Kinnekulles topp och bestigning av ett vattentorn
Vi har tre katter. Oftast är de inte speciellt sällskapliga men när de väl är det så är det destå mer.
När jag skulle logga denna resa så var Izor på sitt allra bästa kelhumör. Det var fullständigt hopplöst att logga förrän han placerat sig något mer stilla. Att lyfta på svansen ibland för att komma åt en tangent funkar ju.
Turen jag ska blogga om denna gång gick till Kinnekulle och Lidköping.
Vi skulle ha återträff av CREW som hjälpte till med Läckö/kinnekulleeventet så självklart ville vi ju passa på att utnyttja dagen med lite caching också.
Ett av de första stoppen var Öredalsån där jag fick gå på planka.
En oerhört vacker plats, med massor av blommande midsommarblommor, en uppdämd damm och ett vattenfall nedanför dammen.
Över fallet så skulle denna bro finnas. Så var dock inte fallet.........En max 15 cm planka var allt. Hm, på vingliga ben tog jag mig över, för inte ville jag bada just här inte.
Nåväl jag klarade plankgången och vi åkte vidare mot Kinnekulles topp.
Vindarnas tempel, Kinnekulle utsiktstorn, Kinnekulle Earthcache, Kinnekulle, Var Redo - Alltid Redo, Salen och Radiomast (FreddyKarma #3) gav oss en riktigt fin promenad uppe på toppen av vackra kinnekulle.
Först var det dock dags att fylla på energiförråden och denna plats kändes bra.
Vi fortsätter upp till det gamla utsiktstornet. Fast egentligen är det inte så gammalt. Fick tips av "bärplockarna" om OK Klyftamosn hemsida där man kan läsa:
Tornet byggdes 1892 med Fritz von Dardel som arkitekt (f i Schweiz), g m dtr till baron Nils Aug Silfverskiöld på Råbäck. Tornet bran dock upp 1982.
Det nya tornet som är en kopia invigdes 9/7 1983, tornet har 117 trappsteg, övre plattformen är 325 m ö h, 280 m över Vänern, 21 m ö marken.
Vi gick vidare för att kolla till kungstenarna. Det är något visst med att hitta en gömma som varit arkiverad och helt orörd i över fem år men ändå på plats!
Även utsikten här var fin
Vi passerade även denna utsiktspunkt där man kunde se Läckö slott på andra sidan som en liten vit prick. Undrar varför ingen lagt en gömma vid denna fina fikaplats?
Vi vandrade vidare ner till fina Salen. Vilka blomsterängar!
Google translate kan få vem som helst att fnissa, att läsa hela cachebeskrivningen om detta gamla torpställe orkar jag dock inte
"This gård Låg nedanför Salabacken OCH Satta Har Fett SIG till ödegårdarnas Skara. Jorden Känner jag mig sminkad ursprungligen avsöndrad fran Hulegården OCH In Lillegårdens varumärke."
Dess nyare historia Börjar ÅR 1814 da gården inköptes AV Petter Olofsson OCH Hans hustru. Deras initialer "PO - KA 1814" finnes inhuggna i en sten SOM Annu Känner jag mig sminkad kvar i spismuren. Når DET nuvarande boningshuset byggdes AV deras son, Per Pettersson, ar 1856, flyttade Han i This sten i Den Nya stugan OCH placerade den i muren, till minne AV DET ÅR Hans Föräldrar flyttade i PA gården."
Men nog är det kul att någon som inte behärskar svenska så bra ändå vågar sig på att lägga ut gömmor på kinnekulle!
Minnen av trädgården fanns här. Massor av blommande pingstliljor som doftade ljuvligt samt mängder av krolliljor i knopp.
Vi vandrar åter mot Kinnekullegårdens parkering igen och njuter av utsikten även ovanför denna utmärkta restaurang.
En härlig tur på Kinnekulle blev det, Självklart loggade jag även några kyrkor, nu när jag fick det, men de finns på bild här redan när vi var här förra gången på planeringsrunda.
Så var det då Vattentornet i Lidköping
Vattentornet byggdes mellan 1899 och 1902, arkitekt var Ernst Torulf som skapade vattentornet som till utseende är likt ett högt borgtorn.
Som vattentorn tjänstade det fram till år 1965.
Det är byggt av Kinnekullekalksten som man tagit från Råbäcks stenhuggeri, deras genom tiderna största leverans, som omfattade 920 ton sten.
Längst ner i botten finns 1156 träpålar neddrivna till berggrunden, där på vilar ett betongfondament som utgör själva grundplattan.
Som vattentorn tjänstade det fram till år 1965.
Det är byggt av Kinnekullekalksten som man tagit från Råbäcks stenhuggeri, deras genom tiderna största leverans, som omfattade 920 ton sten.
Längst ner i botten finns 1156 träpålar neddrivna till berggrunden, där på vilar ett betongfondament som utgör själva grundplattan.
Så fantastiskt vackert!
Dessutom ganska högt
Vi skulle nu få tillfälle att gå upp i tornet och det kan jag ju inte bara missa!
