Hem genom en åskfront
Två dagar på airbnb i Tullinge är till ända och vi ska köra hemåt igen. Med varningar om ett åskväder modell värre från vår värdinna styr vi färden söderut igen. Än skiner solen och det är över 20 grader varmt när vi börjar dagen med en riktigt rolig letterbox, Letterbox in Brantbrink, belägen bara 800 meter från boendet.
Jodå, den får en favvo även av mig, en enkel ide men ack så kul.
Så åker vi mot JK #1 "Countryside roads and a rock", en gammal goding.
Blev riktigt glad över att hitta orginalloggen i gott skick i cachen. Så mycket man skrev där på den tiden!
Fast å andra sidan så loggade man nog inte så många åt gången. Och kanske man inte skrev så mycket på nätet i gengäld?
Vi fick oss en liten promenad upp på berget i samband med denna och det var ju tur eftersom nästa stopp blev ett väldigt spontant gofikastopp. Modell gigantiskt.
Slottsrundan #1 Taxinge bjöd på ett utbud minst sagt värdigt ett kakslott. Fast med gårdagens alla steg i benen kände vi att det kunde vi unna oss.
Hur i all världen ska man kunna välja nåt av allt detta? Hade lätt kunnat plocka tallriken full.
Valet föll till sist på en väldigt god mandeltårta med citronkräm och choklad.
När vi närmar oss Västerås börjar himlen se alltmer hotfull ut men än är det uppehåll och inga åskknallar hörs.
Ungefär här får jag meddelande från sönerna i Linköping att det är ett himla åskoväder med blixtar var 5 sekund men än så länge är det lugnt hos oss.
Planen var att logga Picknick på Djäkneberget, där loggningen gärna fick innehålla en bild på vad just en picknick kan innehålla och det kändes som ett riktigt kul upplägg. Fast först skulle vi bara gå en werigo, tänkte vi.
Av det blev intet för strax efter start började det regna lite smått, något som snabbt övergick i hagel, så vi tog vår tillflykt till en dansbana under tak strax intill.
Precis när vi hunnit inunder hälsade även Tor på rejält, med blixt och muller exakt samtidigt.
Werigon fick vänta, och picknicken kändes som en bra ide att ta exakt där vi var (under tak) i stället för 100 meter bort i spöregn.
Ostmacka med hemgjord plommonmarmelad smakade mums, under tiden som regnet smattrade på taket och åskan mullrade.
Lite mindre regn så nu kunde vi logga spöket iallafall.
Några småstopp blev det till innan vi nådde skaraborg igen, men det var mest för att sträcka på benen.
Blev en väldigt lyckad resa, trots att Tor bråkade med oss på vägen hem.
Kommentarer
Trackback
