Fyratusen!!!!!!
Det här är väl inget onormalt att ta med på promenad?
Eller kanske lite......Det är ju inte alla som bär omkring på en gps i skogen!
Det var dags för milstolpe. Fyratusen gömmor! Denna gång valde jag en fin fikaplats. Jag har ju viss förkärlek för sådana.........
Och milstolpar ska ju firas, det är vi ju rörande överens om i vår tjejkrets!
Så det fick bli smörgåstårta vid vristulvens vackra strand. Åh så underbart!!!! Det blåste inte de mest ljumna vindarna nere vid vattnet men en bit upp i skogen så var det lä!
En lätt logg och sen satt vi bara och njöt i över en timme! Vilken tur jag har som kan dela denna fantastiska hobby med så trevliga vänner!
På vägen hem passerade vi även en gömma vi redan loggat, men den var lite speciell. För på varann ligger två burkar. Lindberska torrgranen och Klyftamon - STORskogen.
Den första och nyaste burken loggade vi för några år sedan, då visste vi inte att man kunde logga arkiverade gömmor. Vi ville kolla om den låg kvar och det gjorde den ju. Imponerande gran!
En fin stund i klyftamonskogarna fick inleda mitt nya tusende!!!!
VÅR!!!!!!!!
Jag vet. Det är fortfarande februari. Men när termometern visar 12 plusgrader, solen skiner och fåglarna kvittrar så njuter jag av den känslan istället för att kolla på almanackan.
Det märks även på ett sätt till. Igår släpptes över 50 nya geocacher i gamla skaraborg. Så många att alla ännu inte är FTFade trots att det gått snart ett dygn. Jag FTFade en i morse, men eftersom jag inte gillar att cacha ensam så lät jag bli de övriga.
Satsade i stället på att få ut mina redan förberedda gömmor eftersom några av de som kom igår låg farligt nära platser jag redan hade startat upp att jobba med.
En av dem är nu publicerad.
KarlG87s smörgåsburk. Kul att läsa att den gav upphov till några kul "Write note" dessutom!
Annars var dagens mysigaste stund promenaden med Malin till Spratt I Bratt på eftermiddagen. En perfekt plats att fika på dessutom.
Isen låg fortfarande på Brattsjön men den var skör, så skör och den stjärnformade vaken var spännande. Hur hade den uppkommit tro?
Kunde inte låta bli att jämföra med hur det var för ett år sedan.
Den 25 februari tog vi en underbar promenad i en snöig skog. Inte var det 12 plusgrader då inte.
Alla hjärtans dag.
Jag gillar ju skogen!
När det för ett par veckor sedan kom ut en ny skogsrunda så var det betydligt vitare på marken och även nästan 20 grader kallare. Vi hade FTFchans på den men valde att ta den en annan dag i stället. Det är jag glad för!
För idag, på alla hjärtans dag, så vad det en riktigt bra dag för denna skogspromenad.
Trots att solen sken från en klarblå himmel bara några mil norrut så var det mulet väder men det gjorde oss inte så mycket!
Lätthittade gömmor, trevligt sällskap och en mysig fika mitt i skogen! Me like!
Ibland undrar man hur träd kan växa egentligen
Förmiddagens höjdpunkt: kaffe, macka, hallongrotta och ett litet chokladhjärta dagen till ära!
En bra start på alla hjärtans dag!
Inte där jag förväntade mig att se en älg!
15 minusgrader!!!!
Detta kan väl ändå inte stämma? Dessutom var ju naturen sen ett par dagar sedan vit igen.
Men att gå i skogen med snö på granar och grenar är rätt mysigt så vi plockade på oss för att trotsa kylan.
Fast så kallt kändes det faktiskt inte. Det var alldeles tyst och stilla i skogen och vi traskade på de nästan 2 kilometrarna det var till dagens utsedda gömma. Gul men ingen banan
Tänk vad många gånger vi pratat om att försöka ta oss till denna. Men alltid har det varit något som kommit i vägen. Det är ju som sagt en bit att gå och ingen annan gömma ligger direkt i närheten så den har blivit kvar ända tills idag!
En riktigt bra dag att besöka den dessutom. Så vackert i snöklädd skog!
Nej nu är jag inte riktigt sanningsenlig. EleonoraFalken, will get you lost? finns ju även den i skogarna där. En riktigt trevlig myst som inte vållade oss några som helst problem!
13 besök sen i april 10 är inte såvärst välbesökt och det är riktigt synd för det var en väldigt trevlig myst och fin gömma!
Riktigt lättvandrat var det trots snön. Det hade ju bara kommit ett par centimeter.
Inte det minsta rörelse där förutom oss. Inte ens en ekorre såg vi.........
Ändå blev detta dagen då vi såg en älg på riktigt nära håll!
Hur kan då det komma sig? Jo vi hade lite tid över och då passade vi på att köra in mot stan och besöka två gömmor det gått troll i . Andra har hittat dem men inte vi.
Min problemgömma var Blåkulla. Mitt inne i ett bostadsområde där vi faktiskt varit 3 gånger, även tillsammans med Titti som redan hittat den förut. Men icke.
Måste ha varit nån mening med det för idag när vi närmade oss gömman såg jag den helt plötsligt!
Älgen!!!!!
Hur hade den förvillat sig dit? Visst fanns det en skogsdunge där men den är ju inte så värst stor dungen.