Många trappor var det! Nog killade det i magen att klättra upp på sista stegen och våga sig ut.....
Det var högt!
Även från insidan. De små prickarna där nere är jag och Titti!
Härligt gäng som utmanat höjden och fick en underbar utsikt över stan som tack!
Vi skulle avsluta med att äta på restaurang sjökanten men på vägen dit råkade vi få syn på de här.
Där Ågårdsgatan möter Esplanaden formar nedkapade blågranar sig till tre stycken träskulpturer. I januari 2012 skrev lokaltidningen i Lidköping om fastighetsägaren Mats Joräng, som efter att han tröttnat på sina granar, låtit såga ner dem. På uppmaning behöll han en bit av stammen, och efter en stunds fundering kontaktade han en träskulptör ifrån Småland som kunde förvandla stammarna till konst. Med motorsåg och vinkelslip formades först längsta stammen till en hand hållandes en fackla, efter förslag från Jorängs far. De två resterande stammarna fick skulptören själv bestämma motiv på, och med tanke på dennes specialitet: troll och fåglar, formades en örn och en uggla.
En kul ide och något som var så kul att få historien bakom genom en enkel geocache.
En härlig tur med fin avslutning!
Jo, det var ju det här med stenmurar........
Skulle aldrig falla mig in att gömma en geocache i en stenmur.
I början av min karriär som gömmare så inträffade det dock några gånger men inte nu. Fast jag hade faktiskt ingen aning om att man var tvungen att ha ett säkerhetsavstånd nu för tiden på 20-25 meter så att ingen letande geocachare plockar sönder muren på sin jakt efter gömda burkar!
Alltså fick det bli en tur till bortåt Kinnekulle. Två av de planerade burkarna befann sig nämligen inte inom det säkerhetsavståndet.........
Men som tur var ville Maud följa med en tur till det blommande berget. Solen sken och vi fick en alltigenom helmysig dag!
Vi började med ännu en tur på Västerplanaleden! Denna gång i solsken!
Mossig sittplats?
Berget gjorde lite själ för sitt namn och här lånar jag några bilder från Maud. Vi såg årets första vitsippa!!!!!
Det har jag nog aldrig gjort så tidigt som 13 mars någon gång förut!
Även blåsippor blommade fint, fast de var inte så många ännu de heller.
Den sällsynta klockjulrosen började nu blomma.
Enligt wikipedia blommar den oftast i maj men så är det ju som sagt tidigt detta år........
Loftarebacken med sin fikaplats under tak!
Vi fortsatte även till vackra Martorpsfallen.
Man får lätt känslan av att befinna sig någon helt annanstans än i Sverige när man ser de här klipporna.
Efter en helt fantastisk lunch på Kinnekullegården stannade vi till en stund i munkängarna.
Vi gick bortåt mörkeklev.
Ramslöken börjar redan spira och färga marken grön.
Här får man vända på huvudet, vet inte varför en del bilder inte går att vända på här på bloggen. Fantastiskt plats här vid grottan.
Ett sista stopp innan vi åkte hemåt var vid alltid lika vackra stenbrottet!!!!
Så kul att du hörde av dig Maud! En trevlig dag blev det!
Kinnekulle i blåsväder
Det har ju blivit några turer bortåt Kinnekulle den senaste tiden. Vi har ju ett litet projekt att slutföra däruppe och kinnekulle är en vacker plats, om än något svår att komma till för oss som det verkar, så har jag absolut inget emot besök däruppe.
Häromdagen, tror det definitivt var en av de blåsigare, så gav vi oss av igen och det känns faktiskt riktigt skönt att säga att NU är vi klara däruppe! Jag har skickat 16 gömmor för rewiew och Titti har skickat 17! Vi lär ju få återkomma för att logga varandras om inte annat längre fram efter eventet.
Planen var att vi skulle gå västerplanaleden, en vandring på ca 6 km i vackra alvarsmarker på Österplana Hed.
Det är så förvirrande det där med alla plana som finns på kinnekulle. Österplana, västerplana och medelplana......
Att dessutom västerplanaleden går på österplana hed gör det ju inte enklare att hålla reda på.
Några bilder från leden:
Nog kommer det vara finare här om någon månad när det börjar grönska!
Fast lite grönt var det redan. Massor av sådana här växte intill Blomberg. Har aldrig sett dem förut och undrar så vad det kan vara.......
Googlade runt lite och hittade att det var klockjulrosor! Sällsynta i vilt tillstånd överallt utom på Kinnekulle!
Vacker svamp!
Tänk när ekarna slår ut i de gigantiska ekhagarna i Blombergs naturreservat!
Vi passerade även Blombergs säteri! Här sägs det att det spökar!
En vacker vandring trots att det bara var i början på mars!
Vi fortsatte till ett annat känt ställe på Kinnekulle. Munkängarna!
En liten paviljong stod inne bland träden! Här har jag lustigt nog bara varit en enda gång förut och det var när ramslöken blommade för ca 20 år sedan. Trots att vi varit på kinnekulle rätt ofta de senaste åren.
