geoaventyrskaraborg

Jag tillhör dem som gillar att skriva loggar. Dessutom gillar jag att blogga om mina geoturer. Det är mitt sätt att få ut mer av geocachingen även efter besöket vid burken. Enligt en artikel blir man "lyckligare" av att först längta och planera inför något man gillar (i mitt fall bl.a geoturer), sen verkligen få göra det man gillar och till sist få återuppleva det i minnet. Allt enligt en "lyckocoach" jag läste om häromdan. Tro´t den som vill men CO uppskattar det förhoppningsvis, förutom jag själv.

 

Men loggen som Malin skrev om våran lilla utflykt igår är egentligen helt outstanding:

 

"Härlig promenad i trevligt sällskap i vackra omgivningar, en solig vinterdag, några loggade cacher. Och så lite fika sittandes lutade mot en tall i lä med utsikt över sjön, det är LYCKA!!"

 

 

Det är ju precis det som gör att jag uppskattar geocaching så mycket.

 

Livet är ibland inte lätt, Emellanåt blir det för mycket att orka med på en gång. Några behöver då ta hjälp av diverse mediciner. För mig är geocachingen mina "lyckopiller". På väg hem, efter varje utflykt jag gjort, känner jag mig alltid så mycket mer fylld av energi och mer redo att klara vardagens utmaningar igen.

 

Vi bor på norrsidan av ett berg. Det innebär att mellan lucia och trettonhelgen orkar inte solens strålar över bergskanten. Vad får man då göra om man som jag är en soljägare?

Jo, man kan ju alltid ta en rejäl promenad på ett par km för att komma ut i solskenet en stund i mitten av promenaden, annars kan man ju locka med sig en likasinnad geoentusiast ut i Karstorps skogar. Tack Malin för att du inte var ett dugg svårövertalad!

Det blåste isande kall vind denna dag men i lä, vid tallen i gropen var det alldeles underbart!

Tre väldigt olika gömmor hittade vi, och vi passade även på att ta oss ett uppfriskande vinterbad......

Eller snarare, så nöjde vi oss med att doppa var sin fot i blötan under snön. Jag fastnade och föll som en fura pladask på marken, men som tur var fanns inget vatten under snön just där, annars hade det väl varit mindre kul.......

Gömman vi var på väg till hette passande nog just Karstorp # Tallen.

Tänk att snö på marken kan kamouflera vatten under så otroligt bra.

De övriga två gömmorna var båda lite speciella och roliga:

Elementets födelsedag och Promenaden: Fotbollsplanen.

 

Naturen runt Karstorpssjön är verkligen fin och jag hoppas att det kommer mer gömmor där framöver!

 

 

 

 

 

Inte bara geocachare gillar magiska datum. Det var ju ett antal som gifte sig och hittade på annat för att minnas detta annorlunda datum. Jag lär knappast få chansen att uppleva det nästa gång (om jag inte mot förmodan skulle råka bli sisådär 140 år) så det var bäst att passa på. Ja inte gifta mig alltså, det har jag redan gjort för många år sedan, men när det råkar vara ett event i grannstaden så är det självklart med ett besök där.

 

Det närmar sig ju jul och visst märks det! En gran helt i min smak!

 

 

 

Tidsschema:
12:00 Samling och mingel
12:12 Andlig intagelse av detta datum och klockslagsfenomen.
12:13-12:30 En liten "tävling"
12:30 Loggboken är tillgänglig
12:30-13:00 Intagande av föda, som man tar med själv. Typ fika/lunch.
13:00 Eventet slut

Vad man skall ha med sig(alla):
Soppåse(tom)
GPS( har man bara en i teamet så går det bra)
Kamera
Penna
Föda( fika/kaffe/lunch)
Sittunderlag/stol

 

 

 

 

 

Gick elljusspåret i Stöpen häromdan, Flera gömmor fanns, det på lagom avstånd från varandra, men lustigt nog ingen här.....

Vackraste platsen på hela slingan och med ett rejält glapp mellan gömmorna där en burk gott och väl skulle få plats. 

 

 

Likaså saknar jag en gömma här, finns även här en runda runt sjön men ingen här vid en av de vackraste platserna runt sjön.

