En träff med tjejligan! Alldeles för länge sen sist. Stora planer på att logga några cacher vi länge pratat om. Hade ju även en milstolpe att fira. Malin passerade ju 2000 på vår tripp till Linköping.
Allt blir inte alltid som man tänkt sig. Men det kan bli bra ändå.
Årets sommar har ju varit rätt blöt så oxå denna dag. Regnet strilade från en jämngrå himmel när jag styrde färden mot Skövde.
Det gjorde inte så mycket eftersom vi planerat om och i stället valde att träffas och fika på café Prostgården och bara logga en snabb gömma på Östermalm.
Men när vi möttes upphörde regnet och tull och med solen tittade fram en stund.
Det blev inte bara en gömma utan inte mindre än sju.
En orsakade mig ett skrubbsår på pekfingret och kolsvarta händer. Vad gör man inte för en cache?
Hm..... vad sysslar vi med här? Både tankeförmåga och fysisk styrka krävdes här samt samarbete.
Men största behållningen var ändå att få träffas igen.
Det och platserna de sista gömmorna tog oss till.
Allihop med jamandcat som CO.
Soldattorpet tog oss till en för mig helt okänd plats. Trots att jag tillbringat många timmar här i krokarna på 90-talet.
Soldattorpet inköptes av Skaraborgs regemente 1914 för 100 kronor som betalades ur lägerkassans medel, det flyttades samma år till nuvarande plats.
Stugan är en ryggåsstuga, uppförd omkring 1766. Den är byggd enligt måtten som fastställdes i indelningsverkets uppgörelse med Västergötland, 12 x 8 alnar, det skulle finnas ett rum på 8 alnar i fyrkant. Vid ena kortsidan skulle finnas en förstuga på 4 alnar i fyrkant och en lika stor viktualiebod där soldaten kunde förvara spannmål och andra förnödenheter. Stugan skulle invändigt vara 4,5 alnar hög till takåsen, väggarna skulle vara 7 stockar höga.
I denna lilla enkla stuga med dess knappt meterhöga dörrar, små fönster och högst begränsade utrymme har många soldatfamiljer bott och verkat.
Källan var jag väl förtrogen med och även kapellet hade jag sett, men aldrig kunnat ana att det var ett kapell.
Tyvärr är det helt stängt numera. Senast det var öppet var för fyra år sedan.
Här kommer lite fakta om Elin:
Elin av Skövde (eller Helena av Skövde som hon också kallas) var förmodligen av högre börd och levde på 1100-talet. Elin fick många barn och blev tidigt änka. Efter makens död levde hon på sin gård i Våmb. Hon levde ett fromt liv, hennes hem var alltid öppet för de fattiga, och hon skänkte stora gåvor till församlingen i Skövde. Kyrkobyggnaden i Skövde bekostades nästan helt av Elin. Hon hade en dotter som blev gift med en mycket grym man som misshandlade henne vilket ledde till att mannen till slut dräptes av sitt eget tjänstefolk. De som dödade henne erkände brottet för mannens släkt men ljög och sade att Elin hade befallt dem att göra det. Släkten krävde blodshämd och Elin dödades då hon var på väg till en kyrkoinvigning i Götene. Strax före sin död, hade Elin gjort en pilgrimsvandring till den Heliga Graven i Jerusalem.
På väg till begravningen stannade munkarna som bar Elins döda kropp här på platsen för att vila, då plötsligt en källa sprang fram ur marken. Ett kapell byggdes över källan. Vid källan offrade man till Sankta Elin för att återvinna sin hälsa, och särskilt högt i anseende stod källan för sin förmåga att bota ögonsjukdommar. Det lilla kapellet förföll efter reformationen och revs efter stadsbranden 1759. Källan finns dock fortfarande kvar.
Elin begravdes i Skövde kyrka och efter en tid började det inträffa under vid hennes grav. Många mirakulösa helanden skedde på hennes förbön. Detta rapporterades enligt legenden till Rom av ärkebiskop Stefan av Uppsala, och påven Alexander III skall ha helgonförklarat henne 1164.
S:ta Elin avbildas med svärd i handen som symboliserar hur hon dödades. Det avhuggna fingret på vänsterhanden symboliserar ett under som hände efter hennes död. En blind man ska ha fått synen tillbaka när han tog blod från Elins avhuggna finger och strök det över sina ögonlock.
S:ta Elin betraktas som Västergötlands och Skövdes skyddshelgon. Hon pryder Skövde kommunvapen.
Denna vackra plats har märkligt nog inte haft en gömma förrän nu.
En härlig återträff för tjejligan som äntligen fick träffas igen!
