Top 5
För några dagar sen kom en bra fråga upp på geocaching Skaraborgs Fb-sida. En fråga som är allt annat än enkel att besvara men jag gör ett försök här iallafall.
Frågan var vilka mina absoluta top5 favoriter vad gäller geocaching är?????
Med tanke på att jag har delat ut mer än 650 favoritpoäng så är det en omöjlighet att skala ner det till bara 5, dessutom har jag ju rätt blandade tankar om vad jag ger favvo. Är det en riktigt fin plats ger jag gärna en favvo bara för att jag blev visad dit, trots att det kanske enbart är ett petrör i en gran. Likaså om det är en fin runda att gå, så ger givetvis en favvo. Eller en plats med intressant historia. Men nu anar jag att det inte är det som frågan gällde denna gång.
Den absolut roligaste cachen jag loggat är nog ändå gamla, numera arkiverade Fångarna på fortet som vi besökte redan 2010. Ett helt underbart äventyr som vi desutom fixade tillsammans med en annan barnfamilj.
Men detta inlägg får hädanefter enbart handla om gömmor som faktiskt fortfarande finns på plats och dessutom sådana som finns inom Skaraborgs gränser.
Några av Mariestads gömmor som jag uppskattat:
Sen finns det ju en massa roliga challengecacher, där det roliga ligger i att se till att uppfylla det som krävs för att kunna logga, som ex,vis Challenge #225 Frankenstein samt även mystserien #01 Någonstans i Mariestad där man får se offentlig konst på ett sätt jag gillar. En liknande serie fanns i Falköping, men den är tyvärr arkiverad nu.
Vidare mot Skövdetrakten så var nog Mobila Telefoner den som jag uppskattat allra mest, mycket pga av ett roligt upplägg jag inte stött på tidigare.
Nattcacherna Ryd by night och speciellt Black Gold är oxå mycket bra.
Elin, en werigo, med bra tema, var en upplevelse jag sent ska glömma.
V9-Pärlan, Puzzle Cache #1, Not Another Nano, Skövde Hightech #1, Molnet
och Stallsiken är även de cacher jag minns.
och Stallsiken är även de cacher jag minns.
Lustiga huset. field puzzle. Här ska man se till att ha gott om tid samt vältankad bil. Tog för oss flera timmar, men en riktigt bra gömma.
Även Annorlunda gömma 1 samt de två andra i serien var lite av ett äventyr att logga. Riktigt kul med dessa gömmor som är så annorlunda mot allt annat man stött på genom åren.
Djävulsnästet är en enkel gömma men på en riktigt spännande plats.
Falköping har några bra serier oxå. Rörigt värre #4 med kompisar var riktigt bra när jag loggade dem för några år sedan. Likaså multisarna i brottet Det första man blir blind på är ...#1 och Hink och spade...
Luftslottet är bra, har loggat likadana utanför Örebro samt Halmstad förut, men det blir den inte sämre för. Likaså är Brottskollen och Ordröra bra, med ett upplägg jag inte sett förut.
Gömma Nyckel, vilken lycka när vi hittade loggboken.
Lidköping då?
Hemligt rum? och Läckö Slottsvandring är ju bra, i en riktigt fin miljö dessutom. Mörkercacherna Dawn #2.7, Dusk 2.3 #Mörkt i skogen samt Dawn #2.4 gillade jag också.
Meander, älskar att klura......även om jag inte är så bra på det. Heta Linjen är bra samt nya, helt underbara Tuttar överallt!
Många gömmor blev det, trots det har jag bara nämnt ett fåtal av alla jag uppskattat genom åren.
Det finns en hel massa roligt att upptäcka och jag är imponerad av hur kreativa många är nu för tiden.
När jag kollar tillbaka på de gömmor jag rankat här så är det lätt att se att jag är rätt svag för multis samt fältmystar.
Geocaching när den är som bäst är ett äventyr och det finns massor kvar att upptäcka!
Domedagsdalen och Djupa hålet
Maken föreslog att vi skulle ta en liten minisemester på jullovet.
Varför inte? Eftersom alla i familjen uppskattar Boda Borg så föll valet på just ett sånt ställe, denna gång Karlskoga som är en av de bästa anläggningarna i landet enligt mitt tycke.
Som tur var passade vi på att boka övernattning också, och det gjorde att jag numera har tillbringatt en natt i Degerfors.
En mysig liten ort som jag nog aldrig stannat till i annars. Därför hamnade vi även i domedagsdalen, för det kändes lite konstigt att inte passa på att försöka få åtminstone lite frisk luft och sol på en plats jag aldrig besökt innan.
Domedagsdalen är den djupaste av fem strömrännor där Svea älvs vatten antas ha runnit ut mot Letälven, och hela området i Sveafallet är ett vildmarksområde format av istiden. Där finns jättegrytor, klippblock och branta klippväggar.
Eftersom snön låg på både träd och mark så kändes det dessutom som att vandra omkring i ett enda stort vildmarksjulkort.
Vackert och spännande!
En lätt earthcache låg i området Sveafallen Earthcache samt några traditionella. Loggade bara en av dem, för hit vill jag absolut återvända, om inte annat för att se området i snöfritt tillstånd framöver.
Vi körde drygt en mil söderut och stannade vid Lidetorpsmon-Earthcache . Här finns en av landets största dödisgropar och det var tack vare den som jag upptäckte att gpsen ville få mig att tro att jag var en bra bit under havsnivån. Det gällde nämligen att mäta djupet på gropen.
Djupa hålet var verkligen djupt, fast inte så djupt som min gps tyckte......
En spännande plats och en gigantiskt stor dödisgrop.
En plats där tystnaden var total, om man nu undantar våra flåsanden när vi skulle upp ur hålet igen.....
Naturskön runda dan före dan före dopparedan
22 december. Antar att de flesta stressar nog omkring och försöker få allt klart inför julen.
Jag fick min beskärda del julhandel i lördags då vi besökte Elins Esplanad nån timme på fm.
