Isande kall tur på Hökensås
Jag frågade om någon hade lust att följa med upp till Hökensås för att göra service på två burkar och lust hade nog alla i tjejligan egentligen. Men eftersom jag bara hade förmiddagen fri så blev det bara jag och Lena som åkte. Det blev en bra tur men oj så kallt det kan vara på Hökensås egentligen......
Vi styrde kosan mot Nordvattnet, den första av mina burkar som behövde omsorg, men pratar man samtidigt som man kör är det lätt att hamna fel. Vi åkte helt fel väg och hamnade vid Falks grav istället.
Postrånare Falks grav och Jonas Falk * 1828 - ¨ 1855Nåväl, det var inte fel det heller. Vi hade ju två burkar att logga där så varför inte?
Den sistnämda burken var vi på en misslyckad FTFjakt på förra veckan. Eländig terräng var det och ingen burk. Efter ett antal blågubbar arkiverades den och en ny kom ut, ca 500 meter därifrån. På en mycket bättre plats, men med koordinater som bara skillde på en enda siffra. Kan något råkat bli fel där tro? Spelar inte mig någon roll, fel händer ju oss alla ibland och nu hade vi ju ännu en anledning att åka häråt.
Skogen är så mäktig här uppe på Svedmon.
Gles tallskog med mängder av mossa. Vi konstaterade att det var oerhört jobbigt att gå de 200 metrarna pga vitmossan. På något sätt känns det som att gå i slime, fötterna bara glider där det är vitmossa på marken men vackert är det!
Blommor fanns på Falks grav även idag, om än lite tilltufsade. Tänk om det kom fram vem som ser till att det alltid är färska blommor här! Då hade kanske en av Sveriges mest mytomspunna plaster inte längre varit så mystisk. Fast det sägs ju att det spökar här med........
Här sken ännu solen, men det skulle snart ändra sig. Molnen hopade sig och vinden blev bara kallare och kallare.
Vi passade på att logga några fler burkar vid sydvattnet och konstaterade båda att fikaplats, det behöver vi nog ha lä till.
Vi hamnade vid Björnsjön och det var tur.
Här finns ett vindskydd och precis när vi krupit in under tak så började även regnet falla.
Till och med hagel kom det där vi satt och tittade ut över sjön samtidigt som vi försökte värma oss med kaffe och smörgås.
Men utsikten var ju inte fel trots att det var kallt.
Lena spanade förgäves efter en sällsynt fågel som på något mystiskt sätt dök ner i vattnet och sen bara försvann. Märkligt.
Detta par var lite mer framåt. När vi satt där kom de flygande och gjorde en störtdykning rätt ner i vattnet precis framför oss. Tänkte att de säkert snart skulle komma in i vindskyddet och tigga brödsmulor, men de lät oss faktiskt vara i fred. Kanske var de inte sugna på vare sig mackor eller kanelbulle.....
Efter regn kommer sol och faktiskt visade sig solen en kort stund när vi vågade oss ut ur vindskyddet igen
Björnsjön är en av Hökensås två handikappanpassade sjöar och det är fina bryggor ut i sjön så att även rullstolsburna ska få möjlighet att fiska. Mycket bra tycker jag. Måste vara hemskt att vara en naturmänniska och sen bara bli hänvisad till asfalt pga att man inte längre kan gå.
Som geocachare är man ju van vid att hitta små pinnhögar som döljer en liten burk, men detta var ett nytt sätt att dölja en geocache. Undrar om maken till skon ligger över en annan burk ute i skogarna tro?
Avslutade med att göra service på den sista gömman. Här hade någon tagit med sig både burk och loggbok, men rivit ur de skrivna bladen i loggboken. Tycker det verkar vara aningens för avancerat för att kunna skylla på ett djur av något slag. Men ny burk är på plats och allt ska vara frid och fröjd igen.
Rundan vi tänkt gå denna iskalla förmiddag beslöt vi oss för att spara till en varmare och soligare dag. Trots allt så är ju Hökensås allra vackrast i solsken.
Favorit i repris?
Förra sommaren hade ju vi ett riktigt lyckat fikaevent uppe på Hökensås. Nu har tankarna börjat komma om att det kanske vore trevligt med ännu ett även denna sommar.
Solen sken ju dessutom samt två mystar fanns att logga så varför inte en fikautflykt för att kolla om det finns fler sjöar som kanske kan få några burkar........
Några timmar tillsammans, fika i solen vid sjökanten och den underbara naturen!
Det var fortfarande is på några av sjöarna och i skuggan var det rätt kallt, men i solen var det ljuvligt!
En fjäril gjorde oss sällskap en stund, det var varken en nässelfjäril eller en citronfjäril som man brukar se på våren, såg mer ut som en sorgmantel. Kanske var det det, kanske har jag fel.....
Jo, jag tror nog det blir en favorit i repris även denna sommar!
Återstår att fundera ut var och när nu bara.
Mission completed!
Jodå, får väl erkänna att jag trots allt har känt en viss stress den sista månaden i samband med geocaching.
Det är ju det här med att få fira milstolpe innan det blir svårcachat pga årstiden.
Att skotta fram gömmorna eller frysa som en tok förtar ju onekligen lite av nöjet så jag har tuggat på och loggat geocacher jag normalt sett inte brytt mig om annars. luktar skit är en sådan gömma. Den visar mig till en hundbajspapperskorg mitt i ett bostadsområde. Hm, vad är det för sevärt med det? Jag har även cachat ensam en del, något jag heller inte är så förtjust i. Allt bara för att komma upp till denna magiska siffra innan det blir alltför kallt!
Detta lyckades! Än har ingen snö fallt så om allt går i lås passeras 5000 i nästa vecka.
En särskild gömma är utvald så nu hoppas jag bara på en dag vi alla kan och dessutom ingen snöstorm eller ösregn.
Fyra cacher var kvar och de passade bra att logga uppe på Hökensås. En plats som har en särkild plats i mitt hjärta.
Vägval Vägskyltar har man ju studerat en del, men det är sällan de är så här vackra.
Nr 4999 blev Tjejligans Multi, en mycket passande cache då det ju är tjejligans förtjänst att det har blivit så många. En rolig ide på hur man ska komma vidare fanns det här!
