Fristad. Det blir inte alltid som man tänkt. Men det blev ändå bra!
Denna dag hade vi en plan! Tanken var att försöka oss på en viss challengecache framöver.
För att logga den så fanns alla förutsättningar bland de cacherna som finns i Fristad.
Tyvärr så lyckades vi inte, trots ett besök i byggvaruhandeln i byn......Vår dragningskraft var inte tillräckligt stark helt enkelt.
Nåväl, då har man två alternativ, antingen deppa ihop totalt eller också se det som så att då har vi utmaningsdagen kvar framför oss en annan gång i stället!
Vi valde det senare.
Även på ett annat plan så trasslade vår plan.
Nämligen det svenska vädret.
Denna dag var det utlovat samt dessutom varnat för extrema åskväder och då dagen även tänkt innebära någon slags vandring så fick vi tänka om där med. Ingen av oss var speciellt sugen på att hamna mitt i värsta åskvädret med hagel och ha ett par kilometer till bilen just då. Det visade sig, när vi kom hem, att åska och hagel av extremare sorten var precis det som varit i Tidaholm.
Dessa hagelhögar låg kvar flera timmar efter åskvädret så det var nog tur att vi åkte till Fristad ändå, för visst mullrade det, men inte en droppe regn (eller hagel) fick vi under dagen.
Vi började och slutade dagen med fantastiska platser!
"Den där vägen kom en vacker junidag år 1263 tvenne vandrare höljda i vida pilgrimskåpor, vilkas nedfällda kapuschonger skylde deras ansikten. De gick med långsamma steg uppför branten. Det var den unge riddaren Peder Gylta och hans sköna Katarina. De var på flykt undan mäktiga fiender. Den väl skyddade grottan skulle för en tid bli deras bostad. Det är kallt och ruggigt i grottan och trivsammare hem kunde man tänka sig.
Peder Gylta, herre till Påtorp, hade dödat den maktfullkomlige Bengt Månsson Liljehöök sedan denne rövat bort och försökt våldföra sig på Peders älskade Katarina.
Peder blev då förklarad fredlös och måste fly. Så småningom upptäcktes de i sitt gömställe och försökte därför fly i en liten båt över Öresjö. Det blåste upp och båten tog in vatten och förföljarna närmade sig allt mer. Jakten slutade med att den fredlöse Peder och hans brud Katarina kastade sig i vågorna som, bredde en svepduk av skum över deras grav."
En helt fantastisk plats!
Fotografen var dock inte lika lyckad denna dag
Inte en droppe regn fick vi men det blåste kalla vindar från sjön när vi fikade våra mackor.
Valet var här:
1 Fika i uppförsbacke
2 Fika i nerförsbacke
Eftersom bortet lutade väldigt så hade båda alternativen sina nackdelar.
Vi loggade fler sjönära gömmor bl.a Holken samt Munkåns Mynning och passade även på att ta en närmare titt på munkån. Lummigt och grönt!
Märklig blomma det här.
Hemma haglar det! Underbara sol!!!!
Fika är ju viktigt! När jag så hittade denna myst Fika och dessutom lyckades lösa den så var det ju självklart att packa sju sorters kakor och ge sig dit!
Nåväl, en bra placering var det för visst gick det att fika inte så långt från cachen!
Men sju sorter det hade vi inte......
Så var det då dagens sista och även det en riktig höjdarplats!
Här hade det nyss regnat rejält så det var med viss spänning vi gav oss av in på den pyttelilla vägen som vi inte visste hur långt vi kunde köra på. Det visade sig sen vara ca 800 meter att gå till gömman från vår parkering.
Svatesjö är en sjö som ligger ute i Ramlamossen som man kan ta sig till genom promenad på en spång.
Under en torr sommar på 1940-talet grävde ortsborna ett dike från sjön för att driva en kvarn i Skölvene, men detta misslyckades pga av att vattenivån i sjön sjönk så mycket så att vattnet tog slut på några dagar.
Vackert, vackert!
