geoaventyrskaraborg

 

 

Detta skulle kunna bli ett ruskigt inlägg, med så mycket otäckheter på samma gång.

Så är dock inte fallet utan det är istället ett inlägg om vackra blommor på en underskön plats.

 

 

Vart kommer då blodet och drakarna in i bilden?

Jo en vandring på åsryggarna i naturreservatet i Nolgården Näs gjorde att vi stötte på en massa växter som hade just dessa ingredienser i sitt namn.

 

 

Dagen efter kan man ju må lite olika, beroende just på hur dagen före blev. När den blev så bra som den blev igår så var förutsättningarna för en bra dagen efter på topp.

Det blev den också!

Inga (forjoi) samt Anna-Lena (alcel53) lovades fika på vacker plats och jag valde efter många om och men Skogastorp.

 

 

 

Vi bor ju halvvägs upp på ett av traktens platåberg.

Det har sina fördelar, men också sina nackdelar. Vart man än ska gå hemifrån så är det antingen uppför eller nerför.

Går man ca 100 höjdmeter upp så kommer man upp på Varvsberget, det berg som jag känner lite som "mitt berg". Vår del av berget kallas även för Kungslenaberget.

Häruppe har jag ju varit precis hur många gånger som helst genom de år jag bott i byn.

På platån är det, med få undantag, barrskog planterad. Och med skogen följer kalhyggen. 

Ett av undantagen är en plats som jag numera sällan tar mig till, men som i mitt tycke andas ro.

Redan på 1600talet finns det nämnt ett boställe uppe på Kungslenaberget som kallades för Torsbo. Det är alltså en plats som har varit bebodd i många år. Vissa rester av husen finns fortfarande kvar. Här nedanför det som en gång varit ladugård.

 

 

Ängarna, med de gamla stenmurarna runt, vittnar om forna generationers odlarmöda. 

 

 

Stugan var sammanbyggd med vedboden och dasset, hade en förstuga med stengolv, ett rum med jordgolv som inte användes och ett rum och kök där den sist boende familjen med två barn bodde fram till år 1948. 

 

 

När jag upptäckte denna plats år 1996 så stod husgaveln fortfarande upp och påskliljor blommade utanför huset. Naturen tar sakta igen vad människan en gång erövrat.

 

Barnen gick i skola i Tiarp och tog sig ner för backarna till Frisagården, och därifrån vidare till Tiarp. En nog så besvärlig skolväg. På Torsbo fanns en liten bäck som barnen badade i sommartid.

 

Det är en liten oas med alla sina ängsblommor, mitt i en för övrigt rätt inte speciellt vacker miljö med granplanteringar och hyggen om vart annat. Dessutom rätt vattensjuka.

 

 

Det är inte helt lätt att gå dit, trots att det från bilvägen bara är ca 300 meter till gömman. Det är ett minst sagt vattensjukt hygge emellan. Och efter denna vår så var det ännu mer vattensjukt.

Men vi kom dit torrskodda, lite hopp mellan tuvor blev det och vi gick betydligt längre än 300 meter. Och vi kom även därifrån utan gyttjedopp om fötterna.

Något som imponerade på mig var den oerhörda mängd smörblommor som nu blommade som allra vackrast längs vägen.

 

 

Vi har skojat lite genom åren om denna gömma: Ovan Franciskus .

Redan igår kände jag att mitt huvud inte skulle orka med att jobba något idag. Jag behövde komma ut i naturen för att fylla på med energi, så jag tog en tur till Hångers udde för lite service istället. Helt rätt beslut.

Det jag skulle gjort idag blir så mycket bättre gjort en annan dag när huvudet vill, (även om det jag ska göra är jättekul).

Hångers udde med sitt naturreservat strax intill hornborgasjön är en riktig oas att hämta energi från.

I fina hagmarker går en vandringsled som jag har fyra gömmor utefter och de behövde lite service.

Den lilla vita pricken på andra sidan sjön är Dagsnäs, som har mycket gamla anor och tillhörde på 1400-talet ätten Gumsehuvud. 

Det händer inte så mycket vad gäller geocaching just nu. Familjen har jullov och så även jag faktiskt. Känns riktigt konstigt att inte tillbringa julaftons kväll på intensivvården som jag har gjort så många år förut.