Här går vi flera timmar i skogen där älgar normalt bor och så ser vi en i ett bostadsområde.......
Gömman hittade vi sen lätt!
En synnerligen lyckad utflykt!
I skogen en mörk kväll
Tänk vad man kan träffa på i skogen en mörk kväll egentligen........
Jag gillar ju att gå i skogen på dagarna. Vindens sus i träden ger en sådan ro.
Men det är mindre ofta jag är ute i skogen i mörker. Det är ju minst lika mysigt om man tänker efter.
Men med en familj som är måttligt road av skogspromenader så är det inte helt lätt i dessa lovtider. Mor brukar ju passa på att få sitt skogsbehov tillgodosett på lediga vardagsförmiddagar när barnen är i skolan.
Vad göra då? Jo, man får väl boka in en träff med en annan familj, ute i skogen en snöfri annandag.
Det har ju kommit en ny mörkergömma utanför Skövde. Jag har ju för nästan exakt två år sedan loggat en annan av COs mörkergömmor Ryd by night och detta var en trevlig upplevelse så förväntningarna var nu höga på den nya.
Denna gång handlade det om en gömd skatt..........
Vi skulle leta guldkorn ute i fin lättvandrad skog. Lite andra ledtrådar dök oxå upp längs vägen.
En riktigt fin och synnerligen välgenomtänkt multi var det, denna kan även den bara rekommenderas varmt:
Vi hade med oss lite glögg och saffransbullar ut i skogen, ville ju inte riskera blodsockerfall ifall vandringen skulle råka bli lång. Att i mörka skogen, med höga tallar runt, ta en fikapaus i mörkret var så mysigt. Dessutom nödvändigt, eftersom de minsta benen i familjen blev trötta, trots att vandringen inte var speciellt lång.
Konstigt att de benen som egentligen borde vara de piggaste alltid tröttnar först......
Råkade stöta på denna lilla trollboning mitt inne i skogen. Vem som roat sig så inne i skogen visste inte ens CO, det hade inget med själva guldjakten att göra men oj vad mysigt att hitta!
Det är något speciellt med mörkercacher och jag tycker det är riktigt kul att det börjar dyka upp fler lite här och där.
Kalksjön runt gånger två!
Så otroligt vackert ett gammalt stenbrott kan bli egentligen!
Speciellt om det är vattenfyllt och bildar en sjö i denna tid då naturen fullständigt exploderar i färger!
En liten fin sjö i Stora Stolans stenbrott.
I stenbrottet bröts det sandsten som användes vid cementtillverkning på Cementa i Skövde. Uppe i branterna vid sjön så var det kalkbrytning, spår efter detta kan man se utmed hela vandringsleden från Sotarliden.
Vandringsleden runt sjön har flera bord och bänkar med eld platser, dessa sköts av flugfiskeklubben Ephemera som äger fiskerätten i sjön, på några ställen går det även att bada.
Jag kände på vattnet, men något bad lockade inte idag iallafall. Brrrrrr
Nog måste väl detta vara spåren efter Baltiska issjön!
För i cachebeskrivningen stod:
Lägg märke till spåren efter Baltiska issjöns tappning som syns här i terrängen.
Jag har gått runt kalksjön en gång tidigare och kom ihåg hur fint det var här, men det var mer än 10 år sedan sist och färgerna denna dag överträffade vida mina minnen av naturen här.
Dalmartinerprickig liten lönn i förgrunden.
Tre cacher finns längs denna runda som vi var intresserade av:
Lånar lite igen ur Eloseriks cachebeskrivning:
"Någon gång har jag hört att i detta hus förvarades dynamiten som användes här i stenbrottet.
Lägg märke till konstruktionen, tegelväggar med ventilationskanaler och en lätt takkonstruktion för att en eventuell tryckvåg skall gå mest rakt upp, ventilationslucka finns även i taket, troligen för att inte dynamiten skall börja svettas varma dagar för då blir den instabil.
Runt huset är det skyddsvallar för att inte splitter skall yra runt hur långt som helst"
Runt huset är det skyddsvallar för att inte splitter skall yra runt hur långt som helst"
Ett märkligt ställe. En gömma som krävde sin tid att hitta just för att det fanns en del gömställen. Koordinaterna här var en aning bångstyriga dessutom.
Vi valde att avbryta letandet och hämta fikat och då fick vi ju gå ett varv runt sjön igen för de bästa fikaplatserna fanns på andra sidan.
Men det gjorde oss inget alls, för det var lättvandrat och fint.
Med kaffe i magen gick jag sen direkt på gömman!
Tänk vad en fikapaus kan göra!
Mellan Skultorp och Billingen. Nu är det höst!
Solen skiner från en alldeles klarblå himmel. Det har varit frost inatt och det känns i luften.
Nu börjar det definitivt bli dags för vantar och varmare kläder.
Denna strålande höstförmiddag valde vi att vandra på ängarna mellan Skultorp och Billingen. Jag hade missat att Malin redan hittat flera av gömmorna där, men hon hade en multi kvar som jag tog redan 2009.
En väldigt trevlig multi egentligen, så den började vi med. Trots att jag redan loggat den så räknade vi fel, så vi loggade några andra burkar som jag hade kvar emellan.
Goda Utsikter # 3 Så vackert det är här!
