Hultåsen runt

 
 
 
 
 
 
 
Arnebr är en klurig CO och att logga gömmor av honom brukar oftast ta sin lilla tid.
Idag hade vi några timmar på förmiddagen som kunde ägnas åt caching och målet blev då Hultåsenrundan 1 -  Hultåsenrundan 12.
Vi parkerade vid nr 1 och trodde oss ha såpass tid på oss att vi kunde utnyttja apostlahästarna lite som förflyttning mellan några av gömmorna. Började därför med nr 4 och gick tillbaks mot bilen. Så lätta gömmor det var sa vi efter fyran och trean. Så brukar det sällan vara.
Det fick vi minsann oxå erfara senare att så var det inte heller. Av 12 blev det av ren tur bara 1 DNF till slut, men oj så vi letade på flera av ställena.
Hultåsen är en riktigt fin slinga som nog är tänkt som en bilrunda. Parkeringsplatser finns det bra vid allihop. Jo, tiden drog iväg så vi fick övergå till bilcaching efter den inledande promenaden.
 
 
Vid nr 5 var den visst borta och flyttad till ny plats för nån dag sen, men kör man med gammal PQ så blev det så att vi letade efter den gamla som inte ens CO hittat.
Men hittade det gjorde vi. Alltså den gamla, som vi höll på att trampa på där den låg helt öppet på marken bland en massa komockor. Den nya hittade vi dock inte, fast den letade vi ju inte efter heller.
Publiken hade vi oxå, på rätt sida staketet.
 
 
 
Fikaplats fick bli vid Ölmestorps hage, där vi hittade en stor sten som passade utmärkt att sitta på.
 
 
Utsikten över en stubbe var faktiskt inte helt fel den heller. Denna stubbe var ju faktiskt rätt fin för att vara stubbe.
 
 
Bäcken bredvid saknade varje uns av vatten denna torra sommar.
 
Så var vi då framme vid slutet och det var visst här man skulle fikat. Jättefin plats!
 
 
 
Undrar lite om varför det är spångar under bron, men det finns säkert en anledning. En vacker plats som avslutning och en bra avslutning på denna förmiddag.
På återvägen, med tidsbristen hängandes över oss påbörjade vi multin vi aldrig tidigare har hunnit med de gånger vi besökt trakten. Jättastenen
 

Denna stora sten som syns från steg ett har alltid varit ett landmärke för ortens folk.

Det sägs att jätten Rane kastat denna sten som hämnd för att blivit lurad på betalningen

vid kyrkbygget i Ransberg. Han ska ha stått på östra sidan av Örlen och kastat stenen.

Men stenen slant i handen och hamnade här.

Jodå, nu är vi halvvägs iallafall och vet vart vi ska leta vid nästa besök. För inte hann vi med att logga den denna gång heller. Det är ju som så att arnebr-cacher alltid tar lite längre tid än man trott.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0