Julen varar ända tills.....
December är en månad med många tankar på julen. Lite extra tänkt på julen blev det då det kommit ett stort antal mystar i trakten med just temat jul. Jättekul, speciellt som alla mystarna faktiskt var lösbara även för mig!
Sorkensons decembermystar är alla lösta men bara ett fåtal loggade hittills, några av dem passade vi på att logga när vi ändå passerade mot förmiddagens huvudmål #1 Knep & knåp i juletid - #8 Knep & knåp i juletid.
Vädret var dock inte det minsta jullikt. Att det var mindre än en vecka sen vi åkte skidor på Våtemossen känns nästan ofattbart.
Idag var det snarare en sväng av översvämningsrisk lite här och var, tur att vi inte skulle ut på denna åker intill ån......
Dit vi skulle var det dock ingen risk för översvämning iallafall. Fast det fanns kvar åtminstone lite is på ett ställe......
Hade precis plockat fram kameran när Titti bara försvann bredvid mig. Raklång på en väg i januari. Det hade blivit ett fint kort det, om jag varit lite snabbare.....
Tur att allt gick bra!
Undrar vad som hänt med den tallen? Såg iallafall märkligt ut.
Tänk så många täta granskogar man gått i de senaste åren. Förr gick man oftast en omväg när skogen tätnade. Tänk så man kan ändra sig......
En riktigt bra serie mystar, roliga att lösa eftersom de allihop var olika och tänk, nu vet jag dessutom mer om både jultomtens renar och andra spännande saker som hör julen till!
Fast trots att julen är mysig så gillar jag ändå denna tid då semlor bjuds bättre.
För idag, då solen visade sig var det inte svårt att få känslan av att våren ändå är på gång!
Avslutade en mysig förmiddag hos Malin, som är CO till julmystarna, och fick smaka underbart goda, hembakta semlor.
Kan inte göra annat än att hålla med hennes familj. Vad är en köpesemla mot en av de här?
swix blå
Det sägs att det ska bli mer normal vinter framöver.
Alltså vinter som innebär mer regn och slask, så när Malin undrade om jag ville följa med på en skidtur till tackade jag ju självklart JA!!!!!
Vi sparade ju Swix blå bara för att ha anledning till ännu en skidtur.
Efter en viss förvirring på plantagens parkering, där vi stod en stund med ca 30 meters mellanrum utan att se varandra (låter som om det var fullt av bilar och en gigantiskt parkering, men inte ens det kan vi skylla på.......) gav vi oss så iväg upp på berget igen.
Denna gång startade vi vid Blängsmossens parkering, där vi enligt uppgift visste att det skulle vara spårat från.
Det började ju bra men sen tog spåret vi följde bara slut......
Men 300 meter genom skogen fram till måndagens spårlogg har ju aldrig bromsat oss. Visserligen är väl skidor på fötterna och lössnö inte en toppenkombination men genom här kom vi!
Hittade det blå spåret gjorde vi oxå men Våtemossen gör skäl för sitt namn. Snöskotern hade kört igenom vid några ställen och här hade det bildats vackra iskristaller ovanpå leran.
Snön låg fortfarande tung på alla träd och det var massor av rimfrost överallt. Ändå var färgerna helt andra denna dag. Himlen var mörkare och solen orkade bara fram en liten, liten stund, då jag skyndade mig fram med kameran.
Spåret fortsatte framåt och vi ville vika av 600 meter rakt åt vänster över mossen. Eftersom spåret inte var helt lättåkt var valet rätt lätt.
Ut i det orörda igen alltså!
Strax innan vi var framme nådde vi så spåret och de sista metrarna åkte vi i skoterspår igen.
Framme vid målet plockade Malin fram ett viktigt tillbehör!
Såklart att vallan måste vara med när cachen hette som den gör!
Men var var då jag?
Jo, på andra sidan diket som vi som tur var valt att gå en på var sida om.
En logg och sen var det dags för fikapaus.
Varm choklad är aldrig fel i samband med skidåkning! Fast denna gång blev det ståfika.
Fast med denna utsikt spelade det ingen roll.
Tillbakafärden var ju som vanligt lättare, vi valde våra egna spår och faktiskt så hittade vi spår ända tillbaks till blängsmossens parkering!
Med skidor på fötterna blir det bra vilket spår man än följer!
Ja, inte för att jag älskar att skriva på en lapp på en plastburk nånstans, den delen av cachingen är mest ett nödvändigt ont, men det är ju allt däromkring som är så underbart.
Vägen till och från plastburken är ju oftast den som ger mig mest! Och självklart det att jag har nån att dela hela upplevelsen med.
För det är nog egentligen dem som jag saknar mest när det varit länge sen sist. Tjejligan! Vad vore cachingen utan dem?
Den senaste tiden har det ju kommit en hel del snö. Vi har 29 cm på altanbordet och självklart är det ju då även en hel del ute i terrängen. Alltså är det ju inte helt lätt att geocacha, bara den där lilla detaljen att hitta nånstans att ställa bilen blir ju komplicerat så här års.
Men snön är underbar just när det gäller att logga cacher ute på mossar!
Att ta sig ut på en mosse är ju annars något jag definitivt undviker, om det inte finns spång såklart, men med skidor på fötterna är det helt ljuvligt!
Malin ville gärna följa med ut på tur, så vi gav oss av mot orrspelet och swix blå.
Började med att följa milspåret uppe på billingen.
Jättefina spår, men vi hittade inte den avstickaren som vi trodde fanns så vi fortsatte på spåret lite till.
Omåkta blev vi, massor av gånger. Var det bara vi som var ute för att njuta av skidåkning, vacker natur och sol?
Hur som helst så minskade inte avståndet till orrspelet det allra minsta, däremot minskade det till en annan cache vi inte tänkt oss nämligen Billinge Blöt # 22 Våtemossen 2.
Nåväl, vi satsade på den först i stället. Hittade där även det blå 16kmspåret som skulle gå förbi både Orrspelet och Swix blå.
Det var bara ett litet problem. Någon verkade samla på spårmarkeringarna.......
Mycket riktigt så fanns det inte en markering efter detta så vi gav oss av i ospårad terräng!
Lite över en kilometer rakt fram visade gpsen, rakt över själva Våtemossen!
En helt fantastisk naturupplevelse!
Är det ett flygplan som lekt eller ett ovanligt moln?
Våra skidspår och ett älgspår var de enda spår vi såg på hela mossen!
Här kändes det verkligen som vi var mitt ute i vildmarken.
Endast 20 meter kvar till gömman och vad ser vi? Skidspår!!!!!!!!
Vi hittade 16kilometerspåret till sist! Underbart! Så mycket lättare att åka i spår, så det blev spåret tillbaka!
Cachen hittade vi med, fast det var nästan synd att förstöra all rimfrost.