Kullabolet är en fin ryggformad kulle strax söder om nabben. Här blommar backsipporna i stora mängder tidigt på våren. På hösten ersätts de av den sällsynta, blekt blå- och violettfärgade fältgentianan. Kullabolet omgärdas av lättillgängliga öppna betesmarker och lövskogar som klättrar upp mot bergbranten.
Höstfärgerna börjar komma nu och vi vandrar vidare mot Brantis!
Jag älskar verkligen arbetade gömmor och detta var en riktigt fin gömma. Här blev det poäng!
Promenaden fortsätter mot
Hene-Skultorp; Sde naturreservat
Naturreservatet Hene–Skultorp består av Sydbillingens sluttningar mot söder, öster och nordost, ovanför Hentorp och Skultorp. I de norra delarna av reservatet finns ett välutvecklat kraftigt kuperat kamelandskap. En golfbana är inflikad i kamelandskapet och ligger kant i kant med reservatet. Risängsbäcken rinner fram i en vackert utformad ravin i reservatets östra del.
Hene by liksom Skultorps by är båda skriftligt belagda sedan medeltiden. Odlingslandskapet kring Hene har en ålderdomlig karaktär. Inom området finns fasta fornlämningar i form av stensättningar, troligen tillkomna under äldre järnålder. I närheten av dessa har påträffats odlingslämningar i form av rösen som kan vara tillkomna under samma period.
Naturreservat brukar ju sällan vara en plats där man får trängas, men denna gömma loggades i sällskap av närmare 150 pensionärer!!!!!!!
Flera av dem var väldigt trevliga och det visade sig vara pensionärsorientering, med starten enbart 50 meter från gömman. Kul och lite annorlunda.
Så vandrade vi vidare mot Oxadrevet.
En fin promenadstig som väl förtjänar en gömma! Tyvärr blev det en sur blå gubbe här.
Men ett gigantiskt getingbo, som hände på en liten tunn gren såg vi.
Som tur var så var invånarna rätt trötta.
Vi vandrade åter mot multin, slutförde den och beundrade alla vackra röda bär i naturen.
Visst är det underbart ute just nu!
Fint häruppe på berget och innan vi vandrade neråt igen så passade vi på att fika och beundra utsikten från Billingen.
En rad med höstfärgade träd skymtar bland allt det gröna.
Vi valde att flytta med bilen lite närmare dagens sista gömma: Stigen mellan bäcken och järnvägen.
Även denna gömma ligger i naturreservatet men närmare Skövde.
Åh så vackert det var!
Spännande och en lite lagom utmanande cache var det också, dessutom fick vi oss ett gott skratt!
Även här blir det poäng!
Vi vandrar åter mot bilarna, efter nästan fyra timmars härlig promenad. Vilken underbar förmiddag vi fick här tillsammans.
Denna vandring kan bara rekommenderas!
En känsla av höst. Promenad på Billingen.
Augusti är för mig en sommarmånad!!!!!!
Kan därför inte låta bli att känna en smula vemod när vi den 30 augusti tog en promenad uppe på Billingen och helt plötsligt upptäckte en hel massa gula löv på träden.
Hur gick det till? För inte har vi väl sett det någon annanstans några meter lägre över havet, eller?
Nåväl med vemod i bröstet är det väl bara att konstatera att vi går mot kallare tider. Men säga vad man vill om hösten, vackert är det iallafall med alla färger och denna vandring bjöd även på en hel del utsiktspunkter.
Vi startade med en liten multi. Om vi trängde ihop oss så hade det faktiskt varit ett perfekt fikaställe en regnig dag, om än med risk att få vita färgflagor i kaffet........
Verkligen ett bra upplägg för en multi med en final på en riktigt fin plats dessutom.
Naturen här ovanför Våmbs ängar är vacker och en smula dramatisk.
Här hade vi 120 meter till närmaste burk, om man gillade att hoppa nerför stupet framför oss vill säga. Vi valde att ta den en annan dag i stället.
Känslan av höst förstärktes ytterligare när det började regna när vi var längst bort från bilen. De återstående kilometrarna promenerades i ömsom regn, ömsom uppehåll men fikat valde vi att ta hemma hos jamandcat, då det ösregnade när vi väl var åter vid bilen igen.
En riktigt bra cacherunda var det häruppe med mycket trevliga och varierande gömmor! Då gjorde det inte så mycket att det regnade och att det var en känsla av höst i luften.
Hösten är ju oxå trevlig!
Våmbs ängar
I början av maj släpptes en serie cacher i Våmbs ängar. Ett naturreservat bestående av ett antal blomsterrika ängar strax nedanför billingens branter.
Här har jag gått förr, när vi bodde i Skövde för många år sedan, så jag visste ju hur vackert här var, så hit ville jag gärna igen.
Vi var helt överens alla tre om att förlägga en av våra promenader hit, problemet var bara att få till en dag då det passade oss alla tre.
Häromdagen blev det så äntligen dags!
Vi började med V6-Välta och vandrade bort till V1-Grinden.
Totalt en promenad på ca 4 km t.o.r. Alldeles lagom denna varma förmiddag.
Gömmorna var varierande och roliga och naturen var precis så vacker jag mindes.
Muuglare? Lustigt nog totalt ointresserade av vad vi höll på med.
Varma tjejer mitt i ett hav av blommor!