En stor sorg faktiskt att jag inte kan ägna mig åt det yrke jag tycker så mycket om. Men kanske en dag i framtiden kan jag återvända, tills dess får jag ägna mig åt att annat och det råkar visst innebära jullov detta år.

Vuxenskolan är en ypperlig arbetsplats för mig just nu på mer än ett sätt.

 

Två delprojekt i "Historien i din hand" är nu klara och igång och loggarna har varit positiva. Så roligt när man ju faktiskt gör detta projekt under Vuxenskolan i Tidaholms vingar.

 #1 Barnrundan Helliden- Bonus Barnrundan Helliden var en liten nybörjarrunda, speciellt inriktad på att alla som cachar med barn.

 

Efter detta så började jag ju med det jag verkligen gillar, nämligen att gräva i närhistorien.

Det finns ju en historia egentligen att berätta på de flesta ställen, fast oftast är den inte nedtecknad och då vet man ju heller inte om den.

Klockarhemmet var ett undantag. Jag hittade en sida på internet: Klockarhemmet

och den hade ju massor av spännande att berätta. Men jag uppfattade att det var lite rörigt att få sammanhang om var platserna var och vem som bott var osv och så gillar jag ju att kunna läsa historien när man är på platsen.

Så nu finns det totalt 10 cacher där i Klockarhemsstan, varav en gammal som ju faktiskt gjorde att jag blev intresserad av platsen en gång för länge sedan.

Den försvunna byn, Häradsallmänning och Göta-Lena och Klockarehemmet. berättar bakgrundshistorien om platsen.

Rosengrens, Bergkvistes, Loransa och några till är placerade i anslutning till de gamla numera försvunna boplatserna och som avslutning finns även Rackela håla, en plats med tradition.

 

Kung Racke – enligt berättelserna en byhövding verksam under vikingatid.

Sägnen om honom lever alltjämt kvar på västgötska Kålland, och då särskilt i socknen Rackeby, en plats som sägs vara uppkallad efter denne storman.

Sina stora rikedomar lär Racke ha fått när han farit med vikingatåg i österled. Men han var tydligen inte enbart framgångsrik – innan han skulle fara över Vättern för att kriga i Östergötland, grävde han ner sitt guld på den västgötska sidan av sjön. Dessvärre förlorades slaget och ingen återvände för att gräva upp skatterna.  

På 1800-talet lejde en bonde från Fågelås folk för grävarbetet som utfördes helt manuellt. Gropen har en diameter på ca 25 m och är närmare 10 m djup och platsen kallas ännu för Rackes håla. Bonden blev utfattig och fick gå från sin gård.

 

En fångakt finns bevarad på en av de boende i byn. Spännande då jag ju aldrig sett en sådan förut.

 

Visst är det roligt att kunna ge en del av historien bakom dessa gamla torpställen.

Med denna annons kan man bilda sig en uppfattning om hur standarden var en gång innan de blev så här.

Och javisst, jag kan inte förneka att jag blir genuint glad av att få loggar där mina enkla petrör i skogen kallas som en kulturgärning! Visst är det underbart att geocaching även kan bjuda på en kulturhistoria som åtminstone inte jag hade fått annars.....

Glömde det innan. Kanske en länk till projektet vore bra att skriva med oxå: Historien i din hand | Ett geocachingprojekt i samarbete med ..

 

Ibland måste man göra service. Speciellt om man misstänker att en gömma har råkat försvinna.

 

Facebook är bra på många sätt!

Söndagkvällen avslutades faktiskt på ett minst sagt annorlunda sätt tack vare facebook.

Fick ett samtal från en cachare som besökt en av mina gömmor och då de hittat en levande orm inuti källaren, så undrade hon om jag kunde skriva i gömman att man inte behöver gå in, allt för att inte störa ormen där den var.

Inga problem för mig men sen drog det hela igång.

De la ut denna bild på facebook med en liten undran om vad det kunde vara för orm, då den inte såg ut som en vanlig orm riktigt.

Svaren haglade bokstavligt talat. Många engagerade sig i denna reptil:

- Svart huggorm är det inte

- ser giftig ut tror nog inte den är inhemsk

- Tror tyvärr detta är en utslängd orm..finns de ingen på närmare håll som kan kolla ???

- Den där är inte svensk, det är ett som är säkert.