Otroligt vacker mossa vid starten.
Även finalen var fin, men jag lyckades räkna lite fel så jag hamnade en bit ut ut i denna vackra sjö.
Men det fanns ju en ledtråd och loggen kunde signeras utan ett vinterbad!
Känns skönt att detta mål är uppnått! Fortsätter nu att cacha på det sätt jag gillar bäst, nämligen utan tidspress, eller snarare väder och årstidsstress.
En vecka kvar tills vi får fika på Hökensås!
Jag fick ju en ide efter eventet i Lidköping i våras. Varför inte fixa ett eget, inget avancerat, litet fikaevent på en plats som ligger mig varmt om hjärtat?
Pratade med tjejerna i fikande och cachande tjejligan och visst var de med på ide´n! Kul! Lite planerande har det ju blivit, har aldrig ordnat ett event förut men det har varit så kul!
Nu är det bara en vecka kvar tills eventet och det har kommit in will attendloggar regelbundet sen det publicerades så nu är det 31 alias anmälda.
Inte så illa för att vara ett enkelt fikaevent!
Kan det vara så att fler gillar att fika tro? Eller är det det faktum att man får en souvernir om man besöker ett event i augusti eller är det FTFchanserna som lockar?
Det spelar ju ingen roll vilket, det som är kul är att det faktiskt verkar uppskattas!
Hoppas nu bara att vädret inte ställer till bus för oss och att alla de nya gömmorna faktiskt blir hittade och inte har försvunnit in i magen på en älg eller så.....
Varmt välkomna till fina Hökensås nästa lördag!
Mer planering!
Nu är det torka på bloggen! Lika torrt som det är ute i markerna nu.
Det är helt enkelt inte kul att geocacha i trettiogradig värme, speciellt inte eftersom det känns skönast att ha långbyxor på sig ute i skog och mark. Har redan plockat av mig ett par fästingar i år trots det, törs inte tänka på hur många det hade blivit om jag haft shorts i skogen.......Långbyxor undviker jag definitivt i värmen.
Men jag har ju ett event att planera, några gömmor ska ju släppas i samband med det. Här en bild från eventplatsen vid fina sydvattnet!
Nu råkade det falla sig så att vi blev involverade i ett besök av sju stycken kineser som skulle komma och fika hos oss. Jag hatar verkligen att behöva prata engelska och att träffa främmande personer jag inte har något gemensamt med, har jag oxå svårt för, så vad göra en förmiddag då vi skulle få kinafrämmat på eftermiddagen?
Bästa sättet för mig att avleda tankarna är att ge mig ut i skogen. Hökensås fick ett besök igen. Några gömmor placerades ut i anslutning till platser jag tycker är vackra.
Ännu en promenadrunda blev det. Vilka fantastiska sjöar det finns uppe på hökensås egentligen. Detta hade jag absolut ingen aning om bara för något år sedan, trots att jag bor relativt nära.
Nu är antalet cacher uppe på ca 20, då även Lena har nu placerat några gömmor. Riktigt spännande!Hoppas att det kan bli några till. Vi får se.
Och fikabesöket från Kina gick bra det med! De blev serverade kanelbullar, skurna chokladkakor och nybakad tigerkaka! Tänk vad en förmiddag på Hökensås kan göra, trots högsommarhetta!
Planering på Hökensås!
Idag har vi varit en liten planeringsrunda på Hökensås och nu är redan 8 burkar inför fikaeventet placerade!
Fantastisk start och eftersom Hökensås är så fint så var det inte ett dugg svårt att hitta platser för dessa gömmor.
Ska bli spännande att se hur många nya gömmor det blir totalt.......
Idag var det lite sjönära gömmor, lite näckrosnära gömmor och lite renlavsnära gömmor som blev resultatet.
När de släpps?
Jo, i samband med Fika på Hökensås i slutet av augusti!
Varmt välkomna allihop till Hökensås!
Helt plötsligt blev det en "lilla laxagölen" precis bakom bilen
Var är det med laxagölarna egentligen?
Var ju här för något år sedan när en viss fikaplatsgömma kom till vid denna sjö och då såg himlen precis lika mörk ut som den gjorde när vi klev ur bilen. Även den gången var det åska i luften.
Molnen växte till sig mer och mer så beslutet att hålla oss i närheten av bilen visade sig vara klokt.
Vi började med Gammal rot - Södra Laxagölen..
Denna dag hade jag med mig Maud, en kompis från barndomen som jag idag lyckades lura in i geocachingens farliga värld.
Det stod faktiskt så när hon skulle starta upp sin nya app.
"Geocaching kan vara farligt, var försiktig! Vill du ändå fortsätta?" eller något liknande.....
Jag vet inte det jag om det jag ägnar mig åt är så värst farligt, men beroendeframkallande det är det!
Jag älskar Hökensås och alla dess sjöar. Södra laxagölen är jag nog lite extra svag för, trots att det konstigt nog verkar vara en tendens för mycket åskväder just där.
Jättefin utsikt över en sjö där molnen hopar sig!
Här loggade pinfärska cacharen Amud sin allra första geocache! Kul!!!!
Nu är regnet nära! Åskan mullrar forfarande bara på avstånd som tur är. Visst är även regnmoln vackra!?
Vi fikar så länge, trodde det nog skulle räcka med fikaplats under tak men ack vad vi bedrog oss.
Snart började det regna både på längden och på tvären (kändes det som) och alla himlens portar öppnade sig samtidigt. Tur att bilen var nära för det blev språngmarsch dit.
När vi efter en rejäl stund vågade oss ut igen insåg vi att det nog kommit rätt mycket. För helt plötsligt så var det en "lilla laxagöl" precis bakom bilen......
Det ångar från sjön efter regnet. Häftigt!
Vi vänder åter hemåt, inser att det är på tok för blött att gå klart runt sjöarna denna gång, väljer att stanna till för några "närabilengömmor" på hemvägen istället bl.a
Strandbadet Alvasjön
Det regnar fortfarande men inte alltför långt bort skiner solen! Dessutom luktar nyregnad skog något alldeles fantastiskt!
