Ubåtsjakt iförd reflexväst.
Vi fick medalj igår!!!!
Lite fara för eget liv var det ju trots allt eftersom det både var älgjaktstart samt att cachen innebar viss trädklättring, men älgjägare såg vi inte till en enda och vi både hördes och syntes nog lång väg, iförda våra illgula reflexvästar. Sannolikt befann vi oss nog lite för nära bebyggelse för att det skulle vara jakt där.
U-137 var precis som förväntat en mycket bra cache. Första steget lyckades jag lösa för några månader sen, resten var fieldpussel som ju är nåt av det jag gillar mest. Snygga delsteg med bra variation ger en självklar favvo. Att stegen fick följa med på den närmare kilometern långa promenaden är jag inte heller ledsen för, då vi hade god nytta av den.
Stege hade vi oxå nytta av vid Kållands Härads avrättningsplats.
Idag en mycket vacker plats, men här finns en ruggig historia, som oftast när det är galgbackar. Lagen förr i världen var verkligen grym och då avrättning ofta var ett folknöje där många samlades och folk klättrade upp i träd för att se, fanns faktiskt även cachen uppe i ett träd.
Otäckt högt upp i ett träd tycker iallafall jag.
Detta var en multisarnas och mystarnas dag och vi gav oss sedan på 10 000 meter. Även detta en multi som visade upp ett flertal sevärda platser. Väldigt fint uppe i Rådaskogen, med riktigt fina spår att gå. En bra multi som även den får en favvo.
7335m - Råda källa var en sevärd plats vi passerade under vårt jobb med multin.
Vi har passerat ett flertal sådana här skyltar längs våra vandringar i skogarna runt Lidköping under åren. Tydligen är det anlagt ett antal leder med olika tema och detta är då vatten och geologileden som ska vara 3,6 km lång. Bra initiativ tycker jag.
Vid avrättningsplatsen fanns en likadan skylt men med texten kultur.
Den gråamulna starten på dagen visade sig så småningom bli en riktigt solig eftermiddag. Underbart, nu när alla löv skiftar i fina färger.
Stenmur modell större.
Efter att alla uppgifter samlats in på multin gällde det att räkna lite.
Jag är höjdrädd, Det har jag mer och mer tvingats få erkänna. Därför är jag mer än tacksam för att Malin inte har något emot att klättra i träd, jag kompenserar med att krypa i tunnlar i stället. Alla har vi saker vi har lättare för. Jag bidrog dock med en gnutta klättring även om det bara gällde att ta sig upp på en sten. Eftersom jag är längst så fanns inga andra alternativ. Men det är med stor tillfredställelse jag sätter fötterna på marken igen efter fullgjort uppdrag.
Mycket nöjda med vår dag avslutade vi med att ha möte inför LKE17. Jodå, det ser allt ut att bli ett event även nästa vår i Lidköping. Vi lär få fler anledningar till besök i trakterna framöver.
Kommentarer
Trackback