- Är nog som sagt en rymling...
Vi har skickat kortet till naturhistoriska museet och hoppas på svar.
Har även vänner som delat fotot, så någon som är kunnig ser det och kan ge svar 

- har en vän som jobbar med detta-skickar till han

 Han säger:den är inte inhemsk nej, återkommer strax ville dubbelchecka med sin chef (jobbar på Tropikhus)

osv.........

Visst är det helt fantastiskt egentligen vilket engagemang denna lilla orm skapade!

 

Det hela slutade med att en ormexpert från Hjo lovade ställa upp och komma och rädda ormen från sin källare och där blev jag involverad igen. Kunde jag möjligtvis visa vägen tro?

Inga problem, 21.15 träffades vi för att ge oss in i becksvarta skogen, utrustade med krok, låda och stark ficklampa.

Med bävan öppnade jag dörren och där ligger den!!!!!!

Men väldigt stilla.......

"den ser ju död ut" säger hon.

Närmar sig försiktigt och petar på den med sin krok. 

Hm......Det är ju en gummiorm!

Mycket riktigt. Vem kan ha lagt dit den? Jag har ingen aning för min cache består av en spindel och ormen har kommit dit efter att jag placerat gömman i vintras. Men helt plötsligt så faller alla märkliga loggar jag fått på denna sen i somras helt på plats. Vaktad av två läskiga innvånare exvis. Tänkte att det kanske låg en död råtta i ett hörn eller så.....

 

Avslutar med att kopiera cacharens egen berättelse om detta:

 

 

 

 

Nu är det torka på bloggen! Lika torrt som det är ute i markerna nu.

 

 Det har ju blivit några turer bortåt Kinnekulle den senaste tiden. Vi har ju ett litet projekt att slutföra däruppe och kinnekulle är en vacker plats, om än något svår att komma till för oss som det verkar, så har jag absolut inget emot besök däruppe.

Jag tror inte jag kunde valt ett sämre tillfälle att placera ut min "skogspromenaden". 

En helt orörd skog och helt underbar att vandra i, något jag gör rätt ofta.

När hälften av gömmorna var ute så började dessa härja runt hej vilt.

 

 

Träden faller till höger och vänster så det är bara att disabla. En gömma är avverkad men som tur var upphittad av snälla cachare.

 

Lite av vad som komma skall på eventet i april!

 

 

Min lilla serie på Hökensås föll i god jord. Jag var riktigt nöjd eftersom gömmorna släpptes då det fortfarande var ljust och jag gillar inte när cacher släpps nattetid.

 

Detta fick till följd att det blev en FTFjakt uppe runt sjön av cachare från grannlänet jönköping. Var är alla skaraborgare förresten?

Fyra tappra smålänningar mötte upp från olika håll och för alla utom ankarcrona så blev det en behaglig tripp, om man läser loggarna.

En rejält stukad fot och en heldag på diverse vårdinrättningar blev priset på en sannerligen dyrköpt FTF för hans del. Tänk vad en hal rot kan ställa till det........Hoppas att han snart är på benen igen!

 

För övrigt så var det bara kul att läsa loggar:

 

"Som jag vid det här laget sagt många gånger till dig Bojip, så uppskattar jag verkligen dina små serier runt om i Västergötland. De har förgyllt många timmar! "

 En riktig nostalgitripp blev denna utflykt tillsammans med titticc och Lili43!

Så många fantastiska gömmor jag har varit vid! Så många underbara smultronställen jag hittat! Så många favvvopoäng jag har delat ut! För nästan alla dessa fantastiska gömmor och platser har poäng sen tidigare eller har fått favoritpoäng även av mig! 

Just det här med favoritpoäng är en fantastiskt ide. Jag måste erkänna att jag kollar väldigt mycket på det här med poängen. Ett utmärkt sätt för mig att välja vilka gömmor man ska välja när man åker på geotur. 

Jag har rätt många egna gömmor nu oxå! Närmare bestämt 91 aktiva. Jag vill ju så gärna dela med mig av platser jag själv gillar! Många loggar blir det och jag är glad för varenda logg. Ännu gladare blir jag ju om jag dessutom råkar få en favvopoäng! Det innebär ju att gömman uppskattas och det är ju det jag vill att den ska göras!

Har nu kommit upp i den aktningsvärda summan av att ha fått 499 favoritpoäng! Så nära ett halvt tusen! En för mig helt otrolig summa! Tycker ju inte att jag gör så märkvärdiga gömmor.........