Underbara vackra Hökensås. Tack titticc och ladybird3 för att ni la ut några till här uppe och tack Amud för sällskapet! Hoppas det blir fler turer framöver, fast helst utan åska!
Nu ska det bli event!
Detta är riktigt spännande. Jag har nämligen dragit igång tjejligan för att ordna ett eget event!
Vad passar väl bättre än att anordna ett fikaevenet med tjejligan på en plats där det fullkomligt vimlar av fina fikaplatser?
Förra eventet jag var med och hjälpte till med så var det just så att jag bara hjälpte till. På ett hörn. Mest med att fixa några nya gömmor.
Denna gång är det jag som har tagit initiativet och som ska vara samordnare. Satte ihop en liten eventbeskrivning och i dag blev det publicerat.
Dessutom är vi redan 7 anmälda! Riktigt kul med den responsen på bara några timmar.
Lustigt nog var jag vid Sydvattnet, där eventet ska gå av stapeln, för ett år sedan och rekade för att se om det gick att lägga några gömmor där. Det gick det men tiden var inte mogen då. Jag tyckte vägen var för smal och besvärlig då. Vägen är lika besvärlig nu men geocachare är ju vana vid lite besvärliga vägar ibland så varför inte?
En otroligt vacker plats är det iallafall.
Hoppas nu bara att det blir väder som passar för en fika utomhus.
Projekt Hökensås
Men nu är tiden mogen!!!!!
Hökensås är inte alls långt bort egentligen, det ligger ju delvis i min egen hemkommun, Tidaholm, så nu ska jag göra några gömmor som jag själv uppskattar mest. Nämligen, geocacher längs fina vandringsstigar.
Hökensås har ju närmare 50 olika sjöar och eftersom det är massor av fiskare som tar sig runt sjöarna så borde det inte vara omöjligt att lägga åtminstone två rundor i det vackra landskapet däruppe.
Första rundan, "Grubben runt" är planerad och klar. Fina, lättvandrade stigar strax intill sjön hela vägen runt.
Säga vad man vill men det är något speciellt med Hökensås!
Hökensås lockar
Jag behövde göra service på en av mina gömmor uppe på Hökensås så jag frågar om det är någon som vill följa med. Det finns ju trots allt några ologgade burkar där med! Jodå, det ville både jamandcat, titticc och Miss.P. Jag packar en liten påse med det jag behöver och ställer den på hallbyrån. Där står den riktigt bra.......
För när vi är framme vid gömman jag skulle serva upptäcker jag att allt jag behöver står kvar på hallbyrån.....
Nåväl, vi gjorde ett tappert försök att fiska fram burken men gav upp och letade upp fiskesjöar i stället.
En och annan fiskare såg vi ju också.......
Fikaplatser behöver man inte leta när man är i dessa trakter, det är bara att åka fram till en av områdets mer än 50 sjöar så hittar man bord och stolar.
Vi valde att fika här: Hökensås Sjöar -Avknoppningen- Grubben
Så fint! Denna gömma kom faktiskt till tack vare ett litet uppdrag i min gömma: Fikaplats #7 Ibbesjön.
Det roliga är att denna dag resulterade i ytterligare tre nya gömmor pga samma uppdrag, nämligen
Hökensås sjöar - Kroksjön
Södra Laxagölen. (Hökensås sjöar)
Hökensås sjöar - Björnsjön
Riktigt, riktigt roligt, för här uppe i denna underbara natur finns plats för många fler gömmor.
Fast vi hade vissa problem med naturkrafter denna dag. Varenda gång vi stannade vid en sjö efter att vi fikat så minsann mullrade inte åskan, alternativt så började det regna.
Men så oerhört starka färger det blir i solen strax innan regn!
Gräset blev nästan lysande grönt!
Jo, vad gäller min gömma som behöver servas, det får bli ett återbesök, och nu är nog tiden mogen för visst borde det väl finnas en promenadslinga eller två här uppe oxå?
Vackra Hökensås!
Häromdagen tog jag en promenad uppe på Hökensås. Inte för att cacha utan bara för att njuta av den underbara naturen. Solen sken. Göken gol och fåglarna kvittrade! Ett och annat plask från en fisk i sjön. Ljuvligt!
Hade det inte varit för den riktigt smala, nydikade vägen på väg mot Sydvattnet som jag gick intill så hade det nog kanske kunnat bli en liten promenadslinga, Västra vätterleden går förbi där, nu väljer jag att bara dela med mig av några foton därifrån.
Jag har gått en kurs nu i vår "Mindfulness i naturen". Att dra nytta av naturens läkande kraft för att undvika stress. Att vara här och nu!
Jag har ju numera några gömmor häruppe varav en, förhoppningsvis, självförökande cache. Dvs i en gömma finns några redan färdiga gömmor klara att bara hänga ut, enda villkoret är att åka ner till en annan av Hökensås närmare 50 sjöar för att gömma den. Hade ju varit kul om jag oxå fick leta lite geocacher häruppe, inte bara gömma.
Tyvärr tror jag att många är för lite för stressade för att hinna stanna upp och att ta den extra tiden det innebär. Alla tycker ju inte det är så kul att gömma burkar heller......Men vi får se! Kanske får jag ta en runda till med de burkarna och gömma framåt hösten, om inget hänt nu i sommar.
Men några underbara timmar ute i naturen fick jag! Mindfulness eller ej. Jag mår bäst ute i skog och mark!
I väldigt tryggt sällskap!!!!! Liten planeringsrunda på Hökensås.
Sällan har jag sett så många polisbilar på en enda dag. Skulle kunna tro att jag befann mig mitt inne i en storstad men vi var så långt från detta man kan komma.
Nämligen uppe på underbart vackra hökensås. Men totalt 6 polisbilar såg vi i skogarna där.
Hökensås är ett stort skogs- och bergsområde i Tidaholms, Habo och Mullsjö kommuner. Det har en mycket omväxlande natur. Landskapsbilden domineras av den över 10 mil långa urbergsryggen Hökensås som i söder är mer än 300 meter hög. Den anses vara en horst, d.v.s. ett bergsparti som höjts upp eller blivit kvar sedan förkastningar längs sidorna sänkt den omgivande marken.
