Tunhem, ekar, stup och grottor
Torsdag var egentligen en dag jag skulle pyssla lite på hemmaplan, men det utlovades en riktigt stor sol!! Jag och Konagirl77 hade pratat om att göra ännu en "ut i spenatentur" på onsdagen, men kanske att hon kunde tänka sig att byta dag, och kanske till och med byta utflyktsmål?
Jomenvisst, och iväg kom vi så, denna soliga torsdagsmorgon.
Destination ställdes till Hunneberg och vandringsleden Stigen: Tunhemsstigen.
En ca 4 km lång tur utlovades i fin miljö. Och ja, vilken otroligt fin vandring vi fick! Visserligen tog den sina timmar, trots att den bara sades vara 4 km, men så blev det en hel del fotostopp och vi hade absolut ingen brådska, det får man inte ha när det är så mycket att se tycker jag.
Vi startade vid den fina hembygdsgården.
Fullt med snödroppar som blommade och det var absolut vår i luften.
Västra Tunhem är känt för sina ekhagar och det fanns många av dem.
Gillar verkligen hagmarker i sol.
Leden var till en början lätt att följa med nya spångar och snart passerade vi Västra Tunhems kyrka med sin fina kyrkogård. En bäck porlade rofyllt.
Vi fick lära oss mer om ortens björnfångare av stora mått.
Så närmade vi oss Kalkgrottorna
Frågan var, hur luktar stenen?
Groupie med grottornas väktare.
Innan vi går vidare ska den stora eken strax intill få en kram.
Rester av en kalkugn.
Nu började det kurra i magen och vi funderar över lämpligt fikaställe, kanske Tunhemsklinten: Tunhemsstigen kan vara ett bra sånt?
Fast hur ska vi komma upp?
Här tappade vi bort stigen, men det gick bra ändå. Upp kom vi till denna fina plats.
Och ja, det gick ju jättebra att fika här. Vilken sanslös tur att vi tog med oss det, för vandringen tar sin lilla tid.
Vi fortsätter mot cachen med det märkliga namnet Altanen: Tunhemsstigen
Det var här vi ångrade oss att vi redan fikat. Så ljuvligt skönt i solen på denna klipphylla.
Stigvalet var inte självklart så vi valde att satsa på Skvaltkvarnen som nästa cache. Lite utanstigvandring blev det dit men det gick bra.
Väldigt vacker plats!
Så till den berömda!
Lite mer trädkramning!
Vilken bjässe!!! 800 år är inte att förakta, speciellt som den fortfarande verkar vara vid god hälsa.
Vi fortsätter runt prästgården och hamnar på ett gravfält.
Stigen fortsätter, men vi råkade tappa bort den lite igen. För inte var den så här krokig inte......Dessutom gissar jag att man inte skulle behöva ta ett jätteskutt över bäcken.
Fyra timmar från att vi startade var vi åter vid bilen. Vilken fantastisk vandring vi fick! Helt klart värd att gå och det känns som jag gärna återkommer en försommardag nån gång framöver.
Upp igen på Hunneberg och mot nya mål.
Just här gick stigen lite för nära, måste erkänna att här var det väldigt högt.
Fast cachen låg snällt en bit från kanten som tur var.
Finfin utsikt och självklart valde vi att äta vår lunch just här.
Så var det bara några få cacher kvar, Nightmare cave var en av dem.
En helt unik plats, en av Nordens 2 guldspikar finns här. (GSSP)
Den unika spiken som jag först trodde var en trägren.
Ja, det var in i grottan vi skulle. Mysigt!!!
Drippelidropp, fast vi klarade oss från att bli så blöta.
Riktigt häftig plats som fick bli sista fotostoppet på denna riktigt fina tur.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Så fint! Dit skulle jag absolut kunna tänka mig att åka. Finns så många fina platser. När det blir vår och torrare i markerna, då får vi ge oss ut på några rundor.// Anna-Lena
Svar:
bojip
Trackback