Självklart sporrar det till att fortsätta lägga ut nya gömmor. Jag vet ju precis vilken typ av cacher jag själv gillar och uppenbart är det ju fler som gillar den typen av gömmor!

 

Jag gillar att gå små rundor ute i vår natur. Finns det dessutom något att se utefter vandringen blir det ju inte sämre.

Jag måste bo i en trakt som är ovanligt rik på platser som skulle behöva en egen geocache. Eller är det helt enkelt så att vi är för få som lägger ut häromkring?????

 

Jag har alltid varit nyfiken.......Vad som döljs bakom nästa krök. Jag är nog ute på en kronisk jakt på nya smultronställen. Råkar jag hitta ett så vill jag dessutom dela med mig, något som jag tycker geocaching är ett ypperligt sätt att göra det hela på.

 

Jag har flera nya platser på gång men det som bromsar mig är att jag ju redan har 87 cacher utplacerade. Nog borde väl det finnas andra som också vill lägga ut gömmor???????

 

Vi får se vad som blir av framöver. Hökensås är ju ett fantastiskt område med en hel mängd vackra sjöar. Kanske det får bli en eller två fikaplatser däruppe eller varför inte en serie cacher runt en av sjöarna där?

Västra vätterleden har också en del platser som är intressanta, likaså pilgrimsleden. En utsiktsplats med fikabord uppe på varvsberget......

Ja, sen är det ju området runt Hornborgasjön och Broddetorptrakten. Vackra platser det med och inte finns det speciellt många geocacher där inte. Åsle mosse.......Intressant historia den där om åslevanten. Och det maffiga monumentet i Åsle.........Någon fornstuga med historia kanske......Sen såg jag en solskenshistoria i tidningen häromdan om en milsten som varit på vift och nu återplacerats efter 90 år. Varför inte en gömma där?

Ja sen finns det ju en kyrkoruin och ett antal ödekyrkogårdar också mm mm mm. Platser finns det gott om inom ett par mils avstånd........Undrar just hur många cacher jag äger om ett år.........

 

Sen ska man ju sköta om sina gömmor också........Ska jag vänta på att någon annan lägger ut en burk just där????? Eller ska jag helt enkelt lägga en burk där ändå, blir det problem kan man ju alltid arkivera om man inte orkar sköta om dem sen.

 

Lägger till en bild från boket där vi var idag, en magisk plats mitt ute i granskogen med inte mindre än 5 domarringar fast där äger jag redan en cache: Bokstigen,

  http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx?guid=53ff54ee-2ee9-4d54-8591-10039573c05e

 

 

 

 

 

Får man göra reklam för sina egna gömmor??????

Ja. Jag struntar i om jag får eller ej för Faledreven är en plats som betyder mycket för mig. Återkommer dit rätt ofta bara för att njuta av den rofyllda miljön och det har blivit ett antal cacher där pga av det.

 

 

Faledreven är sannolikt Skaraborgs längsta och bäst bevarade fädrev. Redan på 1600-talet är drevet markerat på kartorna och den användes för att driva djuren från byns allmänning till betet på utmarkerna. Längst upp ligger Ruskela källa som sägs aldrig sina och där fick djuren vatten.

 

Med tiden byggdes allt fler backstugor och soldattorp längs dreven och på utmarken och på 1870-1880-talet då bebyggelsen här var som störst fanns här ett 50-tal bosättningar. Det var svåra tider med ett stort befolkningsöverskott, många emigrerade medans andra slog sig ner på byarnas utmarker och hankade sig fram så gott det gick. En bebyggelse som den här vid dreven blev kortvarig men den räddade sannolikt en generation. Hembygdsföreningen har gjort det möjligt för oss att än idag kunna få en uppfattning om hur livet var här för över 100 år sen och det är en vacker vandring.

 

 

Men det har inte varit helt lätt att placera ut gömmor där........

Det är en gammal bygd där folk har bott länge och det ger sina spår.

 

Fornsök visar denna bild och man måste ju placera ut sina cacher så inte fornminnen riskerar att skadas.

Ett par promenader extra har det blivit bara för att jag av misstag kommit för nära något gammalt.......

 

 

Detta är några av gömmorna som nu finns i området. Dessutom finns sedan tidigare en mycket välgjord multi som Asp placerade ut redan år 2005:

Faledreven.

 

Att min allra bästa geocachingmentor dessutom väljer att fira sin gömma nr 3000 på med att ta