Hemma igen. Gullängen en novemberdag

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Åter hemma i vardagen och njuter av alla måbrahormoner de senaste resorna gett.
Nu gör det inte ett dugg att det blir gråare och kallare för var dag, så länge som det fortfarande går att ta en promenad nån gång i naturen.
 
Häromdagen var just en sån dag. Gullängen är en fin plats som jag besökt tidigare. 
Ett stiftsreservat med fin natur, som visserligen säkert skulle varit ännu finare en annan årstid, men faktiskt fint även en novemberdag.
Nu finns inte mindre än 5 gömmor i området som gjorda för en fin promenad.
 
Bokskogen var den första och eftersom bokskog är rätt ovanligt i våra trakter så gällde det att njuta lite extra. (Det finns visserligen bokskog både i Ekedalen samt vid Hellidens slott i Tidaholm, men ändå)
 
 
 
Många fina färger på samma bok. Vackert!
 
 
Nybygget visade sig vara ett fint ställe med en snickarkunnig invånare, även om det mesta hade fått viss patina med åren.
 
 
Att vi valde just Gullängen beror på att jag alltid gillat ängarna på platsen
 
 
och givetvis var ju själva faktum att jag visste att det fanns fikabord där en viktig anledning till att vi hamnade just där. Fika är ju viktigt!
Men det fanns inget bra att ställa kameran på. 
Tur att kaffet fanns i en stadig termos!
 
 
Mysig stig genom "tunneln" åter till bilen.
 
 
Vi avslutade med ett besök på en plats jag besökt förut, men gärna återvänder till, Nycklafallet.
 
Nycklafallet lär ha fått sitt namn i folktron av att det var en häxa på väg till Blåkulla, som tappade sin nyckelknippa och därmed orsakade raset.
 
Vägen hit bar uppåt, uppåt genom stundtals inte helt lättgången stig.
 
 
Framme vid fallet, där man en klar dag har utsikt över Hornborgasjön.
 
 
En dimmig dag som den här, var utsikten nästan mer spännande, i och med att allt var inbäddat i vitt ludd.
 
 
Nycklafallet är inte som det låter ett vattenfall, utan snarare ett gigantiskt stenfall.
Måste ha varit en rätt tung nyckelknippa häxan tappade som orsakade denna stenkatastrof.
Men platsen är mäktig och att ta "genvägen" från parkeringen 300 meter nedanför kan definitivt bli en senväg.
Stigen vi gick var nog minst den dubbla längden men oj så mycket lättare.
En fin förmiddag i början av november!
 

När hösten är som vackrast

 
 
 
En liten tur en dimmig förmiddag, visade sig bli en tur i ett helt fantastiskt vackert höstlandskap.
Solen vilade där ovanför dimman och när den lättade så blev hela världen gyllene.
Underbart!
 
 
Skogen är ju inte riktigt att föredra nu när det är älgjakt, så vi valde vägnära och öppna landskap.
Några älgjägare såg vi inte, men däremot älgar.
Inte mindre än 5 stycken såg vi på mindre än en timme.
Ståtliga djur är de verkligen.
 
 
Vi började vår dag med Solberga Åsen. Denna plats har jag alltid trott var en sådan där korv med massor av blommor på som är så typisk för vår bygd.
Så var dock inte fallet.
 
 
Visst var det en ås, men utan blommor och istället med en väg på toppen.
Fast jag blev inte besviken, det var en riktigt bra gömma och dessutom väldigt vackert när dimman lättade.
 
Fivlereds kyrka blev vårt nästa mål. Här glömde jag faktiskt att fotografera så det blev lånade bilder. Tror jag blev så exalterad av läget på själva kyrkan.
 
 
 
Den låg så ensligt, nästan mitt ute i ingenting, utan nära grannar förutom en sjö med brygga. Att den hade detta märkliga vapenhus på baksidan missade jag faktiskt oxå på plats, skäms lite, men det var så vackert att titta ut mot sjön.
 
 
Ett ljuvligare läge för en fika hade varit svårt att hitta.
 
 
Vi njöt och förundrades över lövregnet som kom ibland utan minsta vindpust i träden.
 
Mätta åkte vi vidare mot Olsbrostenen
 
 
En 1000-årig runsten belägen 1 km från Åsarp. Stenen är den mest kända och enligt många den vackraste av de knapp 20-tal runstenar runt Falbygden. 

Överst avbildas ett kors, och därunder återfinns ett lejon av samma typ som bl.a. finns på den kungliga Jellinge-stenen på Jylland, vilken restes i slutet av 900-talet.

Olsbrostenen är den enda stenen i Sverige som omnämner Estland. 

Guve reste denna sten efter Olav, sin son En mycket dugande ung man Han blev dräpt i Estland Håvard (?) högg stenen ja så står det på stenen för dem som kan tyda runor. Jag kan det inte men Google är till god hjälp som alltid.

Nästa spännande plats var Slutarpsdösen

Många skålgropar på ovansidan och en spännande plats med historia.
Även grinden in i hagen andades historia.
Första gången jag ser en sådan här på en plats som den här.
 
 
Sista gömman på vår tur blev Eldslottet.
En lätt gadgetcache av en typ jag inte träffat på förut.
Bra avslut på en bra förmiddag.

