En hydralisk vädur, ett naturreservat, några kyrkor och en sten vi aldrig kom till
Kanske har min nyfikenhet gjort att en arkiverad gömma adopteras och återuppstår. Hoppas det för detta var en intressant plats! hydraulisk vädur / Hydraulic ram
En gömma som arkiverades flera år innan jag blev geocachare men som hittades för ett år sedan så sannolikheten att den skulle finnas på plats var ju rätt stor ändå. Om inte så var det ändå en plats värd att besöka.
Jodå, vi hittade den och CO som la ut den 2003 och bara loggat ca 30 gömmor sen 02 svarade raskt när vi funderade över hur i all världen en person från Kalmar kan känna till denna plats, när vi som bor i kommunen sen många år inte hade en aning. Han hade en släkting som bodde bara nån km bort och det förklarar ju saken.
Får väl erkänna att geocaching trots allt är rätt allmänbildande. Det där med en hydralisk vädur hade jag ju definitivt inte en susning om att det ens fanns.....
För er som liksom jag inte viste vad det är så följer här en liten förklaring:
hydraulisk vädur är en slags vattenpump som uppfanns i slutet av 1700-talet av fransmannen Montgolfier. Väduren pumpar vatten automatiskt utan hjälp av någon annan kraftkälla än rörelseenergin i strömmande vatten. En vädur placeras därför oftast i anslutning till vattendrag med strömmande vatten. Endast en mindre del av det inströmmande vattnet pumpas ut, medan resten rinner ut genom pumpens avlopp.
Uttrycket hydraulisk vädur hämtades troligtvis från det faktum att fårbaggen kan stånga mot ett fast föremål med oerhörd kraft utan att ta skada.
Här vid "Tjummekällera" lät ägaren till Jungfrugården år 1923 göra en fördämning och montera upp en hydraulisk vädur som (enligt den gamla skylten på platsen) än idag försörjer gården med vatten. Väduren är bytts endast en gång sen dess. Tänk vilket hållbart pumpsystem egentligen! Tyvärr är vattnet numera otjänligt att dricka pga föroreningar. Pumpen var märkligt tyst så den kanske hade fått pension nu efter lång och trogen tjänst. ......
Vi fortsatte mot Nolgårdern Näs Naturreservat #2
Naturreservatet är en del av ett ca 6 km långt ås-stråk på gränsen mellan socknarna Näs och Vartofta-Åsaka . Området utgörs av minst sju mer eller mindre sammanhängande slingrande åspartier . Åsarna är uppbyggda av ortocerkalk, skiffer och sandsten .Dessa värmefångande sydsluttningar är av stor betydelse för stäppängsflorans trivsel . Ett exempel är fjädergräset Stipa Pennata . Artens egentliga hemvist är i sydeuropas stäppområden och dess förekomster på Falbygden är de enda i Norden .
Åsen ringlar sig som en stor korv mellan vindkraftverken. Häftigt. Denna dag var Malin en välbehövlig färgklick i det gråvitbruna. Men jag har varit här en solig vårdag och då är det minsann allt annat än grått här.
Vi besökte ju några kyrkor också.
Vartofta-Åsaka Kyrka var en av dem. De äldsta delarna av Vartofta-Åsaka dateras från 1100- och 1200-talen. Fram till slutet av 1600-talet fanns här också ett torn som rasade ner till jämnhöjd med kyrkomurarna. För kyrkklockorna byggdes då en stapel i trä utanför västgaveln, där en dörröppning höggs ut som en huvudingång till kyrkan. Blixten slog emellertid ner i stapeln och den nuvarande ersatte den gamla i början av 1800-talet.
Visst är det annorlunda med den terasserade kyrkogården, den raketliknande tornet och den platta, lite herrgårdsliknande kyrkan, men fint är det ändå!
Så var det då stenen vi aldrig kom till.
Jo vi kom till en hel massa stenar såklart men inte till Högasten dit vi var på väg. Ett rejät sönderkört sumphål längs stigen satte stopp för detta stenbesök. Men här i skogen var det lä. Det blåste nämligen isvindar denna dag så fikaplatsen var given. Denna gång blev det fika på ett forminne.
Här i den gamla källargrunden smakade kaffet underbart!!!!
En bra avslutning på en fin förmiddag tillsammans!
Trackback
