstränga sig för mycket. Västsveriges högsta topp borde väl betyda en viss form av ansträngande promenad resonerade vi.
 
 
Men eftersom jag numera har järnkondis så lovade jag glatt att ta henne på ryggen om det skulle bli för besvärligt!
 
Det blev det inte alls! Detta var nog den mest lättbestigna bergstopp jag någonsin bestigit! T.o.m Römös högsta berg som är 16 meter högt var besvärligare att ta sig upp på!
Vi körde i lite lätt stigning ca 300 meter från toppen och sen var det enkel skogspromenad fram till gömman!
Men en fantastiskt rolig plats att få komma till!
 
 
Efter denna prestation så begav vi oss en mil söder om Ulricehamn till Marbäcks badplats.
Inget bad denna dag men nog den absolut längsta loggremsa jag sett!
 
 
Sen råkade vi ramla över ett skelett.  Bredgårdsmannen
 
 
Ulricehamns i särklass äldsta invånare som nu fått det lite bekvämare på äldre dagar uppe i Stockholm.
 
Lena är ju förkyld modell mera, men ändå på bättringsvägen. Det är ju bara det här med rösten som ställde till det.Viss oro infann sig inför nästa gömma Vattentornet. Där skulle nämligen finnas en och annan åttabenig insekt, enligt tidigare loggar, och om dem tycker Lena inte!
Jag kan ju inte ens skrika på hjälp om jag behöver väste hon fram. Men det gäller att vara uppfinningsrik!
 
 
Efter denna övning så gav vi oss åter in mot Ulricehamn där vi åt en god lunch innan vi avslutade med en sista kyrka.  Brunns kyrka
 
 
Den gamla kyrkan i Brunn byggdes troligen redan på 1100-talet. Resterna av den skymtar i sänkan norr om den nuvarande kyrkan (som har en egen cach "Well´s ruin" GCKYR6). År 1893 byggdes den nya, vackert och högt belägna, gråstenskyrkan, väl synlig för de vägfarande.
 
Denna kyrka hade vi båda sett förut, men då genom fönstret på den gamla ruinen!
Nu börjar denna mörka dag bli ännu mörkare och vi styr färden hemåt igen. Kyrkrundan får vi fortsätta med ett annat tillfälle för dessa trakter gillar jag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0