Även hjortron växte här
Nära 400 meter ut i mossen var spångad och längst framme vid svartesjön fanns en bänk där man kunde sitta och bara njuta.
Enligt tidigare logg finns en dramatisk historia här dessutom!
"Det var ett par från trakten som inte var sams. Hon lockade med sig maken till mossen och där hjälpte hennes nya kärlek till att döda mannen och de pålade ned honom i mossen (för inte pålade de ned honom levande?). De kom undan till en början med, men sedan skulle torvmossen dikas ur och då hittade man den döde mannen. Detta var någon gång i början av 1900-talet.
Hela diket runt Ramlamossen grävdes för hand. Undrar hur lång tid det tog."
Ett underbart ställe att vandra på. Mossar är ju fantastiskt vackra, även en dag med regnmolnen hängande i luften!
Jo, det började regna när vi närmade oss Falköping men då satt vi ju i bilen så det gjorde inget alls!
En härlig dag som inte blev som vi tänkt oss men ändå fantastiskt bra!
I skogen
I skogen 1 - 11 är en serie geocacher med syfte att få ut fler folk i skogen.
Det om något tycker jag är en mycket bra orsak till att "skräpa ner" med en eller fler plastburkar i vår natur. Jag går ju visserligen i skogen ändå, men jag blir ändå gladare när någon lagt tid och energi på en liten runda nånstans så mina promenader får ytterligare en mening.
Detta är en serie i lite tuffare terräng enligt beskrivningarna och gömmorna ligger så pass långt från skogsvägen så det blir besvärligt att använda den mellan cacherna. För det går en skogsväg ca 250 meter från pärlbandet av burkar, den använde vi på tillbakavägen!
Jo, terrängen var verkligen inte helt enkel, det var nerför en backe, för att snart gå uppför en annan backe bara för att snart gå nerför ytterligare en backe osv......Inga stigar fanns men det anade vi ju innan.
Nästan hela serien ligger i närheten av ån Ösan, jag lyckades skymta den mellan träden vid ett tillfälle, annars var det alldeles för lummigt denna del av serien iallafall.
En sak är ju helt klart: Hit hade jag aldrig kommit om inte CO lagt ut dessa burkar och jag ser fram emot att ta resten i serien framöver.
Vi tog bara tre av dem idag, inte för att vi inte orkade mer utan för att titticc (som idag var sjuk) redan hade tagit dessa tre, och det är ju kul om även hon kan vara med när vi tar resten.
Vilken natur!
Ormbunkar är så fina tycker jag!
Dessa var inte bara fina, de var helt enormt stora, jag som är 165 cm lång kunde knappt se över dem!
Otroligt grönt och lummigt var det! Här var det även såpass blött så irisblommor trivdes! Jodå, en och annan mygga trivdes här också.......
Men backigt var det.......
och en och annan ravin var vi tvugna att ta oss över, just denna på bilden nedanför var det sumpvatten i på botten så vi fick balansera på nedfallna träd över. Spännande!
Ibland var det även rätt snårigt!
Men när vi gick åter tillbaka mot bilen efter I skogen 3 så fanns den ju plötsligt där med, min drömskog!
Luftigt med massor av blåbärsris på marken och solljuset som silar sig fram mellan träden! Underbart!
Till och med blåbär fanns det!
Att få traska denna skogsväg på tillbakavägen var plättlätt och vackert det med!
På det stora hela en vandring jag uppskattade stort, trots att det inte var lättvandrat mellan gömmorna. På något konstigt sätt så tilltalar det mig, det där med att vara mitt ute i marker som ingen går i annars (nåväl förutom geocachare då) och att hitta sina egna vägar, där inga vägar finns.
Vi kommer åter, då med välfylld fikaryggsäck och förhoppningsvis hela tjejligan samlade!
Sådant som blivit över
Nu är det sommarlov!
Det innebär ju för mig att det blir mycket mindre tid att cacha än jag skulle önska.