Här är jag väldigt tacksam för civil olydnad. Denna kyrka skulle ha rivits enligt order från höga herrar men de byborna vägrade. Det är jag tacksam för eftersom denna kyrka nog är den jag tycker är vackrast på hela kinnekulle!
Några andra mer eller mindre kända kyrkor passerade vi också:
Detta var nog dagens märkligaste upplevelse. Österplana kyrkogård har inga gravplatser utan består mestadels av ängsmark runtom. I ena änden av kyrkogården finns en grind som leder rakt ut på österplana hed och där finns inte ett hus i närheten. Kändes klart annorlunda att stå med kyrkan bakom ryggen och blicka ut genom kyrkogårdsgrinden rakt ut på heden! Solen började även här nu tappert göra dagens sista försök att bryta sig igenom de täta molnen, hela luften andades VÅR!!!!! och jag bara njöt!
Kan inte tänka mig en bättre placering av pilgrimsleden än denna då den passerar förbi exakt här!
Ett nästan magiskt slut på ännu en härlig dag!
Bara fem timmar att köra till Kinnekulle.....
Det här med att ta sig från en punkt till en annan är inte alltid helt lätt.......
Eller snarare är det kanske så att det inte är så svårt egentligen om det inte hade funnits så många anledningar till stopp på vägen. Att köra från skövde till Kinnekulle brukar i normalfallet inte ta mer än 40 minuter. Häromdagen tog det oss hela fem timmar! Fast vi fikade ju det klart en stund oxå!
Denna dag hade Titti beställt sol, och det verkade lovande till att börja med, men allteftersom dagen gick, desto kallare och gråare blev det. Uppe på högkullen regnade det till och med så vi vände och åkte ner i stället. Dit åker vi en annan dag i stället!
Massor av fina platser finns det! Några av de platser vi besökte under dagen var de här!
Visst är denna skylt mycket finare än de normala "kringlorna"! En spännande plats med historia! Sånt gillar jag även om vägen till gömman inte var helt lätt.......
Ännu en fantastisk plats med en arkiverad gömma! Kanske den fanns på plats trots allt?
Kyrkklockan som hänger i trädet! Jag kunde inte låta bli att dra lite i snöret för att kolla klangen!
Inte visste jag att det fanns en Sankt Torsten en gång i tiden i våra trakter.......
Ännu en arkiverad gömma på en riktigt spännande plats! Tjursgraven
Denna burk låg faktiskt kvar! Kändes rätt speciellt att skriva in sin nick i en loggbok ingen rört på över tre år!!!!!
Detta skulle enligt sägnen ha varit en ättestupa, men vi överlevde att kasta oss utför och det5 var ju tur, eftersom det var enda sättet att komma till burken. Däremot sägs det att man kunde dömmas till att rulla en sten uppför backen om man gjort något dumt och det tror jag var ett straff som hette duga för brant var det minsann!
Vi styrde sen färden mot Forshems kyrka och det var här som jag blev akut fikanödig!
Inga bra fikaplatser heller och det var kallt. Men det fanns en busskur och där var det lä!
Det gäller bara att få till ett orginellt fikakort!
Falkängens arbetarbostäder är ett välkänt utflyktsmål sommartid! Nu var det inte lika välbesökt men fint ändå!
Det passerade en bil medans Titti satt här. Tänk om hon valt att sticka upp huvudet då! Hade kanske orsakat en dikeskörning i så fall, för så vanligt är det ju inte att någon sticker upp huvudet ur gamla stubbar!
Ytterligare några fina platser vi passerade denna kyliga dag!
Kul ställe för en bjök att växa på!
Småfrusna men nöjda åkte vi hemåt igen. Som tur var tog det inte fem timmar att åka hemåt skövde igen!
Planering
Lite av vad som komma skall på eventet i april!
Så kul att få utforska ett nytt område!
Fallens dag! Vi kom faktiskt till Kinnekulle denna gång
En måndagsmorgon i slutet av november!
Ser ut som om solen ska kunna visa sig idag och det vill jag verkligen ta vara på. Förra vintern var jag extremt beroende av just solen, det är inte lika illa denna vinter men att få njuta av lite sol ibland behövs ändå denna mörka årstid.
Snabbt beslut om att fånga dagen och Titti ville gärna följa med. Varför inte försöka ta oss till Kinnekulle igen? Vi har ju inte riktigt lyckats med det i år ännu.......
Men först råkade vi på en högst oväntad FTF!
Jordkulan låg iallafall nästan utefter vår väg och varför inte göra ett besök. Den kom ut samma morgon och ännu var det ingen som loggat på nätet.
Det var en plats som förtjänar en cache.