 

 

 

 

 

Jag vet att jag är "väderkänslig" och november kallas väl inte en tråkig månad utan anledning.

Men även om solen inte skiner är det skönt att komma ut en sväng! Problemet är då bara att hitta ett fikaställe som man inte fryser allt för mycket på. För geocacha utan fikapaus det kan åtminstone inte vi........

Denna förmiddag blåste det dessutom så vi bestämde oss för att börja i skogen med S. Ryds elljusspår. Ett bra val eftersom vi där fick upp värmen, innan vi gav oss ut på öppnare marker utanför Stöpen.

 

Ett par hundra meter nedströms Boforsens kvarn vid Ösan ligger Herrekvarn. Från öster nås gården via en liten träbro över ån.
Gårdens tvåvåniga huvudbyggnad är uppförd i slutet av 1700-talet och är ett av de äldsta bostadshusen i trakten. Tätt intill bron över Ösan ligger kvarnbyggnaden, uppförd i sten och timmer i två våningar år 1857. Den tredje våningen påbyggdes 1920, och det nuvarande utseendet fick kvarnen efter en mindre ombyggnad 1945. Byggnaden är faluröd och liksom boningshuset täckt med enkupigt tegeltak.
Kvarndriften upphörde omkring 1960 och idag finns inga maskiner kvar.

 

 

 

 

 

 

Måndag morgon. På väg till skövde sprack det så vanliga molntäcket upp och solen visade sig så att den i vanliga fall inte så roliga rondellen i Borgunda helt plötsligt blev alldeles gyllene! Det kunde bara båda gott för ett par timmars förmiddagscaching med Titti.

Det blev en riktigt härlig tur!

Vi startade med en liten promenad till  Lilla Åsen, ett av ca. 30 torp som i slutet av 1800-talet lydde under Ryds herrgård.

 

 

Billingen, detta berg där många springer, promenerar, rastar hundar, plockar svamp mm. Skövdebornas oas!

Tack vare en förträfflig serie:  Billinge fritidsområde har även vi traskat omkring åtskilliga km uppe på detta oväntat backiga berg.

Denna em visade sig solen från en klart blå himmel och det var dags att avsluta serien.

 

En gång för 7 år sedan blev vi visade en riktigt fin plats nämligen Remningstorp - Arboretum # 1

Den gången hade jag ingen aning om att geocaching ens existerade så denna dag var det dags för ett återbesök.

Ja, det är en fråga jag tänkt på många gånger......... Vilken tur att jag har hittat så trevliga tjejer att vara ute och jaga burkar tillsammans med! Undrar om jag hade varit lika förtjust i cachingen ännu efter tre år om jag fortfarande cachat ensam som jag gjorde i början.

Alla upplevelser blir så mycket trevligare om man har någon att dela dem med! Dessutom funkar dessa turer som rena lyckopillret för mig, ger massor av energi att fylla upp förråden med när energin har sinat.

Idag var en mycket bra dag!

Vi hade bestämt oss för att försöka slutföra en multi vi körde fast på vid förra besöket uppe på Billingen, men eftersom det var förvarnat om regn denna eftermiddag beslöt vi oss för att ta en snabbtur utan fika denna gång.

Lite stressad, efter att ha blivit betydligt senare än jag tänkt mig, möter jag upp Titti uppe på parkeringen vid Billingehus. Vad väntar mig då där..........

Jo, där är värsta gofikat uppdukat i solskenet! Vilken överraskning!

 

 

Kan man bli annat än på gott humör att mötas av detta!

 

Mätta och belåtna travade vi iväg utmed Hållsdammen.

 

 

Molnen är mörka men regnt håller sig faktiskt borta. Senare fick jag höra att det var i Tibro det regnade........

Hållsdammen är faktiskt en riktigt vacker sjö och det är många fina spår uppe på Billingen, numera ligger det dessutom ett antal cacher utefter spåren däruppe, en av de vi hittade denna dag var Billingens Fritidsområde # Punkthöjden.

Vi fortsatte även med dagens huvudmål GEODOGGENS RUNDA . En riktigt fin runda som vi fick avbryta förra veckan pga tidsbrist.

