Med 2 meter långa "snöskor". Billingens vildmark
Alla mösaräjsares våta dröm, Billingens själ, alla mossars moder, målet för våra drömmar och mardrömmar
Storemossen.
Som jag längtat efter lite skidcaching ovch just denna plats kändes perfekt för just det!
Fast jag måste erkänna att jag inte var helt övertygad om att vi skulle lyckas trots att det var jag själv som väckte idén.
Eftersom Billingen är full av mossar och blöta pölar samt dessutom täckt med nästan 30 cm snö så var förhållanden denna gång inte var alls lika idealiska som de var vid ett tidigare tillfälle vi skidcachat. För vatten under tillräckligt tjockt lager snö fryser inte förrän det kommer i kontakt med skidor har jag upptäckt. Och när det fryser så förvandlas skidor till lååånga snöskor i ett nafs.
Därför hade vi undersökt alla möjliga vägar till Mossen Sydbillingen nogrannt och kommit fram till att bästa väg nog ändå måste vara från skaravägen då det ju är bilväg de första 2 kilometrarna. Nu visade det ju sig att det var en oplogad sådan som dessutom hade en stängd vägbom, men det var ju ändå torrt under snön de kilometrarna.
Men nog tvekade jag när vi inte kom närmare än nästan 3 km fågelvägen och vi hade ett par dm orörd snö att ta oss fram i och dessutom skulle uppför ett berg.
Ok, helt orörd var den inte, de första 300 metrarna hade en fyrhjuling kört, men efter vägbommen var det enbart djurspår vi hade framför oss.
Så mycket snö det var i skogen och fast vi var nära den mycket vältrafikerade Skaravägen var tystnaden total.
Med inställningen att "lyckas vi inte nå cachen, så har vi iallafall fått en härlig tur på skidor i naturen" så började vi jobba oss upp på berget med Billinge Blöt # 29 Storemossen i sikte.
Rätt som det var fick vi sött sällskap i spåret. En liten skogsmus fick väldigt bråttom att gömma sig igen.
Efter en inte helt lätt spårning uppför i ett landskap fyllt av snötyngda träd var vi så framme vid en jaktstuga, där vägen gick över i stig och nu började det bli mer äventyrligt. 500 meter fågelväg till första gömman men stigen kändes så klart bäst även om den var både längre och stundtals blöt.
Här var det oxå ändå mer snö så spåren blev allt djupare.
Dessutom hade vi en hel del problem med isbildning.
Det var alltså två rätt trötta töser som kom fram till Billinge Blöt # 29 Storemossen där vi valde att ta fikapaus. Ca 2 timmar hade det tagit oss att ta oss de 1,8 km fågelvägen till cachen från där vi ställde bilen.
I skydd under en stor gran i det alltmer tilltagande snöfallet satt vi och bara njöt en stund av ron och stillheten, samt nöjet av att hitta denna av naturen välkamouflerade cache långt ute i vildmarken.
800 meter bort hade vi en gammal goding från 2003: Mossen Sydbillingen
Det var ju egentligen denna som var huvudmålet men skulle vi våga oss över en jättestor ofrusen mosse????
Jo, jag var tveksam när vi satte fart mot gamlingen och inte blev det bättre när det sa plask, plask och skidorna med halva pjäxor försvann ner i vatten. Men det blev torrare redan efter några meter och sen var det faktiskt en rätt behaglig tur över mossen.
En 15 år gammal cache mitt i ingenstans som det tog oss nära 3 timmar att komma till, (visserligen med fikapaus och i behagligt tempo) men det måste bara firas! Varm nyponsoppa smakade ljuvligt!
Tillbakavägen blev precis som förväntat en betydligt lättare tripp.
Inte var det raka, vackra spår precis men det var ju ändå lättare att följa våra egna spår tillbaks.
Massor av snö i skogen, visst är det fantastiskt att så mycket snö kan bli kvar på en så liten smal gren utan att rasa av.
Tillbaks till jaktstugan så var det dags att förvandla snöskor till skidor igen. Inte hade det varit bakhalt inte, men i gengäld var det inte framhalt heller......
Nu hade det slutat snöa och himlens moln glesnade och blå himmel blev synlig.
Säga vad man vill om geocaching men jag hade aldrig kommit på tanken att gå i tre kilometer enkel väg på skidor, varav den sista kilometern på delvis ofrusen mosse med isbildning under skidorna om det inte vore för en geocache. Äventyr behöver inte vara så avancerade. Det räcker gott med en plastburk en bit från vägen för att få ett minne för livet.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Häftigt...och vackra bilder. Även om jag gärna betackar mig snömängder. Här kan vi gå till fots i skogarna
Ut på mossen känns inte som någon bra promenad idé dock. Ha det gott. Anna-Lena
Svar:
bojip
Trackback