En solig glänta
Hm, så kan man oxå göra! Kul!
Här är midsommarbuketten knappast svårplockad!
Gräset var stundtals högt, muuglarna i hagen hade nog behövt mer sällskap för att orka allt gräs.
Brottet är vackert i solskenet
Om vägbommar tycker jag egentligen inte men denna är faktiskt riktigt vacker!
Här, vid grinden vände vi åter, för att sedan ta vår obligatoriska fika när vi kommit åter.
En härlig tur!
.
Blåa gubbar i Odensåker, men glada tjejer ändå!
Vårt mål denna soliga förmiddag var Odensåker vid sjön Östen.
Men vi gjorde ett stopp på vägen, nämligen vid Timmersdala # Fornborgen. Så många gånger vi passerat förbi utan att stannat. Här kan man inte tala om småstenar inte! Jösses! Så vacker natur det var, bara ett stenkast från riksväg 26! Vi tog givetvis den lite bökigare vägen bakom "borgen" dit men det är jag glad för eftersom det var ett mäktigt ställe. Gömman var lätt hittad till skillnad från det som komma skulle. Sen tog vi stigen tillbaka igen.....
Malin hade dagen till ära med sin svärmor, candeemac, boende i Portugal!
Så styrde vi så färden mot Odensåker och Logårdens naturreservat! Inte mindre än 4 gömmor fanns här utefter en fin vandringsled. Så vackert det var!
Logården, som ligger i Odensåker på sjöns västsida, är såväl informationscentral som naturreservat. Reservatet består till stora delar av ett ålderdomligt och omväxlande kulturlandskap, svagt sluttande ner mot sjön. Här finns lövskog, barrskog, enbuskmarker, odlingsrösen och stenmurar. Kulturlandskapet bär prägel av tidigt 1800-tal.
Kan det bli mer sommar än så här?
Ingen hemma här och här fick vi även stifta bekantskap med första blågubben. Det blev inte mindre än tre på raken. Lite surt men det var vackert att gå här i allafall. En gömma var en nano, undrar varför man gömmer en nano på marken intill en rot. Så sa i allafall vår livlina att de hade hittat den......
Sista blågubben berodde på myrorna! Att leta i ett gigantiskt stenrös bland miljoner myror var allt annat än trevligt och när man hoppar omkring för att undvika myror i brallan så letar man inte speciellt effektivt.......
Fast som sagt, det var en riktigt vacker vandring och utsikten från fågeltornet var jättefin!
Himlen var alldeles klarblå och solens strålar genom lövverket var vackert!
Kan detta vara olvon?
Fina var de iallafall när de blommade. Efter en stärkande fikapaus uppe vid Logården gav vi oss på den sista därborta och gissa om det var skönt att få skriva i den loggboken!
Billingen och köttfärspaj
I höstas travade vi omkring flera mil uppe på billingen men två gömmor blev kvar som vi inte hittade. Det hade dessutom kommit ytterligare en gömma under vintern så vi gav oss av på skogspromenad.
Dagens första mål var Billingens högsta punkt! 301m, Högst i Skövde. Rätt plats hittade vi i höstas, men då hittade vi ingen burk. Idag hade vi bättre lycka! Så kul att hitta den speciellt som ingen varit där sedan i september!
Så den riktiga utmaningen för dagen: Även detta ett återbesök för oss: Billingens Fritidsområde # Hållsdammen
Fast det är en fin plats så jag hade inget emot detta, en cache med 4,5 i svårighet bör ju vara lurig.
Så väl gömd den var! Men nu är den loggad, U+L&CO var den som till sist fick tag på den lille rackaren, på ett ställe både jag och titticc redan sökt av, men tydligen inte tillräckligt noga! Skönt!!!
Det firade vi med lite kaffe!
Så till en lite annorlunda plats! Rhododendrondalen.
Hade med avsikt avvaktat att logga denna då jag gärna ville se dem blomma och det borde ju vara tid just nu. Men inte en blomma såg vi. Men platsen var fin om än lite äventyrlig att ta sig till, speciellt om man inte gillar höga höjder.
Vatten på ena sidan (oklart hur djupt och inte speciellt inbjudande att ta ett dopp i) samt stup på andra sidan. Nog för att jag visste att Lena var höjdrädd men........
trodde aldrig jag skulle får se henne backa, krypandes på alla fyra. Fast jag är tacksam att hon tog sig tillbaka helskinnad utan att trilla vare sig ner eller i plurret!
Den lilla dammen såg nästan magisk ut från andra sidan........
Vart kom köttfärspajen in i bilden då. Jo Malin hade oxå sett fram emot denna korta dagstur, men fick tyvätt förhinder så hon fixade jättegod paj åt oss hemma på altanen i stället! Underbart avslut på ännu en riktigt mysig förmiddag!
FTF och vita blåsippor
Vissa turer blir mer speciella än andra!
Den här var en sådan då vi hoppade över en huggorm, lyckades knipa en FTF, såg vita blåsippor, hoppade över ett antal bäckar samt trampade ner oss (nästan) i ett rikkärr. Mycket på en gång!
Men i börjar med att träffas kl 10 som vanligt. Under morgonen har två nya cacher kommit ut bortåt Mariestad och då de ännu inte är loggade beslutar vi oss för att göra ett FTFförsök.