Bland fåglar och kor. Service på Hångers Udde

 

 
Två av mina burkar vid Hångers udde behövde lite omvårdnad. Utsikt Dagsnäs # Hångers udde # 1 och Fågeltorn # Hångers udde # 2.
En fin måndagsmorgon då fokus var att få balans i tillvaron. Ja, vi jobbar med det just nu på kursen jag går.
Jag har sen länge konstaterat att just naturupplevelser och att bara få traska runt i skog och mark är det absolut bästa sättet för mig att få just balans i tillvaron och när Lena hade möjlighet att följa med så blev det hela både balanserat och trevligt.
 
Hångers udde ligger precis intill Hornborgasjön så det var en och annan fågel som cirklade runt våra huvuden.
De lät precis som fåglar brukar göra men det som förvånade mig mest var att det lät även på ett annat sätt av dem. Det liksom väsnades likt ett vindkraftverk av deras vingar när de flög över oss. 
Mäktigt.
 
 
Vandringsleden på Hångers udde är ca 3 km lång och går mestadels i hagar.
Längs strandkanten är det en snårskog av döda träd, också det rätt mäktigt och på något sätt även vackert.
 
 
Men har man koskräck ska man nog väntra till en senare tidpunkt att gå här.
I varenda hage fanns kor i olika storlekar och de var många.
 
 
 
Flera kor hade kalvar med sig. Denna hade två, men de var ju olika stora. 
 
 
Fast båda unnade sig en lunchpaus, trots att vi stod bara någon meter ifrån. Mysigt!
 
 
Höstfärgerna börjar bli framträdande nu. Jag tycker det är så vackert med alla dessa träd i vackra färger.
 
 
Fina gamla stenmurar finns mellan hagarna och stenmurar tycker jag också om, så länge de inte döljer för månag burkar.
 
 
För den optimala balansen i tillvaron avslutade vi med en fikapaus.
Frisk luft, motion, vackra vyer, trevligt sällskap och en fika på väl vald plats. Då mår jag som bäst!
 
 
 
 

Drakar, troll, brud och en massa blod

 
 
Detta skulle kunna bli ett ruskigt inlägg, med så mycket otäckheter på samma gång.
Så är dock inte fallet utan det är istället ett inlägg om vackra blommor på en underskön plats.
 
 
Vart kommer då blodet och drakarna in i bilden?
Jo en vandring på åsryggarna i naturreservatet i Nolgården Näs gjorde att vi stötte på en massa växter som hade just dessa ingredienser i sitt namn.
 
Nolgården Näs är ett naturreservat med unik flora som ingår i ett 6 km långt åssystem som sträcker sig mellan socknarna Näs och Vartofta-Åsaka. När man står mitt i landskapet bland blommande fjädergräs, blodnäva blåklockor, färgmåra och darrgräs kan man knappast tro att någon plats på jorden kan vara vackrare än så här......
 
 
Så står det faktiskt i beskrivningen om naturreservatet som man kan hitta på nätet. Jag är benägen att hålla med.
En sådan oerhörd mängd blommor har jag nog aldrig sett förut på samma gång.
 
 
Ovanpå åssystemet som ligger som långa korvar i det för övrigt rätt platta landskapet går pilgrimsleden.
 
 
I våras gick vi en bit längs den leden och då jag tycker det är rätt speciellt så tänkte jag att det skulle vara kul att lägga några mer cacher där, när det blommade mer än då.
Sagt och gjort.
Det var då vi mötte drakarna och trollen eller närmare bestämt drakblomma, trollsmultron, blodnäva och brudbröd.
Speciellt de sistnämnda var en mycket trevlig bekantskap. Ingen av ovanstående blommor hade jag sett förut och nu har jag sett massor av allihop.
För är det något man kan säga om årets sommar och detta naturreservat så är det att förutsättningarna för växtlighet nog knappast hade kunnat varit bättre än så här!
Drakblomman kallas också Österns safir med sin intensiva blå färg.
 
 
Trollsmultron. Blommorna är så lika smultronblommor fast betydligt större och även högre.
 
 
Brudbröd. Så vacker med sina rosa knoppar och vita blommor.
 
 
 
Det växte många av dem här på åsen. Skulle passa fint i vilken proffsbukett som helst, men självklart fick de bara följa med hem som fotografi.
 
 
Blodnäva var ännu en ny bekantskap. Den starkt rosa blomman syntes på långt håll.
 
 
Stipa Pennata är en riktig raritet. Den fanns i ett fåtal och var inte alls lika vacker som de övriga rariteterna på åsen. Kul att få se den iallafall!
 
Solvändan hade lite svårt att bestämma sig åt vilket håll den skulle vända sig denna dag då solen behagade gömma sig bland molnen.
 
 
Sist så såg vi även denna vita klöver som inte heller såg ut som vitklövrar brukar se ut. De brukar ju vara rätt lågväxande, men så var icke denna. Vet inte vad den kan tänkas heta. i min värld räcker det med att det var massor av vita rödklövrar, för precis så såg de egentligen ut. Kanske de var förhäxade.....
Helt klart är att floran på åssystemet är helt unik och att gå omkring här var verkligen en njutning.
 
 
 Dessa tre blev resultatet:
 
 
 
 
 
 
 

Ålleberg, som platåbergen såg ut för länge sen

 
 
Ålleberg är ett av de bäst bevarade västgötabergen och naturen här ser i stort sett ut som den gjorde på alla platåbergen på 1800-talet. 
Platån har varit odlad sedan långa tider och åkerbruk i full omfattning förekommer fortfarande. Detta gäller även bergets sluttningar, i synnerhet på den södra och västra sidan. Mark som inte kan läggas under plogen betas. Under senare årtionden har dock betestrycket avtagit men omfattande röjningar har gjorts för att återskapa det ursprungliga beteslandskapet. 
 
