Fjällastigen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vad i all världen ska vi prata om att göra nu?
För nog har vi pratat om att gå Fjällastigen minst ett par gånger om året de senaste åren. Men alltid har det kommit nåt i vägen.
 
 
Igår kom vi makalöst nog iväg! Varken väder, vind, sjukdomar eller andra förhinder denna gång. Härligt!
Rustade med matsäck för en milslång promenad gav vi oss så iväg. Små informationsskyltar om allt mellan sägner, torpställen och diverse fågearter förgyllde vandringen.
Det började vackert!
 
 
Uppför bar det och strax fann vi ruinerna efter en kvarn. Här hördes bäckens brusande på långt håll.
 
 
 
November har inte varit en av de soligaste månaderna detta år, så även denna dag. Men trots att himlen ligger jämngrå har naturen sina färgnyanser.
 
 
Stigen var lättvandrad, om än lite kuperad speciellt de första kilometrarna.
Här fick vi nästan lite Tivedenkänsla.
 
 
 
En utsiktsplats fanns det som förärats en egen cache. Här fanns även en enklare fikaplast. Vi tog bara en vattenpaus där och jag glömde ta kort..... Fast utsikten var nog bättre för ett antal år sedan.
 
Grisabäcken. Riktigt välfylld med forsande vatten. Vackert!
 
 
Bland mossan hade en ensam and gömt sig.....
 
 
Nu övergick vandringen till att bli lite mindre naturskön.
 
 
Många ställen var avverkade de senaste åren och vi traskade tappert på i väntan på en fikaplats. Vid Fjällastigen 18 trodde vi oss kunna finna en sådan, då den låg precis intill en sjö vid namn Våtasjö. 
Hittade en skylt med rastplats som pekade mot en plats ca 200 meter från stigen och dit började vi gå. Det var bara ett litet problem. För att komma ända fram behövde vi gå på spång över våt våtmark och denna spång var halare än hal. Ingen av oss ville ta ett ofrivilligt sumpdopp, så vi fortsatte längs fjällastigen i stället.
Nu var klockan närmare ett och orken tröt. Vi hittade till sist en platt sten i diket vid Fjällastigen 22 som dög bra till att duka upp vår medhavda matsäck på. Inne bland granarna vid gömman behövde vi nästan ficklampa för att se, trots att det var mitt på dagen. Nog är november mörk alltid.......
 
Promenaden fortsatte med förnyade krafter och nu loggades cache efter cache i ett betydligt snabbare tempo.
 
 
Vid nästa sjö visade kartan att det skulle finnas ännu en fikaplats. Fattar inte att vi inte såg den?
 
 
Fast cachen hittade på bra koordinater!
 
 
Sista biten på vandringen var riktigt fin. Mossig skog
 
 
 
Bokskog
 
 
 
Till sist öppnar sig landskapet i ängsmark. Vackert!
 
 
 
40 cacher långs en ca milen lång runda. Inte alls illa att den nu är full med glada små gubbar.
Tänk att vi kom dit till sist iallafall!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Gick den leden en sommardag för några år sedan. Tog nog fem timmar. Tröttande, men kul. Polemiken i Limmared har lite färre cacher, 30 ungefär. Bättre så. Den rekommenderas absolut. Men man behöver förstås tid på sig där också. Lite roliga frågor längs vägen finns också, till en bonuscache. // Anna-Lena

Svar: Ja, vi tog allt fem timmar på oss oxå. Tack för tipset! Den ska vi satsa på framöver när väder, vind samt tid tillåter! Ha det gott!
bojip

2019-11-20 @ 22:13:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0