Den ena är redan hittad med den andra har det varit 4 personer och letat vid. Utan att hitta den lille rackaren som hinten sa.
Hm, jo nog fanns det ett antal gömställen minsann..........
Tror varenda millimeter blev genomsökt ett antal gånger och så äntligen, när vi var på väg att ge upp dök den upp framför Malins uppmärksamma blick!
Så gott att tjejligan fixade det när grabbarna innan oss gett upp!!!!!
Stärkta av denna framgång gav vi oss av mot Melldala; Sde naturreservat och Källa ¤ Kalkkällan
Här trodde vi det var lätt att promenera mellan gömmorna. Det var det oxå, på tillbakavägen då lustigt nog de 7 bäckarna vi var tvugna att ta oss över på vägen dit reducerats till 4 på tillbakavägen. Hur nu det kan komma sig.......
Men vägvalet ser en smula lustigt ut........
Det var här vi helt plötsligt såg dem!
Vita sippor med blåsippsblad!
Inga vitsippor alltså. Enligt wikipedia ska det faktiskt finnas vita blåsippor fast de är sällsynta.
Blå, rosa, lila fanns det destå mer av. Enligt samma källa ska det tydligen vara slumpen som avgör vilken färg blåsippan faktiskt får.
På tillbakavägen passade kaffepusen utmärkt!
Ja så var det rikkärret också. Hur vi än försökte närma oss Gullakrokssjöarna; Sde naturreservat så var det en maffig, snårig slänt att ta sig ner och sen väl nere var det ytterligare minst 40 meter geggamoja. Inte helt lätt att bedömma hur djup man skulle sjunka så vi vände uppåt igen, och igen........Fast tredje gången var det bara 25 meter rikkärr kvar, så då fick det bära eller brista. Långa skutt, lite balansgång på stockar och där var den lille rackaren.
Fast jag hade valt en annan placering, både här och på skördetröskan.......
Kan man ha det bättre egentligen????? (Högsböla äng mm.)
Jag tror faktiskt inte det!
Tänk vilken lycka att få dela denna fantastiska vårvandring med tjejer som uppskattar det
precis lika mycket som jag!
Solen sken från en alldeles klarblå himmel, marken var översållad av mängder med blommor, fåglarna kvittrade och
naturen vi vandrade i var bara så vacker!
Massor av kort blev det denna tur, svårt att låta bli att fotografera när allt är så vackert!
Vi startade förmiddagen med en promenad längs billingeleden från "Sotarlia".
Första målet var två källor:
Någon har sagt att "genväg är senväg". Tror jag håller med här. Undrar om vi inte skulle ha hållit oss till vandringsleden även om den nog var något längre..........
Häftiga kardborrar på vägen åter till bilen. Nästa mål för dagen var Timmersdala # Samuelsholme
En gammal bosättning vid kanten av sjön Lången, där det i förgången tid har funnits ett torpställe, grunden och en brunnsgrop kan skönjas fortfarande om man har ögonen med sig.
Enligt riksantikvarieämbetet anger folksägen att det har varit ett slott här. Ja en fin plats var det iallafall även om det nu "bara" var för ett torp.
Enligt riksantikvarieämbetet anger folksägen att det har varit ett slott här. Ja en fin plats var det iallafall även om det nu "bara" var för ett torp.
På vägen mot Högsbola äng som var det andra huvudmålet för dagen stannade vi till vid silverfallet. Vi gick aldrig fram till själva fallet, där har vi alla varit flera gånger innan men vi beundrade blomprakten i hagarna intill.
Helt otroligt vad grönt det blivit på bara några dagar!
Och som det blommade!!!!!
Ljuvligt!!!!!!!
Så Högsbola. Vi parkerade snällt på parkeringsplatsen ovanför gömmorna här och tog en promenad på nästan en km innan vi nådde Bergs ängar, Linné was here-plats nr 23
Högsböla äng har under lång tid använts som slåtteräng och brukats genom slåtter och lövtäkt, för att få vinterfoder till kreaturen. I ängen finns många olika slags naturtyper. Ek, ask och alm är vanliga träd. På fuktigare ängsmark växer mattor av ramslök och svalört. På torrare delar kan du finna blåsippa, vitsippa, gullviva och St Pers nycklar.
Fantastisk plats som även myrorna uppskattade. En fin fikaplats fanns här men vi valde att vandra vidare för att undvika just "myror i brallan". Det visade sig vara ett klokt beslut då nästa fikaplats fanns här framme:
Gott att fika på en sådan plats!!!!!
Åh vilken plats!!!! Precis allt som jag uppskattar på samma ställe!
Fin fikaplats, fin vandringsled, trevligt sällskap, vacker natur, utsikt, en massa blommor.........
Ja inte kan man väl ha det bättre än såhär? En oerhörd energipåfyllning fick vi och det var inte bara kaffets förtjänst!
Här insåg vi att man kunde ha fortsatt från Gårdskällan längs vandringsleden och det tror jag hade varit en väldigt fin promenad (varför läser man inte på cachebeskrivningen lite noggrannare innan.......)
Hoppas att det kanske kommer några små burkar till, så vi får anledning att pröva även den delen av leden.
Undrar hur många sippor det finns egentligen.......
Efter åtskilliga kilometers promenad denna soliga dag är vi snart vid bilen igen. Strax intill bilen var det här gänget
Snacka om att vara familjens svarta får.....