Efter en härlig fika i solen strax intill började solen sjunka allt hastigare på himlen och vi valde att spara swix blå till en annan gång. Känns faktiskt riktigt bra att ha en anledning att återkomma hit en annan vinterdag!
Solen är nu nere och färgerna i skogen ändras ytterligare en gång.
Ca 3 timmars skidåkning i maklig takt, 2 cacher och en helt fantastisk upplevelse blev dagens summering.
Konsten att tappa bort en hårsnodd
Ja, att tappa en hårsnodd är ju inte så svårt, men hur ofta tappar man den ett par meter uppåt?
Nåväl, mer om detta senare.
Tror sällan att vi varit mer rustade med diverse konstig utrustning än inför denna tur.
Jag hade knyckt med makens verktygslåda från garaget samt lastat in minst 10 vattenflaskor i bilen.
Malin hade två hinkar fulla med vatten bak i bilen. Som tur var så stod de i en balja för det skvalpar rejält när man kör med vatten i bilen.
Vad i all världen var det då vi skulle göra?
Jo, vi hade spanat in några annorlunda multis där det gällde att ta med dels vatten och dels plattänger.
När det gäller CO kan dock det behövas lite av varje för att kunna logga en cache så därför hade vi med lite extra.
Det där med plattång är ju förknippat med hår i min värld och det anade vi att det inte var här.
Nåväl.
Nästan allt vatten behövdes och vi belönades med att kunna logga som STF. Nästan 5 månader efter att den släpptes. Synd att inte fler gett sig på denna för det var en trevlig utmaning och en gömma som jag belöänar med en favvo!
Vi fortsatte till nästa annorlunda multi men där fick vi det inte riktigt att fungera. Vi lär återkomma för det var ett snyggt bygge även där.
Hur kommer då hårsnodden in i det hela.
Ja, ibland så är ju utmaningen att återplacera.
Sitter gömman högst upp i toppen på en lyktstolpe mitt inne i skogen så får man vara kreativ.
Tuggummi räckte inte riktigt men med en hårsnodd som hjälp så gick det bättre.
Fast planen var ju inte att den skulle bli kvar.......
Gillar när man får tänka utanför boxen och det fick vi verkligen göra denna dag
Äntligen
En träff med tjejligan! Alldeles för länge sen sist. Stora planer på att logga några cacher vi länge pratat om. Hade ju även en milstolpe att fira. Malin passerade ju 2000 på vår tripp till Linköping.
Allt blir inte alltid som man tänkt sig. Men det kan bli bra ändå.
Årets sommar har ju varit rätt blöt så oxå denna dag. Regnet strilade från en jämngrå himmel när jag styrde färden mot Skövde.
Det gjorde inte så mycket eftersom vi planerat om och i stället valde att träffas och fika på café Prostgården och bara logga en snabb gömma på Östermalm.
Men när vi möttes upphörde regnet och tull och med solen tittade fram en stund.
Det blev inte bara en gömma utan inte mindre än sju.
En orsakade mig ett skrubbsår på pekfingret och kolsvarta händer. Vad gör man inte för en cache?
Hm..... vad sysslar vi med här? Både tankeförmåga och fysisk styrka krävdes här samt samarbete.
Men största behållningen var ändå att få träffas igen.
Det och platserna de sista gömmorna tog oss till.
Allihop med jamandcat som CO.
Soldattorpet tog oss till en för mig helt okänd plats. Trots att jag tillbringat många timmar här i krokarna på 90-talet.
Soldattorpet inköptes av Skaraborgs regemente 1914 för 100 kronor som betalades ur lägerkassans medel, det flyttades samma år till nuvarande plats.
Stugan är en ryggåsstuga, uppförd omkring 1766. Den är byggd enligt måtten som fastställdes i indelningsverkets uppgörelse med Västergötland, 12 x 8 alnar, det skulle finnas ett rum på 8 alnar i fyrkant. Vid ena kortsidan skulle finnas en förstuga på 4 alnar i fyrkant och en lika stor viktualiebod där soldaten kunde förvara spannmål och andra förnödenheter. Stugan skulle invändigt vara 4,5 alnar hög till takåsen, väggarna skulle vara 7 stockar höga.
Stugan är en ryggåsstuga, uppförd omkring 1766. Den är byggd enligt måtten som fastställdes i indelningsverkets uppgörelse med Västergötland, 12 x 8 alnar, det skulle finnas ett rum på 8 alnar i fyrkant. Vid ena kortsidan skulle finnas en förstuga på 4 alnar i fyrkant och en lika stor viktualiebod där soldaten kunde förvara spannmål och andra förnödenheter. Stugan skulle invändigt vara 4,5 alnar hög till takåsen, väggarna skulle vara 7 stockar höga.
I denna lilla enkla stuga med dess knappt meterhöga dörrar, små fönster och högst begränsade utrymme har många soldatfamiljer bott och verkat.
S:ta Elins Källa och Kapell var nästa plats inte långt därifrån.
Källan var jag väl förtrogen med och även kapellet hade jag sett, men aldrig kunnat ana att det var ett kapell.
Här kommer lite fakta om Elin:
Elin av Skövde (eller Helena av Skövde som hon också kallas) var förmodligen av högre börd och levde på 1100-talet. Elin fick många barn och blev tidigt änka. Efter makens död levde hon på sin gård i Våmb. Hon levde ett fromt liv, hennes hem var alltid öppet för de fattiga, och hon skänkte stora gåvor till församlingen i Skövde. Kyrkobyggnaden i Skövde bekostades nästan helt av Elin. Hon hade en dotter som blev gift med en mycket grym man som misshandlade henne vilket ledde till att mannen till slut dräptes av sitt eget tjänstefolk. De som dödade henne erkände brottet för mannens släkt men ljög och sade att Elin hade befallt dem att göra det. Släkten krävde blodshämd och Elin dödades då hon var på väg till en kyrkoinvigning i Götene. Strax före sin död, hade Elin gjort en pilgrimsvandring till den Heliga Graven i Jerusalem.
På väg till begravningen stannade munkarna som bar Elins döda kropp här på platsen för att vila, då plötsligt en källa sprang fram ur marken. Ett kapell byggdes över källan. Vid källan offrade man till Sankta Elin för att återvinna sin hälsa, och särskilt högt i anseende stod källan för sin förmåga att bota ögonsjukdommar. Det lilla kapellet förföll efter reformationen och revs efter stadsbranden 1759. Källan finns dock fortfarande kvar.
Elin begravdes i Skövde kyrka och efter en tid började det inträffa under vid hennes grav. Många mirakulösa helanden skedde på hennes förbön. Detta rapporterades enligt legenden till Rom av ärkebiskop Stefan av Uppsala, och påven Alexander III skall ha helgonförklarat henne 1164.