"Här byggde min farfars farfar, Johannes Wallgren, en backstuga eller jordkula då deras stuga brann ner 1882. De fick då börja om på nytt då allt de ägde blev förstört. Johannes grävde sig in i backen och stensatte väggarna som låg under markytan. Ovan mark byggde han med fyra stockar liggande timmer på en sida och två stockar på baksidan. Tre små fönster sattes in, två på långsidan och ett på gavelväggen. Ett rum och ett litet kök blev det. I rummet fanns en öppen spis och i köket en liten järnspis med två plattor. I gaveländan blev det en liten förstuga med plats för en griskätte. Stugan mätte ca 420 x 820. Golvet i stugan var jordgolv. Yttertaket bestod av torv, men blev senare utbytt till tegel. I denna stuga bodde man med sammanlagt sex barn. Folk som varit i stugan har berättat att trots sin enkelhet var det mycket trivsamt. Mattor på golvet och gardiner för fönstren, kalkmålning eller tapeter på väggarna."
Så kul med en plats där CO var släkt med de som en gång bodde där. Numera fanns inte så mycket spår förutom en skylt.
Många cacher kom egentligen i vägen även denna gång på färden mot Kinnekulle men just idag hade jag bestämt mig. Ingen mer innan Bratteforsfallet
Vi lyckades!
Parkerade vid de angivna parkeringskoordinaterna och gav oss ut på Österplana hed. Ca 1,5 km skulle det vara att gå för att komma till cachen och det var en behaglig vandring. Först och främst så var det ju snöfritt, solen sken och heden är vacker även en novemberdag. Måste vara ljuvligt att vandra här när allt blommar!
Många stenmurar finns det men de hindrar nog knappast betesdjuren nu för tiden.
Helt plötsligt var vi där! Inga skyltar eller något sådant som visade på att vi kommit rätt (förutom cachen förstås, ännu en gång jag är tacksam för min underbara hobby).
Den lilla bäcken rann sakta fram till avgrunden......och jösses vad långt det var ner till marken!
Det gick alldeles utmärkt att ta sig ner lite längre bort och det var en mäktig syn att stå nedanför de mycket säregna "klipporna".
Fast fallet var ju inte så stort. Dåligt med vatten just denna dag men ändå en fantastisk plats!
Lite längre bort finns ännu ett vattenfall, det betydligt mer kända Martorpsfallet (FreddyKarma #2)
Även här hade kylan börjat bilda iskristaller i vattnet. Vackert!
Detta är ju ett större fall och det var mer vatten här också.
Dessa klippor som är så speciella ger verkligen platsen en särskild karaktär.
Efter att ha vandrat ytterligare någon km för att komma till denna plats så smakade fikat underbart!
Det är ju bara att få till det obligatoriska fikakortet. Inte gör det något att det blir snett, det är ju det som kallas charm!
Äggmacka och kaffe i solen i november! Härligt! Bara att njuta till 100 procent!
Klockan går alldeles för fort när vi är ute så här. Kanske beroende på att vi aldrig stressar utan tar den tid allt tar och passar på att njuta så mycket vi kan.....
Vi hann inte längre med det vi tänkt efter detta då det innebär ytterligare en vandring så det blev några snabba gömmor i stället. Blombergs bad var perfekt att besöka nu då vi inte var det minsta badsugna och ingen annan heller för den delen.
Jippie vi slipper bada idag!!!!!
Med lite fantasi så låg Nessie här vid stranden och vilade.
Kinnekulle har många fina kyrkor men nästan inte en enda har någon cache. Detta är undantaget!
Kleva kyrka.
Sockarna Kinne-kleva och sil hade tidigare varsin kyrka,båda uppförda på 1100-talet. Medeltids kyrkorna ersattes av en gemensam kyrka som uppfördes 1863-1870
Nu börjar solen gå ner och det är dags för oss att dra oss hemåt igen.
Massor av frisk luft, novembersol, motion och viktigast av allt 100% avkoppling och nöje gav även denna dag!
Resan till Kinnekulle
Vi hade en ledig dag tillsammans jag och Titti och frågan var därför bara: "Vart åker vi?????"
Efter lite olika förslag så kom vi fram till att Kinnekulle var ett bra resmål.
Nu är det ju så att det finns en utmärkt vägvisarfunktion i gpsen så nästa fråga var vilken cache vi skulle välja att navigera mot.
Valet föll på Årnässkogen och vi körde iväg.
Det var ju bara det att det fanns en hel del spännande längs vägen så till nämnda cache kom vi inte förrän klockan passerat 15 och det var dags att åka hemåt.......
Kinnekulle får vi ta en annan dag, men det är inget vi sörjer för det blev en ljuvlig dag med massor av fina platser innan vi kom till Årnässkogen.
Dagen startade med dimma.
Det är faktiskt rätt vackert även dimmiga morgnar. Första stopp blev Allén.
På ett avsnitt av 1 km mellan Björsäter och Radbyn i Mariestad finns denna underbara allé.
Vi åkte vidare mot Jutavikens Båthamn
Jutavikens Båthamn är en fin liten hamn. Det får inte plats många båtar här. Det finns en camping ansluten till hamnen, så åker ni dit på sommaren så kan ni njuta av sol och bad...