 

 

Lite räknande för att komma fram till slutmålet...........

 

 

Och lite mer funderande.......

 

Efter nära 30 minuters mer eller mindre effektiv letning så var det bara att erkänna att tyvärr.....denna vackra plats lär få återbesök av oss en annan gång.

 

6 km och några timmar senare var vi åter vid våra bilar. Det blev en underbar eftermiddag i härlig natur, 3 gömmor blev loggade och jag kommer att minnas dagen med ett leende!

 

 

 

 

 

 

 

 

Vristulven och skogarna däromkring gav mersmak!
Dagen innan midsommar bokade vi in ett återbesök.
Solen strålade från en klarblå himmel och temperaturen landade nånstans runt 22 grader på eftermiddagen.



Vi startade dock dagen med att ta de sista gömmorna på milen:
Vägen fram till Mil#Järnstolpen började så här fint.

Dagen var ju redan rätt varm trots att klockan inte var alltför mycket. Skulle vi orka bestiga K2?????
Mil#K2=Moberget.
Här ser man 68% av gamla Skaraborgs län, "tyckte nog att berget var 100 m högre förr men det kanske har krympt" som Eloserik skriver.
Jag är glad att vi vågade oss på det hela.



Inte speciellt svårt att ta sig ditupp och så fint däruppe!


 
Lite "tivedsnatur" kändes det även som häruppe



Kinneskogen Sten # 01 Åmunsviken
Här var egentligen en gränssten men det som verkligen imponerade på oss var dessa otroligt tjocka träd som bävrarna satt tänderna i. Undrar så vad de tänkt använda detta bamseträd till.......



Vi passade på att följa den oftast riktigt fina stigen längs vristulven norrut från denna gömma.
Så vackert det var!



1978 med dagens bästa hint: obamas nedre regioner
Utsikten över sjön var härlig här med!



Stigen var lättvandrad men några passager var dock lite mer äventyrliga.......



Vidare till Vristulven # Branthall.
Här mötte Titti näcken.......



Inte bara vi som uppskattade detta ställe.
Vi höll på att trampa rakt ner på en solbadande mans picknickfilt och han var inte av den frusna typen.....





Många vackra vyer blev det och vi avslutade dagens tur
med en välbehövlig fika här: Vristulven # Svartvik





Kaffe, saffransbullar och kardemummakaka med rabarber satt inte helt fel efter denna tur med 22 000 steg.

I Eloserikland finns många cacher.
Det är tur det för det är fint ute i skogarna där. Nu var det vristulven tillsammans med Titti som stod på eftermiddagens program.



Undrar om posten levereras med båt här.......

Vädret var vackert och vi styrde ner mot vristulvens strand.
Kan man bli annat än glad när man möts av en sådan här vy!

 



Här passade vi på att fika innan vi gav oss på en tur efter strandkanten.
Fram till Vristulven # Uddevadsviken var det lätt promenerat sen blev det stundtals lite mer utmanande.

Vi följde strandkanten in till Vristulven # Kopinaudden



Här vände vi inåt land igen mot Mil#Sjöutsikt

Nog var det sjöutsikt därifrån skulle jag tro.
Där jag var fanns det alldeles för många granar i vägen för att jag skulle kunna se sjön.





Stigen måste inte vara en av de mest välanvända för det var stundtals rätt igenväxt. Synd för det var en fin runda. Vi avslutade turen med att gå 150 meter mot Vristulven # Vraket på den väg som min gps tyckte var den bättre vägen ner mot parkeringskoordinaterna.......
Tur att vi hade gpsen med så vi visste var stigen var........

Dessa metrar var dagens mest ansträngande och det var alldeles underbart att åter få se denna underbara vy vid parkeringen..

Wherigo finns det en i Skövde. Cachen heter Elin och handlar om Skövdes skyddshelgon.