S:ta Elin avbildas med svärd i handen som symboliserar hur hon dödades. Det avhuggna fingret på vänsterhanden symboliserar ett under som hände efter hennes död. En blind man ska ha fått synen tillbaka när han tog blod från Elins avhuggna finger och strök det över sina ögonlock.
S:ta Elin betraktas som Västergötlands och Skövdes skyddshelgon. Hon pryder Skövde kommunvapen.
Denna vackra plats har märkligt nog inte haft en gömma förrän nu.
En härlig återträff för tjejligan som äntligen fick träffas igen!
Milstolpe som firades med en riktig upplevelse
Djävulsnästet, ett ställe som jag aldrig trodde jag skulle komma till och definitivt inte att dessutom kunna logga burken.
Jag har på något sätt förknippat denna cache med något extremt grabbigt. Vada i lera upp till naveln och folk som letat i timtal här i tunnlarna under mark, allt det har jag läst i loggar. Tänkte mig även spindlar och lite andra småkryp i tunnlarna. Spindlar är inget som bekymrar mig det minsta och egentligen inte att gå i en gammal gruva heller, men aldrig att jag skulle göra det ensam, för inte trodde väl jag att någon i tjejligan skulle föreslå att få testa om vi klarade den.
Men så vart fallet. När U+L&CO föreslog Djävulsnästet som sin milstolpegömma blev jag faktiskt rejält förvånad. Tänkte då närmast på det där med spindlarna som jag vet att hon inte är helförtjust i.
Men självklart bestämde vi os för att göra ett försök. Och det gjorde vi rätt i.
Hur häftigt som helst och inga problem alls för oss tjejer att klara detta.
CUR1 råkade höra talas om våra planer och var inte sen på att följa med.
Vi rustade oss med regnställ, stövlar, mössa och pannlampor och ett snöre.
Snöret rekommenderades så man inte skulle gå vilse i den fullkomlöiga labyrint av gångar som fanns här i underjorden. Tur vi inte mötte någon i naturreservatet som endast skulle beskåda blommorna.......
Spända på vad som väntar oss därinne i hålet. Spår av tidigare cachare såg vi utanför, för varför annars lämna snöre här?
Gångar åt höger och vänster, precis hur många som helst!
De flesta var vattenfyllda, men den omtalade gulaktiga leran råkade vi inte på.
Flera utgångar fanns det och då fick vi vända. Vilka arbestförhållanden de måsta haft de som en gång jobbat där. Jag är ju inte direkt jättelång med mina 165 cm men fick ändå gå böjd för att inte få ett alldeles buckligt huvud......
Här korsas vår väg (läs snöre) av tidigare besökare.
Lycka är att få skriva i loggboken! Denna blev dessutom U+L&COs logg nr 3000!!!!!!!
Ett stort grattis och Tack för att du föreslog detta äventyr!
Mycket nöjda loggare av Djävulsnästet!!!!!
Snöret tog vi med oss ut och inte var vi speciellt leriga heller.
Helt klart blev vi skitigare när vi valde en annan väg åter till bilen och råkade trampa ner i en lerig bäck.....
Helt ljuvliga omgivningar här annars med ramslök i massor!
Att logga Djävulsnästet tog oss ca 20 minuter effektiv tid, det tog oss betydligt längre tid faktiskt att hitta en fin milstolpefikaplats.
Det finns jättefina fikaplatser bredvid där vi ställde bilen, men det blåste så kallt där så vi åkte vidare mot Silverfallet.
Silverfallet är en plats många åker till på våren. Så har även jag gjort många, många gånger förut tillsammans med barnen.
Men vi mindes inte riktigt om det fanns någon plats med bord i området så det hela slutade med att jag traskade hela vandringsleden vid silverfallet med räkmackor och blåbärspaj i handen.
För bord fanns inga. Till sist hittade vi iallafall en solig plats i lä, dock utan bord, men det gjorde faktiskt inte så mycket. Helt ljuvligt i solen och milstolpefika kunde vi äntligen unna oss.
För det är ju så det är i tjejligan. Milstolpar ska firas och det rejält!
Efter en härlig fikastund så avslutade vi dagen med en tur till skaraborgs äldsta cache, A fine view over landscape. Jag har ju redan loggat den, faktiskt var det tredje gången jag var vid denna cache, men ingen av de andra hade loggat den och jag hade inget emot ett återbesök.
Det är verkligen en fin utsikt häruppe
och att ta sig ner här pirrar allt en del i magen.
Vilken dag det blev!!!!!
En riktig upplevelsedag som avslutades med en Aha-upplevelse
Ännu en skogsarbetare som hade en tråkig dag på jobbet eller?
Med skidor på fötterna och gpsen i hand!
Jag har genom åren hört folk prata om hur fint det är att åka skidor på Blängsmossen och varje gång har jag tänkt att det vill jag också göra nån gång. Märkligt nog har den gången aldrig blivit av förrän idag.
Vårkänslor i luften även idag, efter en gårdag med nästan 10 grader varmt, gjorde mig dock lite skeptisk om det skulle funka att åka men det visade sig inte vara några problem alls.
Spåret var jättefint med några få undantag. Fast här fanns en möjlighet att göra en liten omväg och slippa närkontakt med mossvattnet.
Det största problemet var nog annara stt ta sig uppför den oerhört hala backen upp på Billingen med bilen och det var inte utan att jag funderade lite över hur jag skulle komma ner igen sen eller rättare sagt hur jag skulle komma ner utan att kana av vägen in i en trädgård.
Jag var uppe vid parkeringen kl 9 på morgonen och det fanns redan ett par bilar där.
Blängsmossen är en av Skaraborgs största högmossar som lånat drag från de vidsträckta Norrlandsmyrarna. Trots sin storlek är den nästan opåverkad av ingrepp. Mosseplanet är stort och har rikligt med tuvor och höljor där enstaka martallar tronar. Det kantas av stora blöta laggar där växtligheten är som rikast.
Här växer rosling, hjortron och sumpstarr. Sileshåret, som fångar insekter med sina klibbiga blad, växer nedsänkt bland vitmossan. Ljung och klockljung väljer torrare delar av mossen. Ängsullen, med sina snövita ulltottar, prunkar i stora bestånd på sommaren.
Alla de där växterna såg jag ju självklart inte ett spår av förutom tallarna men jag såg däremot mycket av skidspåret. Hela 8 km platt fint spår fanns det, runt hela mossen. Underbart för mig som har så svårt för att bromsa i nedförsbackar med skidor på fötterna. För åka längdskidor det gillar jag trots min oförmåga att bromsa och svänga.
Så oerhört vackert det bara kan vara en morgon på en mosse!!!!