Det där med att stress och mycket folk i affärer funkar ju inte längre för mig. Jag har dessutom haft ovanligt mycket på programmet de senaste veckorna och det märks nu tyvärr. Hjärnan lägger av på något vis när det är mer än en sak som ska göras, så att åka ut i skogen dan före dan före dopparedan, i stället för att ägna mig åt julförberedelser är det bästa jag kunde göra.
För det är ju där, mellan susande granar och tallar, som jag återfår energi bäst.
Solen sken från en klarblå himmel när vi åkte hemifrån, och vi hade en mysig dag.
Det var ju även midvintersolståndet, så solen står som allra lägst på himlen. Det märktes för trots den blå himlen såg vi mest solen i denna form, lågt mellan träden.
Men motljus är fint och träden skyddade mot vind så det gjorde inte så mycket.
Detta är nog den mest osannolika skapelse jag sett. Definitivt omöjligt att förutsäga att man ska träffa på. Kul.
Efter promenaden så var det då dags för fika. Två dagar innan jul sitter vi allihop utan vantar i grön skog.
Läste faktiskt i vår lokaltidning att några tokar firat midsommar på skoj samma dag, men de hade gått snäppet längre och även badat, bara för att vädret är så konstigt.
Vi nöjde oss med kaffe, mackor och saffransbröd i stället. Även om midsommar kan vara kall så har var sak sin tid.
Vart tog fötterna vägen tro? Svårt att tro att vi går på en gammal väg med denna enormt välväxta och frodiga mossa.
Vissna strån kan också vara vackra.
En tur på ett par timmar i skogen resulterade i 17 loggade burkar.
Mycket bättre än att jaga runt i affärerna, iallafall för mig.
Gemenskapen och skratten får man ju på köpet.
Mys(t)runda med glögg o skumtomtar
Så här års är vi nog alla lite trötta. Dagarna rusar iväg mot jul med alla bestyr som man förknippar med det och det är mörkt och ruggigt ute.
Jag behöver mina geoturer för att fylla på energi, och det är nog vintertid jag behöver det mest av allt.
Härom dagen träffades vi nästan hela tjejligan för en liten tur bland granarna i skogen. Det råkade visst bli en tur med enbart mystar men det är ju inte fel det heller. Kan inte skryta med att ha löst alla själv men tillsammans hade vi alla dragit vårt strå till stacken, även om mitt strå kanske mest bestod av saffranslängden i fikakorgen....
Jag har ju mer än en gång stönat över att så många mystar som kommer är pusselmystar, eftersom jag har så sanslöst svårt att pussla, men å andra sidan så vill ju inte min hjärna någon avancerad mystlösning heller så pusslen är trots allt bra eftersom de inte är omöjliga, det är ju bara tid som krävs där. Och att träna på att låta saker ta tid behöver jag.
Vi började dagen med en decembermyst. 15 December
En riktigt bra serie mystar där alla har temat jul. Google is your best friend och om det tycker jag. Är man inte expert på julen innan så lär man definitivt ha ökat på den kunskapen innan månaden är slut.
Extra kul var att här fick vi FTF!
Gallimatias var dagens poänggömma. Både en riktigt bra myst och en riktigt bra gömma.
Promenaden fick vi när vi gick 1# Spåret i Mölltorp. Inte världens mest natursköna skog men vad gör väl det när sällskapet är så härligt.
Flitiga myror bodde det i skogen, inte ofta man ser så gigantiska myrstackar.
Alla burkar hittades
och bäst av allt var att vi hittade en mossig sten att stanna vid
Kaffe, glögg, saffranslängd och skumtomtar
Finns det något bättre ställe att avnjuta sånt är i skogen bland susande träd och bästa vänner?
Tror jag ska ägna någon timme igen till att fortsätta mitt pusslande, vill ju så gärna bidra till betydligt mer än saffranslängd i skogen.
Denna gång får det bli att fortsätta på titticcs veckodagar SÖNDAG.. En riktigt bra serie pussel där jag trots min svårighet att pussla ändå pusslat alla utom LÖRDAG, SÖNDAG.
Sisådär, 2 timmar, 1 minut och 50 sekunder senare!
Gott!
Ett FTF-äventyr som tog nästan fyra timmar!
Jo, jag kan ju ha klurat på en och annan myst nån gång som tagit betydligt längre tid, men då har jag ju gjort annat under tiden.
Jag kan egentligen bara komma på en enda som tog lika lång tid och det var den lite smått legendariska "fångarna på fortet" utanför Karlsborg, en cache som numera är arkiverad.
Men nu har jag då alltså stött på en lika tidskrävande cache igen. Denna gång var svårigheten satt endast till 3,5 något som jag kan tycka var lite snålt med tanke på tiden den tog.
Det kanske fanns en anledning till att den låg ologgad inte mindre än 6 dagar alltså.
En jättekul utmaning och ett otroligt snyggt bygge var det som mötte oss. Hoppas verkligen att folk tar sig tiden det tar att lösa alla delstegen och att de har en vältankad bil.......
Vi gjorde misstaget att åka lite extra. Fieldpuzzle fick oss att tro att koordinaterna var rätt.
Nåväl. En fin plats i skogen fick vi se på köpet. Läser man bara beskrivningen så var det lätt att hitta rätt.
Lustigt nog var vi på rätt plats samma dag som CO placerade ut mästerverket, då i jakt på en arkiverad gömma som råkade ligga kvar i gpsen. Tänk om vi råkat på denna av misstag innan den var publicerad. ......
För jo, nog syntes det lustiga huset minsann.
Under tiden som fåglarna, kvittrade gav vi oss i kast med problemlösningen. Lite gick att lösa på plats, medans annat krävde lite hjälp av typen "ring en vän/ i detta fall far".
Så blev det då dags för min bil att bekänna färg och vi fick mäta, lysa och leta på flera platser innan vi upptäckte att vi var vrålhungriga allihop. Då hade vi hållt på i tre timmar!
Lite fika och vi var sen redo att hitta sista koden och med alla siffror i beredskap återvände vi till lustiga huset igen.
Nästan fyra timmar efter start så hade vi äntligen loggboken i vår hand!!!!