Lena har kommit upp i den magiska siffran 1000 loggar och ville hemskt gärna ha en speciell gömma till denna milstolpe.
Wherigo har ingen av oss testat så det var med spänning vi startade dagen.
Vi lyckades ta oss genom en stor del av spelet och allt var uppbyggt på platser som var förknippade med Elins liv och död. Men sen tog det tvärstopp.
Man skulle svara på frågor för att komma vidare och på en plats skulle man besvara en fråga om en annan plats vi besökt tidigare. Ingen av oss kunde minnas att vi sett någon siffra på platsen så det var bara att åka tillbaks till nämnda plats igen. Hm..... spår efter en skylt.......kan det vara något som försvunnit under vintern?????
Vad göra? In där, och se om vi kunde hitta någon info där.
Jomenvisst, men tyvärr fel svar :-(((
Turistbyrån, de kanske vet!? In där, fråga efter om de visste vad som stått på en ev förkommen skylt.
De var mycket hjälpsamma och verkade inte tycka att vi var det minsta knäppa......
(fast de hade säkert ett samtalsämne att prata om på rasten sen). Samma svar fick vi där, fast det var ju fel svar.
Nu hade frågan försvunnit i våra gpser så vi var tvugna att återvända till stället för att komma åt att svara på frågan igen. Vilken tur vi tog bilen!
Vi försökte på rätt plats igen svara på frågan och tog till med god marginal både uppåt och nedåt med icke.....
Jaha, vad gör vi nu? Biblioteket????? Sagt och gjort. Vi åkte dit och frågade om man kunde låna en dator. Jodå, om man har lånekort. Det hade vi båda två, fast för Tidaholms bibliotek......Men det visade sig vara en lätt sak att ordna, så 10 minuter senare var Lenas lånekort även aktiverat i Skövde och vi hade fått reda på en hel massa MEN stod fortfarande med samma siffra. Det som gpsen sa var fel.
Jaha, då var det att ta till sista livlinan. Ring en vän......som i sin tur fick ta till "ring en vän". Tyvärr kunde ingen av dem minnas årtalet och det hade förvånat mig om så hade varit fallet.
Ingen av oss hade heller möjlighet att nå CO där och då så det var bara att åka hem igen.
Dagen därpå, efter kontakt med CO gjorde vi ett nytt försök
Då stendog Lenas GPS och allt sparat var borta......
Ilfart till målet medans min fortfarande levde och sedär. Vi lyckades! En final utöver det vanliga! En riktigt rolig cache (trots alla problem vi stötte på som inte hade hänt om skylten varit på plats) och som jag kommer att minnas mycket länge!

Tidig morgon den 28 februari. Att detta ska bli en riktig kalasvårdag är ännu svårt att tro.
Vi traskar iväg för att ge oss i kast med ännu en av de blöta uppe på billingen:
Billinge Blöt # 19 Orrakycklingen 2



Det var verkligen en blöt vandring. Stora vattendroppar från träden, dimma runt omkring och snön som smälter i rask takt på marken i 5 plusgrader. Här har Lena just fått sig en extra dusch av trädet hon står under.



Fast loggat blev det och det är inte alls illa att gå ute i skogen fast det är fuktigt bara man har rätt kläder.
Vi hade idag för mycket kläder men det är ju ett smärre problem.

Vi fortsätter stigen fram till vårt huvudmål: Svarttjärn
eller är det verkligen en stig............



Enligt kartan var detta i allafall en stig.
Vi var helt överens om att det var tur att marken åtminstone var mestadels frusen.

Framme vid svarttjärn, men borde den inte vara svart???????



Nej. För dagen var det en vit svarttjärn vi hittade. Rätt mäktigt det också.....



Denna lilla "värmestuga" hade nog sett bättre dagar.......

En riktig naturupplevelse var det att vandra omkring uppe på det blöta berget.

Någon timme senare hade dimman försvunnit och vi befann oss uppe i Våmbs ängar.
Här var stigen helt i min smak



Vad passar väl bättre än fika på en sten i solskenet på denna underbara plats!



Styrkta av sol och gott fika fortsatte vi mot Billingeleden 7
Denna cache placerades här för att visa vilket ingrepp som Cementa gör i vår natur och hur fort det går.

Härifrån kunde man verkligen se människans spår i naturen, visst är det en imponerande syn trots allt!



Vi vandrade åter mot bilen och gav oss iväg hemåt denna dag som senare uppvisade en temperatur på hela 13 plusgrader. Inte illa för en dag i februari!