Ingen som badade denna dimmiga morgon, men ännu en magisk plats i dimman.
När vi åkte vidare började dimman lätta och när vi närmade oss Aranäs så sken solen.
Enligt Jan Guillous böcker om riddaren Arn Magnusson, föddes denne på Aranäs gård.
De gamla ruinerna av ett av Sveriges äldsta och förnämsta kungaslott, Aranäs ligger vackert vid Vänerns strand. På fornnordiska betyder Aranäs - örnnäste.
Huvudbyggnaden i huggna sandstenskvadrater byggdes troligen i slutet av 1100-talet, medan ringmurarna och den övriga borgen stod klara runt år 1300. Men enligt gamla skrifter och krönikor sägs det att Aranäs redan under hednatiden varit en kungaborg. Under Olof Skötkonungs tid eller i början av 1000-talet lär det ha varit i sin glans, "intet ståtligare slott hafa funnits i Norden" heter det.
Inte så praktfullt idag, men kul att fått tillfälle att göra ett besök här.
Så till en av dagens mest annorlunda platser.
Här, strax intill en gammal skjutbana, mitt inne i skogen ligger en ensam sjöman begravd. Varför fick inte han vila i vigd jord kan man undra. Graven träffade vi på när vi vandrade ut till ankaret.
Tillägg 20140111: Fick ett mail häromdagen av några som varit på platsen och visste historien om graven. En riktigt tragisk historia var det, men jag blev glad av att denna person bemödat sig att skicka länken till mig!
Utanför här förliste motorslupen Dux. Sägnen säger att båten sjönk under en höststorm 1938.
Vilken vacker plats!
Hit hade vi aldrig hittat om inte det låg en liten burk här!
Nu började vi bli rejält hungriga så det var dags att leta fikaplats. Det hade gått utmärkt att fika vid ankaret men vi missade den lilla detaljen så varför inte fika här:
Oj vad alla kollade som körde förbi på vägen men då vi vinkade glatt tror jag att de flesta log på väg därifrån.
Nu kan vi bocka av den fikaplatsen oxå. Hade aldrig fikat på en milsten innan.
Mätta och belåtna gav vi oss av på en riktigt fin vandring från milstenen.
gluggen bron var den första gömman vi loggade.
Fint härinne i skogen och tur att det fanns en bro här!
Fäholmen har i alla tider varit en populär badplats för bygdens ungdom. Underbart vackert här ute vid Vänern!
Mossens badplats är ett populärt ställe för österängsborna. Ännu en pärla utefter den fina stigen vi vandrade längs kusten.
förr i tiden var detta en populär badplats för ungdomarna i årnäs.
Vilka ställen som låg som ett pärlband längs Vänern!
Nu vänder vi åter och närmar oss faktiskt Årnässkogen. Men nu var tankarna på kinnekulle slagna ur hågen. Vi hamnade ju i denna underbara del av Skaraborg i stället, bara en mil norr om Kinnekulle.
På vägen hem passerade vi Tyskes Grotta.
”Enligt ortsbefolkningen skall en man hållit sig gömd i grottan. Mannen, som var tjuv, brukade sitta vid Tyskafallet och tvätta stulna föremål.
Alltid spännande med en plats som har en historia att berätta.
Även Blodiga Ingrids ek #1 passerades tidigare under dagen.
Någonstans i dessa omgivningar lär det finnas en nedgrävd silverskatt.
Det sägs att ngn. gång i mitten av 1900 talet lejde markägaren en slagrutekvinna för att lokalisera skatten.
När hon närmade sig platsen började hon skaka i hela kroppen och vägrade fortsätta.
Någonting ska finnas på platsen som inte syns, men tydligen kan kännas för den känslige. Det enda mystiska vi råkade ut för var att en klocka började klämta, fast det var bara gårdsklockan på Årnäs strax intill......
Dagens sista gömma var Varggropen. Kan inte låta bli att förundras över allt slit som lagts ner för att göra varggropar lite varstans ute i skogarna. Undrar om de fångade någon varg någon gång.
På vägen härifrån ringer mellansonen. Han har dagdrömt lite på bussen och råkat kliva av lite för sent.
Bara ca 1 mil hemifrån.......Vardagen kallar igen. Som tur var är maken betydligt närmare för att rädda sonen från busshållplatsen i Borgunda, men vi vänder ändå hemåt, nöjda efter en riktigt bra dag, även om den inte blev helt som planerad.
Ännu mera Kinnekulle!
Jodå, kinnekulle är vackert och det ligger lagom långt bort för att man inte ska ha hunnit plocka berget på cacher helt och hållet så vi ville allt ta en liten tur däråt till.
Tänk, jag har inte varit på Kinnekulle på flera år, så plötsligt åker man dit fyra gånger på mindre än två månader. Så det kan bli ibland.......
Ett av de första ställena vi besökte under dagen var Kållängens Tingshus.
En fridfull plats där det faktiskt verkar vara en hel del aktiviteter fortfarande.