En helt tom loggbok och det var inte utan att vi kände oss rejält nöjda med denna FTF!
Ännu en fantastisk dag med tjejligan!
Tjejer kan! Ännu en annorlunda runda
Denna dag innebar återbesök på inte mindre än tre ställen jag varit förr.
Makens verktygslåda fick följa med och tack vare den, samt en hel del kreativitet och med alternativa lösningar så lyckades alla tre ställena nu få glada gula gubbar på kartan!
Att få klura ut hur man ska lösa problem gillar jag men jag är egentligen rätt hopplös på det. Därför gillar jag ännu mer när vi kan åka ut tillsammans och slå våra kloka huvuden ihop så att säga.
För när hjärnan inte vill, helt som jag vill, så är det skönt att vi faktiskt fixar det tillsammans. Även om känslan var ett tag att detta går ju aldrig.
Har man inget handtag så tar man väl en skiftnyckel?
Funkade faktiskt rätt bra det med och loggboken kunde signeras
Är man mobilberoende om man kollar mobilen i en jordkällare?
Nej, faktiskt så fyllde även den sin funktion här
En väldigt annorlunda skapelse där fyra händer var för få för att lyckas.
Men oj så kul vi hade här medans vi höll på.
Samarbete när det är som bäst!
Även här ovanför träffade vi på något vi aldrig sett förut. En otrolig skapelse även detta.
Två favvo mindre har jag nu i min knappa samling att dela ut.
Efter två timmars lek öppnade sig himlen och vi fick leta fikaplats under tak.
Nöjda och belåtna med en mycket rolig förmiddag.
Är så glad över att det finns folk som vill glädja andra med att lägga ut både vanliga små burkar och lite mer avancerade skapelser och jag är ännu gladare över att jag har några att dela upplevelserna med!
Abstinens
Nästan två veckor utan en endaste logg kan ge abstinens. Ibland, men inte alltid.
Läser om alla som varit runt på trevliga ställen och loggat både det ena och det andra nu i semestertider, men som tur är så känner jag faktiskt ingen större abstinens denna gång.
Sommartid är det ju alltid så här. Många är borta på semester, familjen är inte road av speciellt mycket geocaching och jag är ju inte road av att ge mig ut på tur själv. Så jag får roa mig på annat sätt.
Jag gillar ju nämligen att lägga ut nya gömmor. Både lite kreativa som kräver mer tankemöda att få till, samt helt vanliga petrör på vackerhetsplatser eller andra intressanta platser.
Jag har ju annars känt mig rätt nöjd med antalet utplacerade gömmor. Har man över 200 ute i skog och mark borde man ju vara nöjd, men så fick jag en tanke......och sen en tanke till osv.
Sommaren har ju varit rätt lugn även aktivitetsmässigt för familjen så helt plötsligt har det funnits tid till att börja förverkliga alla de där tankarna.
Kanske är det dumt att skapa nya gömmor när man har så många allaredan men det är ju så kul!
Lustigt nog så är det inte så värst mycket underhåll heller på de jag har så jag kör på. Man kan ju alltid arkivera om det blir jobbigt framöver.
Just nu ger skapandet av nya gömmor energi och då är allt gott. Dessutom hjälper det faktiskt lite mot abstinens oxå.......
Rånna/Ryd
En bild säger mer än tusen ord sägs det. Ja det kan nog passa på detta inlägg för kameran gick varm som vanligt. Kan det bli grönare än så här egentligen?
Rånna/Ryd en energiboost i vacker natur.
När denna runda kom ut i januari så kände jag direkt att denna har jag väntat på! Varför har det inte funnits några cacher här förut? Finns jättefina stigar och vandringsleder här och naturen är minst sagt vacker!
Beslut togs dock om att denna tar vi till våren.
Det gjorde vi rätt i. Trakterna häromkring är kända för sina blommande körsbärsträd så att olika anledningar gjorde att vi inte kom hit förrän denna förmiddag var inte alls fel.
Rundan vi gick bestod av 11 burkar varav en av en annan utläggare. Enkla gömmor men som alltid när det gäller fin natur så var det tillräckligt.
Överallt blommade det.
Gullvivor och vitsippor på marken, även nån enstaka blåsippa dröjde sig kvar och så alla dessa körsbärsträd!
Dessa vackra vitsippor hittades på ett ställe. Sådana har jag aldrig sett förut.
Även dessa vet jag inte vad de är av för sort
Men det blev ävern en energinboost på mer än ett sätt.
Hela tjejligan samlad och vi passar på att fira att Malin har fyllt år för en tid sen.
Medans vi satt där gick hela bregottfabriken förbi på rad, inklusive en mycket imonerande tjur. I samma hage som vi satt. Tur de inte var lika nyfikna som en del kossor kan vara.....
Pilgrimsled i vitt, grönt, blått och vitt
Jag gillar pilgrimsleden. Den går lite kors och tvärs här i våra trakter och väldigt mycket går väl på väg och de delarna bryr jag mig inte om. Jag gillar däremot där den går mer naturnära, så jag gör mina små etapper på leden i valda delar så att säga. En riktig favorit så här års är den som går längs Plantabergets sluttning.
Tror det är svårt att hitta en plats där det finns mer vårblommor på samma gång. Då det bara är ett par kilometrar hemifrån återkommer jag dit ofta på våren.
Denna förmiddag tog jag med storkameran. Hade hoppats på en solig promenad men så ville inte solen.
Nåväl, det är fint ändå.
För några veckor sedan var här knallblått av alla blåsippor, med enstake partier med vårlök.
Nu var det ett enda stort hav av vitsippor. Överallt!!!! Tror jag inte gick många meter där jag inte såg vitsippor, mestadels i stora hav. Helt underbart!
De växer ju till och med lodrätt. Måsta ha sett miljoner av denna underbara blomma på min promenad!
Men jag gillar ju även blåsippor!
Som tur är så fanns det kvar en hel del som fortfarande blommade och när de blandar sig tillsammans med vitsippor så blir det ju ändå bättre!
Inte heller de är så knussliga vad gäller växtplats.
