En gruvlig historia

 VGF - Vena gruvfält - bonus
Venafältets koboltgruvor ligger längs en låg ofruktbar bergsträckning där jordtäcket sällan är över en halv meter djupt. Koboltmalmen uppträdde i så kallade koboltränder som kristaller och korn blandad med koppar-, svavel- och magnetkis, blyglans, antimonmalm och andra mineral. Fältet var mer än 2000 meter långt och 100 till 200 meter brett. Inom området finns minst 140 gruvhål, de flesta saknar inhägning. Man har förutom kobolt även brutit koppar och silver inom området.
 
Denna serie på ett femtontal cacher har vi pratat om i flera år att vi skulle vilja besöka. Lät som en spännande plats och i fredags så var det då äntligen dags!
 
Många sådana här gruvhål såg vi denna dag
 
 
Solen sken från en klarblå himmel och det såg ut att bli en riktigt fin septemberdag!
Vi styrde färden förbi Askersund och började leta efter en lämplig plats att komma fram till gruvfältet. Visst borde väl ett sånt här stort gruvfält vara utmärkt med någon skylt eller anvisning om vart man lämpligast startar sin vandring tänkte vi.
Hm, där hade vi fel!
Vi irrade omkring i området runt och hittade egentligen bara en väg som verkade vettig in i området mot VGF - Bernströmstorpet men den var bommad. Visserligen öppen just nu men bommade vägar undviker jag helst. De är ju bom på av nån anledning och att bli inlåst bakom en bom är inget jag har någon stark längtan efter.
Hur gör vi nu? Inga problem för oss att gå men vi hade ju en hund med i bilen som inte skulle orkat med den terrängen samt att lämna honom där på grusplätten utan en enda skuggplats var inte heller möjligt. 
Kan väl säga att det var väldigt skönt att komma ner igen sen och se att bommen fortfarande var öppen!
 
Det var ett oerhört spännande område! Tänk vad som döljer sig inne i skogen som man faktiskt inte hade en aning om när man susar förbi nere på vägen. För skyltat det var det inte!
 
Vi började längst bort vid multin VGF - Venagruvan. Jag saknade någon liten anvisning om vart man lämpligtvis skulle börja när området är så stort som det är men med facit i hand så spelar det ingen roll. Oavsett i vilken ände man är när man ska räkna på finalkoordinater så får man ändå bereda sig på att gå en bit.
 
 
Vackert var det med vattenblänk här och de lite spöklikt döda träden var riktigt effektfulla.
 
 
 
Det var nog ett tag sen den här bilen parkerade här.......
 
 
Lurvig larv med dekoration!
 
Vilka stenfält det fanns!!!! Vilket slit det har varit för de som jobbade här en gång för att få upp all sten ur gruvhålen, nu ser man inte längre hur djupa de är då de är vattenfyllda men när man ser stenhögarna kan man bara ana.....
 
 
 
Oftast fanns det några gruvhål intill varann
 
 
Några var inhägnade men långt ifrån alla. Här skulle man ända fram till kanten och det var djupt!
 
 
"Rostiga" stenar hittade vi med!
 
 
Väldigt vackra med alla färger och många var de med!
 
 
Naturen var väldigt omväxlande. Mossiga stenar runt gruvhålen är vackra!
 
 
Fast det var ingen lättvandrad serie precis. Terrängen var inte helt lätt och värmen som blev denna dag gjorde det väl inte lättare tyvärr. Min förkylning var ju inte världens bästa kombo heller......
Stigar existerade oftast inte förrutom den större vägen i mitten av området och växtligheten är frodig såhär års.
En och annan granplantering var tvungen att forceras och bara det är ju en gruvlig upplevelse......
När man känner sig trött kan man ju alltid skylla på att man ska fotografera svampar!
Visst är de vackra!
 
 
Burkarna var oftast lätthittade förutom denna.
 
 
Hinten var "under stor sten ca 4 meter från tall"
Jo, sten fanns det ju gott om och gpsen ville inte bestämma sig vilken av alla tallar vi skulle inrikta oss på heller.......Sen hade någon innan oss dessutom roat sig med att se till att den var lite extra gömd under sten....
Ja, vi var trötta här. 
Fyra timmar tog det oss ungefär med fikapaus att hitta alla burkarna i serien och om vi gått hela vägen skulle nog promenaden blivit ca en mil.
Synd att området inte blivit mer uppmärksammat som turistmål för det var ett spännande område, Hit hade vi verkligen inte hittat utan de små plastburkar som fanns här.
 
Vi fortsatte vår gruvliga färd med två väldigt mycket mer turistanpassade gruvor.
I Garpa gruva har man brutit järn sedan 1100-talet. När brytningen återupptogs på 1600-talet efter ett långt uppehåll hittade man skelettdelar och fragment efter kläder från en olycka som tros ha inträffat på 1100-talet. Efter ytterligare ras på 1700-talet avbröts brytningen för att åter starta 1870. Sedan 1877 ingen brytning skett.

 
En riktigt häftig plats! Gigantiska bergväggar runt oss!
 
 
 
 
Spännande!
 
Dagens sista gruva var Västerby storgruva
1768 inträffade ett stort ras i Västerby storgruva. Minst 10 gruvarbetare dödades.
Dagarna innan hade arbetarna observerat att stenar lossnat och ramlat ner där brytningen skedde. Gruvfogden tillkallades men efter en bisiktning förklarade han att gruvan var säker. På kvällen före raset var stämningen tryckt. En del hade onda aningar om vad som skulle ske.

På förmiddagen den 13 april 1768 hördes ett förskräckligt buller från gruvan. En fruktansvärd syn mötte de som rusade till gruvan. Ett 10-tal chockade arbetare irrade runt men mest förtvivlad var gruvfogden som tog på sig skulden för olyckan.
När dom skadade tagits om hand tog man reda på de omkomna man kunde komma åt. Ett 10-tal gruvarbetare var instängda. Några av dem levde fortfarande men inget kunde göras för att rädda dem. Rop på hjälp kunde höras till långt in på natten men sedan blev allt tyst.

Brytningen återupptogs efter 20 år och först då kunde man ta hand om kvarlevorna efter de omkomna. De begravdes i Hammar. Gruvdriften pågick bara i två år och har sedan ett nytt försök på 1850-talet legat nere.

 

Att jobba i gruva var nog verkligen en gruvlig historia.......

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0