Hindens rev

 
Hindens rev är en plats vi pratat om att besöka många, många gånger. Men det har känts som att vi alltid har haft för ont om tid på oss de gånger vi varit i trakterna. 
För det tar tid att besöka denna plats.
Hindens rev är ett mycket långt, smalt och rakt näs som sträcker från Kålland västerut i Vänern. Det smala näset är omkring fem kilometer långt och aldrig bredare än 100 meter, ofta betydligt smalare. Högsta höjd är 21 meter över Vänerns yta. Hindens rev är som högst vid fastlandet där det kallas Hindens udde.  Det sänker sig därefter gradvis för att efter fem kilometer dyka ned under vattnet och bilda en serie grund. Vid högvatten bildar dess yttersta spets fem öar som kallas "Killingarna". På Vänerns västra strand tolv kilometer bort dyker näset upp igen som Hjortens udde. 
Man kan åka en liten bit med bil, men de sista 4 kilometrarna får man gå. Och det är ju lika långt tillbaka.
Men det är väl värt besväret om man väljer en dag med sol och lagom temperatur.
 
 
 
Stigen börjar i lummig lövskog där det nästan blev en tunnel att vandra i. Undrar hur grönt här är när löven spruckit ut?
Solen lockade även ut åtminståne två ormar. Inga gula fläckar såg vi så antagligen var det huggormar.
Som tur var så var de rätt slöa båda två.
 
 
 
Stigen fortsätter och emellanåt är det riktigt sjönära.
 
 
 
En karta som visar var de olika öarna bildas vid högvatten.
 
 
De var även utmärkta med skyltar.
 
 
Stundtals kändes det som vi gick mitt i ett gigantiskt påskris.
Det är ju ett naturreservat och här får utgallrat ris inte bortforslas. Det hade ju varit så mycket finare om inte riset legat, men det gynnar säkert livet på revet på något bra sätt.
 
 
Efter ca 4 km var vi så framme vid änden.....
 
 
.......och vad gör man då om man tillhör tjejligan?
 
 
Vänern var nästan magiskt vacker att titta på, solen sken så underbart och vi hade en otroligt skön stund där i solen.
 
 
Många hade liksom vi passat på att göra ett besök här denna fina dag så vi var långt ifrån ensamma här, trots att vi var så pass långt från civilisationen.
Längst ut på revet finns en earthcache och den ville vi ju självklart logga: Hindens rev 
Mäta var det ju.......
 
 
Fast gpsen var ett bättre verktyg här!
Då var det bara att gå samma väg tillbaka igen. Jag står längst ut på udden här och tar fotot in mot kålland igen. Smalt som sagt!
 
 
Lika vackert på tillbakavägen och faktiskt lättare att gå. Tänk vad lite fika kan göra!
 
 
 
Båken som är byggt nästan längst ut, som Söne hembygdsförening restaurerat för inte så många år sedan, var förr i tiden ett viktigt sjömärke.
 
 
Solen och värmen gav vårkänsla, den enda tussilagon vi såg gav ännu mer vårkänsla.
 
 
Det märks att det snart börjar grönska.
 
 
 
Hittade en TB i Hindekraket, cachen som låg nästan 4 km ut i vänern, som enligt sista logg befunnit sig på Kanarieöarna.
Kan inte låta bli att undra hur den hamnat här.
Ännu en dag att minnas!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0