Lite upphöjt mellan två träd går också bra!
Gult är nog den färgen som är minst av här just nu men den finns där bland alla vitsippor!
Leden går på nedansidan av plantabergets sluttning och man anar oftast bara höjden på berget då det är främst lövskog längst hela stigen. Här är dock ett undantag. Däruppe syns bergskanten tydligt. Men att klättra upp känns inte så lockande.
Ingen stig utan fikaplats. Denna plats kallas visst paradiset av de som är infödda. Jag håller med, för nog är det ett paradis här längs stigen.
En glänta i skogen! Härligt!
Ytterligare en bänk finns utplacerad längs denna del av leden, strax intill en porlande bäck i utkanten av Gunnilstorps naturreservat. Visst fanns det vitsippor även här, även om de inte var lika många.
Det finns några cacher här längs leden, men kanske det kommer fler lagom tills blåsipporna blommar nästa år.........
Lägger in en bild från cachebeskrivningen från min gömma Pilgrim#1 Ekbacken för att visa hur det ser ut då.
Sol och arga snickaren
Det har varit några soliga dagar och det har ryktats om att lärkan har hörts drilla i skyn. Någon har sett blåsippor.
Jag har sett 10 program av "arga snickaren", plus en hel massa andra lättsmälta TVprogram. Har man influensa och knappt orkar sitta upp ens så är det tur att TVn finns. Men oj så jag längtar ut nu, kanske ska försöka ta mig ut och hämta posten i morgon iallafall.....
Men jag är i gott sällskap. Tre av familjens innevånare har gjort mig sällskap där vid TVn då vi alla inte orkat med speciellt mycket mer trots alvedon, hostmedicin och nässpray.
Fast nu jag längtar bort från TVn! Kan det vara ett tecken på att det snart vänder.
Varför vara som alla andra?
Tänk dig att du stannar vid en kyrka för att låna toaletten, öppnar dörren och möts av detta!!!!
Sannolikt tror jag de flesta skulle bli rätt förvånade.......
För hur många har fikat på en offentlig toalett egentligen????? Eller ens kommit på tanken?
Jag kan lova att varje gång jag passerar Marka kyrkas toalett så ler jag och minns den där råkalla dagen då det var just precis vad vi gjorde. Varmt och skönt, lä från vinden och sanslöst välstädat gjorde faktiskt valet självklart den dagen, även om det var en smula otänkbart ända tills vi gjorde det.
Ännu en toalett, fast här fikade vi inte, trots att det var kallt. Geodass! Inte illa!
Krama träd får man ibland göra, speciellt när känslan av att ramla i vattnet är stark
Inget är som väntans tider......
Men hur ofta möts busschauffören av väntande på väntkurens tak?
Stege är bra att ha, även på platser man normalt kanske inte brukar ha stege......
Hinten under är vi väl alla bekanta med.
Det har resulterat i ett och annat "rumpan i vädretkort" genom åren.
Men under är även betydligt lättare att ta sig än över när hindret är ett 2 meter högt staket.......
Hinder är som sagt till för att övervinnas! Måste erkänna att det är en go känsla att lyckas!
Säga vad man vill om geocaching men den kreativa ådran frodas rätt rejält ibland!
Vi hade jättekul när vi försökte komma på en lösning!
Jodå, loggboken signerades efter en bra stunds fix och trix.
Något år senare upptäckte vi av en slump att det fanns ett iordningställt hjälpmedel några meter bort.
Fast då hade vi ju inte fått tänka problemlösning!
Ibland blir somliga fikasugna akut och tycker att även en sådan här plats är perfekt att fika på!
Och ibland förvandlas man till en jätte som snubblar över hus......
Plocka blommor är en trevlig sysselsättning men hur är det att plocka varning för barnskyltar?
Hur som helst. Varför vara som alla andra? Jag hade nog klättrat på väggarna om jag hade varit tvungen att vara det. Fast det gör jag ju ibland ändå.......
Pinsamheter.......
Detta blev en dag med många pinsamheter.
Vissa saker gillar jag verkligen inte och att leta cacher i närheten av där folk bor hör till dem.
Råkade bli några sådana denna dag då vi lite på omvägar snirklade oss fram till eventet i Mariestad.
Solen ville så gärna vara med, men kanske den tyckte vi var för pinsamma för den gömde sig snabbt mellan molnen igen.
Första gömman var i anslutning till en hästgård. "Kanske kan CO se dig från fönstret" stod det och visst rörde det sig i ett av fönstren men om det var CO det vet jag inte. En plats jag inte besökt själv för att logga även om hästgård och byggnader var fina. Kändes pinsamt tyvärr.
Så fortsatte vi och skulle på nästa ställe in i en gammal ladugård. Inte heller där kände jag mig speciellt bekväm även om det här inte var i närheten av andra byggnader. Kändes lite som att göra intrång på privat mark trots det.
Så fortsatte vi mot en cache utanför en skola. Massor av barn på skolgården, två meter från gömman. Ska vi?
Jo, beslutet om att logga var inte så svårt egentligen. Eftersom jag inte gillar placeringen så nära skolgårdar så är jag inte rädd för att en sådan gömma blir mugglad. Visserligen så behöver man inte leta länge här och därför se misstänkt ut men ändå. Vill man visa upp ortens skola så finns det nog bättre placeringar trots allt.
Pinsamheterna trappas upp och vi kommer till en ny gömma. Mitt i ett bostadsområde med hyreshus på ena sidan och en skolgård med massor av barn ute på rast på andra sidan.
Mitt i en rabatt stod ett träd och flera meter upp fanns burken.
Jaha. Inte nåbar utan stege.......
Titti såg ut mest som en kommunalarbetare så hon fick klättra upp denna gång. Flera passerar under vår stund där i rabatten, en del tittar mer än andra ooch till slut frågar en vad vi gör.
"Min mössa blåste upp i trädet och vi måste få ner den" säger Malin då varvid de tittar ändå mer frågande på oss.
Såklart. Tre tjejer i en busksnår varvid en står på en stege mitt i ett bostadsområde för att eh, plocka ner en mössa????
