Svamp, tjuvar och häxor samt en hel massa höjdkurvor.......
Lena hade ledig dag och vi planerade för ett par timmar tillsammans.
Det blev en synnerligen minnesvärd tur.
10 loggade burkar blev resultat och inte mindre än 3 favvopoäng ville jag dela ut. Tur att jag hade några på lager, annars hade det blivit svårt.
Vädret kunde inte vara bättre: Strålande sol från en knallblå himmel!
Vad vackert Sverige ändå är denna tid på året!
Vi styrde färden mot Bankeryd och som vanligt hade jag ett par gömmor på önskelistan......
Först ut var Röd med vita prickar.
Namnet fick mig osökt att tänka på
En myst där man skulle ta sig till startkoordinaterna och där få vidare instruktioner.......Väldigt fin skog där flera leder verkade passera och visst hittade vi instruktionerna!
Så här hade jag faktiskt ingen aning om att man kunde göra en myst, men jag gillade varianten. Kul! Här blev det poäng!
Nästa gömma på min önskelista var Tjuvanabben
En tjuv rymde en gång från en båt och simmade iland här enl.F. Andersson 1931.
Oj vilken plats!!!!! Redan innan vi hittat gömman var vi överens om att här blir det poäng!
Vackrare plats att logga på får man leta efter!
Här uppe på klipporna packade vi upp vår matsäck. I den fanns det mackor med keso, avocado och rödlök samt en nybakad kanelbulle som efterätt till kaffet. Inte helt fel!
Långt därnere var vattnet, alldeles kristallklart!
Vi fortsatte med ytterligare två vackra platser:
och Utsikten
Ojojoj, tänk att bo i området här där dessa två gömmor fanns......Brukar alltid säga när någon bor så fint att det säkert är kallt på vintern, men inte ens det kändes det att det var här......
Sista önskegömman, tillika poänggömman var en multi. Kapten Elin. En oerhört trevlig multi där vi även fick bestiga ett antal höjdkurvor. Hade redan gett oss i kast med några tidigare under dagen men här blev det som sagt mer.
Vi valde som vanligt en inte helt lätt väg. Givetvis hittade vi en betydligt lättare väg sen.
Kapten Elin var en läkekunnig kvinna som besatt magiska krafter. Hon hade försvurit sig åt djävulen och företagit resor till helvetet. Hon anklagades som häxa och dömdes att brännas på bål av lagman Nikolaus Stedt. Kapten Elin svor en förbannelse över Nikolaus och hans familj innan hon brändes. Delar av förbannelsen slog in direkt, andra väntar på att slå in än idag om vissa saker ändras.
Vi fick följa i Elins spår med start vid hennes grotta, till offerstenen där djuroffer åt satan gjordes under påverkan av konstiga rökelser, drycker och örter. Slutligen kom vi till platsen där Elin brändes på bål.
En mycket bra multi med en synnerligen passande final!
Här är Lena i närheten av Kapten Elins grotta!
Dagens sista gömma blev Fagerlid Strand.
Denna kommer jag att minnas........
Min logg:
"Jodå, den här kommer jag att minnas........Först hamnade vi vid fagerhults reningsverk. Märkligt vad gpsen kan få en till. Mötte en ung kille på moped, undrar vad han gjort vid reningsverket???? Vänd och in på en bättre väg, men där hamnade vi efter en guldfärgad bil, vars ägare nog var oerhört rädd om bilen för han körde inte en gnutta fortare än 3 km i timmen på den rätt bra vägen. Då är 1 km LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGA...........Vad han skulle ut i skogen att göra undrar jag dock om han nu var så rädd om sin bil? Nåväl, vi trotsade även sista backen (där Ilbrutto fick ringa bärgningsbilen) och hittade en vändplan full med ris. U+L&CO rensade efter bästa förmåga så det gick att vända men råkade skära sig på en av grenarna så även blodvite uppstod. Sen hittade vi burken! Dagens sista denna underbart varma dag. Fin plats men det är nog vägen dit jag kommer att minnas. På återvägen gick det fortare, av guldbilen såg vi inte ett spår! Tack!"
Delar med mig även av Ilbruttos logg eftersom vi båda hade väldigt roligt åt den på vägen hem.
"Tack Team ClutchControl för cachen, tyvärr måste jag erkänna att jag inte hann njuta så mycket av platsen, resten av denna logg har inget med vare sig din cache eller val av plats att göra, bara min egen dumhet.
Ja då är man väl en riktig Geocachare nu då.
Efter att ha lämnat av dottern på en fest i trakterna konstaterade jag att jag var väldigt nära en av få cacher i Habo kommun som jag inte har tagit. Det verkar ju vara en så där bra idé redan här, att försöka sig på den alltså... klockan är närmre midnatt och det är tio minusgrader ute. Jag har lågskor och en kombibil som är så där lite fränt "Sportsänkt".
Men inte vill man försitta en sådan här chans, så jag börjar följa GPSen; in på grusvägar, genom gårdar in på traktorvägar, längre och längre in i skogen och så plötsligt brant nedför! Jag börjar vid det här laget ångra mig och försöker desperat backa tillbaka, det är brant nu. Blankis. Jag fortsätter framåt. Mer blankis. Försöker i panik att vända på den smala vägen. Fastnar med bilen tvärs över. JÄKLAR. Lyckas vända bilen rätt och...börjar i slow motion glida av traktorvägen, halva bilen i diket med bägge drivande hjulen i luften.
Tur man har 20% batterier kvar i telefonen, så det var bara att ringa på bärgning och gå och logga cachen medan jag väntade. Isen knäppte och knakade på Vättern och det var underligt lugnt. Cachen hittade jag efter en stund tack vare ledtråden.
"Jasså en geocachare" var Assistanskårens leende kommentar. Eller som min 15 årige son så klokt uttryckte det när jag väl hemma berättade om mina äventyr "Pappa, du är så jävla pinsam..."
Ja då är man väl en riktig Geocachare nu då.
Efter att ha lämnat av dottern på en fest i trakterna konstaterade jag att jag var väldigt nära en av få cacher i Habo kommun som jag inte har tagit. Det verkar ju vara en så där bra idé redan här, att försöka sig på den alltså... klockan är närmre midnatt och det är tio minusgrader ute. Jag har lågskor och en kombibil som är så där lite fränt "Sportsänkt".
Men inte vill man försitta en sådan här chans, så jag börjar följa GPSen; in på grusvägar, genom gårdar in på traktorvägar, längre och längre in i skogen och så plötsligt brant nedför! Jag börjar vid det här laget ångra mig och försöker desperat backa tillbaka, det är brant nu. Blankis. Jag fortsätter framåt. Mer blankis. Försöker i panik att vända på den smala vägen. Fastnar med bilen tvärs över. JÄKLAR. Lyckas vända bilen rätt och...börjar i slow motion glida av traktorvägen, halva bilen i diket med bägge drivande hjulen i luften.
Tur man har 20% batterier kvar i telefonen, så det var bara att ringa på bärgning och gå och logga cachen medan jag väntade. Isen knäppte och knakade på Vättern och det var underligt lugnt. Cachen hittade jag efter en stund tack vare ledtråden.
"Jasså en geocachare" var Assistanskårens leende kommentar. Eller som min 15 årige son så klokt uttryckte det när jag väl hemma berättade om mina äventyr "Pappa, du är så jävla pinsam..."
Kommentarer
Postat av: Lena Liden Jonasson
den var bra, ja så har man känt sig några gånger, pinsam alltså
Trackback
