Kålland igen!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Förra tisdagen gick vi ju Fröfjorden runt men missade bonusgömman, sannolikt mestadels pga att vi var trötta och varma, men även för att det uppstod vissa tveksamheter vad gäller invånarna i Vänern.
Efter att ha fått lite förklaring av CO så var vi ju sugna på att kunna logga även den så när tillfälle gavs styrdes kosan mot Kållandsö igen!
Inte mig emot, för sol och Kålland är en oslagbar kombination. Är så svag för denna plats.
Vi valde även denna dag att försöka undvika vägarbetet på Lidköpingsvägen och hamnade på så sätt vid Resville kvarnby.
 
 
 
 
En riktigt fin plats, som jag redan besökt för några år sedan, men inte kom jag ihåg vart gömman här satt för det. Men hittad blev den och nu även signerad av titticc och jamandcat.
 
Det finns ju en hel del cacher som man måste gå en bit för att kunna logga och det var sådana vi satsade på under dagen förutom Fröfjorden bonus. Blir ju inte så många loggar i statistiken, men väl desto mer fina foton.
Parkudden var en av dem och en gömma jag sent kommer att glömma. Det började helt underbart med blommande hagmarker i grönaste grönt.
 
 
 
 
 
Snart började det även skymta vatten längs kanterna av hagen.
 
 
Det var då vi såg henne...........
 
Vi var lite förvarnade om att det kunde finnas kor i hagen och när vi hade gått ca 1 km mötte vi en ensam svart kossa. Vi tyckte lite synd om henne då hon såg så ensam ut, men det skulle visa sig att det var hon inte alls............
 
 
Kooolosalt många muuuglare hade hon i sällskap och de vällde snart fram mellan träden. 
 
 
Och kossor är nyfikna. Det skulle nog jag oxå varit om jag bara gick i en hage och tuggade gräs hela dagarna. Sällskapliga var de dessutom. Utrustade med pinnar, ifall de skulle bli för närgångna, fortsatte vi vår vandring ut på udden.
 
 
Men egentligen räcker det ju med att ta ett litet skutt i riktning mot en eventuellt för närgången ko, så tar de till flykten. För speciellt smarta är de nog inte. Detta skrattade både Malin och Titti gott åt, för det såg nog rätt kul ut skulle jag tro. För så värst graciösa skutt kan jag inte åstadkomma.
Vi hade fika i ryggsäcken men det var ju som sagt inte läge. Dessutom hade Titti tappat sin mobil nånstans och viss oro fanns ju för att vi skulle behöva lyssna efter ringsignal inuti en komage. Fast kossor äter väl knappast mobiler??? 
Hur som helst så låg mobilen kvar i bilen och vi kunde lättade andas ut, för det blev ju som sagt en minnesvärd tur.
Men det var även en riktigt fin vandring, speciellt den delen som gick i hagmarkerna.
 
Fast tjejligan måste ju hitta en fin fikaplats. Det fick bli ett säkert kort.
#Vindskyddet längs vackra Tranebergs vandringsled.
 
 
Vi gick ju här sent i höstas och det var inte mindre vackert så här års.
 
 
 
 
 
 
Från Kållandsö och dess västra sida styrde vi färden mot den östra. Vandringsled Kinneviken #Fikaplats blev vårt sista mål.
En väldigt fin vandringsled även här med fin utsikt mot Kinnekulle.
 
 
 
 
Fikaplats med fin utsikt, vad mer kan man begära?
 
 
Lustigt nog var det en långtifrån välbesökt plats. Vi loggade som STF med endast ett besök i februari innan.
Kan det vara att cachen ligger ensam utan några andra intill? 
Hoppas det kanske dyker upp några mer här framöver, för leden var väl värd att gå.
 
Så var det då dags att åka hemåt igen, men först ett fotostopp med ett känt slott och en något mer ovanlig förgrund.
Läckö slott är så vackert och inte blev det fulare med ett klargult rapsfält framför.
 
 
 
8 cacher blev loggade av mig under dagen. Många gömmor längst ut vid vänern finns ännu kvar att besöka. Lär definitivt bli återbesök framöver igen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0