Sanningen är alltid bäst så vi förklarade sen att det finns något som heter geocaching och att just denna plats kanske inte var den bästa.....
Vi fortsatte med en stunds "gubbjakt" innan eventet. Eller rättare sagt egentligen "korpjakt". Tanken var att äldre herrar nog är rätt pratsamma och att någon kanske visste var fåglarna i en myst vi letade efter kunde finnas.
Det visade sig att herrarna just var pratsamma men inte hade en aning, så vi övergick till damer som såg kulturintresserade ut och då fick vi mer napp. Om det var rätt återstår att se vid nästa besök i den vackra staden.
Till sist får jag erkänna att vi höll på att smita från notan.
Det mest pinsamma av allt denna lite pinsamma dag.
Vi åkte ju till Mariestad just för att det var event och som vanligt var det en trevlig tillställning.
Mycket prat och skratt, EO tyckte vid ett tillfälle att vi borde kalla oss tjatligan istället. Antar att han blev lite stött då vi kommenterade hur han kunde misslyckats att komma åt loggboken på en av stans smarta gömmor.
Vi fick även tillfälle att beundra ett fint GIGAcoin och där var endast loggar med selfies önskvärda. Åh så roligt det hade varit att få åka på GIGAevent nån gång!
Tiden gick fort och vi behövde packa ihop oss för hemfärd. Säger tack och hej och går mot dörren. Halvvägs ute kommer Titti på det. Vi måste ju betala maten för vi ätit. Tänk att vi nästan glömde bort det. Snacka om pinsamt i så fall......
Men trots alla pinsamheter denna dag så blev det en mycket bra dag. För även om det man gör känns pinsamt så är det ingen fara så länge man gör det tillsammans!
Fullt normalt eller???
Detta får bli ett inlägg som handlar om alla foton jag har. Rätt märkliga foton egentligen. Många skulle säkert undra vad i hela friden vi gör.....
Men som geocachare är det sannolikt helt självklart. Geocaching är ju en lek och då måste man ju få leka lite eller hur? Bilderna som följer har ofta lite spoilervarning men eftersom jag inte berättar var de är tagna nånstans, jag har ju cachat på många platser i Sverige så tror jag inte någon blir upprörd över detta.
Visst är det en fantastisk hobby vi har och tänk så mycket man får se och göra som inte medelsvensson har en aning om!
Många bilder kommer jag inte kommentera med några undantag:
Tur det inte var en nano man skulle hitta i det gröna........
Vissa älskar idrottsplatser mer än andra......
Att gå ett elljsupår gör många men hur många har med en stege modell lång?
Och hur många tar med smörgåstårta på promenaden?
Om jag bara vore några cm längre........
Jodå, säg den geocachare som inte gjort det här?
Men måste man göra så här är det skönt att ha en vän som ser till att man slipper bada.
eller ramla ner.....
Fast på hal is hjälpte det inte att ha en vän, speciellt inte när vännen skrattade och samtidigt tog kort. Krypgång över var det som gällde. För även om vattnet inte var djupt så var det sannolikt väldigt kallt!
Samarbete är alltid kul!
Speciellt bra när man ska in i trånga utrymmen
Mörkerbad i december. Bollplockare är väl inte det första man asocierar med just bad, fast det är ju å andra sidan inte vägtrummor heller.
Bra balans kan behövas
Att krypa på makadam har nog samma effekt som att ligga på spikmatta......
Hamsterhjul finns visst i många fler storlekar än jag trodde!
Sist men inte minst. Många fikakort har det blivit och att för att arrangera dem bra krävs sin kvinna!
Geocaching är en underbar avkoppling! Tänk så mycket vi upplever tack vare den!
Nytt år, nya önskningar!
Först och främst vill jag önska alla som läser detta ett riktigt gott 2015!
När jag tänker tillbaka på året som snart gått tycker jag att det innehållit många bra saker och jag är nöjd. Kanske kommer jag att göra en återblick här på bloggen, kanske inte. Vi får se. Jag lovar ingenting för löften kan vara svåra att hålla.
Jag kommer därför inte heller att ge några nyårslöften med ett undantag:
Jag ska fortsätta att geocacha bara för att det är roligt. Jag vägrar cacha för statistikens skull. Är det bara en cache jag loggar så är det en jag valt med omsorg i så fall. Kvalitet framför kvantitet som vanligt så jag kommer sannolikt även fortsättningsvis ha ont om favvopoäng......Logga VÖPT-serien bara för att få nya poäng är inget för mig!
Men jag har en stor geocachingönskan inför året som jag hoppas kunna infria utan alltför stort besvär.
Jag vill besöka fler event!
Speciellt sådana med tillhörande burksläpp.
Jag älskar verkligen sådana event. Att träffa på kända och okända och göra något man allihop tycker är jättekul är helt fantastiskt.
Barnen är nu så stora att de klarar sig utmärkt själva så nu är utmaningen mer att försöka locka med sig någon mer på stolligheterna jag vill på.
Hoppas maken ställer upp samt givetvis även mina fantastiska vänner i tjejligan!
Dessa event är de som just nu står på önskelistan:
samt givetvis FAD. 2015 års placering av det eventet kunde inte ha blivit bättre för vår del!
Gott Nytt Geocachingår 2015!!!!!
Brrrrr, Fin konst i ring men oj så kallt! Nu är det verkligen november
Nu känns det verkligen att vintern är på väg. Det är inte ofta som man tar det gemensamma beslutet att avbryta en cacherunda i förtid bara för att det är för kallt men så var faktiskt fallet i onsdags.
Kändes som det var snö i luften och mycket riktigt, på torsdag morgon så hade vinterns första snö kommit. Inte mycket men ändå, tydligt tecken på att hösten är slut.
Vi har länge, länge pratat om att åka till Tived och försöka oss på de återstående cacherna i "Konst i ring" där.
Denna kyliga dag så kom vi iväg.
Första stopp var Ättestupan vid Stavahall.
Enligt sägnen är detta en ättestupa där en drottning vid namn Stava skall ha offrat sitt liv åt gudarna.
