Vem sjutton åker skidor här?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mitt ute i ingenstans, ett par kilometer från plogad väg, stöter vi plötsligt på ett skidspår och första tanken som kommer är: "vem sjutton åker skidor här så långt från närmsta väg och civilisation???"
 
 
Fast det var ju som att kasta sten i glashus, för vad satt på våra fötter?
 
För att ta det från början så lockade ytterligare några cacher i vildmarken på Sydbillingens platå och vi beslöt oss för ännu en dag i mossarnas tecken. 
Billinge Blöt # 24 Oxebackamossen
Billinge Blöt # 25 Säxtingen
Säxtingen (Billingen)
Billinge Blöt # 28 Långtarmen är markerade på kartan nedanför och det var oxå dessa fyra som vi besökte i nämnd ordning under våra sju timmar i skogen.
 
 
Det hade inte blivit mindre snö sen vi var här sist och nu var det närmare halvmetern oplogad snö vi hade att ge oss i kast med.
Både vägbom och skylt kändes tämligen onödiga idag. Ingen risk att trotsa dessa med ett fordon såvida man inte hade bandvagn.
 
 
Sikte mot Oxebackamossen, 2,5 km framåt!
Första 1.5 km är det väg, om än oplogad men ändå relativt lätt.
 
 
Sen blev det lite trixigare.
 
 
 
Bara 500 meter kvar och det är i denna riktning vi ska!
 
 
 
 
Så var vi då äntligen framme! 3 år sen senaste logg kändes inte helt fel det heller!
 
 
Fikadags!!!!! Jo, det smakade verkligen toppen!
 
 
Vår väg mellan Oxebackamossen och Säxtingen skulle visa sig vara betydligt lättare även om det var en hel massa snö.
 
 
Häftigt att blicka upp mot skyn.
 
 
Det var även här nånstans vi träffade på skidspåret som faktiskt till en början verkade leda oss rakt mot cachen vi var på väg mot. Hur osannolikt är inte det om den legat orörd i tre år och sen plötsligt loggas dan innan vi kommer?
Nu visade det sig att skidåkaren inte hade geocaching i sikte för även nästa var det tre år sen senaste besök.
Mer och mer mossterräng blir det.
 
 
 
Och så var vi framme. Det firades med lite blåbärssoppa, för så ska väl skidåkare göra?
Vackra träd i kanten av mossen. 
 
 
Bara 650 meter kvar till den gamla cachen från 2003. Dessutom oväntat lättåkt här så vi fortsatte, även om planen inte var så från början.
 
 
Oj, vi höll helt på att köra för långt. Hade förväntat mig lite fler gömställen.
Jippie!!!! Ännu en gamling i fantastisk natur loggad!!!
 
 
 
De sista 500 metrarna tills vi åter var vid den oplogade vägen visade sig vara besvärliga igen. Eller så var det kanske det att vi var trötta efter nästan 7 timmars traskande i denna vildmark. När staven bara försvann, vilket den gjorde ibland, var inte fallet speciellt långt.
 
 
En mäktig upplevelse att ta oss runt här. Att våga bege sig ut i vildmarken, långt från närmsta väg är en upplevelse jag  varmt kan rekommendera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0