Det fanns ju två geocacher på mossen också som jag inte haft en tanke på att logga förrän just idag. Gå rakt ut på en mosse är dock inget jag gärna gör men med skidor på fötterna var det så mycket lättare!
Lustigt nog fanns det redan skidspår att följa till Billinge Blöt # 12 Blängsmossen även om de inte var lika fina som de andra.
Terrängen var ju inte heller lika skidvänlig direkt just där. Spår fanns även tillbaka till det ordinarie spåret så det blev en avstickare och en logg!
Jag fortsätter min tur runt mossen och förundras över alla märkligt växta tallar. Hur kan de bara växa i sådana konstiga krokar.....
Vilt och vackert! Helt plötsligt var jag bara 450 meter från In the middle of the sea? som ligger mitt på mossen. Ska jag avvika från spåret? Ja sagt och gjort. Och när jag närmade mig såg jag skidspår igen!
Båda burkarna var loggade för bara två dagar sen! Kul, för detta är geocacher som inte får alltför många besök.
Synd för det är en riktig naturupplevelse att skida fram i stillheten ute på denna enorma mosse.
Utsikt långt, långt åt alla håll, och en liten burk i ett träd! Vad mer kan man önska sig?
Det kommer definitivt inte att ta 49 år till innan jag besöker Blängsmossen med skidor på fötterna nästa gång. Och nerför backen till Billingen kom jag helskinnad. Den där solen den gör underverk även på hala backar!
Bättre sent än aldrig!
För siådär en tre år sedan så släpptes en geocacherunda i Skövde som vi pratade om att den ska vi ta, jag och Lena. Tiden har sen gått och det har av någon underlig anledning inte blivit av att vi fått tillfälle till att gå den där rundan. Men bättre sent än aldrig! Idag blev det äntligen av!
Segerstorp #2 - Segerstorp #7 loggade vi. Nr 1 i serien har tyvärr blivit arkiverad och finalen hittade vi inte heller men det kan ju bero på snön.
Minus 7 grader och snö. Kanske inte det mest optimala cachingvädret men det blev en mysig dag iallafall.
Jag gick ofta här genom denna lilla by som ligger precis i utkanten av Skövde då jag bodde i stan i början av 90-talet. Nog kände jag igen mig, men mycket är förändrat också.
Det var en fin runda som delvis gick i skogen. Inte all lång.
Vad som var märkligt var att vi mötte en flock medelålders herrar på promenad. Tycker man sällan ser den kategorin promenerare om de inte har sällskap av hund.
Kategorin bättre sent än aldrig fortsätter. Denna dag firade vi Lenas födelsedag! Bättre sent än aldrig eftersom den var i november! Fast kaffe och nybakta blåbärsmuffins smakar gott även några månader efter en födelsedag!
Fin utsikt från vår fikaplats!
Vi såg några märkliga istappar också. Hur blir det på detta sätt egentligen?
Undrar hur många som har sådana här foton i sina gömmor. Vi geocachare har sannolikt ett och annat, broar är rätt mäktiga byggnadsverk egentligen! Just här gillade jag särkilt de nedhängande regelbundet återkommande istapparna!
Tänk om folk bara visste vad som kan döljas under en bro......
Vi loggade en oerhört bra myst idag också. Mobila Telefoner. Tänker inte skriva så mycket om den förutom att har ni möjlighet att besöka den så gör det. Vi gnolade glatt på vägen därifrån och alla som redan loggat den förstår säkert varför.......
Sista stoppet innan vi åt dagens lunch på Mattias Mat blev Sjukhusets multi.
Detta blev ett äventyr som det egentligen inte var tänkt som. Det byggs hej vilt på sjukhuset och på ett av stegen så var det byggarbetsplats och det var omöjligt att ta sig närmare än 70 meter pga stängsel. På det hållet är det omöjligt att se vad som står på en skylt......Då vi redan hade gått runt hela sjukhuset och bara hade ca 200 meter kvar till bilen kändes det inte ett dugg tilltalande att gå hela vägen tillbaka igen, speciellt inte eftersom Lena drabbats av yrsel längs vägen och inte fixade att gå utan att hålla armkrok. Vi hittade en genväg. Tyvärr råkade denna genväg innebära att vi blev inlåsta.....2 meter högt staket och låst grind bara nån meter från bilen........Vi hade kunnat vänt tillbaka och gå nära kilometern det innebär att ta sig runt hela huset men det kom en räddare i nöden och släppte ut oss. Kanske han tyckte synd om oss där vi kom gåendes arm i arm.....
Sällan har väl torsk med äggsås smakat så gott efter en sådant här äventyr!
Krya på dig nu Lena och grattis i efterskott! Bättre sent än aldrig!
Varför gå skogspromenad med en smörgåstårta i ryggsäcken?
Nån gång ska ju bli den första eller hur?
Fast nog var det med viss spänning som jag plockade fram den ur ryggsäcken ett par km senare........
Den hade faktiskt klarat sig riktigt bra och det är jag glad för.
Men varför gå omkring i skogen med en sådan, dessutom nedstoppad i en ryggsäck??????
Jo, tillhör man nu en gång för alla tjejligan så är svaret alldeles självklart.
Vi hade ju en milstolpe att fira! Malin, allra bästa jamandcat, skulle logga sin geocache nr 1500 och när vi nu hade möjlighet att samla nästan alla så var det bäst att passa på att fira ordentligt.
Jo, jag erkänner, ville inte avslöja innan vi var framme vid fikaplatsen vad som fanns i väskan heller, så det skulle bli en överaskning!
Några bilder från dagens tur i skövdes närhet.
Logg nummer ettusenfemhundra! Stort grattis!!!!!
Underbar plats mitt inne i skogen som vi tack vare att Malin hade varit här på FTFjakt för nån månad sedan visste skulle finnas. Här firade vi sen efter logg!
Mumsigt och mysigt men oj så mörkt det är, även mitt på dagen......
Går man en hundpromenad så ska ju det självklart vara med en hund! Ludde fixade den uppgiften galant, men så var han ju klädd som en äkta geodogg också!
Nu är det Höst! En solig dag med molnet!
Ute skiner solen från en klarblå himmel! Färgerna sprakar i naturen och det är brittsommarvarmt!
Underbart!
Tyvärr har det inte blivit så mycket caching som jag hade önskat men så är det ju ibland. Det har varit lite annat på programmet, bl.a så har jag varit på retreat, något som var riktigt bra. Som tur var kunde vi ta en retreat från retreaten när hjärnan blev för trött.
Att få lite klarhet i hur jag ska komma vidare i livet när jobbet jag har inte funkar har tyvärr varit något jag ägnat alltför mycket tid åt, helt plötsligt blev det solklart. Hjärnan funkar verkligen inte som den gjort i 45 år tidigare, att lära nytt är hopplöst svårt (jag som hade ett medel på 4,6 när jag gick ur nian....) och stresskänslighet, vad är det ?????
