Blå stigar och kyrkoruiner. Ulricehamn igen!
Jag gillar ju rundor av olika slag och att det fanns en runda i Ulricehamn det var jag väl medveten om.
Förra gången vi var här så var det ju dock inte läge att ta några promenader med en tämligen förkyld Lena i sällskap.
Men denna soliga novembertorsdag så var hon frisk och vi kastade oss ut i i spåret.
Ja jag trodde ju faktiskt att det var ett elljusspår, men det visade sig vara en riktigt fin vandringsled i varierande natur. Tänk vad positivt överraskad man kan bli!
Solen står lågt i november så den orkade inte riktigt över trädtopparna förrän vi kommit halvägs på rundan.
Men när den väl gjorde det blev skogen nästan magisk. Tillsammans med all grön mossa så var det riktig njutvarning för mig!
Blå stigen är en 5 km lång vandringsled med start vid Lassalyckan, Sim- och Sporthallen och Herralyckedreven.
En vacker vandring i omväxlande natur lövskog, granskog, beteshagar mm. Märkt med blåmarkerade stolpar.
En vacker vandring i omväxlande natur lövskog, granskog, beteshagar mm. Märkt med blåmarkerade stolpar.
Utefter denna led ligger ca 10 varierande gömmor. Trevligt!
En svag novembersol denna fina dag! Även november har sina vackra sidor!
Vi hittade alla utom en men den var disablad så det gjorde inte så mycket.
Sen åkte vi vidare ut på landet mot Kyrkrundan #2 Södra Vings kyrka
Riktigt vacker kyrka men oj vad kallt det blåser denna dag.
Inser att vi måste hitta en fikaplats där vi både kan få lä och sol! Undrar om vi ska lyckas med det?
Jodå, tror vi hittade dagens soligaste och läigaste plats med ljuvlig utsikt desutom! Kan det bli bättre???
Ja, vi fortsätter vårt lilla tema med annorlunda fikaplatser. Denna gång blev det med ryggen mot en kyrkoruin!
Fänneslunda 1100-talskyrka tillhör den tornlösa typen med rakslutet kor. Huvudingången låg i den södra långväggen. Koret i öster hade ett i sten uppmurat altare med en häll av gråsten. Fänneslunda och Grovare medeltidskyrkor ersattes 1874 av en ny kyrka, varvid Fänneslunda kyrka lämnades att förfalla. 1936 utgrävdes och konserverades kyrkoruinen.
Enligt sägnen finns det en underjordisk gång från kyrkan till Herrgården som på den tiden det begavs var ett kloster där munkarnas celler ännu finns kvar ……..
Enligt sägnen finns det en underjordisk gång från kyrkan till Herrgården som på den tiden det begavs var ett kloster där munkarnas celler ännu finns kvar ……..
Jag är ju svag för ruiner, speciellt kyrkoruiner och denna var inget undantag. Fantastiskt när de är så välbevarade som denna var. Hade varit roligt att se hur den såg ut en gång i tiden. Här blev det en favvo för sådana här platser är en del av höjdpunkterna med geocaching!
Även nästa ställe var en riktig pärla!!!!! Så glad jag är att jag har min hobby!
Olofstorp – ett jordearv.
Ett leaderprojekt som går ut på att levandegöra och gestalta en kulturhistorisk mötesplats, i detta fall den ödelagda och numera rivna gården Olofstorp i skogen i Fänneslunda socken, Ulricehamns kommun.
Olofstorp uppfördes som ett nybygge under tidig medeltid (kanske ca 1000-1200-talen) av en man med namnet Olof.
Gårdens siste bonde hette Johan Andersson. Han flyttade härifrån 1896 med sin familj. Husen revs och med tiden planterades åker, äng och hage igen med gran. Nu efter upprepade röjningar och gallringar i skogen börjar spåren efter människorna åter bli synliga.
Du står nu på en av många små åkrar i Olofstorps gärde. Det första man lägger märke till här är väl det stora antalet odlingsrösen och hur tätt de ligger. Området har karterats och man kunde då räkna till omkring 200 rösen i gärdets åkrar. I det gamla bondelandskapets åkrar var det inget ovanligt med så många rösen. Tvärtom var detta ett normalt utseende i sjuhäradsbygden före jordbruksrevolutionen under 1800- och 1900-talen, då man började eftersträva stora, stenfria och enhetliga odlingsytor. På Olofstorp ligger dock rösena kvar och därmed är detta en av få platser där vi har möjlighet att studera de gamla formerna.
Stenarna värmde upp jorden och att djupt sjunkna rösen drog till sig överflödigt vatten. Rösena skyddade dessutom genom sin höjd mot kalla vindar. Så länge man använde redskap som årder och skära utgjorde de heller inget större hinder.
En otrolig skillnad mot dagens åkrar!
Kan en stenmur bli mossigare än så här?
Kungen har varit här och planterat ett berättarträd!
Den absolut bredaste stenmur jag någonsin sett!!!!!
Även konst fanns utplacerad lite här och var i denna helt underbara miljö!
Fina kulturstigar fanns det också med många fina informationstavlor.
Lustigt nog så träffade vi på dagens andra blå stig just här! Kul!
Det var egentligen bara en sak att fundera över?
Varför fanns det inte fler cacher längs stigarna här?????
En favvo blev det absolut för den cachen som fanns här! Hit hade jag aldrig hittat annars!
Hoppas verkligen kunna återvända!
Vi vänder nu hemåt. Att åka på småvägar kan ju ta betydligt längre tid än man förväntar sig ibland.....
Välbevarad gård ifrån 1700-talet.
Det gamla gästgiveriet i Hägna har en säregen historia. Där hälsade redan blomsterkonungen Linné på, på sin västgötaresa. De många föremål och ålderdomliga lantbruksredskap som bevaras i mangårdsbyggnaden, ladugården och den gamla smedjan lockar till besök.
Ett riktigt fint ställe var det verkligen!
Söta små getingar eller ska det kanske vara fåglar?
Dagens sista blev en riktig gamling.
Dagens andra kyrkoruin!
När du hittat cachen passa gärna på att titta på den fina kyrkoruinen från 1200-talet och klockstapeln med spåntak som det rings i bla vid nyår.
Södra Vånga församling hade en egen kyrka från medeltiden fram till 1866, då den var i så dåligt skick att den måste överges. Därefter hölls gudstjänsterna i Möne kyrka. Klockstapeln fick däremot stå kvar på kyrkogården, som fortfarande är i bruk. På 1930- talet restaurerades kyrkoruinen till dagens skick.
Södra Vånga församling hade en egen kyrka från medeltiden fram till 1866, då den var i så dåligt skick att den måste överges. Därefter hölls gudstjänsterna i Möne kyrka. Klockstapeln fick däremot stå kvar på kyrkogården, som fortfarande är i bruk. På 1930- talet restaurerades kyrkoruinen till dagens skick.
Klockstapeln ger skuggan i bilden. Trots att klockan ännu inte passerat 15 så är solen definitivt på väg ner och vi avslutar ännu en härlig cachingutflykt!
Många fina platser även denna dag!
Kommentarer
Trackback