Helt plötsligt så har jag inte mina "lediga" förmiddagar längre, då barnen är i skolan, utan nu måste det tänkas lunch och mellis osv igen. Killarna kan visserligen fixa mat själva, men någon måste ju planera för det och se till att det som behövs finns hemma. Det är något jag verkligen ogillar att ha ansvaret för, men eftersom maken jobbar såpass mycket faller det på mig. Även en del annat tillkommer ju när barnen är hemma så klart!
Idag var veckans enda möjliga cachedag och jag vill ju inte cacha själv. Tycker inte det är speciellt roligt helt enkelt. Geocacha ska man göra i goda vänners sällskap!
Vilken tur att Malin hade möjlighet att följa med!!
När vi bestämde denna dag var väderprognosen minst sagt dyster. 20 mm regn och risk för åska.
Men ibland har de ju fel!
Vi valde några få cacher som på något sätt blivit över, sådana som ligger alldeles ensamma en bit från alla
andra. Cacher jag velat logga men som aldrig blivit av.
Idag blev det så av!
Vi startade med en arkiverad. Ryds ängar, källan. Ryds ängar är så fint!
Kan inte förstå varför det inte ligger cacher här????? Fina promenadstigar finns ju här också!
Just denna plats har jag velat besöka men hann aldrig innan den blev arkiverad men den fanns ju på plats!
Bara att sticka in huvud och arm i ett gigantiskt trädhål och ut kom en burk! Tur inget annat odefinierat följde med!
Fin vandring och solen sken så fint! Nyponrosorna blommade även de helt ljuvligt!
Så fortsatte vi till Every Teardrop Is a Waterfall.
Oj vad många gånger vi tänkt besöka den, men det har aldrig riktigt passat.
Men idag var det synnerligen passande för hinten var "mitt i fallet".
Att ta sig över ett vattenfall kräver en dag det inte regnat på länge och regnat det var det ett tag sen det gjorde. Inte mycket fart i vattenfallet denna dag!
En annan plats jag tänkt ta mig till men aldrig lyckats hitta rätt väg till var Skåningstorpskärret; Sde naturreservat.
Ett kärr som nog inte har haft besök på ett tag med tanke på hallonsnåret som växte över stigen.
Men fina orkideer blommade för fullt. Ingen aning om vilken sort det var men det spelar ju ingen roll, en lila och en vit är fullt tillräckligt för mig!
Här var det fin spång att gå på de sista metrarna och det var skönt, annars hade vi nog blivit blöta, trots att det är rätt torrt i markerna just nu. Kärr är ju alltid kärr.
Så tänkte vi ta en sista gömma vi pratat om, mämligen Riksträdet - Skövde. Detta är ännu en av de gömmorna som regelbundet dyker upp i våra planer, men den lär få fortsätta dyka upp där, för dit kom vi inte.
Aspö är verkligen fint och eftersom de även har ett cafe tänkte vi fika här efteråt. Tänkte bara att vi tar cacherna först.
Fin vandringsled även här!
Nu började det dra ihop sig ordentligt med mörka moln och bli betydligt kallare. Det skulle bli gott med fika!
De är punktliga på det cafeet.........Vi tog i dörren kl. 12.01. Låst! Det var visst lunchstängt mellan 12-13. Suck!
Jaja, Vi avslutade vår förmiddagstur med en fika på Helensgården i stället, mysigt det med.
En underbar förmiddagstur blev det, de 20 millimetrarna regn som skulle komma såg vi inget av och det var vi inte ett dugg ledsna över.
Gott med några fler glada gubbar på kartan, på platser som blivit över, men som allihop var väl värda besök!
Nabbenrundan och ett "timmerhus"
Nabbenrundan 11 - Nabbenrundan 20 har vi med avsikt sparat till en fin dag för en skogspromenad!
Detta var just en sådan dag! Med gofika i ryggsäcken travade vi iväg från Herrekvarn där vi ställde bilen med siktet inställt på nr 11 i serien.
Detta var vad vi fick se!
Vilken gran!!!!!