Vi parkerade bilen och gick stigen de ca 500 metrarna nerför och ännu mera nerför, genom skogen tills vi var nästan framme.
Hamnade vid en båtplats. Jättefint men vart kan ättestupan vara tro då det inte fanns något som liknade stup i närheten här......
Fast det visade sig faktisk ca 200 meter därifrån att det fanns det!
Riktigt fin plats och faktiskt gick det en stig tillbaks till parkeringen igen, mycket bättre dessutom än den vi gick.
Jo oftast är det ju så, fast hade vi hittat den först så hade vi ju missat den fina båtplatsen vid sjön Unden.
Så mot dagens huvudmål.
Konst i ring som börjar och slutar vid Tiveds skola i byn Sannerud.
2 km längs en stig med flera konstverk placerade utefter. Nya tillkommer varje sommar och det var jättekul att gå stigen och se vad som döljde sig bland träden ibland.
Detta var nog inget konstverk men ändå vacker där den stod.
Sankt Göran och draken
Annorlunda men vackert!
Älvorna dansar i mossen. Perfekt plats för detta konstverk!
Och så hittade vi ju en fikaplats för de som har kortare ben än oss.
Stamtavla!
Första flygturen kan ibland gå illa.......
Vandringsman
En regnbåge kan se ut på många sätt!
Skogens konung
Kottdjur har man ju hört talas om men vad kan dessa kallas......
Och så de underbara maskarna som njuter av tillvaron.
Jag är inte så förtjust i maskar men de här var söta!
Oj, oväntat besök! Dags att sätta på kaffet eller kanske det kan vara bättre med the?
Det blev en härlig runda men regnet tilltog alltmer samtidigt som vi hade rejält oflyt i burkhittandet.
Konst i ring -Herden vad den enda vi hittade av serien.
Vi beslöt oss för att värma oss med lite fika.
Hittade en jättefin fikaplats men denna dag satt vi inne i bilen. Vi var alltför frusna för att fika ute.
Efter fikat fortsatte vi till Jättegrytan
Inte en av de största grytorna jag sett men oj så rund och fin den var. Ca 1 meter djup var den.
Hit hade jag aldrig hittat utan geocaching.
Huttrande i regnet loggades denna och sen beslöt vi oss för att nu får det vara nog för idag. Vi vände hemåt och ja, jag frös hela kvällen oxå fast vi inte har så kallt inne.
En riktigt fin runda blev det ändå, trots att vi missbedömde vindens kyla denna gång.
Fast visst är det fint med snö oxå.
Dagen därpå var det så här vackert i min egen skog och faktiskt inte lika kallt.
Kreativitet som uppskattas
Här kommer det en del spoilerbilder så alla som inte vill se får hoppa över detta.
Har funderat en hel del om jag ska publicera bilderna eller ej men då jag inte kan låta bli att känna sådan glädje över kreativiteten väljer jag ändå att visa några av bilderna.
Säger dock inte vart nånstans i sverige som de är tagna.
Men vi fick en underbar promenad tack vare dessa burkar!
Så kul när man inte har en aning om vad som väntar vid nästa gömma och lyckas bli överraskad varje gång, på ett eller annat sätt!
Rena halloweenkänslan fick vi här. Tur det var dagsljus!
Tankar längs en gammal väg
Vi var ju nere på FAD i Häsleholm i helgen och jag håller på och smälter detta. Blogginslag kommer men jag har nog inte landat riktigt än efter denna upplevelse. Trött, ja så in i den, men motion blir man inte tröttare av. Så idag passade jag på att även rensa hjärnan längs gamla Tidaholmsvägen igen. Hade ju några kvar i den serien. Efter morgonens ösregn så blev det helt plötsligt bättre väder och jag gav mig iväg hemifrån. Hade ett ärende att göra i Tidaholm oxå så varför inte en liten omväg.......
När jag gick där längs denna rätt tråkiga väg så ploppar tankarna upp och jag tror jag formulerar dagens blogg i olika rubriker.
Blågubbar
Det blev en bra start med en släckt blågubbe på en gömma jag inte hittade förra gången. Lyckan blev dock kortvarig för nästa gömma så blev det blågubbe istället. Kan inte låta bli att undra varför i hela världen man inte sätter ut en hint när det gäller en mikro i skogen. Letar man högt eller lågt, finns den under sten eller i gran, tall, björk eller kanske rent av i en stubbe??? Hopplöst när koordinaterna svajar som det ofta gör ute i skogen.
Men summa summarum ska jag väl vara nöjd, hittade ju en tidigare blågubbad så...
Visst är man lite knäpp eller?
Försökte förklara vad geocaching är och varför jag gillar det så mycket för grannen men jag misslyckades väl som vanligt antar jag då hon sa:
"Ja det är säkert kul när man har barn........."
Hur ska man förklara att man känner lycka av att hitta en glassburk i en gammal före detta gran på ett bra sätt egentligen?
För sanningen är ju att det inte är själva burken jag blir glad av utan allt det andra, men det kan jag tyvärr inte förmedla.
Så de som frågar får väl bara fortsätta tro att jag är nog lite knasig iallafall, för visst är det väl knäppt att låtsas vara så närsynt att man måste detaljstudera vägskyltar ibland?
Ibland blir man lite extra glad
Visst är det skönt när man slipper klättra upp för snorhal mossbeklädd sten? Att upptäcka en snygg och lättgådd cachestig strax intill den snorhala.
Och när man hittar en bro över detta vackra porlande vatten!
För det var alldeles för brett att försöka sig på ett skutt och bada fötterna i november tilltalade iallafall inte mig.
Extra glad blev jag även när det var fullt möjligt att logga en terräng hög utan att riskera liv och lem på andra sidan det blöta dessutom!
Att hitta kantareller i november! Det kan man oxå bli glad av! De lyste upp så fint bland allt det gråbruna men de var nog inte särkilt goda så här års så de fick stå kvar.