Att besöka Ålleberg är för mig ett sätt att drömma mig bort till hur det kanske sett ut även på "vårt eget berg" Varvsberget en gång för länge sen. För hur mycket jag än gillar skog så är ändå betade hagmarker som dessa ett strå bättre.
 
 
Förra helgen ville våra söner tillbringa framför fyrkantiga skärmar. Det ville inte vi så jag och maken begav oss på en liten utflykt till just nämnda berg. Ållebergs nykomling #1 - 5 var en liten runda i för mig helt okända marker. Det finns ett flertal vandringsleder på berget men dessa låg ännu mer söderut och vi fick ge oss in i en fårhage för att leta burk. En fin runda, perfekt att ta så här på våren innan gräset växt sig för högt i hagarna.
 
Nog stämmer det att sluttningarna på denna sidan är odlade i en helt annan utsträckning än de på norra.
 
 
Fast så ser det ju ut så här på de norra också, betydligt brantare sluttningar.
 
 
Predikstolen på ållebergs änne är en av bergets mer kända utsiktsplatser. Nedanför här, bland nedfallna stenar, hittades den omtalade Ållebergskragen.
Historien lyder:
År 1827 gick två bönder från Karleby för att leta efter en lämplig sten att använda som ny spishäll bland stenarna nedanför Ållebergs änne. Istället hittade de en konstig grej, som de trodde var gjord av mässing.
Fyndet var Ållebergskragen, en rikt ornamenterad treringars halskrage av guld, ett av vår tids förnämsta fynd från forntiden. Kragen dateras till folkvandringstid, ca 500 år e.Kr. Ållebergskragen förvaras nu i guldrummet på historiska museet i Stockholm tillsammans med de två andra bevarade guldhalskragarna i landet. 
 
Enligt sägnen sägs dessutom bergets inre bestå av en väldig sal där Ållebergs ryttare sover i väntan på ofärdstider då de ska rycka ut och rädda landet. Dessa är tolv spöken från slaget vid åsle 1389 och i sina gyllene riddarrustningar är de beredda att störta fram och försvara Sverige om kriget kommer. Myten säger också att berget bebos av ett bergatroll vid namn Ålla som betjänar Ållebergs ryttare.
 
 
Men berget är nog mest känt för sitt segelflyg samt att det är en bra plats att hängflyga på. Västhanget
Att springande kasta sig utför bergskanten är inget som tilltalar mig, men det är ofta man ser både segelflygplan och hängflygare runt berget.
Vi nöjde oss med att passera en av ramperna på vår väg tillbaks till restaurangen där vi avnjöt dagens lunch.
Jag hade gärna velat besöka även Ållebergs änne denna dag men tiden räckte inte så vi avslutade vår utflykt med att besöka Stötvis1.
Ännu en bra geocache på detta fina berg, och när vägen dit var så här fin så gjorde det inget att vi inte hann hela ålleberg denna gång. Kanske har det kommit några nya gömmor här tills nästa besök!
 
 
 
 

Västergötlands botaniska skattkista.

Den stäppartade torrängen är en juvel i Västergötlands botaniska skattkista! 
Ja så står det att läsa på informationstavlan vid parkeringen till Nolgården Näs naturreservat.
Här blommar rariteter som drakblomma, smalbladig lungört och det ståtliga fjädergräset. 
 
 
Oavsett om man är intresserad av rara blommor eller ej så är det en spännande natur att vandra i. Eftersom även pilgrimsleden passerar på dessa "korvliknande", slingriga åsar så är det nu lätt att gå här. Backigt javisst, eftersom när en ås är slut så är det lite plan mark innan nästa snart tar vid. 
 
  
 
Naturreservatet Nolgården Näs är en del av ett 6 km långt åsstråk på gränsen mellan socknarna Näs och Vartofta-Åsaka. Området utgörs av sju mer eller mindre sammanhängande, oregelbundet slingrande åspartier som är uppbyggda av material av främst ortocerkalk, men även av skiffer och sandsten. Här bildas värmefångande sydsluttningar av stor betydelse för stäppängsflorans trivsel. 
 
Ett exempel på dessa stäppängsväxter är fjädergräset (Stipa pennata). Artens egentliga hemvist i sydösteuropas stäppområden och dess förekomster på Falbygden är de enda i Norden.
 
Vid min promenad denna gång såg jag både smalbladig lungört, gullviva, backsippa och en massa violer. Kommer att återkomma hit framöver och se vad som blommar då!
 
 
 
 
Även en gran som blommade såg jag. 
Fantastiskt vackert! Blommar alla granar så vackert? Har aldrig lagt märke till det i så fall
 
 
Hit lär det bli återbesök, helt klart. Hoppas även att fler tar chansen att gå på åsarna nu när det kommit ytterligare några cacher i området.
 
 
 

Vi firar cache nr 8115 på Mösseberg!

 
 

Finetts ridrunda 1en serie av 10 cacher som går i fin terräng uppför en för mig tidigare okänd del av Mössebergs sluttning. 

Efter en intensiv telefonkontakt med CO i vintras ang en eventuellt förrymt kräldjur kom vi även in på denna runda. Fick då tipset att vänta med att logga den tills vitsipporna blommar och råd från CO brukar vara bra att lyssna på.