Trötta efter ännu en fantastiskt tur vänder vi nu åter hemåt. Geocaching är så mycket mer än att bara skriva sitt namn i en logg.....
.
bjursjöarna
Nu vet jag hur det känns att vandra omkring i en gigantisk adventsljusstake!
Vilken natur vi träffade på när vi beslöt oss för att ge oss i kast med Grottan-Bjursjöarna!
Malin har nu nått en riktig milstolpe. 500 loggade cacher och milstolpar är alltid kul att det är en gömma som är lite speciell. Denna cache och hela vår tretimmarsvandring vid bjursjöarna kommer vi definitivt minnas som alldeles underbar. Definitivt inte lättvandrad men så fin natur!!!!!
Vi vågade oss inte fram till parkeringskoordinaterna denna dag och det var tur, för vägen fram bestod av blöt isgata. Försiktigt vandrade vi fram tills det var dags att ge sig ut i skogen. Där var det inte halt men det var en vandring som tidvis gick över både stock och sten. Förvånansvärt bergigt var det dessutom.
Framme vid starten blev vi visade en riktigt fin liten grotta!
Sen bar det iväg igen.........
Ingen stig fanns att följa och det var tur det fortfarande var lite fruset i marken. I skogen finns ju alltid sumphålor och de klarade vi rätt lätt denna gång.
Men åh vad vackert det är med all mossa!
Grattis jamandcat till din logg nr 500!!!!!!
Vår vandring fortsatte mot Lilla-Bjursjöarna. Det visade sig vara en något lättare väg än vi valde förut.
Så vackert när vi kom fram till sjön. Fanns till och med en grillplats här! Vi valde nog knappast lättaste vägen hit.....
Så vidare över stock och sten mot Bergastupet-Bjursjöarna.
Terräng 3,5 hm.... Men vi kan ju alltid kolla!
Jo, det var högt, men inte omöjligt eller farligt.
Men definitivt ingen asfalterad väg fram. Jag gillar ju denna typ av vandring när man själv får finna bästa vägen.
Fast ibland blir det ju kanske inte riktigt den bästa vägen man väljer.......
Nästan en kilometer i timmen! Fast vi blev inte omsprugna av sniglar i allafall.......Men vi njöt destå mer och fikapausen är inräknad i tiden!
Så var det ju fikaplats! Milstolpen måste ju firas med lite gofika! Titti spanar sig omkring när vi väljer tills det går upp ett ljus för mig. Aha, det obligatoriska fikakortet! Frågan var vart man kunde rigga kameran......
Snett blev det, men fikan smakade lika bra för det och kortet blev kul!
Utsikt från vår fikaplats vid stora bjursjön. Molnen hopar sig nu och regnet hänger i luften. Till och med naturen verkar hålla andan för fåglar och vind bara tystnade........
Nästan lite magiskt.
Jo det började regna på hemvägen! Men innan det hade vi en helt fantastisk vandring!
Bara för välbefinnandets skull
Sitter här och kollar ut på snöflingorna som singlar ner utanför fönstret. Undrar för vilken gång i ordningen denna vinter. Det har verkligen varit en lååååååång vinter men nu så ska det väl vara sista snön för denna säsong.
Har ingen direkt lust att ta en morgonpromenad just idag så jag passar på att filosofera lite här i stället.
Jag tycker mig märka en markant förändring det senaste året som jag har cachat. I början var det definitivt antalet gömmor som var det viktiga men när man kommit upp i nästan 3000 skrivna loggar så har faktiskt inte hur många gömmor jag loggar på en dag någon som helst betydelse. Att komma ut däremot, att få umgås med mina underbara geovänner, att få se vackra platser samt att ta sig till den där lilla loggboken nånstans kanske en bra bit från bilvägen är oftast det jag uppskattar mest nu!
Ja och så fikaplatsen det klart! För att cacha utan fika känns som en sommar utan sol.
Vår förra tur blev det 2 gömmor signerade för min del men det var en härlig tur som gav massor av välbefinnande precis som det oftast gör.
En rejäl promenad fick vi på köpet samt dessa, årets första!
Fikaplatsen blev en plats jag besökt och loggat förut:
Borgehall.
En fantastisk plats! Borgehall i Klyftamon är en s.k. fornborg, som har använts som ett slags försvarsverk och evakueringsplats eller gömställe under orostider och som gjordes i ordning redan under lugna förhållanden.
Nära sjön Stora Bjursjön reser sig ett bergområde brant uppåt. Sedan gammalt leder en stig upp i en klyfta och in i fornborgen, som ligger på bergets översida. Där branterna i sig själva inte gett tillräckligt skydd har borgen försetts med vallar eller murar av skarpt och spetsigt material som du fortfarande kan se rester av. Från höjden har du bl.a. utsikt mot den dal som gett Lerdala dess namn.
Nära sjön Stora Bjursjön reser sig ett bergområde brant uppåt. Sedan gammalt leder en stig upp i en klyfta och in i fornborgen, som ligger på bergets översida. Där branterna i sig själva inte gett tillräckligt skydd har borgen försetts med vallar eller murar av skarpt och spetsigt material som du fortfarande kan se rester av. Från höjden har du bl.a. utsikt mot den dal som gett Lerdala dess namn.