Kållängens tingshus ligger vid den gamla sträckningen av riksvägen mellan Götene och Lidköping. Kållängens (stavas även Kollängen) gästgiveri i Husaby socken var tingsställe i Kinnefjärdings tingslag från och med 1661, men enligt domboken hölls det första tinget här redan 1653.
Idag var det ett vandrarhem intill.
Källby hallar
Tänk, jag har inte varit på Kinnekulle på flera år, så plötsligt åker man dit fyra gånger på mindre än två månader. Så det kan bli ibland.......
Ett av de första ställena vi besökte under dagen var Kållängens Tingshus.
En fridfull plats där det faktiskt verkar vara en hel del aktiviteter fortfarande.
Kållängens tingshus ligger vid den gamla sträckningen av riksvägen mellan Götene och Lidköping. Kållängens (stavas även Kollängen) gästgiveri i Husaby socken var tingsställe i Kinnefjärdings tingslag från och med 1661, men enligt domboken hölls det första tinget här redan 1653.
Idag var det ett vandrarhem intill.
Källby hallar
Jag gillar gravfält och här fanns det dessutom ett par imponerande runstenar!
Den norra stenen är hednisk. Den kan föreställa asaguden Tor som knyter sitt berömda styrkebälte "meginjordr". Det saknas dock Tors mest kända attribut, hammaren Mjölner, men den kan ha funnits på en nu mer avbruten del av stenen.
Denna Södra stenen är kristen och har ett kors. Genom att ställa stenarna mot varandra blev de en symbol för kampen mellan hedendom och kristendom på 1000-talet.
Så vidare till Smittan
Kolerakyrkogården, Skattegården, Skeby.
Kolera kom till Sverige på 1830-talet. Värst drabbades städerna.
I Källby pastorat dog 52 personer i denna sjukdom mellan 1830-1880.
Ungefär en tredjedel begravdes här.
Kolera eller vattusot, som det kallades på 1800-talet, är en mycket
smittsam tarmsjukdom. På grund av den stora smittorisken valdes
denna plats till begravningsplats. På 1800-talet kallades detta område
för Himmelsgårdsliden.
En fin plats som väl förtjänade en cache!
Bestorp den försvunna Herrgården
Under tidig medeltid donerades Bestorp till biskopsgård för biskopen i Skara stift.
Vid reformationen 1527 miste kyrkan många av sina gårdar och många vandaliserades och fick förfalla. Då kyrkan inte längre förvaltade Bestorp kom den att skänkas till olika adelssläkter.
Manbyggnaden uppfördes 1840 och därvid också de stora stenlagda gårdarna vars murar ännu kvarstår till takhöjden.
Numera ägs Bestorp av Råbäcks bruk och sköts i sambruk med övriga gårdar under Råbäck. Idag kvarstår endast en ruin som minne över den stora fina gården.
Ojojoj! Vilka ruiner! Men det märks att det var ett tag sedan en kossa trampat omkring härinne!
Undrar så varför den här fina herrgården övergavs!
Stenbrottet (FreddyKarma #4)
I stenbrottet kan man se 40 meter av Kinnekulles mäktiga lager av kalksten, den s.k. ortocerkalken. I stenen syns fossil av bläckfiskar och kräftdjur som levde i havet för 400 miljoner år sedan, då bergarten bildades. Kalkstenen avsattes under ca 50 miljoner år (1 mm per 1000 år). Den är tydligt skiktad och olika färgad på olika nivåer, grå, gröngrå eller rödbrun. Dessa skikt är av olika kvalitet och har använts för olika ändamål. Den undre rödstenen har brutits för cementtillverkning och kalkbränning. De övriga lagren är gråsten eller täljsten, övre rödsten och leversten.
Så vackert det ändå är här!
Som vanligt när vi är ute och cachar så är det jag som blir hungrig först.
En bra fikaplats hittade vi iallafall.
Att det sen låg en cache en bit bort gör ju heller ingenting!
Utsikten
Kinnekulle Barndomsminne #1
gpsen ville ha ut oss på förbjudna små grusvägar för att komma till denna gömma!
Klart man lyder en sådan uppmaning......
Efter att ha skumpat omkring en bit på den vägen kommer vi till en vägbom (som tack och lov är öppen) och utanför den går en stor, fin asfaltsväg och dessutom ligger en camping här med denna fina utsikt.
Tror vi kunde valt en bättre väg, men några fina barndomsminnen fick vi ta del av tack vare detta!
Vackert väder hade vi, funderar just på om det inte är en annan klimatzon här för solen verkar alltid skina på kinnekulle!
Berget har fortfarande några gröna små lådor oöppnade men de får vänta till tidigast hösten. Kan ju vara fint här då med och har vi tur kan det ha kommit fler gömmor till dess!
Manbyggnaden uppfördes 1840 och därvid också de stora stenlagda gårdarna vars murar ännu kvarstår till takhöjden.
Numera ägs Bestorp av Råbäcks bruk och sköts i sambruk med övriga gårdar under Råbäck. Idag kvarstår endast en ruin som minne över den stora fina gården.
