geoaventyrskaraborg

Minnen från mina turer med gps i hand, både i och utanför forna skaraborg. Geocaching när den är som bäst.

Kinnekulle och en ekorre som blev galen. ......

 

Jag börjar med ekorren.

En historia som handlar om att det inte är alls bra att stressa för att få ihop en hel massa av något.

Åtminstone inte om man gör det dygnet runt. 

Denna ekorres historia är en anledning till att jag fullkomligt älskar geocaching. Jo. Ekorren var det synd om men jag hade ju aldrig fått se hans imponerande samling om det inte vore för en burk och min härliga hobby.

 Samling till döds. Dessutom är det för mig ett utmärkt sätt att just undvika stress.

 

Ekorren i fråga måste ha fått något betydligt hårdare än en kotte i sitt huvud för varför började han annars samla en sådan magnifik hög kottar?

 

 

Under fyra dygn i oktober 2011 bildades en stor hög av grankottar vid foten av en gran.

En person som dagligen passerar förbi på sina promenader bevittnade händelseförloppet. En ekorre hade under 4 dygn oavbrutet och maniskt samlat kottar och lagt dem i en hög. Till slut föll ekorren död ned på en stubbe intill, av utmattning.

 

En tragisk historia ja, men kanske den även säger oss något mer. Det är ingen idé att stressa oss fram i livet för att samla massor av grejer. Bättre stanna upp och njuta ibland. Hade ekorren unnat sig att njuta av någon kotte innan han rusade vidare efter mer kanske han levt än idag. 

 

 

Vi har annars ägnat två dagar åt Kinnekulle igen. Och vi valde kaffe och mackor framför kottar.

Dels fanns det ju faktiskt några ologgade burkar där sen förra besöket men vi var ju även tvungna att kolla lite inför det som komma skall i slutet av april. 

Kinnekulle levererar som vanligt. 

Kanske får platserna på bilderna en ny burk. Kanske inte. Den 25 april får alla se vad resultatet av vår runda blev.

Men ett är säkert.

Vi unnade oss att stanna upp och bara njuta, flera gånger, under dessa två dagar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fika på en fin solig plats, gå ner på knä och fotografera några blommor, njuta av naturen och fåglarnas kvitter samt försöka fånga det fina man ser på bild. 

 

Allt det gör att jag stannar upp en stund och bara är, något vi alla behöver göra ibland.

 

Sist en liten fråga:

Varför sätter kostymklädda unga män papper mellan skinkorna och tänder eld på andra änden av pappret och sen springer som en tok med byxorna vid knäna?

På något sätt så känns det som den galna ekorren trots allt var klokare än de unga männen i svart kostym vi också såg på vår tur.

 

Vilka tokiga påhitt det finns! Jag tänker på kostymnissarna. Och så finns det de som tycker vi geocachare är tokiga. Ekorren måste i alla fall blivit lite tokig, stackarn. Hoppas fortfarande på att kunna åka på eventet, men vet inte riktigt hur det blir. Njöt av dina fantastiska bilder av våren.