Limmared levererar igen
Vissa platser hamnar man på många gånger på relativt kort tid. Limmared är en av de platserna som jag besökt 4 gånger detta år. Innan dess hade jag aldrig varit där alls.
Men det finns några duktiga cachekreatörer i trakten och när CO till The fallen angel´s treasure tipsade om att den var väl värd ett besök så hamnade den ju såklart på min sen tidigare nämda önskelista.
Pratade med maken om han ville följa med på en tur, men eftersom det är trevligt med sällskap så fick även Lacksen och MAN33 frågan. Som tur var lyckades vi hitta en ledig dag och i lördags bar det av.
Först jagade vi barbiedockor ute i skogen. Jodå, i Limmared är de högt uppsatta de där dockorna.
Efter det råkade vi passera Nio meter. En terräng 5 men eftersom golfplockare, metspö, tejp och hårsnodd fanns med så löste vi både nedplockning och återsättning riktigt lätt. Att ha hästsvans visade sig alltså vara riktigt bra även när man cachar.
Högt högt. Säkert 9 meter upp. Nu är det bara upp igen som återstår.
Lunch i Limmared. Ja mitt val i den orten var som vanligt Glasets hus. Kan det ligga en cache vid regnbågens slut tro?
Upptäckte när jag kom hem och kollade korten att de i mitt tycke konstiga fönstren på framsidan faktiskt hade en betydelse. Kan inte fatta hur jag missat det innan.
Bruksorten´s Letterbox visade sig vara en trevlig bekantskap som gav oss svarta tummar.
Varför gå på trottoarer när man kan gå mitt i vägen?
Lite sightseeing i byn fick vi på köpet. Lite sol, regn och hagel omväxlande under promenaden dessutom.
Och så var det ju fingeravtrycken. Tydligen förväntades det ett sådant i loggboken. Kul ide!
Så till dagens huvudattraktion. Den fallna ängeln. Vi inväntade mörkrets inbrott med att leta fikaplats.
Alldeles för hög sten blev omdömet ovanför så vi valde den nedanför. Kanelbulle var inte fel och en kopp kaffe.
Ett härligt äventyr alltmedans mörkret föll.
Spoilar inget med dessa bilder, kan bara säga att ju mörkare desto ruskigare. Helt klart en riktigt bra cache som avslutning på en mycket trevlig dag.
Hemfärden blev sen en ännu ruskigare upplevelse. Vi råkade ut för svartis och när bilen bara kanade trots 30 km i timmen och vinterdäck så är man allt annat än kaxig. Som tur var kom vi hem helskinnade även denna gång.
Kommentarer
Trackback