Hökensås har en starkt kuperad natur med rullstensåsar och runda kullar omväxlande med plana grus- och sandfält och djupa gropar. I sänkorna finns myrar, sjöar och tjärnar.
Området har ett 50-tal sjöar och tjärnar med klart och rent vatten.
Många människor åker långväga ifrån för att få uppleva den fantastiska hökensåsnaturen. Lustigt nog finns det väldigt få geocacher här uppe.
Jag tog med mig Lena på en liten utflykt med några färdiga gömmor i bagaget!
Den här milstenen har faktiskt varit i tidningen pga sin lite annorlunda historia. Vägvisare på villovägar
Förr i tiden hade ju milstenar en viktig uppgift att fylla då de upplyste de resande om hur långt det var till nästa gästgivaregård och skjutsstation och därmed också om vad resan hade kostat dittills. Väl på gästgiveriet kunde den resande ”smörja kråset” och skjutsbonden kunde byta till nya utvilade hästar.
I slutet av 1800-talet miste Klevavägen sin status som landsväg och skjutsningen upphörde och därmed försvann även syftet med milstenarna.
Då kom någon på den lysande iden att återanvända den gamla stenen som bärande konstruktion i en byggnad på en av gårdarna. Fundamentet blev kvar, då det väl inte fanns någon användning för det och växte över mer och mer.
Så, i samband med arbetet med att göra en bok om Daretorp, skulle milstenar fotograferas och man började undra vart stenen tagit vägen……..
Efter ett tag hittades den och med hjälp av traktor och några karlar kunde stenen friläggas under sensommaren förra året.
Efter diverse turer med myndigheter restaurerades stenen och är nu återplacerad på sin ursprungliga plats.
En riktig solskenshistoria för en milsten!
Några av sjöarna vi besökte:
Kanske en blivande fikaplats signerad U+L&CO...... (= Fikaplats # 8 Göl 39)
Perfekt ställe för en fika var det i allafall
Fast här blev det en nitlott. Detta är ett fornminne........
Fina blåhults kapell! Blåhult Kapell
Även Lilla Havssjön och Björnsjön fick var sin gömma. En trevlig dag fick vi!
En plats som skulle få en gömma blev tyvärr utan. Någon hade sågat ner "skoträdet". Som jag undrat varför det var en sån massa skor uppkastade i just det trädet........
Fem flugor på hökensås
På Hökensås finns många flugor!
Idag har vi iallafall lyckats smälla fyra stycken samtidigt!
Caching Camp #12 - Fem flugor i en smäll
Hade jag bara varit lite, lite bättre på soduko så hade vi även kunnat logga alla fem..........
En bra plats att räkna på tyckte Lena, vi andra tyckte det fanns bättre platser.....
Nu blev det bara fyra flugor smällda men vad gjorde väl det! Kanske blir det återbesök på väg nån annanstans nån annan gång.......
Caching camp-11 har sysselsatt oss en hel del de sista veckorna. En mycket bra serie cachar i helt underbar Hökensåsnatur.
Det förvånade åtminstone mig att det fanns så oerhört många små sjöar nästan överallt och dessutom hr jag upptäckt att blommande myrar är otroligt vackra även de.
På väg från Caching Camp #3 - Myren. En gömma jag faktiskt varit lite bekymrad inför men det var ju inga problem, bara man har långa ben........
Många mystar fanns det här och flera har vi klurat ut på hemmaplan men några var man tvungen att hitta nyckel till.
Idag var det så dags att "knyta ihop" säcken och bege oss dit en avslutande gång samt hitta nycklarna.
Solen sken och det var en helt underbar tur.
En del gömmor var lätta andra lite mer utmanande......
Hungriga blev vi även idag och efter att ha fått rätt temperatur högg vi in på goda rabarberbullar.
Några gömmor är fortfarande kvar även efter detta så det kan nog hända att vi tar vägen förbi en annan gång men nästa cachingcamptur lär definitivt gå till cachincamp-12 i stället.
Idag har vi iallafall lyckats smälla fyra stycken samtidigt!
Caching Camp #12 - Fem flugor i en smäll
Hade jag bara varit lite, lite bättre på soduko så hade vi även kunnat logga alla fem..........
En bra plats att räkna på tyckte Lena, vi andra tyckte det fanns bättre platser.....
Nu blev det bara fyra flugor smällda men vad gjorde väl det! Kanske blir det återbesök på väg nån annanstans nån annan gång.......
Caching camp-11 har sysselsatt oss en hel del de sista veckorna. En mycket bra serie cachar i helt underbar Hökensåsnatur.
Det förvånade åtminstone mig att det fanns så oerhört många små sjöar nästan överallt och dessutom hr jag upptäckt att blommande myrar är otroligt vackra även de.
På väg från Caching Camp #3 - Myren. En gömma jag faktiskt varit lite bekymrad inför men det var ju inga problem, bara man har långa ben........
Många mystar fanns det här och flera har vi klurat ut på hemmaplan men några var man tvungen att hitta nyckel till.
Idag var det så dags att "knyta ihop" säcken och bege oss dit en avslutande gång samt hitta nycklarna.
Solen sken och det var en helt underbar tur.
En del gömmor var lätta andra lite mer utmanande......
Hungriga blev vi även idag och efter att ha fått rätt temperatur högg vi in på goda rabarberbullar.
Några gömmor är fortfarande kvar även efter detta så det kan nog hända att vi tar vägen förbi en annan gång men nästa cachingcamptur lär definitivt gå till cachincamp-12 i stället.
Hökensås igen!
Caching camp är beroendeframkallande. Att traska fram i den underbart vackra naturen ger åtminstone mig ro i själen....... Massor av fågelkvitter gör ingen ledsen heller.
Förmiddagen har varit full av naturupplevelser. Vi har sett en hund som lekt chaufför i husses husbil, en ekorre, två getter som troligen rymt från sin hage samt hittat två bebodda geoholkar. Hoppas innerligt att ungarna överlevde tidigare cachingbesök......
Dessutom såg vi en rådjursmamma med två minimala små rådjursungar skutta över vägen. Det var de minsta rådjur jag någonsin sett, de kan inte ha varit mer än nån dag gamla.