På sätt och vis är det skönt med ytterligare bevis på att att jag inte inbillar mig allt som inte är som det varit förut. Att vara hjärntrött syns ju inte utanpå och jag har tyckt att jag varit för frisk för att vara sjuk och det ger ju dåligt samvete som i sin tur inte ger något positivt alls. Men att jobba som IVAsjuksköterska med en hjärna som rymmer vid minsta påfrestning funkar ju bara inte. Nu ska jag gå vidare utifrån de förutsättningar jag har nu istället. Hoppas få tillbaka verksamheten i kontoret så småningom, till dess ska jag ägna mig åt att göra så mycket roligt jag bara kan och orkar och geocacha, det är ju bara så roligt!
Sörjer dock mitt underbart, roliga jobb, det kan jag inte komma ifrån.
Igår träffades vi några timmar i Skultorpstrakten.
Skövde Hightech #1, Molnet lockade.
Ja, den var verkligen bra. Hade ingen aning om att man kunde göra på detta vis, men så är jag ju inte speciellt hightech heller.
Fast vi var tvugna att ta några andra cacher en bit bort medans vi funderade.
Jurassic park, Doctor Geo och Trollskogen. Inga vanliga gömmor de heller. Vad som är kul är att de är gjorda av kreativa, yngre tonåringar. Hoppas att de inte tröttnar på hobbyn när de växer och blir äldre för då kan det bli riktigt bra.
En hel del jobb är nedlagt och det uppskattas.
Efter några timmars cachande var det så dags att fika innan vi skildes åt. Eftersom molnet låg i närheten av
N Kyrketorps gamla kyrka så valde vi att fika här.
En fin plats som det sägs spöka på. Eftersom spöken trivs bäst nattetid så kändes det ofarligt att gå in.
På kyrkogården ska finnas en gravsten med det minst sagt unika datumet 31 november. Denna sten har vi allihop sett vid tidigare besök här, idag hittade vi den märkligt nog inte.
Tittar man in i nyckelhålet efter att ha gått ett antal varv baklänges runt kyrkan skulle oxå något, sannolikt inte allför trevligt hända.
Vi hade ingen lust att pröva, men trappen var fin att sitta på där i solskenet.
En fin dag blev det. Hoppas vädret håller i sig ett tag till, för soliga höstdagar är som gjorda för vistelse i skog och mark!
I skogen
I skogen 1 - 11 är en serie geocacher med syfte att få ut fler folk i skogen.
Det om något tycker jag är en mycket bra orsak till att "skräpa ner" med en eller fler plastburkar i vår natur. Jag går ju visserligen i skogen ändå, men jag blir ändå gladare när någon lagt tid och energi på en liten runda nånstans så mina promenader får ytterligare en mening.
Detta är en serie i lite tuffare terräng enligt beskrivningarna och gömmorna ligger så pass långt från skogsvägen så det blir besvärligt att använda den mellan cacherna. För det går en skogsväg ca 250 meter från pärlbandet av burkar, den använde vi på tillbakavägen!
Jo, terrängen var verkligen inte helt enkel, det var nerför en backe, för att snart gå uppför en annan backe bara för att snart gå nerför ytterligare en backe osv......Inga stigar fanns men det anade vi ju innan.
Nästan hela serien ligger i närheten av ån Ösan, jag lyckades skymta den mellan träden vid ett tillfälle, annars var det alldeles för lummigt denna del av serien iallafall.
En sak är ju helt klart: Hit hade jag aldrig kommit om inte CO lagt ut dessa burkar och jag ser fram emot att ta resten i serien framöver.
Vi tog bara tre av dem idag, inte för att vi inte orkade mer utan för att titticc (som idag var sjuk) redan hade tagit dessa tre, och det är ju kul om även hon kan vara med när vi tar resten.
Vilken natur!
Ormbunkar är så fina tycker jag!
Dessa var inte bara fina, de var helt enormt stora, jag som är 165 cm lång kunde knappt se över dem!
Otroligt grönt och lummigt var det! Här var det även såpass blött så irisblommor trivdes! Jodå, en och annan mygga trivdes här också.......
Men backigt var det.......
och en och annan ravin var vi tvugna att ta oss över, just denna på bilden nedanför var det sumpvatten i på botten så vi fick balansera på nedfallna träd över. Spännande!
Ibland var det även rätt snårigt!
Men när vi gick åter tillbaka mot bilen efter I skogen 3 så fanns den ju plötsligt där med, min drömskog!
Luftigt med massor av blåbärsris på marken och solljuset som silar sig fram mellan träden! Underbart!
Till och med blåbär fanns det!
Att få traska denna skogsväg på tillbakavägen var plättlätt och vackert det med!
På det stora hela en vandring jag uppskattade stort, trots att det inte var lättvandrat mellan gömmorna. På något konstigt sätt så tilltalar det mig, det där med att vara mitt ute i marker som ingen går i annars (nåväl förutom geocachare då) och att hitta sina egna vägar, där inga vägar finns.
Vi kommer åter, då med välfylld fikaryggsäck och förhoppningsvis hela tjejligan samlade!
Sådant som blivit över
Nu är det sommarlov!
Det innebär ju för mig att det blir mycket mindre tid att cacha än jag skulle önska.
Helt plötsligt så har jag inte mina "lediga" förmiddagar längre, då barnen är i skolan, utan nu måste det tänkas lunch och mellis osv igen. Killarna kan visserligen fixa mat själva, men någon måste ju planera för det och se till att det som behövs finns hemma. Det är något jag verkligen ogillar att ha ansvaret för, men eftersom maken jobbar såpass mycket faller det på mig. Även en del annat tillkommer ju när barnen är hemma så klart!
Idag var veckans enda möjliga cachedag och jag vill ju inte cacha själv. Tycker inte det är speciellt roligt helt enkelt. Geocacha ska man göra i goda vänners sällskap!
Vilken tur att Malin hade möjlighet att följa med!!
När vi bestämde denna dag var väderprognosen minst sagt dyster. 20 mm regn och risk för åska.
Men ibland har de ju fel!
Vi valde några få cacher som på något sätt blivit över, sådana som ligger alldeles ensamma en bit från alla
andra. Cacher jag velat logga men som aldrig blivit av.
Idag blev det så av!
Vi startade med en arkiverad. Ryds ängar, källan. Ryds ängar är så fint!
Kan inte förstå varför det inte ligger cacher här????? Fina promenadstigar finns ju här också!
Just denna plats har jag velat besöka men hann aldrig innan den blev arkiverad men den fanns ju på plats!
Bara att sticka in huvud och arm i ett gigantiskt trädhål och ut kom en burk! Tur inget annat odefinierat följde med!