Denna måndagsförmiddag var ovanlig eftersom alla i tjejligan faktiskt kunde träffas på en gång.
 
 
Titti hade ju även passerat en milstolpe med marginal och vi tar ju alla tillfällen att fira så varför inte fira cache nr 8115? När vi nu bara firade nr 8000 med en spännande cache och inget gofika. För när man går en rejäl runda då kan man allt unna sig en rejäl gofika ibland oxå. 
 
Finetts ridrunda gick uppför, uppför i en inte alltför brant terräng. Fin utsikt på flera ställen samt riktigt välkamouflerade gömmor. Smälte in riktigt bra men med fyra falkögon som letade tog det inte lång stund att hitta på något ställe. 
Blommade gjorde det lite varstans, både förgätmigej, viol, blåsippor samt de utlovade vitsipporna.
 
 
 
 
Men en fikaplats hittade vi ingen förrän på nervägen, efter att ha loggat Mössebergssluttningen oxå.
Letade efter en hage med massor av vitsippor, men det fick bli en hage i solen utan vitsippor i stället, men det gick lika bra det.
 
 
Baguetterna med räkröra som burits i ryggsäcken var lite omskakade,men det spelade ingen roll, för de var lika goda ändå. Även om de var lite kletiga och jag fick dill i näsan......
 
 
En härlig promenad som gav mersmak.
Vi fortsatte upp på Mösseberg där det blev lite mer vandring. Träffade på lite udda djur och blev återigen imponerad av Malins mod när det gäller att klättra i träd.
 
 
Kan detta vara en förstenad dinousarie, eller är det en gigantiskt förhistorisk groda?
 
 
Vi vandrade även till en mosse med utsikt. Hörnemosse
 
 
Ja, platsen kallades faktiskt Hörnemosse och det var mycket riktigt en mosse, fast långt, långt där nere. Bara ett stup skillde oss från den och eftersom burken hade hinten tre meter ner och dessutom var blågubbad nöjde vi oss med att kolla in utsikten som inte heller var att förakta. För stupet var många meter mer än tre......
Nästa utsikt vi besökte var rakt över berget, nämligen Vråhålan. Denna hade jag loggat redan, en logg som råkade öka terrängen riktigt rejält då jag tappade ner burken i ett ca 2 meter djupt hål som bara var 20 cm brett.
Nu var det återställd och övriga i tjejligan kunde logga utan att tappa ner burken i samma hål.
 
 
Nedanför detta stup ska en annan burk ligga men den besöker vi en annan dag. Tycker det räcker med att bestiga Mösseberg en gång per dag.

Mission totaly completed

Nu är vi båda i mål! Jamandcat loggade även hon sin hundrade icketraditionella i en rad! Stort Grattis!
Det får vi fira med en helt vanlig burk vid tillfälle! Fast idag firade vi med bananmuffins!
 
 
Denna challenge har varit ett roligt tidsfördriv denna vinter, fast jag får väl erkänna att jag nog inte trodde vi skulle orka ända in i mål.
Men se det gjorde vi! Och det känns så himla bra.
Det där med att lösa mystar är ju egentligen inte riktigt min grej men pussla. det har jag blivit en riktig hejare på. Dessutom har jag fått rätt bra koll på Mariestads konstverk samt även kända samt okända platser i Falköping!
 
 
Denna trodde jag var lätt att lokalisera fast eftersom Falköping är ovanligt "gravtätt" så var det inte riktigt så enkelt som jag trott.
 
 
Inte heller denna stenkonst visade befinna sig riktigt där jag trott. Tänk så många stenkonstverk det ändå finns i Falköping.......
 
Den här filuren dock, Den hade faktiskt Lena sett, fast utan att se den......
 
Men hittad blev den, tack vare en liten viskning.
 
 
Alla var lättloggade, speciellt om man hade lämpligt redskap med. Detta redskap visade sig vara U+L&CO.
Där inte hennes längd räckte till så var det ännu mer lämpligt att ha en femåring i sällskap!
 
 
För att hiva upp varann i skyltar är ju aningen besvärligare......
 
 
 
 
 

101 loggade "non trad in a row" och ett varv runt Mösseberg!

Challenge #078 100 non Trad in a row

Hade väl egentligen tänkt blogga först i morgon men kan man inte somna så kan man inte. Bättre att gå upp en stund även om klockan är 02 för att fortsätta snurra runt i sängen verkar hopplöst.
Bättre då att berätta om dagen som varit.
Vi har ju hållt på med att försöka klara utmaningen att bara logga icketraditionella burkar i ett sträck. Nu har jag äntligen gått i mål! Det slutade faktiskt med en för mycket men det gör ju inget alls.
Första loggade i sviten var kalkbrottseventet i början av mars och sista blev synnerligen passande  Eventtankar, mysten där det gavs en föraning om att det skulle bli ett event just i kalkbrottet.
Så skönt att nu vara klar! Det enda som var synd var att Malin tyvärr inte kunde vara med, migrän bryr sig inte om att vi skulle klara en utmaning........
 
Lyckan var stor när vi styrde färden mot min första trad på länge Slättaberget.
Här har jag varit förr. Alldeles i början av min geokarriär. Då nollade den i en gigantisk stenhög och min upplevelse av platsen var inte speciellt trevlig. Ingen burk den gången.
Nu var den flyttad upp på själva "berget" och vilken fin plats det egentligen var!!!
 
