Ännu mera snö......
När hade vi en sån här snörik vinter? Helt klart var det ju så vintrarna 10,11 om jag inte minns fel men efter det har det varit mer ont om snö.
Jag tillhör de som gillar snö, för jag älskar verkligen att åka längdskidor. Speciellt bland snötyngda träd. Så när tillfälle yppade sig för ännu en tripp ut i vildmarken så varför inte?
Fick börja med att skotta en plats att kunna köra in bilen på så vi inte skulle fastna. Sen var det rakt in i obanad terräng. De första 600 metrarna var lätta på platt väg sen blev skidandet mer spännande.
Solen behagade visa sig lite oxå mellan träden.
En myr med intresanta små hålor som visade sig vara vattenpölar. Icke frusna sådana.
Eftersom det ingen stig fanns att följa så väljer man ju sin egen väg. Varför inte genom denna dubbelportal?
På plats skulle det finnas ett konstverk. men det hade nog försvunnit av tidens tand. Med tillåtelse från CO placerade vi ut en ny cache vid koordinaterna, för även om det döda träd som funnits på platsen sannolikt rasat ner och burken försvunnit så är dessa "utivildmarkenutanstigcacher" värda att bevara tycker jag.
Åter vid bilen kunde jag konstatera att det fågelvägen varit ca 1.5 km men vägen vi tog vart nog längre med tanke på spårloggen. Snitthastigheten låg kring 1 km/timme. Inte går det fort att ta sig till en plastburk av denna sort men det är definitivt värt mödan om man gillar naturupplevelsen den för med sig.
Finns det nånstans som inte har snö?
Efter några veckor där snömängden bara ökat och ökat börjar längtan efter att kunna ta sig ut i terrängen utan skidor på fötterna infinna sig. Vart åker man då?
Enligt en bild på FB insåg vi att Lidköping faktiskt fortfarande låg bra till med en snömängd som vida skiljde sig från vår. Kolla in bilderna nedan. Tänk att se fjolårsgräs igen!!!!!!!
Det fick bli en liten tripp till vandringsleden vid Östra Sannorna. Här har det nu kommit ut några nya cacher och vi fick en promenad på närmare 4 km på köpet.
Platsen vid ovan nämnda cache var verkligen vacker. Gillar spångarna som var uppbyggda på ett spännande sätt.
Här hade vi haft en helt perfekt fikaplats, men det kan ju vara bra att veta till en annan gång för i denna serie: ÖS #5 - Klôvet fattas det en trea. Hoppas på att den dyker upp så småningom för hit vill jag gärna göra återbesök en dag när det blir vår.
Avslutande fika blev lite extra lyxigt idag.
Titticc hade packat med semlor som överaskning. Blev ju på sätt och vis en avslutningsfika eftersom konagirl77 nu flyttar ner mot Fristad för att studera och inte kommer kunna vara med på våra turer så ofta framöver.
Vem sjutton åker skidor här?
Mitt ute i ingenstans, ett par kilometer från plogad väg, stöter vi plötsligt på ett skidspår och första tanken som kommer är: "vem sjutton åker skidor här så långt från närmsta väg och civilisation???"
Fast det var ju som att kasta sten i glashus, för vad satt på våra fötter?
För att ta det från början så lockade ytterligare några cacher i vildmarken på Sydbillingens platå och vi beslöt oss för ännu en dag i mossarnas tecken.
Billinge Blöt # 28 Långtarmen är markerade på kartan nedanför och det var oxå dessa fyra som vi besökte i nämnd ordning under våra sju timmar i skogen.
Det hade inte blivit mindre snö sen vi var här sist och nu var det närmare halvmetern oplogad snö vi hade att ge oss i kast med.
Både vägbom och skylt kändes tämligen onödiga idag. Ingen risk att trotsa dessa med ett fordon såvida man inte hade bandvagn.
Sikte mot Oxebackamossen, 2,5 km framåt!
Första 1.5 km är det väg, om än oplogad men ändå relativt lätt.
Sen blev det lite trixigare.