Fin vandring och solen sken så fint! Nyponrosorna blommade även de helt ljuvligt!
Så fortsatte vi till Every Teardrop Is a Waterfall.
Oj vad många gånger vi tänkt besöka den, men det har aldrig riktigt passat.
Men idag var det synnerligen passande för hinten var "mitt i fallet".
Att ta sig över ett vattenfall kräver en dag det inte regnat på länge och regnat det var det ett tag sen det gjorde. Inte mycket fart i vattenfallet denna dag!
En annan plats jag tänkt ta mig till men aldrig lyckats hitta rätt väg till var Skåningstorpskärret; Sde naturreservat.
Ett kärr som nog inte har haft besök på ett tag med tanke på hallonsnåret som växte över stigen.
Men fina orkideer blommade för fullt. Ingen aning om vilken sort det var men det spelar ju ingen roll, en lila och en vit är fullt tillräckligt för mig!
Här var det fin spång att gå på de sista metrarna och det var skönt, annars hade vi nog blivit blöta, trots att det är rätt torrt i markerna just nu. Kärr är ju alltid kärr.
Så tänkte vi ta en sista gömma vi pratat om, mämligen Riksträdet - Skövde. Detta är ännu en av de gömmorna som regelbundet dyker upp i våra planer, men den lär få fortsätta dyka upp där, för dit kom vi inte.
Aspö är verkligen fint och eftersom de även har ett cafe tänkte vi fika här efteråt. Tänkte bara att vi tar cacherna först.
Fin vandringsled även här!
Nu började det dra ihop sig ordentligt med mörka moln och bli betydligt kallare. Det skulle bli gott med fika!
De är punktliga på det cafeet.........Vi tog i dörren kl. 12.01. Låst! Det var visst lunchstängt mellan 12-13. Suck!
Jaja, Vi avslutade vår förmiddagstur med en fika på Helensgården i stället, mysigt det med.
En underbar förmiddagstur blev det, de 20 millimetrarna regn som skulle komma såg vi inget av och det var vi inte ett dugg ledsna över.
Gott med några fler glada gubbar på kartan, på platser som blivit över, men som allihop var väl värda besök!
Nabbenrundan och ett "timmerhus"
Nabbenrundan 11 - Nabbenrundan 20 har vi med avsikt sparat till en fin dag för en skogspromenad!
Detta var just en sådan dag! Med gofika i ryggsäcken travade vi iväg från Herrekvarn där vi ställde bilen med siktet inställt på nr 11 i serien.
Detta var vad vi fick se!
Vilken gran!!!!!
Men man kan inte låta bli att fundera över om en del av granen på något sätt var missnöjd med vart roten sitter eller om den bara ville komma närmare sina grankomnpisar.......
Väldigt många grenar hade den för övrigt också! Jag blir alltid extra glad när en cache visar mig något så här speciellt!
Vi hade ju våra ryggsäckar med och hade faktiskt inte sett något extra fint fikaställe längs vägen till nr elva så vi kom överens om att vi lika gärna kunde gå vidare till nabben vid nr 10. Den är ju visserligen loggad redan men det är en sagolikt fin fikaplats! Sagt och gjort!
Jodå, sämre fikaställe och sämre väder kunde vi ha! Helt underbart!
Vi vandrade mätta och nöjda åter mot Herrekvarn igen, betade av den ena gömman efter den andra. Det var lätta burkar men det behövs inte något annat heller för här var det promenad i vacker natur som var höjdpunkten!
Himlen var underbart blå med fina vita molntussar på. Vackert att titta uppåt ibland också!
Så var det ju det där timmerhuset också. Mellan cache nr 19 och 20 passade det alldeles utmärkt med en liten avstickare dit!
"Den knuttimrade kåtan byggdes antagligen någon gång under sextiotalet av medlemmar i TVM, Tre VildmarksMål. TVM var och alltjämt är en del av Friluftsfrämjandet. Någon gång under tidigt sjuttiotal bröt en mängd TVM-föreningar runt om i landet sig loss från Friluftsfrämjandet och bildade istället en ny förening. Denna kallade de för Friluftsungdomen.
Det fanns lokala klubbar i bland annat Norrköping, Västerås och Örnsköldsvik och även en i Skövde, nämligen Billingeklubben. Denna var delad i två halvor varav Skultorpsfolket höll till i dessa skogar medan de inne i Skövde oftast utgick från Billingehus. Av skövdebornas ursprungliga läger finns inte ens en spik kvar eftersom Skanskas diabasbrott söder om Ryds grottor numera har förvandlat platsen till ett gigantiskt trettio meter djupt hål.
Verksamheten i Friluftsungdomen Billingeklubben avsomnade under andra hälften av åttiotalet. Samma sak skedde på nationell nivå och idag finns föreningen inte längre."
Det var alltså rester av detta timmerhus vi skulle försöka ta oss till.
Först fick vi gå över ett hygge, förvånansvärt lätt märkligt nog trots att det var varmt......
Vi tänkte nog alla tre att vi borde se "huset" på håll men det var först när vi var nästan ända framme som vi helt plötsligt fick syn på det!
Ser ni kåtan mellan träden?
Det var bara det att vi var tvugna att passera en liten mosse först, för kåtan låg verkligen mitt i en mosse.
Undrar varför de valde detta mygg och knottparadis som lägerplats tro en gång i tiden?
Även Titti tog sig över trots att hon inte älskar mossar......
Jag tycker ju dock att de är otroligt vackra, speciellt en solig dag som den här!
Märklig plats! Men så glad jag är att vi tog denna avstickare från stigen!
Det är ju en evinnerlig tur att jag hittat Malin och Titti för hur många av ens vänner hade man annars kunnat dela en sådan här upplevelse med? För det är inte alltför många som gladeligen skulle korsa ett hygge, ta sig över en mosse i gassande sol bara för en plastburks skull......
Väl tillbaka på nabbenrundan igen hade vi bara nr 20 kvar! En mycket trevlig runda i härlig natur!
Trötta var vi men det var mestadels pga avstickarna till bokskogen och timmerstugan som gick i lite trassligare terräng. Annars var denna del lättvandrad och rekommenderas varmt!
När vi nästan var tillbaka vid bilen passerade vi denna underbara viloplats!
Naturen är underbar, men det som människan skapat är inte ett dugg sämre det!
Halva Nabbenrundan och firande av gömma 6053!
Nabbenrundan 10 med kompisar!
Totalt 20 stycken men vi valde att bara ta hälften, inte helt fel att spara resten till en annan fin promenad här uppe vid Simsjön.
Denna morgon sken solen!!!!! Det var även rätt varmt! Nästan så att det kändes ovant att låta vinterjackan stanna hemma efter allt regnande det sista.
Vi åkte upp till simsjön där en spegelblank sjö hälsade oss välkomna! Underbart!
