geoaventyrskaraborg

Minnen från mina turer med gps i hand, både i och utanför forna skaraborg. Geocaching när den är som bäst.

Före och efter

 

Det har ju varit event i dagarna tre och vi hann även med lite caching både före, efter och mittemellan. Detta blogginslag kommer att handla om före och efter alla event.

 

Fredagen startade ju med ett grillevent på kvällen och eftersom eftermiddagen stod till förfogande så gav vi oss av mot Kinnekulle på lite krokigare vägar än nödvändigt.

 

 Sjömannen Carl Roos är en plats vi redan visste om tack vare att vi gått förbi här på väg ut mot granncachen för några år sedan. Då undrade vi båda varför det inte fanns en gömma här.

 

 

Nu finns det det och en synnerligen passande sådan också. Historien lyder så här:

 

Carl Roos från Brommösund föddes 1825 och vid 25 års ålder var han besättningsman på vänerskutan Enigheten. Båten befann sig i Göteborg för att lasta krossglas när Carl råkade hugga sig i ena knät med en yxa. Såret fick dålig omvårdnad och snart blev Carl mycket sjuk. Han fick ligga i båtens skans.  I Vänersborg skulle båtens besättning undersökas för kolera, men båtens kapten påstod att Carl var för berusad för att följa med på undersökningen. Carls sista önska var att få återse Brommösund, men så blev det inte. När båten nådde Årnäs hade Carl avlidit och eftersom man befarade att det var till följd av kolera fick han inte begravas på församlingens kyrkogård. Hans sista viloplats blev här, en kolerakyrkogård (den befarade koleraepidemin uteblev emellertid och det är endast Carl som blev begravd här). Detta trots att det inte var klarlagt att det var koleran som tog hans liv, det troliga var att det var på grund av det dåligt skötta såret. 60 år efter Carls död kom gravstenen på plats och under åren har många rörts av den unge sjömannens öde och känt sig manade att sköta om Carls grav.

 

Vi fortsatte vår färd och kom inte ett dugg närmare Kinnekulle men vi hittade en fantastisk plats istället, nämligen Björkullasand.

En badplats som jag aldrig hittat till annars.

 

 

Molningt när vi kom, men när vi packat upp fikat visade sig solen!

 

 

Vågornas stilla kluckande på denna rofyllda plats! Underbart!

 

 

Det glittrade så fint i vattnet och vi kom att prata om guldvaskning.........

 

 

Efter en ljuvlig stund åkte vi mot Elljusspår 1. Här fick vi även sällskap av team Tellus och Gåsebacken.

Ett lite annorlunda elljusspår, främst för att det var ovanligt naturskönt.

 

 

Vitsippor!!!!! Motljus!!! Vackert!

 

 

Backigt var det också, men vi skulle snart fylla våra magar med grillad korv så det gjorde ju inget alls. 

Blev imponerad av hur grönt det var här på Kinnekulle. Hemma har inte löven slagit ut alls lika mycket ännu.

När alla gömmorna var hittade gav vi oss av mot grilleventet vid stenbrottet. Bra avslut på en trevlig eftermiddag!

 

 

Hela eventhelgen avslutades med ett citoevent vid Villabadet och denna dag hade jag rustat mig med vinterjacka efter att ha kämpat mot de kyliga vindarna i dagarna två.

Kanske det just därför blev den varmaste dagen av de tre.

 

 

Vi plockade ihop lite skräp, men konstigt nog var det rätt lite av den varan. Det kändes ju trots allt skönt, och efter en timmes plockande var det nu ännu renare.

 

Saft och kärleksmums bjöds det på innan vi gav oss iväg på lite egna äventyr.

Här gick som tur var allt bra även om det höll på att sluta med förskräckelse. Länge sen jag blev så rädd som när en av de mindre grenarna brast.......

 

 

Vi fortsatte med lite mindre adrenalinpåslag och åkte för att spana in backsippor istället.

 

 

Backsippebacken en riktigt naturskön plats där vi avslutade vår dag med att avnjuta matsäcken. Kärleksmums räcker ju bara en begränsad tid att fylla magen med så här blev det mackfika.

 

 

 

Mängder av backsippor på marken, den slingrande bäcken långt där nere i dalen och solen som gassade.

Lite i lä från den även idag kyliga vinden.

Underbart!!!!

 

 

 

 

Så fina backsippor! Jag har utslagna sådana i trädgården, men jag vet också om ett ställe med vilda backsippor. Får kanske ta vägen förbi senare.

Nu har jag varit vid de vilda backsippornas backe. Jag hittade två stånd knappt utslagna. Det var roligt att de fanns kvar, men de borde varit fler. Bilder kommer på bloggen. Tur det finns fler på andra håll.