Bara 500 meter kvar och det är i denna riktning vi ska!
Så var vi då äntligen framme! 3 år sen senaste logg kändes inte helt fel det heller!
Fikadags!!!!! Jo, det smakade verkligen toppen!
Vår väg mellan Oxebackamossen och Säxtingen skulle visa sig vara betydligt lättare även om det var en hel massa snö.
Häftigt att blicka upp mot skyn.
Det var även här nånstans vi träffade på skidspåret som faktiskt till en början verkade leda oss rakt mot cachen vi var på väg mot. Hur osannolikt är inte det om den legat orörd i tre år och sen plötsligt loggas dan innan vi kommer?
Nu visade det sig att skidåkaren inte hade geocaching i sikte för även nästa var det tre år sen senaste besök.
Mer och mer mossterräng blir det.
Och så var vi framme. Det firades med lite blåbärssoppa, för så ska väl skidåkare göra?
Vackra träd i kanten av mossen.
Bara 650 meter kvar till den gamla cachen från 2003. Dessutom oväntat lättåkt här så vi fortsatte, även om planen inte var så från början.
Oj, vi höll helt på att köra för långt. Hade förväntat mig lite fler gömställen.
Jippie!!!! Ännu en gamling i fantastisk natur loggad!!!
De sista 500 metrarna tills vi åter var vid den oplogade vägen visade sig vara besvärliga igen. Eller så var det kanske det att vi var trötta efter nästan 7 timmars traskande i denna vildmark. När staven bara försvann, vilket den gjorde ibland, var inte fallet speciellt långt.
En mäktig upplevelse att ta oss runt här. Att våga bege sig ut i vildmarken, långt från närmsta väg är en upplevelse jag varmt kan rekommendera.
Mystisk promenad utanför Lidköping
När snön ligger djup är det perfekt att ägna sig åt lite mystlösning. Så har oxå varit fallet en hel del denna vinter. Min tidigare tuggummisega hjärna börjar vakna till liv och det är underbart att kunna följa en tanke till slut igen. Visst, det funkar inte alltid, men jag börjar bli mer mig själv igen och om det tycker jag.
Santa purificat och ytterligare ett gäng mystar signerade famSasse har varit senaste fokus. Väldans trevliga mystar som jag, om jag ska erkänna, inte fattat ett dugg av tidigare, men nu, när man väl kommer på en ingång, så är de ju riktigt bra allihop och faktiskt inte speciellt svåra. Om sånt tycker jag. Inte en massa konstiga sifferkoder och bilder som ska fixas med utan mystar som t.o.m jag kan klura ut.
Efter att ha fått klart att mängden snö i Lidköping är betydligt mindre än hemma i Kungslena så var valet av tjejligetur självklar. Dessa mystar fick det bli och det blev en promenad som faktiskt gav lite vårkänslor!
Allihop hittade och nöjda och belåtna, trots en iskall blöt fot letade vi fikaplats.
Bredvid vassen hade det som vi eftersökte vad gäller det.
Fina Filsbäck, fast här var vårkänslorna desto längre bort igen.
En fin förmiddag, som visade sig bli den enda i veckan som bjöd på sol. Än så är det långt till vår, men dag för dag så närmar den sig. Och till dess får jag väl fortsätta lösa mystar.
Med 2 meter långa "snöskor". Billingens vildmark
Alla mösaräjsares våta dröm, Billingens själ, alla mossars moder, målet för våra drömmar och mardrömmar
Storemossen.
Som jag längtat efter lite skidcaching ovch just denna plats kändes perfekt för just det!
Fast jag måste erkänna att jag inte var helt övertygad om att vi skulle lyckas trots att det var jag själv som väckte idén.
Eftersom Billingen är full av mossar och blöta pölar samt dessutom täckt med nästan 30 cm snö så var förhållanden denna gång inte var alls lika idealiska som de var vid ett tidigare tillfälle vi skidcachat. För vatten under tillräckligt tjockt lager snö fryser inte förrän det kommer i kontakt med skidor har jag upptäckt. Och när det fryser så förvandlas skidor till lååånga snöskor i ett nafs.