 
 
Jag gillar verkligen dessa små åsar som finns lite varstans i naturen häromkring. Solen sken och det var ljuvligt skönt ute. Här kommer säkert vara riktigt fint när det börjar blomma framöver.
 
 
Utsikten var ju inte heller att förakta!
 
Vi loggade flera riktigt bra gömmor denna dag varav Ordröra var den som jag kommer att minnas av mer än en anledning.
Dels var det en riktigt bra gömma men även för att det parkerade en bil strax bredvid vår där vi stod lite tokigt som man bara kan göra ibland som geocachare.
Ur klev en man som närmade sig vår bil och studerade den och vi skyndar oss åter med en ursäkt att vi bara "var tvugna att gå ut i skogen en sväng"
"Ja det är jag med" säger mannen då, stannar precis framför min bil och lättar på trycket......
Där sitter vi i bilen och är tvugna att vänta tills han är klar. Hur tänker man då? Kunde han inte gått några mer steg och skyla sig åtminstone lite bakom en gran eller så?
 
Jaja, Konstigt kändes det allt.
 
Vi åkte vidare runt Mösseberg och loggade även Alltid Tölv och Luren innan det blev fikadags. 
Blev en rotvälta denna gång men välter träd i soligt läge så duger det gott som fikaplats.
 
 
Nu är det minsann vår! Även flugorna har vaknat........
 
 
fast jag föredrar allt kaffe utan en badande fluga.
 
På hemvägen stannade jag till för att byta loggremsa i min egen Djupt i Djupadalen
 
 
Ännu en naturtyp i trakten som jag är svag för. Alvarsmark är ju faktiskt inte så vanlig heller för den delen.
 
 
Det var ju en osedvanligt skön vårdag efter några iskalla dagar och jag ville inte riktigt gå in.
Gick efter storkameran och tänkte testa lite blombilder.
Döm om min förvåning när jag hittat samma lilla blomma i min egen trädgård som vi förundrades så över solförmörkelsedagen.
 
 
Spännande att inte riktigt komma ihåg vad man själv en gång planterat........
 
 
 
Våren är verkligen ljuvlig och att vädret just denna dag var så skönt är jag extra tacksam över.
 
 
Detta kort är nämligen taget samma dag. Började min dag med att skjutsa ner mellansonen till bruksdammen där klassen skulle tillbringa dagen med sol och bad......Var lite kallt att ligga och sola på stranden sa sonen men det var visst ännu kallare att bada för de som behövde göra det. 
Klassen spelade nämligen in en film på temat livräddning och visst kan man vara extra tacksam över att vädret ändå gav en föraning om sommar just idag!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En mycket speciell dag.

 Idag har det varit en mycket speciell dag.
Vårdagjämning först och främst och det gillar jag. Tycker ju om när det blir ljusare för var dag!
Dessutom var det ju det där med att bära olika strumpor. För att hedra alla som har Downs syndrom och att det är bra att vara olika.
Många färglada strumpbilder har publicerats på facebook denna dag, jag bidrog jag med men eftersom vi skulle gå en del så tog jag mina favvovandringsstrumpor på så färggladheten var ju inte så stor som jag kanske skulle vara önskat. Men olika var de!
 
 
Men det största denna dag var ju solförmörkelsen. Hur skulle det bli? Kanske skulle man hinna ta en reflexcache? Det senaste trodde ingen av oss på, men vi ville gärna vara ute så vi hade möjligheten att känna och se vad som hände egentligen. Nästa chans att få uppleva detta lär lär ju ta sisådär 24 år.......
Vi åkte och spanade in om vi kunde vårat Falköping.
 
 
Detta är en serie mystar där man ska hitta en plats där bilden är tagen och sen leta reda på antingen ledtråd på platsen alternativt ta grader och bäring.
Om denna serie tycker jag!
 
 
Efter nån timmes promenad så ansåg vi oss färdiga med caching för dagen och valde att åka och fira denna mycket speciella dag med en solförmörkelsefika!
Klockan var nu 11 och det var nu som en stor del av solen skulle vara förmörkad.
 
 
Fast det var tyvärr mer än månen som skymde solen.......
Fast kallt var det, och lite mörkare blev det med, lite som skymning kanske. Svårt att veta egentligen vad som var vad, eftersom molnen var så tunga just då.
 
 
Vi gick in och tog varsin räkmacka istället! Här var det brödet som var förmörkat istället av alla räkor ovanpå!
 
 
Efter fikat gick vi ut igen och då! Då fick vi se en liten gnutta solförmörkelse iallafall!
Häftigt!
 
 
Precis när hela spektaklet var över lättade molnen och solen visade sig helt igen. Lite surt att gömma sig bakom moln när det nu ska ske något såpass ovanligt.......
 
Ovanlig var annars denna iris? Så vacker där den växte
 
 
Sen hittade vi ju ytterligare en speciell sak denna förmiddag.
Vad tar ni för valpen där i fönstret??????
 
 
Inte var dag man ser en levande hund i skyltföntret, bär olika strumpor samt nästan missar en solförmörkelse!
 
 

Kalkbrottsevent och vårkänslor.

Kalkbrottsevent, ett event där vi fick bekänna färg.
Eller egentligen, det hade vi inte haft några problem med om vi valt rätt väg och inte varit däckade i influensa nån vecka strax innan.
 