Det obligatoriska fikakortet ska tas! Sikta och sen en språngmarsch för Titti
Det här kallar jag caching enbart för välbefinnandets skull!
22 mars. Så olika det kan vara.........
Förra året gjorde vi en alldeles speciell challengecache den 22 mars. Det var en så minnesvärd dag både vad gäller utmaningen som vi klarade som första tjejer men inte minst pga att det var så oerhört skönt väder denna dag. För precis ett år sedan........
Första vitsippan såg jag denna dag samt när vi fikade var det så varmt att vi gärna hade velat ha shorts på oss......
Precis ett år senare så var ju inte precis vårkänslor något som kom till en.
Vinden var isande kall och åtminstone jag hade för lite kläder på mig.
Vi tog en promenad i timmersdala längs elljusspåret där. En nybörjarrunda. Inte helt lätt faktiskt.
Fast det var kallt så måste vi ju fika. En läig plats med sol hittade vi och där fick det bli!
Just här var det snöfritt! Skönt, för på andra sidan muren var det fortfarande vitt överallt!
Tänk om det hade varit vitt av vitsippor, som för ett år sedan........
Smultronställen runt Östen
Jag har alltid tyckt att det varit rätt långt att åka till sjön Östen. Detta var nog i ett tidigare liv innan geocachingen......Det var ju inte alls långt dit, undrar varför jag hade så många gömmor kvar där då?
Fredag förmiddag, solen skiner och fikande tjejcacharligan hade några timmar av gemenskap framför oss.
Ska det bli en likadan vårlik tur som Marietsad tro?
Det blev inte alls lika mycket våraning för vinden var förvånansvärt kall. När ska det bli vår på riktigt?
En av de första stoppen på vår lilla rundtur runt fågelrika sjön Östen var Askeberga.
Askeberga domarring eller Ranes stenar som skeppssättningen också kallas är 54 meter lång och består av 24 stenar (väger ca 20-30 ton st). Skeppsättningen är från järnålderns senare del och är den näst stösta i Sverige (Ales stenar i Skåne är större).
Ett helt fantastiskt ställe egentligen. Wowkänslan när vi rundade kröken på vägen intill och dessa giganter uppenbarade sig är rätt mäktig.
Från en stensättning till en annan
Denna hade dock inte lika många år på nacken.
Galleri Odenslunda - här finns en unik skulpturpark och konstnärsateljé.
Skulpturparken "Lilla Askeberga skeppssättning" består av ett 100-tal skulpturer i kalksten, från små till monumentala. Parken är skapad av ett antal internationella konstnärer.
Skulpturparken "Lilla Askeberga skeppssättning" består av ett 100-tal skulpturer i kalksten, från små till monumentala. Parken är skapad av ett antal internationella konstnärer.
Även detta ett ställe som var väl värt ett besök. Vi fortsätter i Ranes spår och fick reda på en ruskig historia.
Hoppas inte att den är sann.....
Kung Rane är en mytologisk person som har gett namn åt kung Ranes hög vid Flistads kyrka.
Han nämns också i en berättelse som utspelar sig vid Stenehed i Munkedals kommun och på den plats där Svarteborgs kyrka numera ligger.
Enligt legenden ville Drottning Hud gifta sig med kung Rane. Efter viss tvekan tackade han ja. På bröllopsdagen hade han dock ångrat sig och red ut på jakt. När drottningen med bröllopsfölje anlände till Ranes borg fann de att han inte var hemma. Drottningen lät då bränna ner borgen. När borgen var nerbrunnen och de skulle bege sig därifrån ska hon ha yttrat orden: ”Hittills har du hetat Raneborg men hädanefter skall du heta Svarteborg”.
När kungen såg vad som hade hänt red han efter drottningens följe. Han kom ikapp dem när de hade stannat vid en källa för att dricka. Kungen överföll drottningen och klöv hennes huvud med sitt svärd. Hennes sällskap flydde, men kungen red ifatt dem och dödade alla. Enligt sägnen ligger drottningen begravd vid gården Hud, strax söder om Huds moar, 5 km norr om Rabbalshede, där en sten, "Drottningstenen", sägs markera graven. Hennes sällskap av krigare skall enligt sägnen ligga begravt vid Stenehed.
Enligt legenden ville Drottning Hud gifta sig med kung Rane. Efter viss tvekan tackade han ja. På bröllopsdagen hade han dock ångrat sig och red ut på jakt. När drottningen med bröllopsfölje anlände till Ranes borg fann de att han inte var hemma. Drottningen lät då bränna ner borgen. När borgen var nerbrunnen och de skulle bege sig därifrån ska hon ha yttrat orden: ”Hittills har du hetat Raneborg men hädanefter skall du heta Svarteborg”.
När kungen såg vad som hade hänt red han efter drottningens följe. Han kom ikapp dem när de hade stannat vid en källa för att dricka. Kungen överföll drottningen och klöv hennes huvud med sitt svärd. Hennes sällskap flydde, men kungen red ifatt dem och dödade alla. Enligt sägnen ligger drottningen begravd vid gården Hud, strax söder om Huds moar, 5 km norr om Rabbalshede, där en sten, "Drottningstenen", sägs markera graven. Hennes sällskap av krigare skall enligt sägnen ligga begravt vid Stenehed.