Ojojoj! Vilka ruiner! Men det märks att det var ett tag sedan en kossa trampat omkring härinne!
Undrar så varför den här fina herrgården övergavs!
Stenbrottet (FreddyKarma #4)
I stenbrottet kan man se 40 meter av Kinnekulles mäktiga lager av kalksten, den s.k. ortocerkalken. I stenen syns fossil av bläckfiskar och kräftdjur som levde i havet för 400 miljoner år sedan, då bergarten bildades. Kalkstenen avsattes under ca 50 miljoner år (1 mm per 1000 år). Den är tydligt skiktad och olika färgad på olika nivåer, grå, gröngrå eller rödbrun. Dessa skikt är av olika kvalitet och har använts för olika ändamål. Den undre rödstenen har brutits för cementtillverkning och kalkbränning. De övriga lagren är gråsten eller täljsten, övre rödsten och leversten.
Så vackert det ändå är här!
Som vanligt när vi är ute och cachar så är det jag som blir hungrig först.
En bra fikaplats hittade vi iallafall.
Att det sen låg en cache en bit bort gör ju heller ingenting!
Utsikten
Kinnekulle Barndomsminne #1
gpsen ville ha ut oss på förbjudna små grusvägar för att komma till denna gömma!
Klart man lyder en sådan uppmaning......
Efter att ha skumpat omkring en bit på den vägen kommer vi till en vägbom (som tack och lov är öppen) och utanför den går en stor, fin asfaltsväg och dessutom ligger en camping här med denna fina utsikt.
Tror vi kunde valt en bättre väg, men några fina barndomsminnen fick vi ta del av tack vare detta!
Vackert väder hade vi, funderar just på om det inte är en annan klimatzon här för solen verkar alltid skina på kinnekulle!
Berget har fortfarande några gröna små lådor oöppnade men de får vänta till tidigast hösten. Kan ju vara fint här då med och har vi tur kan det ha kommit fler gömmor till dess!
En varm dag på vackra kinnekulle
Årets hittills varmaste dag, ca 28 grader i skuggan. Kanske inte geocaching man tänker på som första aktivitet en sådan dag men vi hade i allafall en härlig dag på ett blommande Kinnekulle.
Stentrappan, en gammal trappa som en gång i tiden måste ha lett till någonting, nu var det en lummig plats med massor av blommande vita sippor nedanför.
Stenbrottet Österplana, här såg vi en massa små minidrakar i vattnet, eller det kanske bara var grodyngel....... 
Här finns tyvär ingen cache men jag kunde inte låta bli att lägga med ett foto. Udda växtplats för en björk!
Nu efter att ha hittat hela 12 cacher var det dags för picknicklunch.
En skuggig plats hittade vi och titticc plockade fram både stolar och bord. Mysigt!
Mätta och belåtna gav vi oss av ut på österplana hed. Målet var ruinerna efter Hasselbacken
Heden är oerhört vacker och hade det varit något svalare hade jag gärna vandrat ytterligare en bit.
Guckusko Guckuskon är en orkidé som växer vilt i Sverige. Den är mycket olik de andra svenska orkidéerna. du ser den under slutet av maj och in i juli. Guckuskon är fridlyst
Vi hade tur som kom i precis rätt tid. Guckuskon har börjat blomma! här träffade vi på två herrar som nog hade önskat att vi var guckuskoexperter, vilket vi ju inte är någon av oss......
Hastings Kyrkplats (FreddyKarma #5)
En cache jag bara kan rekommendera. Speciellt nu när ramslöken blommar! Så vacker promenad fram till Hastings genom västerplana storäng.
Stigen gick genom ett hav av ramslök!
Hastings kyrka ligger ovanför kleven i Västerplana storäng. Hastings kyrka var en av den tidiga kristenhetens mötesplatser. Redan på 800-talet tros kristna ha firat gudstjänster på denna plats.
Naturreservatet Västerplana storäng ligger utmed Kinnekulles västra sida. Från en sandstensplatå stupar berget brant ner till Vänern. Inom reservatet finns många intressanta kulturhistoriska lämningar i form av stenängar, rösen, jordvallar och terrasser.
Vackert var det vid kyrkplatsen också!
Högehall
En rätt intressant plats som man dock inte kommer speciellt nära. Stenen är nämligen belägen mitt på en åker.
Mitt i och rakt genom stenen går ett hål, knappt knytnävsstort, svagt ovalt till formad med nötta och slipade kanter. Troligtvis är hålet från samma tid då hällen restes.
Från en viss plats kan man vid vissa tidpunkter se solens sista strålar genom hålet i stenen. Vid två tillfällen den 29 april och den 13 augusti kan man se solen gå ned vinkelrätt mot stenens yta och se solen genom hålet. Dessa datum överensstämmer med tidpunkterna halvvägs mellan vårdagjämning och sommarsolstånd och halvvägs mellan sommarsolstånd och höstdagsjämning och var säkert mycket viktiga datum för dem som en gång reste stenen. Datumen den 29 april och 13 augusti är samma datum som solen går upp längs Uppsala högar som är från 500 e Kr.