Men man kan inte låta bli att fundera över om en del av granen på något sätt var missnöjd med vart roten sitter eller om den bara ville komma närmare sina grankomnpisar.......
Väldigt många grenar hade den för övrigt också! Jag blir alltid extra glad när en cache visar mig något så här speciellt!
Vi hade ju våra ryggsäckar med och hade faktiskt inte sett något extra fint fikaställe längs vägen till nr elva så vi kom överens om att vi lika gärna kunde gå vidare till nabben vid nr 10. Den är ju visserligen loggad redan men det är en sagolikt fin fikaplats! Sagt och gjort!
Jodå, sämre fikaställe och sämre väder kunde vi ha! Helt underbart!
Vi vandrade mätta och nöjda åter mot Herrekvarn igen, betade av den ena gömman efter den andra. Det var lätta burkar men det behövs inte något annat heller för här var det promenad i vacker natur som var höjdpunkten!
Himlen var underbart blå med fina vita molntussar på. Vackert att titta uppåt ibland också!
Så var det ju det där timmerhuset också. Mellan cache nr 19 och 20 passade det alldeles utmärkt med en liten avstickare dit!
"Den knuttimrade kåtan byggdes antagligen någon gång under sextiotalet av medlemmar i TVM, Tre VildmarksMål. TVM var och alltjämt är en del av Friluftsfrämjandet. Någon gång under tidigt sjuttiotal bröt en mängd TVM-föreningar runt om i landet sig loss från Friluftsfrämjandet och bildade istället en ny förening. Denna kallade de för Friluftsungdomen.
Det fanns lokala klubbar i bland annat Norrköping, Västerås och Örnsköldsvik och även en i Skövde, nämligen Billingeklubben. Denna var delad i två halvor varav Skultorpsfolket höll till i dessa skogar medan de inne i Skövde oftast utgick från Billingehus. Av skövdebornas ursprungliga läger finns inte ens en spik kvar eftersom Skanskas diabasbrott söder om Ryds grottor numera har förvandlat platsen till ett gigantiskt trettio meter djupt hål.
Verksamheten i Friluftsungdomen Billingeklubben avsomnade under andra hälften av åttiotalet. Samma sak skedde på nationell nivå och idag finns föreningen inte längre."
Det var alltså rester av detta timmerhus vi skulle försöka ta oss till.
Först fick vi gå över ett hygge, förvånansvärt lätt märkligt nog trots att det var varmt......
Vi tänkte nog alla tre att vi borde se "huset" på håll men det var först när vi var nästan ända framme som vi helt plötsligt fick syn på det!
Ser ni kåtan mellan träden?
Det var bara det att vi var tvugna att passera en liten mosse först, för kåtan låg verkligen mitt i en mosse.
Undrar varför de valde detta mygg och knottparadis som lägerplats tro en gång i tiden?
Även Titti tog sig över trots att hon inte älskar mossar......
Jag tycker ju dock att de är otroligt vackra, speciellt en solig dag som den här!
Märklig plats! Men så glad jag är att vi tog denna avstickare från stigen!
Det är ju en evinnerlig tur att jag hittat Malin och Titti för hur många av ens vänner hade man annars kunnat dela en sådan här upplevelse med? För det är inte alltför många som gladeligen skulle korsa ett hygge, ta sig över en mosse i gassande sol bara för en plastburks skull......
Väl tillbaka på nabbenrundan igen hade vi bara nr 20 kvar! En mycket trevlig runda i härlig natur!
Trötta var vi men det var mestadels pga avstickarna till bokskogen och timmerstugan som gick i lite trassligare terräng. Annars var denna del lättvandrad och rekommenderas varmt!
När vi nästan var tillbaka vid bilen passerade vi denna underbara viloplats!
Naturen är underbar, men det som människan skapat är inte ett dugg sämre det!
Hindås femman och klippan
Det finns ett femkilometersspår i Hindås, orten som vi övernattade i på vår lilla "fira 20årig bröllopsdagsresa".