Dagen började annars med att vi på den krokiga vägen ner mot cachingcamp hamnade bakom en gigantisk överlastad timmerbil. Den vinglade rejält i varje kurva och höll inte riktigt den hastighet vi hade tänkt oss.
Vilken tur att Skyttevärn ? låg som en liten avstickare från huvudvägen. Dit åker vi.
Milde moses vilken mast. Enligt tidigare loggar ska den ha byggts i samband med att TV-nätet byggdes ut på 60talet. Undrar om det finns nån verksamhet här nu.........
Ett häftigt ställe mitt ute i skogen!
Timmerbilen var nu borta och vi fortsatte vår väg ner mot CC11.
Först startade vi med en multi.
Caching Camp #26 - Linslus
En väldigt annorlunda cache som jag tyckte var riktigt kul. Att sen min gps tyckte att slutgömman skulle ligga i södra Afrika gjorde det hela lite mer spännande. För inte kan det väl vara mitt fel att den hade bytt till S i stället för N!
Vi fortsatte utåt i vildmarken.
Caching Camp #23 - The last Frontier.
Vår bil tog oss faktiskt nästan ända fram. Underbart för det blev en del traskande för oss ändå.
Detta var en fantastiskt vacker plats.
Fågelmamman som bosatt sig i geoholken måste också ha gillat läget för cacharna innan oss råkade tappa ut fågelungar och allt när loggboken skulle signeras. Ungarna petades försiktigt in i holken igen och loggboken fick plats i ett träd bredvid i stället.
Vi har nu varit i närkontakt med fågelfamiljer båda två så det räcker för ett par år framöver, fast så länge vi envisas med att öppna fågelholkar och sticka in näsan i små trånga utrymmen så var det nog inte sista gången......
Så till dagens riktiga utmaning. Det var ju det här med grader celcius och kelvin. Vi räknade och fick fram en trolig plats. Travade dit en halv km i uppförsbacke och hamnade på ett hygge. Hm, gömma en mikro på ett hygge???????
Vi letade en stund och gav upp och passade på att fika i stället.
Mätta och belåtna räknade vi om och beslöt oss för att testa den varianten också. Då hamnade vi i raka motsatsen. Riktig snårskog som vi knappt kunde se handen framför oss i. Kändes inte heller helt logiskt.
Nåväl. Vi gav upp för denna gång och beslöt oss för att leta upp nästa bebodda holk.
Underbar promenad fram till gömman men ack så backig......En rejäl grop var det.
Denna loggbok var fastsatt under holken så det var inga problem att logga utan att störa här inte.
Sen tog vi den plattare vägen tillbaks till bilen.......
Sen en kort liten sväng på en vandringsled.......
Undrar vem som glömde ena skon här? Måste varit jobbigt att traska med bara en sko,
eller kan det måhända vara en vandrare med träben.....
Idyllisk liten sjö längs leden.
Och en riktigt fin plats att logga dagens sista gömma på.
Förmiddagen har varit full av naturupplevelser. Vi har sett en hund som lekt chaufför i husses husbil, en ekorre, två getter som troligen rymt från sin hage samt hittat två bebodda geoholkar. Hoppas innerligt att ungarna överlevde tidigare cachingbesök......
Dessutom såg vi en rådjursmamma med två minimala små rådjursungar skutta över vägen. Det var de minsta rådjur jag någonsin sett, de kan inte ha varit mer än nån dag gamla.
Dagen började annars med att vi på den krokiga vägen ner mot cachingcamp hamnade bakom en gigantisk överlastad timmerbil. Den vinglade rejält i varje kurva och höll inte riktigt den hastighet vi hade tänkt oss.
Vilken tur att Skyttevärn ? låg som en liten avstickare från huvudvägen. Dit åker vi.
Milde moses vilken mast. Enligt tidigare loggar ska den ha byggts i samband med att TV-nätet byggdes ut på 60talet. Undrar om det finns nån verksamhet här nu.........
Ett häftigt ställe mitt ute i skogen!
Timmerbilen var nu borta och vi fortsatte vår väg ner mot CC11.
Först startade vi med en multi.
Caching Camp #26 - Linslus
En väldigt annorlunda cache som jag tyckte var riktigt kul. Att sen min gps tyckte att slutgömman skulle ligga i södra Afrika gjorde det hela lite mer spännande. För inte kan det väl vara mitt fel att den hade bytt till S i stället för N!
Vi fortsatte utåt i vildmarken.
Caching Camp #23 - The last Frontier.
Vår bil tog oss faktiskt nästan ända fram. Underbart för det blev en del traskande för oss ändå.
Detta var en fantastiskt vacker plats.
Fågelmamman som bosatt sig i geoholken måste också ha gillat läget för cacharna innan oss råkade tappa ut fågelungar och allt när loggboken skulle signeras. Ungarna petades försiktigt in i holken igen och loggboken fick plats i ett träd bredvid i stället.
Vi har nu varit i närkontakt med fågelfamiljer båda två så det räcker för ett par år framöver, fast så länge vi envisas med att öppna fågelholkar och sticka in näsan i små trånga utrymmen så var det nog inte sista gången......
Så till dagens riktiga utmaning. Det var ju det här med grader celcius och kelvin. Vi räknade och fick fram en trolig plats. Travade dit en halv km i uppförsbacke och hamnade på ett hygge. Hm, gömma en mikro på ett hygge???????
Vi letade en stund och gav upp och passade på att fika i stället.
Mätta och belåtna räknade vi om och beslöt oss för att testa den varianten också. Då hamnade vi i raka motsatsen. Riktig snårskog som vi knappt kunde se handen framför oss i. Kändes inte heller helt logiskt.
Nåväl. Vi gav upp för denna gång och beslöt oss för att leta upp nästa bebodda holk.
Underbar promenad fram till gömman men ack så backig......En rejäl grop var det.
Denna loggbok var fastsatt under holken så det var inga problem att logga utan att störa här inte.
Sen tog vi den plattare vägen tillbaks till bilen.......
Sen en kort liten sväng på en vandringsled.......
