geoaventyrskaraborg

 

 

 

 

 

 

Kors i taket. Den blå himlen fanns visst kvar där ovanför alla grå moln som dominerat det senaste. Dessutom passade den på att visa sig en dag då jag var ledig och endast hade träff med tjejligan på programmet. 

Målet för vår tur blev klyftamon.

Så här i efterhand skulle vi kanske satsat på enbart på torvindustrin på Blacken för det är ju alltid kul att kunna slutföra en runda, men på så sätt har vi ju merparten av en trevlig slinga kvar till en annan gång.

Eloseriks burkar brukar vara trevliga, då det nästan alltid medföljer en naturupplevelse på köpet. Enkla petrör som inte kräver massor av energi att hitta. Senaste initiativet är ett försök att få en förbättrad stig med hjälp av 5 petrör och det blev vår start på dagen.

Älskar verkligen denna stenmur väl inbäddad i mossa.

 

 

Så var det då torvindustrin som vi blev visade på ett förträffligt sätt med ett gäng cacher. torvindustri och boställen på blacken #1 Vilken verksamhet det varit här uppe i skogen en gång i tiden! Numera finns nästan inget som gör att man hittar hit eller får historien berättad förutom dessa geocacher. Alltså som så många gånger förr: tänk så mycket man får se tack vare vår underbara hobby. 

Fikaplats visste jag nånstans ifrån att det skulle finnas och här blev jag verkligen positivt överraskad. 

Väldigt välskött ställe.

 

 

 

 

 

Att ta oss från fikaplatsen rakaste vägen till nr 2 visade sig vara en senväg men efter att ha vänt och gått en omväg så fortsatte vi vägen ända fram. 

 

 

Vackra vägbommar är man inte bortskämd med. Här fanns inte mindre än 2 stycken! 

 

 

 

Lite minnen från fornstora dagar.

 

 

Under andra världskriget 1939-1945 kom torvbrytningen igång på allvar och blev en stor industri med tre olika företag och sammanlagt 100-talet anställda.

Bränntorvupptagningen fortgick till i början av 1960-talet och strötorvsproduktionen drevs till 1966.

Krons torvmosse drevs av Johan Kron och söner från 1922 tills förtaget lades ned 1966. I företaget fanns förutom Johan Kron Momossen, sönerna Erik, Karl och Per Kron. Fadern dog 1958 och sönerna fortsatte verksamheten under Per Krons ledning.

Vid torvmossen fanns en ångmaskin, som drev den maskin som bröt torven. Av den torv som togs upp användes det övre lagret till strötorv, medan det undre som var mörkare blev till bränntorv som under krigsåren var mycket eftertraktat. Från mossen där torven togs upp fanns en liten järnväg från riveriet ute på mossen. Torvvagnarna drogs av en för ändamålet ombyggd bil.

Strötorven användes till strö i ladugårdar, bränntorven till bränsle.

Lidköpings torvindustri låg längre upp mot Koflysjön, där fanns under krigsåren affär och matservering.

Skånska Cement i Hällekis ägde den första anläggningen efter vägen upp till Blacken. Andra världskriget pågick och det var svårt att få tag i bränsle till cementugnarna. Man blandade därför stenkolen med torv.

De flesta grabbarna i trakten jobbade på sommarlov med att vända och stapla torven så att den torkade. Förutom tungt arbete fanns mycket huggorm på mossarna.

Det bodde många familjer här uppe i skogen.

En söt liten groda. Kan det månne vara en förklädd prins?

Efter nr 4 var vi nöjda för dagen. Tiden gick och vi var alla rätt trötta och tur var det att vi vände för nu hade den fina blå blivit mörkgrå och börjat läcka allt mer. 

Vi kommer tillbaka efter älgjakten!