På natten snöade det. Inget bra alls när man ska ut och cacha dan därpå. Allt blir ju så mycket svårare när det är inbäddat i ett vitt täcke.
Men vi gav oss av i allafall. I skövde fanns några frågetecken som vi ville räta ut så det fick bli förmiddagens program.
Först var det ett solur, Någonstans i Skövde # 7, som vi faktiskt hittade av en slump när vi letade minnesten en annan gång i skövde. Den gången var burken borta men nu var det en ny på plats.
Vidare bort till minnestenen vi letade efter när vi "snubblade" över soluret. Konstigt nog har jag åkt förbi denna sten tusentals gånger utan att se den, då den inte låg alls långt bort från mitt jobb. Jo, jag har sett den förresten, men jag tyckte den såg ut som ett elskåp så det var inget jag har ägnat någon tanke åt. Måste kännas som ett misslyckande när folk tar en minnesten man satt upp som ett elskåp......
Sen var det puzzeldags. Denna gång var det Puzzle Cache #2 som fick ett besök. Jag har varit där förut utan att lyckas så jag visste vad som väntade. Tålamod, pall och fika bar vi därför med oss




tålamod är en dygd och faktiskt, denna gång var turen på vår sida



Det var en lycka att kunna skriva i denna loggbok som dessutom blev U+L cache #700!
Grattis bästa geokompis!

Efter en välförtjänt fikapaus hade vi några minuter kvar innan vi måste åka hem.
Vad passade väl bättre än Max 5 min då?
Vi hade tidigare prövat några andra tankespår inte långt från sjukhuset men det visade sig att det inte var helt rätt. Nu följde vi ett annat spår som faktiskt ledde fram till en liten burk med vidare instruktioner. Fast nu snurrade vi till det för oss. Vi misstolkade informationen så det tog ett bra tag mer än 5 minuter att hitta loggboken, men en signatur blev det till slut. En rätt smart lösning var det också.

Så var det ju den arga bananen också.



 Anade på väg dit vad som behövdes och mycket riktigt.



En av oss är mer höjdrädd så detta föll på min lott. Uppe i böjen satt en liten luring och när jag hade den i min hand insåg jag att det vara bara att klättra ner för att sen klättra upp igen. Loggboken var nämligen en blöt, stelfrusen historia som var omöjlig att skriva på. Fast det var rätt lättklättrat.......

Hittade dessutom ytterligare 5 traditionella burkar längs vägen. Inte så illa för en förmiddag med 5 cm nysnö på marken.

Ökull heter en mystery cache som Lena spanat in för ett tag sedan. Detta lät spännande så vi gav oss av mot varnhemshållet för att komma till startpositionen. Det var något om att hitta en röd stuga med flaggstång där.........Hm, inte helt självklart visade det sig och den var inte riktigt i det formatet vi först trott.
Vi hittade ändå stugan till slut och sen började jakten! Det visade sig att herr Urk hela tiden låg ett steg framför oss. En av platserna vi undersökte var riktigt läbbig, dessutom visade det sig sedan att han inte ens varit där.
Lite olustigt var det att smyga omkring på området speciellt som det skulle vara under bevakning regelbundet, men den enda person vi såg var en äldre dam som var ute och promenerade, och hon var nog inte en av bevakningspersonalen.
Tyvärr var ett steg på rymmen, kanske glömde herr Urk att lämna kvar en ledtråd här, så vi gav oss av och stannade för fika en bit bort i stället. Man blir ju hungrig av burkjakt.....
Efter mailkontakt från CO kunde vi fortsätta vår jakt en annan dag. Denna gång med en signatur i loggboken.
Konstaterade då att vi valt vår fikaplats med omsorg förra gången, endast ca 30 meter från loggboken.......
En riktigt rolig cache jag kommer att minnas länge.........

Fruset och ingen snö. Kanske läge för att testa några i serien billinge blöt?
Sagt och gjort! vi styrde bilen mot Häggum och sen upp i skogen. bra parkeringsplats fanns det och vi beslöt oss först att kolla in Abandoned Stone Crime. Vilken väg ska man gå? Den ena var helt fel men på så sätt får man ju se lite mer!