Därför hade vi undersökt alla möjliga vägar till Mossen Sydbillingen nogrannt och kommit fram till att bästa väg nog ändå måste vara från skaravägen då det ju är bilväg de första 2 kilometrarna. Nu visade det ju sig att det var en oplogad sådan som dessutom hade en stängd vägbom, men det var ju ändå torrt under snön de kilometrarna.
Men nog tvekade jag när vi inte kom närmare än nästan 3 km fågelvägen och vi hade ett par dm orörd snö att ta oss fram i och dessutom skulle uppför ett berg.
Ok, helt orörd var den inte, de första 300 metrarna hade en fyrhjuling kört, men efter vägbommen var det enbart djurspår vi hade framför oss.
Så mycket snö det var i skogen och fast vi var nära den mycket vältrafikerade Skaravägen var tystnaden total.
Med inställningen att "lyckas vi inte nå cachen, så har vi iallafall fått en härlig tur på skidor i naturen" så började vi jobba oss upp på berget med Billinge Blöt # 29 Storemossen i sikte.
Rätt som det var fick vi sött sällskap i spåret. En liten skogsmus fick väldigt bråttom att gömma sig igen.
Efter en inte helt lätt spårning uppför i ett landskap fyllt av snötyngda träd var vi så framme vid en jaktstuga, där vägen gick över i stig och nu började det bli mer äventyrligt. 500 meter fågelväg till första gömman men stigen kändes så klart bäst även om den var både längre och stundtals blöt.
Här var det oxå ändå mer snö så spåren blev allt djupare.
Dessutom hade vi en hel del problem med isbildning.
Det var alltså två rätt trötta töser som kom fram till Billinge Blöt # 29 Storemossen där vi valde att ta fikapaus. Ca 2 timmar hade det tagit oss att ta oss de 1,8 km fågelvägen till cachen från där vi ställde bilen.
I skydd under en stor gran i det alltmer tilltagande snöfallet satt vi och bara njöt en stund av ron och stillheten, samt nöjet av att hitta denna av naturen välkamouflerade cache långt ute i vildmarken.
800 meter bort hade vi en gammal goding från 2003: Mossen Sydbillingen
Det var ju egentligen denna som var huvudmålet men skulle vi våga oss över en jättestor ofrusen mosse????
Jo, jag var tveksam när vi satte fart mot gamlingen och inte blev det bättre när det sa plask, plask och skidorna med halva pjäxor försvann ner i vatten. Men det blev torrare redan efter några meter och sen var det faktiskt en rätt behaglig tur över mossen.
En 15 år gammal cache mitt i ingenstans som det tog oss nära 3 timmar att komma till, (visserligen med fikapaus och i behagligt tempo) men det måste bara firas! Varm nyponsoppa smakade ljuvligt!
Tillbakavägen blev precis som förväntat en betydligt lättare tripp.
Inte var det raka, vackra spår precis men det var ju ändå lättare att följa våra egna spår tillbaks.
Massor av snö i skogen, visst är det fantastiskt att så mycket snö kan bli kvar på en så liten smal gren utan att rasa av.
Tillbaks till jaktstugan så var det dags att förvandla snöskor till skidor igen. Inte hade det varit bakhalt inte, men i gengäld var det inte framhalt heller......
Nu hade det slutat snöa och himlens moln glesnade och blå himmel blev synlig.
Säga vad man vill om geocaching men jag hade aldrig kommit på tanken att gå i tre kilometer enkel väg på skidor, varav den sista kilometern på delvis ofrusen mosse med isbildning under skidorna om det inte vore för en geocache. Äventyr behöver inte vara så avancerade. Det räcker gott med en plastburk en bit från vägen för att få ett minne för livet.
Fullmåne på blängsmossen
För några veckor sen kom vi att prata om ett evenemang som "Älska billingen" skulle anordna och att det lät så mysigt. Det skulle bli dels en skidtur, men även en snöskovandring i fullmånens sken, med fikastopp vid öppen eld. Allt detta skulle ske vid en plats som har en märklig dragningskraft på mig, nämligen Blängsmossen uppe på Billingen. Oj så sugen jag blev på att följa med, men det var ju inte slut förrän närmare midnatt och det är alldeles för sent för mig.