Dagen var ju som sagt rätt grå, inte en solstrimma lyckades komma fram men himlen var ändå lite blå emellanåt. Finns nog inget som är vackrare än riktigt blå himmel med lite molntussar på!
Detta var enda vinkeln som det blå syntes, runt omkring var det gråare än grått tyvärr men vänder man bara näsan rätt upp mot skyn så ser man ju bara det blå!
Gränsosäkerhet
Hur är det nu med länsgränsen egentligen? De som satte upp skyltarna var iallafall inte överens.
Det skiljer nämligen nästan 300 meter på dessa skyltars placering så mellan dem kanske det är ett allemansland? Båda län gör nämligen anspråk på denna landremsa om man nu ska tro skyltarna.
Tur vi inte lever i ett samhälle där vi behöver dra ut i krig för att bekräfta vem som har rätt, vi skaraborgare eller smålänningarna på andra sidan.
Bakom kullen sitter nästa skylt. Allemansland?
Nu är hela tidaholmsvägen vandrad och klar. Bara bonusen kvar men den får jag ta en annan gång. Variationen bland de femtio burkarna är helt ok för att vara en trail, men jag saknar hintar eftersom koordinaterna är så svajiga. Världens roligaste väg att gå är det verkligen inte men motion, frisk luft och flera "rensa hjärnanturer" har jag fått tack vare denna väg.
Projektledare! Jo jag tackar jag!
Jag har ju slagit näsan i den beryktade väggen. I mitt fall så har jag mått rätt bra förutom att hjärnan oftast inte vill det som jag vill. Åtminstone inte när jag blir stressad, då rymmer den till okänd ort av någon anledning.
Att sedan ha många bollar i luften samtidigt fungerar inte heller längre. Eller ta instruktioner och lära nytt.....
Men en sak åt gången, precis i min egen takt, helt utan krav, då funkar oftast allt rätt bra ändå!
Fast det är bara en liten detalj........Mitt jobb.
Att jobba som intensivvårdssjuksköterska innebär ju både stress, många bollar i luften, många snabba beslut, massor av "lära nytt" för utvecklingen i vården är snabb, samt ansvar för människors välmående och liv. Stor risk att fel får katastrofala följder om det vill sig illa dessutom.
Någon som vill bli vårdad av en sjuksköterska med en hjärna som har en tendens att fly vid minsta lilla?
Nej, tänkte väl det. Vill inte utsätta någon för det heller och det är ju helt klart ett problem. Vad göra då istället? För jobba nånstans det vill jag ju. Jag har aldrig jobbat med något annat än intensivvård sen jag blev sjuksköterska på 90-talet. Jag älskar ju mitt jobb så varför skulle jag gjort något annat? Alltså har jag inget annat att falla tillbaka på.
Lära nytt är ju inte direkt heller något bra alternativ nu med minne som en guldfisk.
Så vad göra under tiden? Jo, jag kan väl sitta och klistra frimärken eller sortera gem nånstans men det hjälper nog inte direkt till att kontorscentrat återtar sitt ordinarie jobb.
Har fått höra hur viktigt det är att jag fokuserar på det positiva i livet och för min del så har ju geocaching varit just det. Finns ju inget mer avtressande för mig än just det dessutom.
Så nu har jag fått möjlighet att dra igång ett projekt tillsammans med Vuxenskolan i Tidaholm där jag med hjälp av geocaching ska sätta främst historiska och andra besöksvärda platser på kartan.
Något jag verkligen gillar att göra, helt i min egen takt, ingen stress och inga krav på prestation alls. Och det bästa av allt. Ingen kan få men för livet om jag råkar göra fel (hoppas jag åtminstone.....)
Kan det egentligen bli bättre????
Kinnekulle och förberedelsesnack
Ja, jag kan avslöja att vill man vara med om årets händelse i Lidköpingstrakten så ska man boka in sista helgen i april.
Det är nu klart. Det blir ett event även nästa år! Så kul! Vi ska även detta år vara med på ett hörn och i onsdags var det dags för ett uppstartsmöte. Eventet kommer att publiceras inom kort, så det är ingen hemlighet nu längre.
När man ska till Lidköping på kvällen kan man ju passa på att cacha lite på dagen när möjligheten ges.
Denna gång valde vi att försöka logga klart på Kinnekulle. Känns som jag besökt det berget väldigt ofta det här året.........
Vi startade med Sannebo Mejeri. En cache av ett annorlunda slag på ett ställe som väl förtjänade en egen gömma.
I slutet av 1800-talet bredde mejerierna ut sig på Kinnekulle. Sannebo mejeri, grundat 1871 är det äldsta som fortfarande står kvar även om dess forna skrud är något naggad i kanten.
Detta blev promenadernas dag, varför inte börja med Lasses väg. Vi startade promenaden vid Lasse i bergets grotta. En plats som alltid fascinerar
På vår väg passerade vi ett vattenfall som denna dag inte hade alltför mycket vatten trots nattens regn.
Ett annorlunda kärlekspar hittade vi.
Märkligt att se hur trädet försöker täcka in stenen som står lutad mot det med sin bark......Undrar hur många år det har tagit att komma så här långt?
Framme vid själva cachen. Fantastiskt ställe även här!
Defintivt ett bra regnskydd om så skulle behövas!
Vi fortsatte mot vår egen vandringsled Bonus Österplana hed 1X2 och alla cacherna längs den. Här har vi samarbetat och ungefär varannan av cacherna är mina resten är titticcs.
En runda på strax över 6 km i finaste kinnekullenatur
Ovanligt vacker enbuske med massor av enbär. Tyvärr är dessa alltför sällsynta i dagens tider tycker åtminstone jag.
Mossiga stenmurar är som vanligt så vackra
Finfina röda bär!
Så kommer vi fram till klevkanten. Här var fint tidigt i våras när vi placerade ut gömmorna
men oerhört mycket vackrare nu med alla höstfärger
Apropå höstfärger, saknar de flammande röda färgerna nu denna höst. Tycker det inte är lika mycket färger som förra hösten, mycket är antingen fortfarande grönt eller också har löven redan ramlat av.