Men där gömman hittades några hundra meter från högehall var det också väldigt fint
Titti loggar.
Undrar varför dessa stenar ligger här på hög. Våra förfäder från högehalls tid är nog dock oskyldiga......
Dags att åka hemåt men ibland dyker det upp saker på vägen.
Nitas Mack var ett sådant ställe.
Nitas Mack är ett eldorado för den nostalgi-intresserade. Macken som är ett litet privat landsbygdsmuseum.
Bjurums medeltida kyrkoruin
Trots att ingen hittat gömman sedan oktober valde vi att stanna här, bara för att det var så fint.
Givetvis blev det blågubbe här också för oss.
Men jag gillar ju gamla ruiner.......
Kyrkklockan fanns också på plats, i en närbelägen ek.....
En underbar dag tillsamman fick vi och mer gömmor finns i trakterna runt kinnekulle så det blir nog återbesök.....
Kinnekulle x 2
Kinnekulle är ett berg jag sällan besökt men det är allra vackrast på våren som många andra ställen!
De senaste veckornas utflykter har därför varit ställda åt det hållet.
1 maj var första besöket. Solen sken men det var kalla vindar från vänern. Vi var inte de enda som besökte Kinnekulle denna dag. Vid varje parkeringsplats var det fullt med bilar, många passade på att ta med picknick i det gröna denna dag precis som vi också gjorde.
Vi startade vår tur med biskopsborgen Är Biskopen hemma?
Det är något speciellt med gamla ruiner tycker jag!
Sen fortsatte vi ner till blombergs hamn där Sigrid storråda ligger. Sigrid Storråda är ett mäktigt Vikingaskepp som har sin hemmahamn här. Skeppet är handbyggt av några entusiaster
Sigrid Storrådas Tjejskatt låg på bra avstånd från båten. Tanken var att det skulle vara en riktig tjejskatt där allt var rosa. Kul ide, tyvärr var allt rosa blött men det ska vara åtgärdat nu.
Råbäcks hamn - stenhuggeri Stenhuggerinäringen på Kinnekulle har anor från 1000-talet. Bygden var tidigt ett centrum för skickliga hantverkare. Om detta vittnar bland annat de många sandstenskyrkorna från 1100- och 1200-talen. Stenhuggarkonsten förblev ett hantverk till mitten av 1800-talet, då mekaniseringen tog fart. Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri grundades av Carl Klingspor år 1888.
Nästa besök i trakterna var på kristi himmelsfärdsdag. Första besöket den dagen var Lasses grotta (FreddyKarma #1)
De senaste veckornas utflykter har därför varit ställda åt det hållet.
1 maj var första besöket. Solen sken men det var kalla vindar från vänern. Vi var inte de enda som besökte Kinnekulle denna dag. Vid varje parkeringsplats var det fullt med bilar, många passade på att ta med picknick i det gröna denna dag precis som vi också gjorde.
Vi startade vår tur med biskopsborgen Är Biskopen hemma?
Det är något speciellt med gamla ruiner tycker jag!
Sen fortsatte vi ner till blombergs hamn där Sigrid storråda ligger. Sigrid Storråda är ett mäktigt Vikingaskepp som har sin hemmahamn här. Skeppet är handbyggt av några entusiaster
Sigrid Storrådas Tjejskatt låg på bra avstånd från båten. Tanken var att det skulle vara en riktig tjejskatt där allt var rosa. Kul ide, tyvärr var allt rosa blött men det ska vara åtgärdat nu.
Råbäcks hamn - stenhuggeri Stenhuggerinäringen på Kinnekulle har anor från 1000-talet. Bygden var tidigt ett centrum för skickliga hantverkare. Om detta vittnar bland annat de många sandstenskyrkorna från 1100- och 1200-talen. Stenhuggarkonsten förblev ett hantverk till mitten av 1800-talet, då mekaniseringen tog fart. Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri grundades av Carl Klingspor år 1888.
Nästa besök i trakterna var på kristi himmelsfärdsdag. Första besöket den dagen var Lasses grotta (FreddyKarma #1)
Lasse i Bergets boning är från början av 1880-talet och beboddes av Lasse, Lars Eriksson, och hans hustru Inga Andersdotter fram till 1910. Efter hans död plundrades grottan och den är nu återuppbyggd som den såg ut. Häftigt ställe!
Cachen fick man dock ta en promenad för att komma till men det var bara skönt att få upp värmen för det var inte alltför varmt denna dag.
En plats jag sett fram emot att besöka var Martorpsfallet Earthcache.
Det var en ca 1 km lång promenad över heden fram till fallet och det var vackert med allt som blommade nu.
Gullvivorna blommade för fullt!
klippformationerna är häftiga och idag var det massor av vatten i fallet. Vackert!
I närheten av fallet fanns det mycket formbar lera. Det blev en liten pingvin som fick bosätta sig här