Ett hotell med toksmala dubbelsängar tyvärr och varför man väljer att ha en säng som är betydligt smalare än ens en 160 cm bred säng i ett rum som är stort nog att rymma en betydligt större säng, det fick jag aldrig svar på.
Nåväl, efter en natts dålig sömn så måste man ju vakna till. Då passade denna lilla serie perfekt: Hindås Femman Bonus utefter nämnda femkilometersspår.
Solen sken från en klarblå himmel och det kändes i luften att även idag blir det varmt!
Serien var kul, omväxlande burkar och även några där man var tvungen att pussla lite för att få fram koordinaterna till bonusen.
Det gick även att ta en liten avstickare till Old Mills #2 Klippan och #4 Klippans Naturreservat
En riktigt fin promenad med fina miljöer.
I den gamla urskogsliknande skogen finns gott om lågor, d.v.s. omkullfallna träd, och torrakor som är hemvist för ett otal mossor, lavar och svampar samt småkryp av olika slag.
Nog är det spännande vad naturen kan göra om den får vara konstnär......
Gården Klippan, före 1908 benämnt Assaretorp, är en av de äldsta i Hindås och Björketorps socken. De nu förfallna byggnaderna har legat på sin nuvarande plats åtminstone sedan 1811.
Här finns ruiner - grunder, spismur och en hög skorstensstock- efter boningshus och ladugård. På gårdstunet står vårdträdet, en hamlad ask, fortfarande kvar. Stenmurar och odlingsrösen omgärdar de forna åker- och slåttermarkerna och vittnar om den möda som under gångna sekel lagts ner för att kunna bruka marken.
Norr om gården ligger en välbevarad fägata. Markerna runt torpet hålls öppna med slåtter och i slutet av juli varje år anordnas slåttergille.
Iden med att pussla ihop olika typer av pussel för att få fram koordinaterna till slutgömman gillade jag skarpt.
Extra kul var variationen, att man lyckats få till olika typer av pussel var ett stort plus!
Det blev en fin vandring, även om det blev riktigt varmt att gå, och även denna runda fick några favvon av bojip!
Skrapekärr och högsjön
Högsjön runt 1# Granen är en serie jag hört talas om tidigare som skulle ha fått många favvopoäng. Självklart hamnade den rundan på min önskelista över cacher jag vill besöka om tillfälle ges.
Denna helg uppenbarade sig helt plötsligt ett sådan tillfälle.
Vi hade 20årig bröllopsdag i veckan och just den dagen var en sådan dag då vi enbart sågs på sonens utvecklingssamtal och att dra in hans fröken i firande av bröllopsdag kändes inte aktuellt.
När sen planerna för helgen helt plötsligt förändrades oxå så dök tanken upp att vi kanske skulle unna oss en hotellnatt?
Hm, undrar bara vart.....Motala var första tanken men det bytte vi raskt ut då så många envisades med att cykla runt vättern just denna helgen.......
Nåväl, dags att spana in min lilla önskelista, och då dök Högsjön upp, bara att fixa boende någorlunda i närheten. Vilken tur att man har en snäll make som tycker det är helt ok att traska runt i skog och mark när man firar bröllopsdag. Det visade sig dessutom återigen att han är väldigt tålig. För att trampa ner till knät i sumpvatten kan ju göra många rätt kinkiga, men inte han inte.
CO till ovan nämnda runda hade även gjort en ny runda och den började vi med. Skrapekärr 1# Starten.
Denna gick delvis i fina naturreservatmarker i Vättlefjäll.
I beskrivningen står:
"Rundan tillägnas alla geocachare som visat oss fantastiska ställen och fantastiska gömmor. Gömmorna i rundan är både sådana som vi själva stött på under våra turer eller som vi fått inspiration till under våra många och långa vandringar. Stort tack till alla er geocachare som lägger ut gömmor och visar oss platser som vi aldrig skulle kommit till om vi inte hade börjat med geocaching."
Ja, detta kunde ju bara bli en fin runda!
