Där har jag inte varit förut

 
 
 
 
 
 
 
En decemberförmiddag tillsammans med tjejligan igen. Vart åker vi?
Vi hamnade borta vid Beateberg, platser jag sällan besöker. Till och med så pass att vi hamnade vid mullsjöberget och där har jag aldrig varit förut.
Sådana platser finns det ju såklart många av, men nog är det väldigt många platser numera som man faktiskt varit på.
Här Vid Örlan har jag faktiskt varit förut och loggat en tidigare cache. Men det är ju fint här så gärna ett återbesök på vackra platser
 
 
Önnerudseken, jösses vad det måste ha låtit när den föll. Vilken "stubbe" som fanns kvar.
 
 
Och ett liggande träd modell gigantiskt. Hade varit kul att se den i stående skick, men frågan är om den inte nästan var mäktigare liggande.
 
 
Inuti, nästan som en grotta och med vackra färgskiftningar.
 
 
Det har ju regnat en hel del senaste månaderna. Massor av vatten i mossiga skogar. Tur det var smalare lite längre fram, för här hade vi inte kommit över annars.
 
 
Men över kom vi och en logg blev det.
 
 
Passerade lite roliga gubbar som inte smälter när det är plus.
 
 
Mullsjön, här hade vi tänkt fika. Jättefin plats men isvindar blåste rakt på oss från sjön så vi fortsatte mot Beateberg igen.
 
 
Vid den lite ovanligare kyrkan finns massor av fikamöjligheter med jättefin utsikt. 
 
 
 
Avslutade med dagens strapats, nämligen Örlåsens vackra gran
 
 
En stor ståtlig gran mitt på ett gammalt hygge som förärats en cache. Strapatsen var att ta oss dit, efter senaste tidens himlaläckage.
 
 
260 meter, fyra breda diken, samt en sankmark senare var vi där. Det var långa metrar vill jag lova...... Då är det bara återvägen kvar.
 
 
Fast det blev nästan som det gamla vanliga, vi tog stigen tillbaks. Eller stig fanns det inte, men efter ditvägens rätt besvärliga vägval, valde vi ett annat på återvägen. Inte ett dike, inte en blötmark alls. Tänk så olika det kan vara bara med hundra meters skillnad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0