Ännu mera Kinnekulle!
Jodå, kinnekulle är vackert och det ligger lagom långt bort för att man inte ska ha hunnit plocka berget på cacher helt och hållet så vi ville allt ta en liten tur däråt till.
Tänk, jag har inte varit på Kinnekulle på flera år, så plötsligt åker man dit fyra gånger på mindre än två månader. Så det kan bli ibland.......
Ett av de första ställena vi besökte under dagen var Kållängens Tingshus.
En fridfull plats där det faktiskt verkar vara en hel del aktiviteter fortfarande.
Kållängens tingshus ligger vid den gamla sträckningen av riksvägen mellan Götene och Lidköping. Kållängens (stavas även Kollängen) gästgiveri i Husaby socken var tingsställe i Kinnefjärdings tingslag från och med 1661, men enligt domboken hölls det första tinget här redan 1653.
Idag var det ett vandrarhem intill.
Källby hallar
Tänk, jag har inte varit på Kinnekulle på flera år, så plötsligt åker man dit fyra gånger på mindre än två månader. Så det kan bli ibland.......
Ett av de första ställena vi besökte under dagen var Kållängens Tingshus.
En fridfull plats där det faktiskt verkar vara en hel del aktiviteter fortfarande.
Kållängens tingshus ligger vid den gamla sträckningen av riksvägen mellan Götene och Lidköping. Kållängens (stavas även Kollängen) gästgiveri i Husaby socken var tingsställe i Kinnefjärdings tingslag från och med 1661, men enligt domboken hölls det första tinget här redan 1653.
Idag var det ett vandrarhem intill.
Källby hallar
Jag gillar gravfält och här fanns det dessutom ett par imponerande runstenar!
Den norra stenen är hednisk. Den kan föreställa asaguden Tor som knyter sitt berömda styrkebälte "meginjordr". Det saknas dock Tors mest kända attribut, hammaren Mjölner, men den kan ha funnits på en nu mer avbruten del av stenen.
Denna Södra stenen är kristen och har ett kors. Genom att ställa stenarna mot varandra blev de en symbol för kampen mellan hedendom och kristendom på 1000-talet.
Så vidare till Smittan
Kolerakyrkogården, Skattegården, Skeby.
Kolera kom till Sverige på 1830-talet. Värst drabbades städerna.
I Källby pastorat dog 52 personer i denna sjukdom mellan 1830-1880.
Ungefär en tredjedel begravdes här.
Kolera eller vattusot, som det kallades på 1800-talet, är en mycket
smittsam tarmsjukdom. På grund av den stora smittorisken valdes
denna plats till begravningsplats. På 1800-talet kallades detta område
för Himmelsgårdsliden.
En fin plats som väl förtjänade en cache!
Bestorp den försvunna Herrgården
Under tidig medeltid donerades Bestorp till biskopsgård för biskopen i Skara stift.
Vid reformationen 1527 miste kyrkan många av sina gårdar och många vandaliserades och fick förfalla. Då kyrkan inte längre förvaltade Bestorp kom den att skänkas till olika adelssläkter.
Manbyggnaden uppfördes 1840 och därvid också de stora stenlagda gårdarna vars murar ännu kvarstår till takhöjden.
Numera ägs Bestorp av Råbäcks bruk och sköts i sambruk med övriga gårdar under Råbäck. Idag kvarstår endast en ruin som minne över den stora fina gården.
Ojojoj! Vilka ruiner! Men det märks att det var ett tag sedan en kossa trampat omkring härinne!
Undrar så varför den här fina herrgården övergavs!
Stenbrottet (FreddyKarma #4)
I stenbrottet kan man se 40 meter av Kinnekulles mäktiga lager av kalksten, den s.k. ortocerkalken. I stenen syns fossil av bläckfiskar och kräftdjur som levde i havet för 400 miljoner år sedan, då bergarten bildades. Kalkstenen avsattes under ca 50 miljoner år (1 mm per 1000 år). Den är tydligt skiktad och olika färgad på olika nivåer, grå, gröngrå eller rödbrun. Dessa skikt är av olika kvalitet och har använts för olika ändamål. Den undre rödstenen har brutits för cementtillverkning och kalkbränning. De övriga lagren är gråsten eller täljsten, övre rödsten och leversten.
Så vackert det ändå är här!
Som vanligt när vi är ute och cachar så är det jag som blir hungrig först.
En bra fikaplats hittade vi iallafall.
Att det sen låg en cache en bit bort gör ju heller ingenting!
Utsikten
Kinnekulle Barndomsminne #1
gpsen ville ha ut oss på förbjudna små grusvägar för att komma till denna gömma!
Klart man lyder en sådan uppmaning......
Efter att ha skumpat omkring en bit på den vägen kommer vi till en vägbom (som tack och lov är öppen) och utanför den går en stor, fin asfaltsväg och dessutom ligger en camping här med denna fina utsikt.
Tror vi kunde valt en bättre väg, men några fina barndomsminnen fick vi ta del av tack vare detta!
Vackert väder hade vi, funderar just på om det inte är en annan klimatzon här för solen verkar alltid skina på kinnekulle!
Berget har fortfarande några gröna små lådor oöppnade men de får vänta till tidigast hösten. Kan ju vara fint här då med och har vi tur kan det ha kommit fler gömmor till dess!
Manbyggnaden uppfördes 1840 och därvid också de stora stenlagda gårdarna vars murar ännu kvarstår till takhöjden.
Numera ägs Bestorp av Råbäcks bruk och sköts i sambruk med övriga gårdar under Råbäck. Idag kvarstår endast en ruin som minne över den stora fina gården.
Ojojoj! Vilka ruiner! Men det märks att det var ett tag sedan en kossa trampat omkring härinne!
Undrar så varför den här fina herrgården övergavs!
Stenbrottet (FreddyKarma #4)
I stenbrottet kan man se 40 meter av Kinnekulles mäktiga lager av kalksten, den s.k. ortocerkalken. I stenen syns fossil av bläckfiskar och kräftdjur som levde i havet för 400 miljoner år sedan, då bergarten bildades. Kalkstenen avsattes under ca 50 miljoner år (1 mm per 1000 år). Den är tydligt skiktad och olika färgad på olika nivåer, grå, gröngrå eller rödbrun. Dessa skikt är av olika kvalitet och har använts för olika ändamål. Den undre rödstenen har brutits för cementtillverkning och kalkbränning. De övriga lagren är gråsten eller täljsten, övre rödsten och leversten.
Så vackert det ändå är här!
Som vanligt när vi är ute och cachar så är det jag som blir hungrig först.
En bra fikaplats hittade vi iallafall.
Att det sen låg en cache en bit bort gör ju heller ingenting!
Utsikten
Kinnekulle Barndomsminne #1
gpsen ville ha ut oss på förbjudna små grusvägar för att komma till denna gömma!
Klart man lyder en sådan uppmaning......
Efter att ha skumpat omkring en bit på den vägen kommer vi till en vägbom (som tack och lov är öppen) och utanför den går en stor, fin asfaltsväg och dessutom ligger en camping här med denna fina utsikt.
Tror vi kunde valt en bättre väg, men några fina barndomsminnen fick vi ta del av tack vare detta!
Vackert väder hade vi, funderar just på om det inte är en annan klimatzon här för solen verkar alltid skina på kinnekulle!
Berget har fortfarande några gröna små lådor oöppnade men de får vänta till tidigast hösten. Kan ju vara fint här då med och har vi tur kan det ha kommit fler gömmor till dess!
Trackback