Detta event har jag sett fram emot ända sedan det kom en myst vid namn Eventtankar mitt i mörkaste vintern. Jag har ju varit i Uddagårdens kalkbrott förut och det är en spännande miljö här och event är ju alltid kul!
Vi började med en strapatsrik promenad till själva eventområdet. Visst visste väl jag att det finns en fin väg strax intill men här gjorde vi precis som man kanske inte ska göra. Följde dem som går framför utan att fundera mer över det......
 
 
Vi hamnade vid två alternativa vägval. Detta gick vi miste om. Såg bra ut i början men från andra hållet såg det ut så här. Inget bra alls för lite yr och bensvag konvalescent.
 
 
Istället satsade vi på denna lilla brant!
 
 
Spännande och det var med viss flåsighet vi nådde eventplatsen bara 250 meter från bilen.
 
Men vilken eventplats! Solen sken och det var helt vindstilla här, denna annars rätt blåsiga dag. Femtiotalet glada cachare hade här mött upp för att bara umgås och njuta av vårsolen!
 
 
Vi fick gå en tipspromenad med kul frågor och tänk, jag vann pris! Ett multiverktyg som kan komma väl
till pass framöver!
 
 
 
Efter promenaden bjöds vi alla på korv och bröd! Underbart att sitta i solen vid kalkbrottssjön och bara njuta!
 
 
 
Cachesläpp skulle det bli, denna gång släpptes cacherna på nätet direkt. Vi passade på att ta en promenad till en gömma jag inte loggat här under tiden vi väntade.
 
 
När vi var 150 meter från den gömman kom de nya och en av dem var vi bara 250 meter från. Såklart man vill se om vi har FTFchans så den gamla fick ligga kvar ologgad och vi brakade iväg mot HELGE. Tyvärr ingen FTF då den precis var loggad när vi brakade ut ur buskarna, men en bra gömma hittade vi.
 
Några tussilago hittade vi också! En blomma som ingen sannolikt brytt sig så mycket om utifall den valt att blomma några månader senare, nu sprider den glädje och hopp om vår!
 
 
Vi fortsatte Mot Hornborgasjön. Här gjorde vi dagens andra felval när det gällde väg.
 
 
Minst sagt spännande att ta sig nerför den backen!
Väl nere hittade vi ännu en bra gömma av en modell jag faktiskt känner igen riktigt väl!
 
Dessutom hittade vi dessa helt ljuvliga snödroppar!
 
 
Våren är verkligen underbar! 
Fast vi hade problem med vårt "efterinfluensaflås" så var eventet en riktig fullträff! 
Tack arras66 och acimon för bra gömmor och ett mycket bra ordnat event!

Hångers udde.

Redan igår kände jag att mitt huvud inte skulle orka med att jobba något idag. Jag behövde komma ut i naturen för att fylla på med energi, så jag tog en tur till Hångers udde för lite service istället. Helt rätt beslut.
Det jag skulle gjort idag blir så mycket bättre gjort en annan dag när huvudet vill, (även om det jag ska göra är jättekul).
Hångers udde med sitt naturreservat strax intill hornborgasjön är en riktig oas att hämta energi från.
I fina hagmarker går en vandringsled som jag har fyra gömmor utefter och de behövde lite service.
Den lilla vita pricken på andra sidan sjön är Dagsnäs, som har mycket gamla anor och tillhörde på 1400-talet ätten Gumsehuvud. 
Slottet fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1874. Egendomen omfattar totalt 2200 hektar.Utsikt Dagsnäs # Hångers udde # 1
 
 
 
Leden går en lång sträcka på en upphöjd vall, kanske ett skydd för översvämningar, kanske något helt annat.
 
 
Här var jag iallafall glad över att så mycket av isen smält och att det fanns gräs däremellan. Annars hade det nog blivit en praktvurpa, för oj vad hal blöt is är......
 
 
Tack och lov finns det även spångar där det behövs.
 
 
 
Hornborgasjön är ju känt för sitt fågelliv. Självklart finns det även ett fågeltorn, Fågeltorn # Hångers udde # 2,
 
 
men fågellivet denna förmiddag var begränsat. Jag såg bara dessa två
 
 
och de syns inte ens på bild. Men det är två svanar där ute i vattnet!
 
 
Sten finns det gott om här. Leden går bredvid en gårdsruin, kallad Sjöhagen, med stora och breda stenmurar. Stenrikt # Hångers udde #3
 
 
Här livnärde man sig på att fiska. Fisket var förr en viktig inkomstkälla för en del familjer runt hornborgasjön. Fisken såldes och drog in välkomna slantar till hushållet. Fiskarens egen familj fick däremot nöja sig med skräpfisk (mört) på matbordet.
På markerna runt sjöhagen odlades potatis, som senare förvandlades till starka drycker på Bjurums bränneri.
 
I slutet av leden kommer man till en annorlunda plats. Mitt i kohagen ser man en märklig rund stenmursinhägnad plats. Detta är Ödekyrkogård # Hångers udde #4
Här begravdes kung Inge den äldre runt år 1110. Han lär ha varit den kung som tog den sista stora striden mot den gamla asatron.
 
 
 
3 kilometer vandring och rofylld miljö är mumma för en trött hjärna. Men resten av dagen blir det ryggläge.
 