Vägvalet att logga nr 1-10 var nog klokt eftersom den till största delen gick på grusväg och det var minst sagt blött i skogen.
Vi gick de närmare två km rakt till vackra skultorps nabbe och cachade oss tillbaka till simsjön därifrån.
Utsikten denna förmiddag var lika fin som i höstas när vi var här.
Varierande gömmor på bra koordinater och en trevlig vandring fick vi.
Gömma 6053?
Jo titticc har ju passerat 6000 gömmor och milstolpar ska ju firas!
Men vi har aldrig firat en såpass ojämn siffra förut så någon gång ska ju vara den första!
Ljuvligt! Vänner, geocaching, smörgåstårta, choklad och en strålande sol. Inte mycket som slår det!
Grönska i Hene!
Oj vad det har regnat de senaste dagarna, ja det känns nog som om det regnat i över en vecka, fast jag kommer inte ihåg. Det är ju det här med minnet.........
Men denna förmiddag så verkade det hålla upp (åtminstone några timmar) och jamandcat har placerat ut några nya gömmor i en oerhört vacker natur, nära golfbanan. Dem var jag jättenyfiken på och titticc var inte sen att hänga på.
Vi började dock med att släcka en blågubbe!
I vintras gjorde vi ett försök med Getaryggen; Sde naturreservat. Då var allt vitt på marken och vi följde lord of Hogs "rumpspår" nerför Getaryggens krön utan att hitta något i snön. Denna morgon var allt precis lika grönt som det var vitt för några månader sen och nu var den lätt hittad. Vackert är det att gå där och jag hoppas det kan komma någon mer gömma där så småningom.
En lysande blålila blomma mitt i allt det gröna hittade vi även här, ingen aning om vad det är dock.
Sen gav vi oss av till dagens huvudmål:
Söder om Hene finns ett kulligt dödisgroplandskap, ett sk kamelandskap. Årskullarna, med mäktiga lösa jordlager, har uppstått i samband med inlandsisens avsmältning och här finns spår från Baltiska issjöns strandlinjer.
Vi parkerade bilen och gav oss av på en fin vandring i grönskande, fuktmättad skog.
Eftersom det är en kohage och naturreservat så fanns det fina grindar att passera in genom. Hade dock lite problem att komma in då jag försökte öppna grinden åt fel håll, alltså på den sidan gångjärnen sitter...... Titti stod bakom och fnissade. Fast än mer fnissade vi båda två när vi kom tillbaks och upptäckte att den stora grinden 1 meter därifrån var helt öppen..........
Vi passerade först ängen och kom snart in i lummigheten och hörde bäcken porla. Eftersom CO gillar ljudet av vatten så var ju cachenamnet "Brusa högre lilla å" så självklart.
Massor av vatten efter allt regn och nog brusade bäcken alltid!
Vackert var det också!
En av cacherna heter ju ramslöksdalen och jo, ramslök fanns det gott om!
Än så länge blommade de inte, men knopparna var stora!
Det var faktiskt en riktig trollskog här!
De försökte gömma sig, men kanske de inte lyckades helt. Vi hittade iallafall en riktig skattgömma i trollsmak här i skogen! Kul!!!
En härlig vandring fick vi, Fast fikat var vi tvugna att äta under tak. För precis när vi kommit runt öppnade sig himlen igen och släppte ner ytterligare lite regn! Men efter regn kommer solsken igen, även om det var tvunget att även komma lite hagel först.
Sparresäter, härlig promenad i vårsolen!
Jag gillar promenadcaching! Alla mår ju bra av att ta en promenad ibland och vad kan då vara bättre än att förena nytta med nöje?
Denna förmiddag stod Sparresäter på programmet! Solen sken från en klarblå himmel och cacherna Klyftamon # Sparresäter, Fiskartorpet, Klyftamon # Bladslyckan, Klyftamon # Magasinberget, Lerdala 43:1 och Sparresäter; Sde naturreservat stod på programmet. En helt underbar vandring på strax över 6 km.
Det enda jag önskar vi gjorde annorlunda är att vi skulle planerat in vår fikapaus vid Fiskartorpet. Så underbart fin plats! Men vi stannade ändå rätt länge på platsen även om fikat tyvärr var lite för tidigt just denna dag.
En omväxlande promenad fick vi, både längs Långens strand, i vitsippsklädda skogar, hagmarker, och även upp på ett märkligt "berg". Att jag såg vårens första körsbärsblomma gjorde inte saken sämre! Underbart!!!!
Det här med fika
Vi går ju under namnet Den fikande och cachande tjejligan ibland. Det har jag absolut inget emot för geocaching är för mig extremt nära besläktat med trevligt umgänge över en kopp kaffe eller the i fina omgivningar.
Ja så fikat är viktigt men ibland regnar det. Då är det mindre mysigt att fika ute. Likaledes är det mindre mysigt att sitta mitt inne i stan med fikakorgen.
Denna dag lyxade vi till oss rejält. Eftersom det just regnade på morgonen bestämde vi oss för att äta nånstans på stan.
Då kom jag att tänka på Restaurang Kavelbro! Restaurangskolan. Varför inte? Ringde och beställde bord och sen gav vi oss på den riktigt trevliga multin Stallsiken.
En synnerligen omväxlande och rolig multi som även innebar en hel del promenerande i just stallsikens affärsområde.
Men vi hann inte klart så mellan steg 3 och finalen så blev det trerätters meny.
Förrätt: Variation av lax
Huvudrätt: Stekt gös med gräddstuvade kantareller och sparrisskum
och som dessert: Creme Brule och hallonparfait
Allt till det fascila priset av 100 kronor! Riktigt, riktigt gott och det var mycket nöjda tjejer som sen åkte och loggade klart multin efter den lilla trerätters fikapausen.....
Jovisst. Även multin fick poäng för det var ett riktigt bra upplägg med varierande delsteg!
Vristulven, en solig vårdag
Geocaching när det är som bäst!
En härlig promenad i underbart vacker natur, trevligt sällskap, fika i ryggsäcken, solen skiner och himlen är klarblå! Kan det bli bättre?
Vilken sanslös tur att vi hittat varandra och har möjligheten att få uppleva just detta!
Denna dag började vi vår promenad vid Vristulven # Getaberget och plockade ett antal gömmor som låg efter en sjönära stig innan vi vände vid Vristulven # Mossen och vandrade samma fina väg åter.
Fika blev det vid vackra Vristulven # Svartvik.
En helt underbar vandring!
Nog får man väl säga att bävrarna jobbat hårt här i skogen. Som en myrstack modell större!
Stigen var ibland lite mer äventyrlig
Men ingen av oss behövde bada, även om vattnet faktiskt inte såg jättekallt ut
Fika i solen på en underbar plats! Me like!