Fågelvägen mot nästa huvudmål var nu här bara 5 km, men iskörning är inget för oss så det vara bara att vackert köra den 3 gånger så långa vägen söder om sjön i stället.
Vi ställde bilen och tog en njutbar promenad med våran fikakorg ut mot The old Tower
Denna cache är belägen vid det äldsta fågeltornet vid sjön Östen, Tornet byggdes på 1950 talet.
Sjön har ett mycket varierande vattenstånd vilket gör att fågeltornet och bryggan dit ut ibland är helt omgivna av vatten.
Bryggan är för övrigt mer än 200m lång.
Sjön har ett mycket varierande vattenstånd vilket gör att fågeltornet och bryggan dit ut ibland är helt omgivna av vatten.
Bryggan är för övrigt mer än 200m lång.
Inget vatten under bryggan denna dag men spännande var det att vandra här ändå. Lite känslan av att undrar hur länge brädorna ska hålla infann sig också, fast nog verkade de vara av massivt virke minsann.
Vägen ut till fågeltornet gick genom en alldeles underbar enebuskshage. Jag älskar verkligen dessa hagar med stora mäktiga enar.
Var passade det väl bättre att inta vår fikakorg än i denna hage, i en solig glänta?
Passade på att fira några milstolpar också: jamandcat loggade sin cache nr 400 tidigare denna dag och titticc närmar sig 3500 med stormsteg!
Jag håller mig till lite mer ojämna tal men det närmar sig en milstolpe även för mig snart..........
En riktig promenadcache!
2,5 km fågelvägen..........Och den riktiga vägen är betydligt längre.
Inte en gömma man tar när man har ont om tid precis........
Men, när himlen är alldeles klarblå, solen skiner och det är snö på granarna, som så sakteliga börjar droppa bort så var det en helt perfekt gömma! Vilken härligt energigivande promenad vi fick denna soliga förmiddag tack vare denna gömma!
Väldigt mycket snö fanns det uppe på billingen konstaterade vi. En himla tur att det kört någon på vägen innan oss annars hade vi blivit rejält trötta.
Egentligen är det ju dessa promenadcacher jag gillar allra bäst.
Att fika i en snödriva i gassande februarisol...........
Avskyr små nanos sittande i en skylt nånstans bland massor av mugglare, speciellt vintertid. Ändå fyller ju dessa nanos också en funktion. Speciellt i städerna. Men det är ju ändå skogscaching jag gillar bäst! Speciellt dagar med strålande sol som idag!
Ingen vanlig dag = födelsedag
Det hela började med att Titti frågade lite försynt om jag hade något för mig på fredag. Det hade jag inte. Hon hade nämligen en plan!
Eftersom hon visste att jag fyllde 22 år (för vilken gång i ordningen orkar jag inte räkna ut men jag blir ju aldrig äldre på denna blogg) så tänkte hon bjuda mig på det jag uppskattar mest här i livet. En geoutflykt med fika.
Men vilken fika sen då!
Solen sken från en alldeles klarblå himmel denna februaridag.
Det var nästan så det kändes som vår i luften.
Både Malin och Lili hade möjlighet att vara med och som efterrätt hade Malin med hembakade semlor.
Vad glad man blir över att få en sådan underbar förmiddag på sin födelsedag. Det var nästan att vi glömde bort att ge oss i kast med det vi egentligen kom för.
Jösses vad vi klurade. Vände och vred men nära skjuter ingen hare.
Att 17 träbitar ska vara så svåra att passa ihop.........
Tiden går fort i gott sällskap så det blev till att avbryta. Vi lär komma åter. När jag skulle klättra upp i trädet igen innan vi åkte hem kände jag faktiskt av mina 47 nyfyllda år, för inte kan det väl vara smörgåstårta och semlor......
Men en logg blev det i allafall, loggade som nr 7, 1 timme efter släpp.
Tur det börjar komma ut nya gömmor igen!
En vinterpromenad längs Billingeleden
Vinter är inte rätt årstid för skogspromenader precis. I allafall inte så länge det är snö på marken. Vinter är inte heller den mest optimala tiden på året för att geocacha men man slipper ju i allafall oroa sig för ormar och myggen är inte heller besvärande.........
Men vad vackert det ändå är en vinterdag ute i skogen. Tänk att dagen redan har blivit en hel timme längre sedan vintersolståndet, nog går vi mot en vår i allafall! Underbart!
Tre gömmor stod på programmet:
Ett alldeles utmärkt val då dessa gömmor passade väldigt bra tillsammans då vi kunde följa stigar i skogen och på så sätt få en väldigt fin promenad på köpet.
Ja och ta bilen hit var ju inte ens tillåtet.........
Lustigt att skyltarna satt en bra bit in på den lilla vägen vi gick på. Fram hit var det tydligen i allafall lagligt att köra.
Efter loggning passade vi på att fika! Så vackert med en porlande bäck bredvid......Rofylld plats!
Så en sväng på billingeleden. Säkert väldigt fint i vår men inte så illa nu heller.
Nästan en tunnel att vandra i innan vi kom fram till sista gömman som vi faktiskt hittade mest tack vare att den hade en påsklämma som syntes bland alla gömställen. Tur att påsklämmor finns!
Några härliga förmiddagstimmar förflöt snabbt och det var dags att bege sig hemåt igen, som alltid betydligt piggare än innan.