 
 
 
 
 
 

En hydralisk vädur, ett naturreservat, några kyrkor och en sten vi aldrig kom till

 
 
Kanske har min nyfikenhet gjort att en arkiverad gömma adopteras och återuppstår. Hoppas det för detta var en intressant plats! hydraulisk vädur / Hydraulic ram 
En gömma som arkiverades flera år innan jag blev geocachare men som hittades för ett år sedan så sannolikheten att den skulle finnas på plats var ju rätt stor ändå. Om inte så var det ändå en plats värd att besöka.
 
 
Jodå, vi hittade den och CO som la ut den 2003 och bara loggat ca 30 gömmor sen 02 svarade raskt när vi funderade över hur i all världen en person från Kalmar kan känna till denna plats, när vi som bor i kommunen sen många år inte hade en aning. Han hade en släkting som bodde bara nån km bort och det förklarar ju saken.
Får väl erkänna att geocaching trots allt är rätt allmänbildande. Det där med en hydralisk vädur hade jag ju definitivt inte en susning om att det ens fanns.....
För er som liksom jag inte viste vad det är så följer här en liten förklaring:
hydraulisk vädur är en slags vattenpump som uppfanns i slutet av 1700-talet av fransmannen Montgolfier. Väduren pumpar vatten automatiskt utan hjälp av någon annan kraftkälla än rörelseenergin i strömmande vatten. En vädur placeras därför oftast i anslutning till vattendrag med strömmande vatten. Endast en mindre del av det inströmmande vattnet pumpas ut, medan resten rinner ut genom pumpens avlopp.
Uttrycket hydraulisk vädur hämtades troligtvis från det faktum att fårbaggen kan stånga mot ett fast föremål med oerhörd kraft utan att ta skada.
 
Här vid "Tjummekällera" lät ägaren till Jungfrugården år 1923 göra en fördämning och montera upp en hydraulisk vädur som (enligt den gamla skylten på platsen) än idag försörjer gården med vatten. Väduren är bytts endast en gång sen dess. Tänk vilket hållbart pumpsystem egentligen! Tyvärr är vattnet numera otjänligt att dricka pga föroreningar. Pumpen var märkligt tyst så den kanske hade fått pension nu efter lång och trogen tjänst. ......
 
Vi fortsatte mot  Nolgårdern Näs Naturreservat #2 
 
 
Naturreservatet är en del av ett ca 6 km långt ås-stråk på gränsen mellan socknarna Näs och Vartofta-Åsaka . Området utgörs av minst sju mer eller mindre sammanhängande slingrande åspartier . Åsarna är uppbyggda av ortocerkalk, skiffer och sandsten .Dessa värmefångande sydsluttningar är av stor betydelse för stäppängsflorans trivsel . Ett exempel är fjädergräset Stipa Pennata . Artens egentliga hemvist är i sydeuropas stäppområden och dess förekomster på Falbygden är de enda i Norden .
 
 
Åsen ringlar sig som en stor korv mellan vindkraftverken. Häftigt. Denna dag var Malin en välbehövlig färgklick i det gråvitbruna. Men jag har varit här en solig vårdag och då är det minsann allt annat än grått här.
 
 
Vi besökte ju några kyrkor också.
Vartofta-Åsaka Kyrka var en av dem. De äldsta delarna av Vartofta-Åsaka dateras från 1100- och 1200-talen. Fram till slutet av 1600-talet fanns här också ett torn som rasade ner till jämnhöjd med kyrkomurarna. För kyrkklockorna byggdes då en stapel i trä utanför västgaveln, där en dörröppning höggs ut som en huvudingång till kyrkan. Blixten slog emellertid ner i stapeln och den nuvarande ersatte den gamla i början av 1800-talet.
 
 
Visst är det annorlunda med den terasserade kyrkogården, den raketliknande tornet och den platta, lite herrgårdsliknande kyrkan, men fint är det ändå!
 
Så var det då stenen vi aldrig kom till. 
Jo vi kom till en hel massa stenar såklart men inte till Högasten dit vi var på väg. Ett rejät sönderkört sumphål längs stigen satte stopp för detta stenbesök. Men här i skogen var det lä. Det blåste nämligen isvindar denna dag så fikaplatsen var given. Denna gång blev det fika på ett forminne. 
 
 
Här i den gamla källargrunden smakade kaffet underbart!!!!
 
 
En bra avslutning på en fin förmiddag tillsammans!
 
 
 

Slir åt sidan.

Detta är inte ett inlägg med tjusiga bilder om hur härligt det är att geocacha. Det är till och med rätt dåliga bilder tagna med blöta/frusna fingrar på mobilen, men eftersom det var en minnesvärd runda och dessutom riktigt bra, så blir det ett inlägg även om detta. 
För egentligen är det rätt märkligt. Oftast är vädret rätt ok de gånger man är ute och det är sällan jag upplever att vädret ställt till det alltför mycket. Ändå är det ju inte helt sällan så här års som vädret faktiskt är allt annat än bra.
Men just denna dag, så gjorde vädret att t.o.m en bra runda kändes lite för lång. Bara att försöka hålla femton loggböcker någorlunda torra när man med blöta fingrar ska skriva och det inte finns en torr yta som underlag att skriva på är en utmaning.
Jaha, varför ge sig ut i detta väder kan ju vän av ordning tänka..... Får väl erkänna att så tänkte jag stundtals med, men det var uppehåll när vi började rundan, sen blev vädret bara sämre och sämre och då var det på något sätt lika bra att slutföra rundan. Vi hade ju lika lång väg tillbaka till bilen även om vi vände åter samma väg.
Rundan vi valde denna dag var en runda med många poäng: Stig åt sidan #1 - Stig åt sidan #15.