Undrar vem som glömde ena skon här? Måste varit jobbigt att traska med bara en sko,
eller kan det måhända vara en vandrare med träben.....
Idyllisk liten sjö längs leden.
Och en riktigt fin plats att logga dagens sista gömma på.
caching camp=ett stort G
Måndag morgon. Regnet hänger i luften och Lena har lite osäkra planer. Men jag har en "vit" dag och vill i allafall logga en gömma denna dag. Precis när jag står i dörren ringer telefonen. Jag vill ut!!!!! säger Lena som äntligen fått telefonsamtalet hon väntat på.
Vart åker vi?
Minst sagt blåsigt, Falköping känns inte som något alternativ, men kanske cachincamp uppe på Hökensås?
I skogen känner man ju inte av så mycket att det blåser......
Sagt och gjort, bråttom iväg, kameran blev kvar hemma och vi åkte ner mot Hökensås och mycket riktigt så kände vi inte av att det blåste, med ett undantag.
Caching Camp #7 - Pinus sylvestris Uppe i en sån kändes det minsann vill jag lova. Svajade betänkligt i blåsten faktiskt men loggad blev den.
Denna och flera andra cacher i serien hänger ihop. Just den cachen ingick dessutom i en slags tipspromenad som man för att lösa måste hitta 10 stycken trad i serien och svara rätt på frågorna förstås. Men det var inte nog med det. Man måste även hitta ytterligare en myst som dessutom innehåller ledtrådar till totalt 4 andra mystar. Avancerat så det förslår och ganska utmanande!
Några mystar var redan klara så det var bara att åka och logga. Känns riktigt skönt att avsluta en gömma som varit löst ett tag.
Här är ett av dagens ställen vi hittade i vår burkjakt! Vackert!
En av de roligare cacherna var Caching Camp #10 - Swedish Firefighters
En myst som var uppbyggd på ett annorlunda sätt. Vi skulle följa i brandmännens spår när de släckte skogsbranden i trakten här 14 juli 2010. Beskrivningen är detaljerad och vi undrade om det verkligen var en sann historia detta för i så fall förstod vi att det var rätt besvärligt för brandkåren att ta sig hit.
Men när vi närmade oss så såg vi alltmer spår av brända träd. Visst var det så det gick till, något som CO sen bekräftade.
Det kändes som vi var rejält ute i obyggden här men på tillbakavägen hittade vi en liten skylt och även spår av en grund med blommande pärlhyacinter kring där det bott en man vid namn Johannes. Måste ha varit ödsligt ställe att bo på.....
Caching Camp #11 - Mostugan
Det finns inte mycket kvar av de torp som restes 1858, den förste som flyttade in var pigan Johanna Magnusdotter och Axel Svensson Lindelöv. De sista som bodde i husen innan de revs 1920 var Anna Sjösten och Elof Svensson.
Nej här var det inte mycket spår av bebyggelse men destå mer spår av andra människor. Vi satte os i lä här och packade upp vår matsäck. Plötsligt hör vi en bil som stannar bakom träden och någon kliver ur. Röster....
Vi sitter tysta och väntar på att få sällskap i fikandet av någon med gps i högsta hugg men icke.....
Vi förblir själva på denna plats, vad mer för ärenden ute i skogen kan man ha tro en måndagsförmiddag????
Nu var det snart dags att åka hem igen, regnet började så sakta droppa när vi loggade vår sista gömma.
Här på cachingcamp känns det som vi behöver åtminstone ett återbesök till!
Tack till Lena för lån av bilderna!
Såhär ser mitt G ut efter dagen!
Vart åker vi?
Minst sagt blåsigt, Falköping känns inte som något alternativ, men kanske cachincamp uppe på Hökensås?
I skogen känner man ju inte av så mycket att det blåser......
Sagt och gjort, bråttom iväg, kameran blev kvar hemma och vi åkte ner mot Hökensås och mycket riktigt så kände vi inte av att det blåste, med ett undantag.
Caching Camp #7 - Pinus sylvestris Uppe i en sån kändes det minsann vill jag lova. Svajade betänkligt i blåsten faktiskt men loggad blev den.
Denna och flera andra cacher i serien hänger ihop. Just den cachen ingick dessutom i en slags tipspromenad som man för att lösa måste hitta 10 stycken trad i serien och svara rätt på frågorna förstås. Men det var inte nog med det. Man måste även hitta ytterligare en myst som dessutom innehåller ledtrådar till totalt 4 andra mystar. Avancerat så det förslår och ganska utmanande!
Några mystar var redan klara så det var bara att åka och logga. Känns riktigt skönt att avsluta en gömma som varit löst ett tag.
Här är ett av dagens ställen vi hittade i vår burkjakt! Vackert!
En av de roligare cacherna var Caching Camp #10 - Swedish Firefighters
En myst som var uppbyggd på ett annorlunda sätt. Vi skulle följa i brandmännens spår när de släckte skogsbranden i trakten här 14 juli 2010. Beskrivningen är detaljerad och vi undrade om det verkligen var en sann historia detta för i så fall förstod vi att det var rätt besvärligt för brandkåren att ta sig hit.
Men när vi närmade oss så såg vi alltmer spår av brända träd. Visst var det så det gick till, något som CO sen bekräftade.
Det kändes som vi var rejält ute i obyggden här men på tillbakavägen hittade vi en liten skylt och även spår av en grund med blommande pärlhyacinter kring där det bott en man vid namn Johannes. Måste ha varit ödsligt ställe att bo på.....
Caching Camp #11 - Mostugan
Det finns inte mycket kvar av de torp som restes 1858, den förste som flyttade in var pigan Johanna Magnusdotter och Axel Svensson Lindelöv. De sista som bodde i husen innan de revs 1920 var Anna Sjösten och Elof Svensson.
Nej här var det inte mycket spår av bebyggelse men destå mer spår av andra människor. Vi satte os i lä här och packade upp vår matsäck. Plötsligt hör vi en bil som stannar bakom träden och någon kliver ur. Röster....
Vi sitter tysta och väntar på att få sällskap i fikandet av någon med gps i högsta hugg men icke.....
Vi förblir själva på denna plats, vad mer för ärenden ute i skogen kan man ha tro en måndagsförmiddag????