Jakten på den försvunna billingeleden
Vissa gömmor kommer jag att minnas mer än andra och Billingeleden 4 är en sådan.
Här är min logg för gömman:
Ja, det här var nog inte den enklaste cache vi loggat. 400 meter från parkeringen och cachen heter billingeleden. Alltså borde det ju finnas en stig dit, eller...........
Ja, det var just det.......Vi valde att gå åt höger eftersom det enligt kompassen åtminstone verkade mest logiskt. Det var inte helt bra för hur vi än gick så var det fortfarande ca 300 meter kvar, nu åt fel håll. Nåväl, lite frivandring i terrängen har vi ju gjort förr och precis så blev det. Över en bäck, genom lite sumpmark, nerför berghällar, genom blöt granskog men till slut så, när endast 25 meter återstod till cachen så hittade vi stigen!!!!!!!!!
Häftig plats här måste jag säga! Men med den hinten så fanns det ju ett och annat ställe att avsöka.........Bäst som vi letade runt så tittade jag upp av ett oväntat ljud och stod öga mot öga med en hund, ca 30 cm från min egen näsa , !
Jag ropade till av ren förskräckelse, hunden blev nog minst lika rädd för att inte tala om dess husse och matte som nog inte väntat sig tre fullvuxna damer krypande omkring på detta ställe.
De frågade när de väl hämtat sig vad vi gjorde, byggde vi kanske kojor?
Ja, eftersom kvinnor i vår ålder inte så ofta bygger just kojor så kände vi oss tvugna att berätta lite om geocaching. Samtidigt var det ju ett ypperligt tillfälle att fråga om närmsta vägen åter till parkeringen (för vi var inte så sugna på att ta samma väg vi kom) och då pekar husse åt vänster och matte åt höger på stigen. Hm, vilken bra hjälp! Men det visade sig sen att det var riktigt fin stig ända fram till gömman om vi gått åt vänster på parkeringen!
Precis när vi var färdiga att ge upp så ropar jamandcat "Ni kan sluta leta nu!!!!!"
Hon har hittat den! Fantastiskt!!!! Ingen som loggat i loggboken sedan i maj 2012 dessutom!!! Nästan två år! Och loggboken var torr! Kändes riktigt riktigt bra detta! Tack!
Ja, det var just det.......Vi valde att gå åt höger eftersom det enligt kompassen åtminstone verkade mest logiskt. Det var inte helt bra för hur vi än gick så var det fortfarande ca 300 meter kvar, nu åt fel håll. Nåväl, lite frivandring i terrängen har vi ju gjort förr och precis så blev det. Över en bäck, genom lite sumpmark, nerför berghällar, genom blöt granskog men till slut så, när endast 25 meter återstod till cachen så hittade vi stigen!!!!!!!!!
Häftig plats här måste jag säga! Men med den hinten så fanns det ju ett och annat ställe att avsöka.........Bäst som vi letade runt så tittade jag upp av ett oväntat ljud och stod öga mot öga med en hund, ca 30 cm från min egen näsa , !
Jag ropade till av ren förskräckelse, hunden blev nog minst lika rädd för att inte tala om dess husse och matte som nog inte väntat sig tre fullvuxna damer krypande omkring på detta ställe.
De frågade när de väl hämtat sig vad vi gjorde, byggde vi kanske kojor?
Ja, eftersom kvinnor i vår ålder inte så ofta bygger just kojor så kände vi oss tvugna att berätta lite om geocaching. Samtidigt var det ju ett ypperligt tillfälle att fråga om närmsta vägen åter till parkeringen (för vi var inte så sugna på att ta samma väg vi kom) och då pekar husse åt vänster och matte åt höger på stigen. Hm, vilken bra hjälp! Men det visade sig sen att det var riktigt fin stig ända fram till gömman om vi gått åt vänster på parkeringen!
Precis när vi var färdiga att ge upp så ropar jamandcat "Ni kan sluta leta nu!!!!!"
Hon har hittat den! Fantastiskt!!!! Ingen som loggat i loggboken sedan i maj 2012 dessutom!!! Nästan två år! Och loggboken var torr! Kändes riktigt riktigt bra detta! Tack!
Först hade vi ju som sagt problem att hitta själva billingeleden......
Väl på plats hittade vi åtminstone stigen. Men här var hinten "under och mellan". Det fanns många ställen som stämde in på den hinten vill jag lova.
Makalösa klippformationen som får det att kittla i magen.
Men jamandcat hittade den till slut! Vilken lycka!!!!
Efter att ha tagit billingeleden tillbaka till parkeringen gav vi oss på resten av simsjörundans cacher.
En underbar promenadförmiddag och fika med vattnet som kluckade så härligt mot stranden. Kan man önska sig mer?
Milstolpar ska visst firas i halv storm........
Denna gång var det titticc som hade milstolpe. Halvvägs till 10 000!!!!! Helt otroligt!!!!!
Det viktigaste med att passera en milstolpe är att få träffa sina vänner och ta en gofika på ett fint ställe.
Jag valde ju Tages vik vid Vristulven för två veckor sedan.
Titti valde Simsjön då vi vet att där finns en fin runda att gå.
Simsjön 1 - Badplatsen m. fl.
Vackert men isande kallt!
Det blåste även denna dag isande kalla vindar från sjön. Inte en chans att vi skulle kunna fika nere vid vattnet utan att förvandlas till isskulpturer. Måste det alltid vara iskallt när vi ska gofika och fira milstolpe?
Vi loggade några av gömmorna i den riktigt trevliga rundan, sen valde vi att söka lä uppe vid ryttmästarbostället. Ett mycket bra val!!!
Helt i lä avnjöt vi en underbar fika! Stort grattis allra bästa Titti!!!! 5000 gömmor är allt bra många det!
Men jag är säker på att det har varit 5000 mestadels fantastiska stunder tack vare detta!
Mätta och belåtna fortsatte vi att logga en multi strax intill.
Här har jag varit förut. Då gick det att komma in i bergrummet. Det är numera förseglat så vi fick nöja oss med att räkna muttrar. En spännande plats!
Här måste det vara rätt skuggigt och fuktigt med tanke på all mossa som växte på träden, även på de tämligen unga granarna.
Avslutade denna tur med en Billinge Blöt # 17 Dammsmossen. Stig ända fram enligt kartan.........
Ser någon stigen??? Den ska vara här, men vi hittade den inte. Vi vandrade över rotvältor, stubbar, sumphålor samt hoppade över tre bäckar. Inte illa för en promenad på ca 250 meter! Inte ens på tillbakaväge hittade vi stigen.
Men det är ju lite spännande att välja rätt väg och jag är ju så tokig som gillar denna typ av utmaning.
En rejäl ticka hittade vi längs "stigen"
Ännu en underbar förmiddag i goda vänners lag!
