Remote cache challenge
Challenge #028 Remote Cache Challenge utanför Mariestad går ut på att man ska leta upp minst 5 cacher som har mer än 5 km till närmsta granne. Challengecacher är ju alltid kul att försöka klara och just den har jag redan klarat med god marginal men för Titti fattades det ju några.
När vi åkte hem från eventet i lördags råkade jag hitta just en sådan ensam cache på kartan och när vi sen kom hem igen så visade det sig att det fanns inte mindre än tre sådana i området.
När möjligheten för en heldags caching uppenbarade sig så kom alltså dessa på förslag.
Sagt och gjort. Vi startade vår färd söderut mot Bottnaryd.
Där fanns det tre cacher som föll oss i smaken som vi bara råkade passera.
Hur många gånger är det inte just så? Man ska bara när man ändå åker förbi?
Kolarkoja var en av dem. Intressant plats men nån burk hittade vi inte.......
Nog kan man väl säga att geocaching bidrar en del till allmänbildningen?
För några år sedan visste jag inte att det fanns något som hette tjärdal. Nu vet jag precis vad det är och detta var den absolut tydligaste jag sett.
Dagens huvudmål var annars dessa tre cacher, allihop utan nära grannar:
samt den underbara idyllen vid Haraldsbo kvarn
Detta ställe föll lätt in i kategorin "platser jag inte hittat utan en plastburk"
En liten oansenlig skylt visade in oss från vägen men för övrigt hittade jag ingen information.
Här har varit fint en gång med iordningställda fikabord
fast det var nog längesen som någon satt vid detta bord.......
Soffan står oxå kvar inne bland granarna.
Från en kvarn till en annan Radaholms kvarn / Radaholms mill
Fint ställe men det mest bestående minnet är nog ändå
"Vem har dragit ur proppen???????"
Vart har allt vatten tagit vägen? För inte kan det bero på att det regnat för lite iallafall.......
Två minst sagt annorlunda kyrkor kom i vår väg.
och Dalstorps kyrka.
Båda hade det gemensamt att de gamla hade brunnit.
I Dalstorp fanns även en arkiverad gömma av kyrkrundan som gjorde att vi faktiskt hamnade i dessa trakter.
Det är jag glad för eftersom det fanns flera intressanta platser att besöka här.
Ingas födelsedagscache ligger vid Högarör, en imonerande stensamling
"Högarör" härstammar från bronsåldern. Det störa gravröset är ca 3500 år gammal.Genom att uppföra en hövdingagrav på toppen av höjden ovanför sjön, visade man alla som kom på sjön, att trakten var bebodd av starka och driftiga människor.
Högen var överaskande nog inte helt fylld av sten utan ringformad.
Fikaplats för dagen blev i närheten av Gravfältet där en fin fikaplats var iordningställd
Mätta och belåtna tog vi en kort promenad fram till kyrkan.
Den gamla kyrkogården hade absolut finaste läget och här fanns också Dalstorps äldsta kyrka
Så till dagens äventyr!
En fin plats och inte minst ett lite annorlunda möte på vägen dit
Cachen vi var på väg till hette Hängbron och det var nära att vi vände då vägen var avspärrad med elstaket.
Men det gick ju att öppna och när vi trixade med bilen in i hagen kom dessa nyfikna sötnosar springande.
Vi stängde noga efter oss och jo, kossor är nyfikna. Hur smakar en bil?
Efter färden genom hagen kom vi fram till en fin plats med en spännande bro.
Eftersom det stod att den tålde 150 kg så vågade vi oss ut båda två samtidigt om än med skräckblandad förtjusning.
Vid bron har funnit ett järnbruk från 1865-1889.
Stångjärnet som framställdes i bruket levereades till spiksmedjan ca 500 m uppströms och till plogsmedjan som fanns vid ån utlopp i sjön.
En jättefin fikaplats fanns här samt en vandringsled som jag gärna återkommer för att gå, då gärna med några fler petrör i granarna runtomkring
Man får se broar även i andra vinklar som geocachare. Häftigt!
Underbart är kort och vi vände hemåt igen.
Stora Stegerhult i Liared blev vårt sista stopp.
Här fanns en mycket trevlig historia:
Gerda Stomberg levde ensam på gården Stora Stegerhult efter det att flera av hennes syskon emigrerat till Amerika. De syskon som var kvar här hemma löste Gerda ut och drev sedan gården helt på egen hand. Gerda föddes 1887 och levde sina sista år på ålderdomshemmet och dog 1984.
Gerda var en vacker kvinna men till sättet mer som en karl. Hon jagade, högg i skogen och skötte alla sysslor på gården.
När det var dags för symöte gick kvinnorna in till Gerdas bror och männen satte sig hos Gerda för att prata jakt.
Allt som tiden gick blev huset i sämre och sämre skick, och flera gånger uppmanades Gerda att renovera men det tyckte hon att de som kom efter henne kunde göra. När Gerda gick bort hade hon testamenterat nästan hela sin kvarlåtenskap, en smärre förmögenhet, till Liared socken.
En intresseförening som skulle rusta upp de förfallna husen startades och idag är gården i ett fantastiskt fint skick.
En rofylld plats som blev dagens sista och vi åkte hemåt igen. Hösten visade sig från sin bästa sida denna dag.
Hoppas det kommer fler sådana fina dagar framöver!
Kommentarer
Postat av: Inga Johansson
Kände ju igen många av platserna ni besökte. Den där hängbron har jag också kollat in. Kul att ni hittade min födelsedagsgömma också. Härligt med så vackra höstdagar som det varit nu. Hoppas det fortsätter ett litet tag till.
Trackback