Gömmorna var bra, vissa var riktigt bra och allihop hade något extra.
och mina absoluta favoriter var:
samt givetvis
Naturen var fin och rundan var lättvandrad och det kändes inte alls som den var 4,5km lång.
Ryggsäcken var packad med goda mackor och mitt i grönskan i slutet av rundan smakade det supergott.
Underbart naturlig loggbok!
Så var det då Högsjön runt rundan som jag verkligen sett fram emot. Den kunde vara lite blöt fläckvis enligt beskrivningen.
Men med goretex klarar vi oss nog tänkte vi. Det hade ju varit bra om vi tog med handduk.......
För oj vad blött det var. Detta i kombination med extremt hög luftfuktighet, åska i luften och synnerligen kärvänliga mygg och knott gjorde att vi bara loggade ungefär hälften av gömmorna.
Här trampade maken ner till knät i sumpvattnet mellan gömma 1 och 2.
Snäll som han är vred han bara ur strumporna och fortsatte, blöt men inte det minsta tjurig!
Nere vid Högsjön var det jättevackert, Gömmorna var roliga och arbetade men som sagt våra förutsättningar var tyvärr inte de bästa.
Men fikaplatsen den kunde inte blivit bättre:
Är man redan blöt kan man ju lika gärna stå kvar och vänta i bäcken eller?
Precis vad han gör här, min käre make. Men just vid denna bäck var det inte sumpigt utan här gick det att stå torr på stenar.
Vi loggade nio av totalt 16 cacher i serien. En trevlig runda om man väljer en dag utan åska i luften och har med en handduk eller rejäla stövlar.
Naturen vid sjön var verkligen jättefin.
Kinnekulles topp och bestigning av ett vattentorn
Vi har tre katter. Oftast är de inte speciellt sällskapliga men när de väl är det så är det destå mer.
När jag skulle logga denna resa så var Izor på sitt allra bästa kelhumör. Det var fullständigt hopplöst att logga förrän han placerat sig något mer stilla. Att lyfta på svansen ibland för att komma åt en tangent funkar ju.
Turen jag ska blogga om denna gång gick till Kinnekulle och Lidköping.
Vi skulle ha återträff av CREW som hjälpte till med Läckö/kinnekulleeventet så självklart ville vi ju passa på att utnyttja dagen med lite caching också.
Ett av de första stoppen var Öredalsån där jag fick gå på planka.
En oerhört vacker plats, med massor av blommande midsommarblommor, en uppdämd damm och ett vattenfall nedanför dammen.
Över fallet så skulle denna bro finnas. Så var dock inte fallet.........En max 15 cm planka var allt. Hm, på vingliga ben tog jag mig över, för inte ville jag bada just här inte.
Nåväl jag klarade plankgången och vi åkte vidare mot Kinnekulles topp.
Vindarnas tempel, Kinnekulle utsiktstorn, Kinnekulle Earthcache, Kinnekulle, Var Redo - Alltid Redo, Salen och Radiomast (FreddyKarma #3) gav oss en riktigt fin promenad uppe på toppen av vackra kinnekulle.
Först var det dock dags att fylla på energiförråden och denna plats kändes bra.
Vi fortsätter upp till det gamla utsiktstornet. Fast egentligen är det inte så gammalt. Fick tips av "bärplockarna" om OK Klyftamosn hemsida där man kan läsa:
Tornet byggdes 1892 med Fritz von Dardel som arkitekt (f i Schweiz), g m dtr till baron Nils Aug Silfverskiöld på Råbäck. Tornet bran dock upp 1982.
Det nya tornet som är en kopia invigdes 9/7 1983, tornet har 117 trappsteg, övre plattformen är 325 m ö h, 280 m över Vänern, 21 m ö marken.
Vi gick vidare för att kolla till kungstenarna. Det är något visst med att hitta en gömma som varit arkiverad och helt orörd i över fem år men ändå på plats!
