Naturupplevelser och lite annat smått och gott
En underbar resa fick vi runt Vättern. Hoppas verkligen att resten av tjejligan har möjlighet att följa med nästa resa för detta var så kul!
En massa äventyr som jag ska berätta mer om i nästa inslag men även en hel massa naturupplevelser och givetvis massor av motion.
Ca 40 000 steg landade min stegräknare på efter dessa två dagar. Det behövs sannolikt eftersom vi ju även unnade oss flera gofika och en helt fantastiskt god lax på torsdagskvällen innan vi kröp i säng på hotellet.
Morgonpromenaden längs Vättern i vackra Tiveden blev ju en sanslöst bra start. Boviken var ett riktigt fint ställe, precis som jag förväntat mig.
I skogarna norr om Motala såg jag denna lite märkliga växt för första gången.
Här hemma har jag sen förstått att detta är en tallört. Ser nästan lite overklig ut, så blek som den är.
Linköping skogar förvånade med alla sina stora stenblock som låg lite här och var.
Just här vid Oskars Trollgrotta passade vi på att inta en av dagens gofika. Ljuvliga chokladmuffins som unga fröken jamandcat bakat.
Härligt att ha en massa sådana block som ligger så i skogarna i närområdet, tänk så många stora burkar man hade kunnat gömma då!
Blåbär fanns det i massor och även smultron. Vi passade på att äta lite när tillfälle gavs där vi traskade omkring lite hit och dit i skogarna. För är det något som är typiskt för när man geocachar så är det väl just det faktum att man kanske inte går rakaste vägen alla gånger. GPSen får en ju på små irrvägar ibland när kompassen visar knas.
En naturupplevelse av det lite mer ovanliga sorten var denna.
Hans kompis höll på att ramla i nacken på mig så ja, måste ju erkänna att jag tjöt till.
Visserligen gillar jag ödlor men jag vill inte ha dem innanför kläderna.
Linköping har några jättegrytor och de ville vi ju gärna besöka. Jättegrytor
De var faktiskt några av de större jag sett och helt klart sevärda.
Kyrkor besökt vi ju några också. Högby kyrka
och den lite osannolika Slaka church
Undrar vem som kom på att måla den rosa?
När vi närmade oss på håll såg vi kyrktornet som för tillfället var upplyst av solen och då såg det nästan chockrosa ut. Men på nära håll så var ju färgen mer diskret. Fast nån rosa kyrka har jag aldrig sett förut.
Grovhångel vid Blå Lagunen hade vi först tänkt hoppa över. Cachenamnet lockade väl inte direkt till besök men då vi passerade på vägen intill och såg platsen ångrade vi oss. Här blev nästa fikaplats.
Ett före detta grustag som nu användes som badplats. Från vägen på andra sidan hagen såg vattnet nästan turkost ut.
Cachenamnet syftade på en helt annan sak är vad jag först tänkte på dessutom. Även naturen kan ha fuffens för sig ibland.......
Jag avslutar med två helt skilda upplevelser.
Dels så gick vi Artwork on campus valla in Linkoping.
Här var vi lite tveksamma till vad som förväntades av oss men det löste sig snart.
Bästa att binda fast kårhuset så det inte seglar iväg
En riktigt bra och tänkvärd promenad på campus fick vi och det hela avslutades minst sagt oväntat.
När vi närmade oss nollan så såg vi en stor folksamling
Och vi var definitivt inte rätt klädda för att ansluta oss till samlingen
Här står Malin på nollan.......
Vi hade råkat hamna mitt i ett firande av att Ramadan var slut!
Helt osannolikt men en extra knorr på denna vandring blev det ju definitivt.
Sista stopp blev en riktigt annorlunda plats: Stenkyrkan
Den lilla stenkyrkan i Stavreberg byggdes 1852
av 11-årige Frans Johansson och hans äldre bröder.
av 11-årige Frans Johansson och hans äldre bröder.
Familjen hade flyttat till gården 1847 och redan då fanns en mindre kyrkobyggnad på platsen. Enligt sägen skulle den ha byggts av en tidigare bonde på gården till minne av en dotter som dött i unga år.
Orsaken till att den kyrka som finns idag byggts vet man inte men ett av skälen kan ha varit att bygga den så stor att man kunde krypa in i den.
Kyrkan var ursprungligen försedd med fyra fönstergluggar. Efter ras så är den nu helt utan fönster,
Familjen Johansson drabbades 1857 av ett hårt slag då fadern Johannes och sonen Karl dog i en rödsotsepedemi.
Frans som byggde kyrkan fick då vid 16 års ålder överta skötseln för gården. Han bodde kvar och verkade här till sin död 1921.
En plats väl värd en omväg, som jag aldrig hittat utan geocaching.
Dessutom en värdig avslutning på en underbar resa.
Kommentarer
Postat av: Hanna Karlsson
Vilken härlig utflykt!
Svar:
bojip
Trackback