Ett antal kilometers vandring ger hungriga magar så vi passade på att lyxa till oss med lunch på kinnekullegården. Oerhört god mat på det stället och mätta och belåtna fortsatte vi med änne en vandring, denna gång till en plats vi besökt förut, Mellomskogen.
Denna gång var det så mycket lättare, blir ju onekligen så när det faktiskt finns en burk på plats.......
Sen en tur till Västerplana storäng. Kul att se att alla våra egna gömmor uppe på Kinnekulle var i synnerligen gott skick. Så är ju tyvärr inte alltid fallet.
Vi avslutade med att följa en uppmaning, nämligen att ta med fikakorgen till Dusk #7 Svanvik i Truve
Vi skulle ju få fika på uppstartsmötet men en macka smakade bra innan dess. Fin plats i solens gyllene kvällssken!
Mötet gick oxå bra och det ska bli så kul att få jobba med ett nytt event igen,
för det är ett trevligt gäng cachare som huserar i Lidköpingstrakten!
Hofsnäs och andra mysiga platser söder om Ulricehamn
Vi har i flera år pratat om att gå en runda nere vid Hofsnäs. Denna dag så blev det äntligen av.
Vädret kunde väl varit bättre, det blåste isvindar men det regnade i allafall bara max en kvart på hela dagen. Inte så illa trots allt för nu är det ju höst!
Vi åkte i tidig morgonstund från Falköping och gjorde första stoppet vid Nya Vegby Sjöpark, en plats jag anade skulle vara fin när man läste loggarna.
Den var faktiskt till och med finare än vad jag väntat mig, men en liten bäck, miniatyrkvarn och några vatteninstallationer i parken. Snyggt!
Vi stannade inte så länge eftersom Hofsnäs lockade och vinden blåste kall, men några kort blev det iallafall!
In i bilen igen och iväg för att gå en promenad på ca 4753 m......Haha, enligt mig så tycker jag nog det är rätt så exakt men därom kan man ju tycka olika.
Rundan skulle iallafall gå genom ett naturreservat och vara så lång enligt cachebeskrivningen.
Här finns närmare 20 cacher i en helt underbar natur!
Här kan du vandra bland hundraåriga ekar och känna doften av historien.
Hofsnäs är en herrgård som finns omtalad redan år 1526 och är därmed en av de traktens äldsta. År 1924 brann byggnaden ned men återuppbyggdes i enlighet med de gamla ritningarna. Hofsnäs ägs sedan 1960-talet av Borås kommun. Hofsnäs är ett välbesökt utflyktsmål med bad och friluftsliv. Figurerar under namnet Lindö i Birgit Th. Sparres romansvit Gårdarna runt sjön.
Det blev en mysig vandring med lätthittade gömmor. Det tycker jag bara är bra, för denna vandring gör åtminstone jag mestadels för naturens skull! Att det finns geocacher längs stigen är ju bara en bonus.
I början var vantarna bra att ha, tyckte åtminstone Lena. Det tyckte jag med, fast mina låg hemma i byrålådan......Ibland har det sina nackdelar att "Våga vägra vinter......."
Stigen var riktigt lättvandrad, barnvagn hade inte varit några bekymmer alls. Så vackert där den slingrade sig längs sjökanten!
Hur kan ett träd fortsätta att leva med den positionen?
Väl i lä på andra sidan udden passade vi på att packa upp våra mackor! Underbart!
Udden var inte speciellt bred.
Även på andra sidan udden var det lättvandrat och här såg vi verkligen de gamla ekarna i all sin prakt.
Efter något mer än 4753 m, vi passade ju på att göra några avstickare från stigen, så var vi framme vi badplatsen strax intill parkeringen. Då kommer Lena på det. Hon har ju varit här förut!
Nåväl! Bättre sent än aldrig. Nöjde med en mycket fin tvåtimmars vandring så kör vi sedan vidare med siktet på
En jordkula är en enkelt byggd bostad med murad grund, delvis nedgrävd i en sluttning eller kulle.
Anledningen till att jordkulan uppfördes sägs vara att paret Emanuel Svensson och Annika Larsdotter ej kom överens i mitten av 1800-talet. Emanuel flyttade till jordkulan som han byggt bara 75 meter från torpstugan, där de tidigare levt ihop. Osämjan var dock inte värre än att de efter att ha flyttat isär fick 3 barn (!)
Jordkulan restaurerades 1995, med hjälp av arbetsvilliga pensionärer. Den ligger kvar på ursprunglig plats.
Innan utgrävningen var den rasad och igenväxt med buskar och träd. Efter det att jord och sten hade fraktats bort fann man underdelen på en öppen spis samt kunde se att det hade funnits två fönster.
Vilken tur att det finns arbetsvilliga pensionärer!
Idag är det en mysig plats, annat var det sannolikt då Emanuel bodde där......
Jag har ju någon märklig dragning till gamla gravfält. Tycker ofta att de är oerhört vackra så även detta:
Kulturvägen - Kummeliberg gravfält
Dagen börjar lida alltmer mot kaffepaus nr två.
Kvarnen lät som en passande plats för just detta.
Jomenvisst, vi hittade en fin plats ovanför vattenfallet.
Lite kaffe med dopp till vattnets porl är underbart!
Fallet var lika fint ovanifrån!
Några snabba stopp i Ulricehamn hann vi med innan vi körde hemåt.
Tuvas glitterburk hade vi räknat med skulle ta lite tid, den var bra men det roliga tog slut alldeles för fort så vi hälsade på Sten Sture oxå. Här kom höstens färgprakt helt till sin rätt!
Sjön Åsunden i bakgrunden på vars is Sten Sture dy mötte sitt öde en gång för länge sedan.
Sista stopp blev en topp.
Ulricehamn är ju känt för sin slalombacke och det var den toppen vi skulle till. Som tur var kunde vi åka bil nästan ända upp, men varför är detta torn placerat häruppe?
Ditupp hade inte känts bra alls att gå, denna blåsiga dag. Tur vi slapp det!
En mycket bra dag. När vi rullar in i Falköping möter vi regnet. Vilken tur vi slapp det!