Nu var det snart dags att åka hem igen, regnet började så sakta droppa när vi loggade vår sista gömma.
Här på cachingcamp känns det som vi behöver åtminstone ett återbesök till!
Tack till Lena för lån av bilderna!
Såhär ser mitt G ut efter dagen!
Caching camp
Mitt ute i skogen inte så hemskt långt från Mullsjö ligger ca 30 cacher formade som en stor geocachingsymbol. Dessa cacher har jag kollat in ett flertal tillfällen och hade faktiskt även möjlighet att åka dit en dag i somras men då jag
1: behövde flexa lite från jobbet och det vet man aldrig om det går i lås
2: det verkligen spöregnade hela den dagen
........så blev det aldrig av. Jag jobbade klart mina timmar den dagen och kom hem torr och ren efter det.
Men idag var det ännu en cachingutflykt planerad med lrk3 och målet var just cachingcamp.
Solen sken från en klarblå himmel och temperaturen var strax över noll.
På kartan ser det ut som man är mitt ute i skogen och det var vi, men oj vad vackert det var här!!!! En hel massa sjöar var det runt om, som inte syns på kartan märkligt nog, och underbar Hökensåsnatur för övrigt.
Vi var rädda för att det skulle vara blött men vi vandrade torrskodda på de cacher vi tog.
Vi började med en rolig multi: Caching Camp #30 - Stone or stoned. Kul upplägg som jag inte träffat på tidigare och inte alltför svår terräng fast texten antyder tät skog.
Vid baslägret var det ett jättefint vindskydd, med utsikt över den närliggande sjön, där makarna sen la sista handen på grillningen av våra medhavda grillspett medans vi loggade 2 närliggande cacher.
Mätta och belåtna traskade vi sen iväg och loggade ytterligare 2 cacher varav ännu en multi Caching Camp #31 - Deadwood. Även här en ny variant. Här fick vi traska en bit över ett hygge och då blev helt plötsligt familjens minsta ben väldigt trötta. Samma ben fick sen efter en stärkande fika åter vid sjön väldigt mycket kraft igen. Märkligt vad lite socker kan göra......
I solskenet vid sjön var det jätteskönt!
Väldigt många vårtrötta grodor fanns det i sjön till glädje för oss alla men främst för de yngre i sällskapet!
Sen gjorde vi några mindre lyckade försök på några mystar. Dels fungerade inte tekniken som önskat, dels hade vi inte läst cachebeskrivningen så noggrant att tiden rann iväg men vi vet iallafall vart brandbilarna parkerade nu. Promenaden därifrån får tas en annan gång!
För hit tänker jag återkomma. Många trevliga gömmor i vacker natur! Sen fanns det nog de då man blev blöt nerifrån också men de kan man ju alltid hoppa över........
gamla torpställen, mm
Det är något visst med gamla övergivna torpställen mitt ute i skogen.......
Hjo och en massa frågetecken stod på programmet och så några torp förstås!
Denna morgon började vi med en fin promenad till Bremsahemmet
Skogen öppnade sig plötsligt och där var det några steniga hagar.
Det kan knappast ha varit lätt att odla något här.
Stora Bremsahemmet. Den relativt gamla gården är numera övergiven och ägs av Sveaskog. Man har dock fortfarande boskap på bete för att bevara hagmarksmiljön med sin speciella flora, ungefär
som det bör ha sett ut på 1800-talet. På hagmarken syns bl a en jordkällare och vaga spår efter en gammal knuttimrad stuga.
Det var bara 3 stycken som varit här innan oss, men två av dem hade varit här i mörkret.
Kan inte låta bli att undra varför man åker till en sådan här plats när det är mörkt......
Uppe i hagen fanns ett fint picknicbord och denna sten med en gammal träflaggstång fästad vid sig.
Denna plats gillade jag verkligen!
Familjen Ljungberg gamla torp i Långeruder. Innevånarna i Långeruder hade namn om sig att vara tjuvar och pack. Tre syskon som ägnade sig åt brottets bana. Anders Petter Ljungberg, mer känd under namnet ”Svire”, blev odödlig genom att han mördades 1903 av sin sambos son F.D. gardisten August Karlsson. Detta var en god gärning tyckte de flesta, för Svire hade i många år terroriserat Hjoborna med sitt häftiga humör, när han hade fått några för mycket innanför västen.
Den gamla trappan ledde nu bara upp till en mycket präktig gran.
LINGONUDDEN: En strapatsrik färd för att komma till denna vackra plats blev det.
Först blev det en rejäl test på hur kunnig Lena är på att backa då en timmerbil blockerade vägen.
Lustigt nog stod en timmerbil ivägen på samma väg några månader tidigare då vi sist var i dessa trakter.
Vända, åka ner för berget och sen upp på ett annat ställe. Här hade det också åkt timmerbilar för det var med hjärtat i halsgropen vi tog oss upp. Blir nog inte roligt när tjälen släpper.
Men en väldigt vacker plats var det. Isen gjorde sitt bästa för att överrösta oss,
den brakade och "sjöng" hela tiden.
Myrstackare.....Undrar vem som har gjort stacken alldeles ihålig. Antar en viss förvåning bland invånarna när de vaknar till. Här var inget liv men vid nästa myrstack, på ett helt annat berg, var det full fart. Våren är på väg!
Blev så entusiastisk att jag gav mig iväg på en tur upp på vårat eget berg efter att U+L åkt och hämtat barnen.
Har varit vid Torsbo en gång för 15 år sedan så jag visste om att detta ställe fanns.
Men för 15 år sedan var både resterna av ladan och huset i bättre skick.
Hjo och en massa frågetecken stod på programmet och så några torp förstås!
Denna morgon började vi med en fin promenad till Bremsahemmet
Skogen öppnade sig plötsligt och där var det några steniga hagar.
Det kan knappast ha varit lätt att odla något här.
Stora Bremsahemmet. Den relativt gamla gården är numera övergiven och ägs av Sveaskog. Man har dock fortfarande boskap på bete för att bevara hagmarksmiljön med sin speciella flora, ungefär
som det bör ha sett ut på 1800-talet. På hagmarken syns bl a en jordkällare och vaga spår efter en gammal knuttimrad stuga.
