På dimmiga vägar till crewmöte
Crewmöte brukar innebära caching innan om så bara tillfälle ges. Denna tisdag var en sån dag, och det fanns några lite ensligare belägna cacher ute på kålland som blev vårt mål. Kan ju erkänna att jag gärna hade velat ha haft lite högre i tak, men dimman bet sig envist kvar hela dagen, så som den gjort nästan hela veckan.
Fast dimma är lite fint det med.
Roparudden var den första cachen som fick ett besök. Precis som på de flesta småvägarna nära Läckö slott är det förbjudet att köra bil så det var promenad som gällde.
1 km enkel väg till just denna fina plats.
Vänern bara tar slut i ett grått töcken. Vad som helst kan dölja sig i det gråa utan att vi ser......
Vidare på en promenad på över 2 km enkel väg, även här pga att vi såklart respekterade förbudsskyltar.
Platsen vi kom fram till hade jag verkligen inte hittat till av misstag.
Ur cachebeskrivningen:
Vid kolerans härjningar 1834 skördades många offer i Lidköping och socknarna omkring. Men på Kållandsö dog inte en enda! Varför?
Självklart till stor del beroende på läget vid sidan av allfarvägen men främst beroende på Kållandsöbornas beslutsamma agerande där bl.a. följande åtgärder vidtogs:
Vägen vid Ullersbro spärrades och vakter utsattes. Endast kvarnskjutsar tilläts passera men dessa fick å andra sidan ligga i tre dagars karantän på tillbakavägen. Vakter sattes också ut vid Eken, Läckö, Pirum och Bösshamn. Alla roddbåtar i Ullersundet samlades i Bösshamn och sattes under militärbevakning. Färjan i Lugnås (Öboängen) låstes fast och en patrullbåt med skarpa skott patrullerade dygnet runt mellan Lurö och Ekens skärgårdar. Krogarna på ön stängdes, en sundhetsnämnd bildades, medicin inköptes, sjukvårdare anställdes, sjukstugor upprättades, begravningsplatser utsågs och likkistor färdigställdes.
Tiden gick och inga sjukdomsfall inrapporterades och den 6 oktober ansågs det värsta vara över. Livet återgick småningom till det normala.
Vänersborgaren då? Jo, ett av kolerans offer har, i mörkrets skydd, av skeppskamrater landsatts och begravts utan både klockare och präst. Och på denna kolerakyrkogård ligger han alltjämt alldeles ensam.
Självklart till stor del beroende på läget vid sidan av allfarvägen men främst beroende på Kållandsöbornas beslutsamma agerande där bl.a. följande åtgärder vidtogs:
Vägen vid Ullersbro spärrades och vakter utsattes. Endast kvarnskjutsar tilläts passera men dessa fick å andra sidan ligga i tre dagars karantän på tillbakavägen. Vakter sattes också ut vid Eken, Läckö, Pirum och Bösshamn. Alla roddbåtar i Ullersundet samlades i Bösshamn och sattes under militärbevakning. Färjan i Lugnås (Öboängen) låstes fast och en patrullbåt med skarpa skott patrullerade dygnet runt mellan Lurö och Ekens skärgårdar. Krogarna på ön stängdes, en sundhetsnämnd bildades, medicin inköptes, sjukvårdare anställdes, sjukstugor upprättades, begravningsplatser utsågs och likkistor färdigställdes.
Tiden gick och inga sjukdomsfall inrapporterades och den 6 oktober ansågs det värsta vara över. Livet återgick småningom till det normala.
Vänersborgaren då? Jo, ett av kolerans offer har, i mörkrets skydd, av skeppskamrater landsatts och begravts utan både klockare och präst. Och på denna kolerakyrkogård ligger han alltjämt alldeles ensam.
Bamsingen strax intill var verkligen en tall modell större.
Spännande att se de mer normalstora träden intill och kul att det röjts intill så att den får fortsätta frodas.
Här var det tänkt att ge oss en annan vy mot Läckö slott.
Vi kom fram till, efter att ha ansträngt ögonen till det yttersta ett tag, att det sannolikt är slottet vi fångat på bild.......
Säga vad man vill om dimma men det blir rätt magiska kort iallafall.
Fikadags. Här vid Spiken var vi rätt ensamma denna dag. Riktig lyxfika blev det då vi varandra ovetandes hade packat med lite extra gott.
Räkbaguette och fruktsallad med vaniljsås. Inte illa att avnjuta en sån meny på en fin plats.
Avslutar vår dag med att gå en del av vandringsleden spiken-hörviken och här har vi tur.
Att hitta en gömma här borde vara snudd på omöjligt.
Att den dessutom överlevt den sannolikt omskakande förvandlingen på platsen är fantastiskt!
Det var en fin led. Grå rimfrostträd mot grön mossmark.
Även denna dag blev bra, trots att solen inte ville visa sig.
LKE 17 börjar ta form det med. Snart kommer hemsidan släppas. Flera intressanta föreläsningar ser det iallafall ut att bli.
Kommentarer
Trackback
