Jo. Jag gillar ju historia

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Häromdagen var jag på återbesök vid Gåsaslätt. Denna gång bara för att ta en promenad och se om det fanns kantareller. Hade i loggarna fått lite antydningar om att så kunde vara fallet. 
Så var det även, trots att det är tämligen torrt i markerna.
Det här är en plats jag tror få ens vet om att den existerar och så var fallet även för mig tills för något år sedan då vi blev visade filmen "utriddarvägen" på en aktivitet som byföreningen ordnade. Nyfiken som jag är på lokalhistoria så började jag undersöka mer om platserna som nämndes i filmen och sen blev det som det blev. 5 nya gömmor som släpptes på vårt event i augusti. 
Hur många gånger är det inte just så med geocaching, att man hamnar på ställen man definitivt inte hittat annars och här finns ju dessutom en historia, som om den är sann, är minst sagt ruggig.
Jag blev förvånad första gången jag hittade hit av att mötas av denna fina skylt!
 
 
 Döskallekullen och Kroppsjön är två av platserna som sedan en tid tillbaka berättar historien genom några små plastburkar. 
 
Gåsaslätt är precis som namnet antyder en stor slättmark, omgiven av mer eller mindre stora åsar och kullar.
 
 
Sägnen om slaget vid Gåsaslätten.
 
För länge, länge sen stod i dalgången på Gåsaslätt, ett mycket blodigt slag mellan svenskar och danskar.

Sammandrabbningen som tilldrog sig på 1200-talet leddes på den danska sidan av härföraren Kung Gåse.

I detta grymma slag där många hundra soldater drabbar samman, lider danskarna ett stort nederlag.

Många riddare, soldater och hästar stupar, så även kung Gåse, från vilken platsen fått sitt namn.

Soldater slås ihjäl eller dränks i sjön och drabbningen urartar till att bli ett helvete på jorden.

När stridigheterna lugnar ner sig och ebbar ut, ligger stupade soldater och hästar från båda sidor spridda över slätten, de samlas ihop och vräks i den lilla sjön på slagfältet, sjön som allt sedan dess har kallats för Kroppsjön.

Under slaget tillfångatas många danskar, som sedan ställs inför rätta på den så kallade tingskullen, eller dödskallekullen, som vissa kallar den.

Väl synligt för alla hugger man huvudet av dem som dömts, spetsar deras huvuden på pålar och deras stympade kroppar släpas nedför kullen och slängs i kroppsjön.

Kung Gåse själv begravs i en av de så kallade kungshögarna eller björnakullarna som de också kallas. I en av högarna ska också en skatt vara nedgrävd.

Innan striden skall Svenskarna ha smugit sig fram och blött ner danskarnas krut, som de förvarade i en kvarn vid hornbäcken. Kvarnen fick därefter sitt namn Kruttle, som betyder just blött krut och så heter den än idag.

I kanten av vägen på Gåsaslätten finns spår efter ett vattenhål där de stridande hästarna fick dricka.

Fortfarande ända in på 1600-talet bad prästen i Daretorps kyrka, ”må icke dansken komma eller hornbäcken svämma över”.

Man har under århundraden efter slaget funnit både svärd, sporrar och kanonkulor. År 1947, då Klevavägen över Gåsaslätten byggdes om, påträffades kvarlevorna efter en man med mantel och spår av rustning i kanten av kungshögarna.

 

Det är kul med gamla sägner som muntligt förts vidare från generation till generation. Hur mycket som är sant är ju svårt att veta men det har helt klart varit en betydelsefull plats här för många århundraden sedan. Det vittnar om inte annat även Djupedal mindre än en kilometer bort om. 

I denna djupa dalgång har människor bott och verkat sedan bronsåldern, ända fram till slutet av 1800-talet.

Här i dalen, med sina branta raviner som är över 60 meter höga, möts fem stora medeltida vägar. Dessa sammanlänkade västar och östra Götaland och var förbindelsen från Skara och Gudhem till Visingsö, Alvastra och övriga Östergötland.

Här har med all sannolikhet många kunglig och biskopsföljen passerat och övernattat.

Det är mycket troligt att det rastställe som biskop, Bengt den gode (död 1191), bekostade i hökensåsskogarna byggdes här. Han lät även uppföra Dimbo kyrka år 1188, som även den ligger utmed denna medeltidsväg.

Djupedalen som blomstrade under medeltiden låg ”centralt” och hade många förutsättningar att utvecklas till en bestående by, men dog ut och försvann under 1600-talet. För att under 1800-talet endast vara ett soldatboställe. 

Idag finns det enbart en liten skylt på platsen, men skogen är vacker och väl värd ett besök. Sen fanns det ju dessutom kantareller och det gör ju inte saken sämre.

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0