Är vi rätt eller inte?
Hyste faktiskt inga stora förhoppningar om att hitta burken men det gjorde vi!

Sen gav vi oss av till Billinge Blöt #2 Våtemossen 1 , men på vägen dit hittade vi ett underbart litet vattenfall med iordningställd grillplats. Här undrade vi varför det inte fanns någon gömma, något vi nog kan råda bot på snarast.



dessa iskristaller som bildas i frusna bäckar. Så vackert!



Ja och sen var det då våtemosse. Jag hade stövlar men det hade inte Lena. Trodde man att det var fruset i backen så trodde man fel. Det lilla vita pulvret på marken snarare maskerade de våta partierna i stället. Spårloggen efteråt i gpsen var minst sagt krokig, men så fick vi ju gå en del omvägar för att komma fram.



liten bro vi bygga fick......

Men vi hittade gömman och Lenas skor var bra för hon blev konstigt nog inte så blöt om fötterna! Dessutom hittade vi en liten bro ute vid gömman så vi hoppades kunna ta stigen tillbaks men icke, stigen försvann!



När vi närmade oss bilen så gjorde solen ett tappert försök att visa sig, kändes riktigt bra för en strapats var det att ta sig dit och tillbaks.

Vidare på snorhala vägar till Renoveringsobjekt!



Här kunde man verkligen tala om att se himlen genom taket!

men ett väldans snyggt skafferi hade de, nog det enda som inte krävde renovering!



här blev det kaffepaus. Improvisation är bra då man glömmer muggarna hemma!



En mosse till hann vi med,Billinge Blöt #3 Söakullsmossen, men då var batterierna i kameran slut. Riktigt fin väg till den gömman och faktiskt så var jag inte alls blöt när vi åkte hem!

Ska man ta med familjen ut så gäller det att noga välja vilka gömmor man ska satsa på.
Vi var ute på Ryd by night med fam U+L i mellandagarna. En kul jakt på kattögon som inte var helt lätt med 9 ficklampor som flackade runt i skogen. Som tur var hade vi med lite glögg och pepparkakor som stärkte oss när vi tappade bort oss ett tag. Men till slut så....Finalen hittades och det väckte jubel. Tror nog maken var den som var mest imponerad då han pratar om detta fortfarande.



En liten tur utanför länet på jullovet hann vi också med. I någon av dessa fanns en loggbok!



Äkta korkek?



Söt tomte med belysning i sitt hus, för övrigt det enda huset som stod kvar på en för övrigt öde gatstump.






Det fanns en betydligt lättare väg men denna var mer spännande!
Puzzlecacherna i skövde väntar!

I klyftamonskogen finns ett antal KM rundor som jag bara kan rekomendera. 6 olika utläggare har vardera lagt ut 20 cacher vardera med max 200 meters mellanrum, allihop nära en väg med bra parkeringsmöjligheter intill.
En dimmig morgon gav vi oss iväg med cyklar på bilen med siktet på Lerdala för att testa hur det funkade att cykla mellan cacherna.
Strax utanför Lerdala började vi med att bestiga Borgehall, en gammal fornborg



Dimman låg fortfarande kvar på sina ställen men solen bröt igenom fint och det var riktigt vackert



Efter denna höjdarstart fortsatte vi färden mot gurkan94´s KMrunda.



Tog en avstickare till Berget och det var en intressant plats där två bröder levt under knappa förhållanden. Vägen dit var också fin, med solljuset silandes genom dimman bland träden



På väg åter från berget



Efter halva rundan packade vi upp vår medhavda matsäck i en solig glänta. Idag bestod den av pastasallad.
Mums!!!



Vem kunde väl tro att vi skulle vara ute och cykla i november?



Så var hela rundan klar. Återstår bara att fika och sen cykla tillbaks till bilen.

 

Det här med att cykla mellan cacherna här var en jättebra ide. 

Vi mötte inte en enda människa på hela rundan förrän vi kom tillbaks till bilen.
Då plötsligt susade ett stort gäng träningscyklister förbi i rasande fart.
Vi hade en fin dag i skogen och jag kan bara rekommendera dessa rundor som är riktigt kul och omväxlande.
Denna bjöd även den på flera överraskningar.