Det var bara 3 stycken som varit här innan oss, men två av dem hade varit här i mörkret.
Kan inte låta bli att undra varför man åker till en sådan här plats när det är mörkt......
Uppe i hagen fanns ett fint picknicbord och denna sten med en gammal träflaggstång fästad vid sig.
Denna plats gillade jag verkligen!
Familjen Ljungberg gamla torp i Långeruder. Innevånarna i Långeruder hade namn om sig att vara tjuvar och pack. Tre syskon som ägnade sig åt brottets bana. Anders Petter Ljungberg, mer känd under namnet ”Svire”, blev odödlig genom att han mördades 1903 av sin sambos son F.D. gardisten August Karlsson. Detta var en god gärning tyckte de flesta, för Svire hade i många år terroriserat Hjoborna med sitt häftiga humör, när han hade fått några för mycket innanför västen.
Den gamla trappan ledde nu bara upp till en mycket präktig gran.
LINGONUDDEN: En strapatsrik färd för att komma till denna vackra plats blev det.
Först blev det en rejäl test på hur kunnig Lena är på att backa då en timmerbil blockerade vägen.
Lustigt nog stod en timmerbil ivägen på samma väg några månader tidigare då vi sist var i dessa trakter.
Vända, åka ner för berget och sen upp på ett annat ställe. Här hade det också åkt timmerbilar för det var med hjärtat i halsgropen vi tog oss upp. Blir nog inte roligt när tjälen släpper.
Men en väldigt vacker plats var det. Isen gjorde sitt bästa för att överrösta oss,
den brakade och "sjöng" hela tiden.
Myrstackare.....Undrar vem som har gjort stacken alldeles ihålig. Antar en viss förvåning bland invånarna när de vaknar till. Här var inget liv men vid nästa myrstack, på ett helt annat berg, var det full fart. Våren är på väg!
Blev så entusiastisk att jag gav mig iväg på en tur upp på vårat eget berg efter att U+L åkt och hämtat barnen.
Har varit vid Torsbo en gång för 15 år sedan så jag visste om att detta ställe fanns.
Men för 15 år sedan var både resterna av ladan och huset i bättre skick.
Redan på 1600talet finns det nämnt ett boställe uppe på Kungslenaberget som kallades för Torsbo. Det är alltså en plats som har varit bebodd i många år.
Numera är det länge sedan någon bott på detta ställe, de som sist bodde här flyttade från stället år 1948.
Vissa rester av husen finns fortfarande kvar. Ängarna, med de gamla stenmurarna runt, vittnar om forna generationers odlarmöda. Marken betas fortfarande så hagarna kan hållas öppna. Innan skogen planterades måste det varit en strålande utsikt härifrån.
Stugan var sammanbyggd med vedboden och dasset, hade en förstuga med stengolv, ett rum med jordgolv som inte användes och ett rum och kök där den sist boende familjen bestående av 2 vuxna och två barn bodde
Denna plats hittar man inte till om man inte är nyfiken på sitt närområde som jag,
bäst att lägga en liten burk i närheten!
Hökensås 5 dec
Döm om min förvåning denna morgon. Ute var det vitt! Och vi som skulle åka upp på hökensås och försöka leta rätt på Falks grav som vi inte hittade häromdan. Det lär ju knappast bli lättare när hinten var "under rot och moss" och mossa fanns det minsann gott om där.......
Nåväl, Vi ger oss iväg ändå. Lena är nyfiken på snöcaching då hon inte gjort det förut. Vi åker bortåt Hjo och tänker att det kanske är mindre snö där......
Det var det, men visst var det snö där med. Här loggar U+L en av sina första snöcacher!
Inte helt lätt att ta sig upp därifrån men truck och krantjänst behövde inte rycka in!
Vi vågade oss upp till Falks grav igen trots rykten om spöken och snön och lustigt nog var det lättare att hitta gömman i snön! Eller också var det spoilerbilden som hjälpte oss.
Bastasjön - Lagesten var jättevacker och här trodde vi att det skulle gå att fika vid sjön, men vi ville ju sitta i solen och var var den?
Jo, på andra sidan sjön, så efter en logg traskade vi åter mot bilen igen.....
......men vad var det där? en stock i solen, här packar vi upp vår matsäck!
Dock ville inte solen vänta på oss, fast glögg och pepparkakor smakade ändå ljuvligt här!
Sista stoppet denna dag var vid cachen Hökensås. Här fanns fina bord under tak i solen men då var ju fikat slut.....
Här följde vi spåren till cachen. Fast föregående cachare var nog bara en räv.
Solen står inte högt på himlen i december och är redan på väg ner, när vi vänder hemåt igen, efter en ljuvlig vinterdag i vår vackra natur.
Nåväl, Vi ger oss iväg ändå. Lena är nyfiken på snöcaching då hon inte gjort det förut. Vi åker bortåt Hjo och tänker att det kanske är mindre snö där......
Det var det, men visst var det snö där med. Här loggar U+L en av sina första snöcacher!
Inte helt lätt att ta sig upp därifrån men truck och krantjänst behövde inte rycka in!
Vi vågade oss upp till Falks grav igen trots rykten om spöken och snön och lustigt nog var det lättare att hitta gömman i snön! Eller också var det spoilerbilden som hjälpte oss.
Bastasjön - Lagesten var jättevacker och här trodde vi att det skulle gå att fika vid sjön, men vi ville ju sitta i solen och var var den?
Jo, på andra sidan sjön, så efter en logg traskade vi åter mot bilen igen.....
......men vad var det där? en stock i solen, här packar vi upp vår matsäck!
Dock ville inte solen vänta på oss, fast glögg och pepparkakor smakade ändå ljuvligt här!
Sista stoppet denna dag var vid cachen Hökensås. Här fanns fina bord under tak i solen men då var ju fikat slut.....
Här följde vi spåren till cachen. Fast föregående cachare var nog bara en räv.
Solen står inte högt på himlen i december och är redan på väg ner, när vi vänder hemåt igen, efter en ljuvlig vinterdag i vår vackra natur.
