Äventyr på Gisseberget

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mitt barndomsberg heter Gisseberget. Jag har tillbringat ett antal timmar strax intill och även uppe på det berget när jag växte upp och det  var med glädje jag upptäckte att det helt oväntat kom en cache där i somras.
Som alltid med barndomsminnen så tenderar de ju att vara lite nostalgiska, så även mina minnen av detta berg.
Gisseberget är Västergötlands minsta platåberg. Dessutom är det Skaraborgs näst högsta berg med sina 327 meter över havet och det var till den toppen vi ville komma.
Högsta punkten Minsta berget var vårt mål för dagen och till all lycka så kunde alla tjejer i tjejligan följa med.
Eftersom det är sportlov var vi förstärkta med Lenas döttrar och det var med viss spänning vi närmade oss berget.
Det finns ju ingen parkeringsanvisning så jag litade på den lokalkännedom som ändå 20 år i trakten gett mig.
Enligt cachebeskrivningen utlovades detta:
Vägen upp är brant, full av sten, klippblock, brännässlor, hallon och så kallad bröte. Luften är full av flugor, åtminstone i juli, buskarna av fästingar och annat som jag inte vet vad det heter (och du inte vill veta). HA DET SÅ KUL!
 
Jo, det har helt klart sina fördelar att besöka platsen i februari. Mängden flugor och andra kryp är ju minimal och undervegetationen håller sig väldigt mycket under så här års.
Men jösses så brant det var om vi skulle gått raka vägen upp. Precis som utlovat fanns det klippblock och stora stenar men det fanns oxå en omväg utan dessa hinder.
En riktigt fin hage med finaste utsikt över min hemby.
 
 
 
Sista gången jag var uppe på Gisseberget var nån gång i slutet av 70-talet då skolan anordnade en friluftsdag, med skidåkning som aktivitet just här. Minns det som en härlig dag, förutom att jag råkade trassla in mig i ett taggtrådstaket som vi skulle över med skidor på fötterna.
Idag var det totalt omöjligt att ens kunna tänka sig att åka skidor häruppe. Rätt mycket sly och ris men taggtråden fanns kvar.
 
 
 
Inte mindre än tre staket var vi tvugna att ta oss över för att komma upp på toppen. 
 
Till sist, efter att zickzackat oss fram i letandet bästa vägen upp, var vi så på toppen. Härligt!
Burken hittades och loggen kunde signeras och vad händer sen på en utflykt med tjejligan?
 
 
Fikat plockades fram och vi njöt ett tag av utsikten mot gerumsberget.
 
 
En lite äventyrlig, inte helt lätt vandring upp på mitt barndoms berg. Och ja, jag gillade det såklart!!!!
Massor till och med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0