Tanken föddes då på ett event lite tidigare på kvällen och Elin var inte sen med att haka på. Fullmåne på Blängen var fött.
Redan i tisdags kväll ville hon dit för att reka och jag fick frågan om jag ville följa med. Såklart jag ville och även maken hakade på.
Allt var vitt och fullmånen sken från en klar himmel. Magiskt så ljust det kan bli med bara månen som lampa och bilderna nedanför är tagna med mobilen utan nån annan belysning ön just fullmånen.
I fredags kväll var det så dags. Månen lyste med sin frånvaro men det gjorde inget för det blev en väldigt mysig kväll ändå.
Det fanns tillgång till snöskor om man ville testa och såklart ville vi ju det.
Betydligt jobbigare än att åka skidor är omdömet och det gäller att gå bredbent.
Men vilken himmel!!
Även här fick mobilen jobba, med lite extra belysning från pannlampan, för utan den såg vi inte så mycket på vår snöskopromenad.
Åter vid fågeltornet brann en brasa och vi samlades runt den i mysigt samspråk alltmedans våra korvar grillades.
Vilken kväll det blev!!
Återigen kan jag bara konstatera att jag gillar vintern mer och mer för varje år som går, speciellt när den är så här.
Födelsedagsöveraskning
Mycket firande blev det denna vecka. Jag passade även på att fylla år och då brukar iallafall jag vilja göra nåt jag gillar.
Så även denna födelsedag och tanken var att vi skulle logga lösta mystar i Lidköping.
Men vädret satte stopp för längre bilfärd och vi stannade i Axvall i stället.
Jag har alltid varit förtjust i axevalla hed. En stor vidsträckt yta med massor av enbuskar.
Det var väl inte jättemysigt att snön som ökade i intensivitet just då var plaskblöt men blöta enbuskar luktar faktiskt väldigt gott.
Vi loggade några rätt trevliga cacher på fina platser men den bästa var helt klart den här:
Fin byggnad med lite fusk. Spana in fönstren!
På väg till baracken råkade vi få syn på en fin plats som vi inte kunde låta bli att spana in närmare.
Fyra cacher senare var det fikadags. Återigen hade mängden blöt snö uppifrån ökat så vi ville ha tak.
Var hittar man det? Eller det kanske bara är vi som är så tokiga som fikar utomhus i detta väder? Varnhem blev svaret på vår fråga.
Klostercafeet har ju en veranda så där satte vi oss.
Titti hade tagit med semlor som överraskning och aldrig har väl det smakat bättre!
Dan därpå hade goggle fått reda på vart vi varit och ville att jag skulle recensera klostercafet. Semlorna på trappan var supergoda fast cafét öppnar ju inte förrän om 2 månader så, ja google får klara sig utan mig den här gången.
En mycket trevlig start på min födelsedag.
Niotusenfirarfika
Jag passerade ju en milstolpe i förra veckan och det vill jag ju såklart fira med dem jag tycker om. Alltså de jag tycker om som även tycker om plastburkar av alla de slag precis som jag.
Hade sett framför mig en solig dag med fika på en fin plats men blötsnö satte stopp.
Att sitta utomhus då är mindre kul så det bestämdes fika på cafe.
Efter en allt annat än lätt bilfärd från Falköping kom jag så fram till Skövde och kunde konstatera att här är det visst inte lika mycket snö, men nog var det blött alltid.
Mössebergsbagaren är en bra samlingsplats och där avnjöts riktig gofika alltmedans vi väntade på att det kanske skulle bli bättre väder.
Det blev lite mindre intensivt snöfall så vi begav oss ut för några snabba loggar.
Och ja, det snöar inte mindre däruppe i skyn.....
En trevlig firarfika i goda vänners lag med några burkar efter det kan bara bli trevligt!!!