Även utsikten här var fin
Vi passerade även denna utsiktspunkt där man kunde se Läckö slott på andra sidan som en liten vit prick. Undrar varför ingen lagt en gömma vid denna fina fikaplats?
Vi vandrade vidare ner till fina Salen. Vilka blomsterängar!
Google translate kan få vem som helst att fnissa, att läsa hela cachebeskrivningen om detta gamla torpställe orkar jag dock inte
"This gård Låg nedanför Salabacken OCH Satta Har Fett SIG till ödegårdarnas Skara. Jorden Känner jag mig sminkad ursprungligen avsöndrad fran Hulegården OCH In Lillegårdens varumärke."
Dess nyare historia Börjar ÅR 1814 da gården inköptes AV Petter Olofsson OCH Hans hustru. Deras initialer "PO - KA 1814" finnes inhuggna i en sten SOM Annu Känner jag mig sminkad kvar i spismuren. Når DET nuvarande boningshuset byggdes AV deras son, Per Pettersson, ar 1856, flyttade Han i This sten i Den Nya stugan OCH placerade den i muren, till minne AV DET ÅR Hans Föräldrar flyttade i PA gården."
Men nog är det kul att någon som inte behärskar svenska så bra ändå vågar sig på att lägga ut gömmor på kinnekulle!
Minnen av trädgården fanns här. Massor av blommande pingstliljor som doftade ljuvligt samt mängder av krolliljor i knopp.
Vi vandrar åter mot Kinnekullegårdens parkering igen och njuter av utsikten även ovanför denna utmärkta restaurang.
En härlig tur på Kinnekulle blev det, Självklart loggade jag även några kyrkor, nu när jag fick det, men de finns på bild här redan när vi var här förra gången på planeringsrunda.
Så var det då Vattentornet i Lidköping
Vattentornet byggdes mellan 1899 och 1902, arkitekt var Ernst Torulf som skapade vattentornet som till utseende är likt ett högt borgtorn.
Som vattentorn tjänstade det fram till år 1965.
Det är byggt av Kinnekullekalksten som man tagit från Råbäcks stenhuggeri, deras genom tiderna största leverans, som omfattade 920 ton sten.
Längst ner i botten finns 1156 träpålar neddrivna till berggrunden, där på vilar ett betongfondament som utgör själva grundplattan.
Som vattentorn tjänstade det fram till år 1965.
Det är byggt av Kinnekullekalksten som man tagit från Råbäcks stenhuggeri, deras genom tiderna största leverans, som omfattade 920 ton sten.
Längst ner i botten finns 1156 träpålar neddrivna till berggrunden, där på vilar ett betongfondament som utgör själva grundplattan.
Så fantastiskt vackert!
Dessutom ganska högt
Vi skulle nu få tillfälle att gå upp i tornet och det kan jag ju inte bara missa!
Många trappor var det! Nog killade det i magen att klättra upp på sista stegen och våga sig ut.....
Det var högt!
Även från insidan. De små prickarna där nere är jag och Titti!
Härligt gäng som utmanat höjden och fick en underbar utsikt över stan som tack!
Vi skulle avsluta med att äta på restaurang sjökanten men på vägen dit råkade vi få syn på de här.
Där Ågårdsgatan möter Esplanaden formar nedkapade blågranar sig till tre stycken träskulpturer. I januari 2012 skrev lokaltidningen i Lidköping om fastighetsägaren Mats Joräng, som efter att han tröttnat på sina granar, låtit såga ner dem. På uppmaning behöll han en bit av stammen, och efter en stunds fundering kontaktade han en träskulptör ifrån Småland som kunde förvandla stammarna till konst. Med motorsåg och vinkelslip formades först längsta stammen till en hand hållandes en fackla, efter förslag från Jorängs far. De två resterande stammarna fick skulptören själv bestämma motiv på, och med tanke på dennes specialitet: troll och fåglar, formades en örn och en uggla.
En kul ide och något som var så kul att få historien bakom genom en enkel geocache.
En härlig tur med fin avslutning!
