Det var bondens kvarn och när den kom skedde en förändring av brödkulturen, från den urgamla färskbrödskonsumtionen till storbak halvårsvis, beroende på svårigheten att lagra mjöl en längre tid. Surbröd och hårt bröd med lång hållbarhet blev följden av kvarnverksamheten.
Många malde helst på nätterna då man hade den uppfattningen att kvarnen gick bättre, "vattnet var tyngre då".
Kvarnarna hade ofta ett dåligt rykte. Folktron sade att här fanns övernaturliga väsen. Här kunde näcken eller bäckamannen, kvarnrå, tomtar och goenissar förkomma. Det sas att "di Små" hjälpte de varsamma och ställde till det för de ovarsamma.
På en karta från andra hälften av 1600-talet finns dokumenterat att på denna plats låg en skvaltkvarn. Den kvarn du ser är uppbyggd enligt den gamla principen med horisontalt liggande vattenhjul och en stående axel upp till kvarnstenarna. Lagren liksom hjulen och vattenrännan är gjorda i ek.
Självklart var vi ju tvugna att testa om det gick att släppa på vattnet och det funkade alldeles utmärkt!
En underbar plats vi aldrig hittat utan den där lilla plastlådan!

Vått, vått, vått var det i skogen men är det inte lite sol trots allt?
Vidare till ett annat smultronställe: Den Riktiga Tomten

Den riktiga tomten må bo i Rovaniemi men det är här han är på julaftonens förmiddag. Tomtens medhjälpare serverar glögg och pepparkakor.
Här fanns både arbetskläder och önskelista så det måste ju stämma........
Vi passade på att önska oss lite mer solsken och jag tror nog tomten hörde oss ändå!
Om man inte tror på tomten så var det en gång Lars-Augusts (1870-1956) gamla stuga.
Han var en gårdfarihandlare som drog vida omkring med sitt lager och han hade som specialitet att komma och plocka upp sitt lager precis när det vankades mat i gårdarna.
Vi fortsatte en bit på elljusspåret mot
Älgfällan
Ännu en av alla dessa fångsgropar som det tydligen finns ett antal av överallt i vårt land. De stora stensatta kan jag förstå varför man gjorde men de små groparna har jag inte riktigt förstått förrän nu:
Detta var det närmaste vi kom en älg och älgjägare denna dag!
Hyringa ödekyrkogård!
Sedär! Nu kom ju solen! Jag gillar gamla ödekyrkogårdar! Precis som med gravfält är det platser med stämning!
Ännu en fin plats denna dag!
Vad passade väl bättre här i solskenet än.......
Kaffepaus!
Hur länge det funnits kyrka här vet man inte. Det äldsta beviset är den romanska dopfunt från tidig medeltid, som nu finns i Fridhems kyrka. Man vet att en katolsk munk levde här 1308, 'Helgo, Curatus in Länghem.' Efter den sista renoveringen 1829 beskrivs kyrkan vara av sten med ca 1 m tjocka väggar och plats för ungefär 150 personer. Kyrkan saknade torn, men det fanns en klockstapel med två klockor bredvid. Redan 1724 började diskussionerna om att bygga en ny kyrka gemensam för Längnum, Malma och Hyringa. 1853 kom beslut om att en ny kyrka skulle byggas. Långa diskussioner om var denna skulle ligga fördes. Till slut enades man om platsen där nu Fridhems kyrka ligger. Sista gudstjänsten i Längnums kyrka hölls 10 februari 1868. Kyrkan revs och stenen från murarna kördes till den nya kyrkplatsen.

Från den gamla kyrkplatsen åkte vi till den "nya" kyrkan
Fridhems kyrka
Jag är van vid vita kyrkor men härute på varaslätten har jag sett flera gula så även denna
Mitt ute på en åker låg denna fina kyrka med en toalett som gav oss en riktig nostalgitripp som bonus!
Jag gillar även gamla broar.

Baljefors var ett ställe som överaskade oss stort. Vilken magnifik bro!!!! Dessutom en riktigt vacker plats!
I Främmestad forsar Nossan under en gammal stenbro från 1860 som fortfarande används.
Namnet på forsen har en särskild historia. I forntiden stod ett slag på Baljemon mellan kung Ane och kung Balje. Kung Balje stupade vid Frisegården i Anestad (se cachen "Baljemostriden"). Kung Baljes son jagades ned i forsarna i Nossan och drunknade, därav namnet Baljefors.

Bärebergs Kyrkaett antal kyrkor har jag sett under min geokarriär. Det är riktigt kul
för de är oftast vackra och egentligen kan jag tycka att varje kyrka borde ha en egen geocache!
Detta var nog den största kyrkklocka jag sett!
Nu började stora regndroppar falla från himlen och vi var fördiga att ge upp för dagen. Men först tog vi en tripp in i Nossebro för att få en bit mat. vi hittade ett mysigt kaffe och lustigt nog slutade det att regna igen så vi styrde målet för gång nr 15 denna dag mot en cache jag länge velat besöka:
Lustigt nog så har det alltid kommit något i vägen varje gång vi försökt ta oss dit............
Fina runda stenar som är slipade i jättens gryta!
Enligt tradition friade jätten Hösse till en jättekvinna, men fick korgen. Han skulle dock få återkomma om han gjorde en stor gryta. Hösse satte genast igång med sitt arbete, men detta tog lång tid. Sent omsider blev han dock färdig med sin gryta och visade upp denna för jättekvinnan, vilken blev belåten. Men nu var det Hösses tur att dra sig tillbaka. Anledningen var att kvinnan blivit så anskrämligt ful under den långa väntetiden. Hösse flydde hals över huvud och tog vägen förbi Sälltorp där man än i dag kan se avtryck av hans föttter och fingrar när han kravlade sig uppför berget.
Jättegrytans diameter är ca 4 meter och djupet ca 3 meter.
Självklart var grytan vattenfylld! Hade varit konstigt annars efter allt regn.........
Elings stenvalvsbro är en liten och gammal bro över Viskebäcken. Spännvidden är endast 1,4 m och troligen byggd 1910, eftersom en sten med det årtalet hittades när bron restaurerades år 2001. Det som är speciellt med denna bro är dess kraftiga konstruktion, vägen som bron bär var en av Vara kommuns två Klass 1 vägar, dvs högsta klassen.
Vägen som går över bron är en del av den gamla riksvägen, mellan Stockholm och Göteborg. Denna grundades under tidigt 1600-tal och blev senare den välkända E3an. Dess sträckning flyttades under sent 1900-tal och benämningen har numera ändrats till dagens E20.
Det har allt hänt en del med vägarna de senaste åren............
Mörkret börjar falla och efter en lite kusligare upplevelse beslöt vi oss för att avsluta dagen med
en grustäckt i Vedum

Länsstyrelsen beslöt att återställa platsen år 2007 och resultatet var riktigt fint tycker jag.
Massor av smultronställen hittade vi denna dag och vi lyckades ju hitta grytan till slut även om vägen dit inte var den rakaste!