Jag älskar ju georundor och detta var en varierad runda som hade gjort sig så mycket bättre i bättre väder givetvis.
Det var rätt blött i skogen och stundtals så slirade det rejält på stigen, både av lite is och geggamoja. Märkligt nog så var vi inte speciellt våta om fötterna trots att tidigare vandrare rekommenderat stövlar.
Men en runda jag kan rekommendera, en dag då det är lite torrare. Gömmorna var allihop olika, inte så svåra och sånt gläder även en blöt och frusen cachare.
 
I början av rundan var vädret inte så illa!
 
 
Naturen är fin, och lite dramatisk här vid mössebergssluttningen.
 
 
Regnet/snön drar in mer och mer. Är det Hornborgasjön vi ser tro? Nej, sannolikt är det bara tunga regnmoln.....
 
 
Vem släckte lampan??? Klockan är snart elva och det är ju jättemörkt.
 
 
Lite slir åt sidan fick det bli här.
 
 
En liten trött snögubbe som Ludde närmade sig med stor försiktighet. Vem har byggt en snögubbe här, långt från närmsta hus?
 
 
Är detta verkligen en mysig sysselsättning vi ägnar oss åt????
 
 
Jo, just här, när blåsten gjorde att blötsnön föll på tvären kan man ju undra egentligen. Vad är det vi håller på med? Men nu i efterhand, efter att ha tinat upp, så är det ändå en minnesvärd upplevelse. Lite galet och något vi kommer att skratta åt framöver.
 
Men fika, det gjorde vi i bilen.
 
 
 
 
 

Fem tusen!

 
Målet är nu uppnått! 
 
 
Så himla skönt att jag hann innan det blev för kallt!
En härlig dag blev det ju dessutom tillsammans med titticc och jamandcat!
En dag med precis sådan geocaching jag uppskattar allra mest!
Dels en jättebra gömma som fick bli nr 5000!
 
 
Ett slott, även om det såg lite mer ut som en koja kanske? En värdig milstolpe blev det iallafall! Arbetade gömmor gillar jag!
 
Resten av förmiddagen var det en annan typ av geocaching som jag också uppskattar jättemycket, nämligen platser som har något att visa samt en naturskön vandring! Kan det bli bättre?
Jo det kan det men det berättar jag om sen.
 
Vi började med en promenad till Dagsnäs Runsten.
Ljuvligt vacker promenad fram till stenen som jag verkligen inte hittat om det inte legat en plstaburk strax intill.
Blir så glad när jag blir visad sådana ställen!
 
 
Lite fruset var det denna förmiddag. Vy åt ena hållet från "vägen" vi vandrade genom kohagen.
 
 
och åt andra hållet. Lite mer ödsligt men ändå vackert på något vis.
 
 
800 meter senare, genom detta fina landskap, så fanns den ju plötsligt där.
 
 
Vi befann oss verkligen mitt i en gigantisk kohage. Stenen hade blivit flyttad hit år 1792 av Per Tham som då var ägare till Dagsnäs. Den har tidigare legat vid gården Abrahamstorp i Barne Åsaka socken, där Björn en gång reste den efter Tjod sin bolagsman. Varför i hela friden välja denna plats, där åtminstone idag sannolikt inte så många mer än kossorna passerar när man ändå flyttat stenen? Kanske var det mer trafik här längs denna "väg" på 1700-talet? Men det var en fin plats och en otroligt fin hage att gå genom. Här "tappade" jag en favvo, för det är ju precis detta jag verkligen uppskattar med geocaching, att hitta de där dolda smultronställena man aldrig hittat annars.
 
En kyrkoruin hittade vi också. Bjärka Kyrkoruin
 
 
Jag som ändå är svag för just sådana och har kollat upp de flesta hemomkring, hade ingen aning om denna plats heller.
 
Sen blev det ett återbesök för min del. Ore Backar 1
För några år sedan, en riktigt het junidag, loggade jag multin som var här tidigare.
Minns att jag tyckte det var så fint men oj så jobbigt att gå i värmen.
 
Denna dag var det ju bara max en plus så det var inte alls lika jobbigt.
 
 
Ore backar är en ås som sträcker sig nästan 2 km längs hornborgasjöns strand. Otroligt vackert att gå här även en lite gråmulen decemberdag!
I filmen om Arn har man använt sig av Ore Backar. Scenen där Arn och Cecilia vänslas har tillkommit här. Även någon scen där krigare ryker ihop. 
 
 
 
 
Ödsligt med dessa döda träd, men ändå vackert. Ett litet tunt islager börjar lägga sig på sjön nu.
 
Vi valde som vanligt att börja längs bort för att få upp värmen, sen loggade vi seriens 9 cacher på vägen tillbaks till bilen. En vandring som kan rekommenderas både sommar och vinter, bara inte temperaturen går över 30 plus.....
 
 
Kunde det bli bättre efter en sådan härlig start? Jo, för sen var det milstolpefika!!!!
 
 
 
Kaffe och räkmacka och en liten chokladbiskvi som efterätt, på en vacker plats med goaste geovännerna!
 
 
Fick detta fina kort av Malin och Titti som en liten påminnelse om så mycket härligt vi upplevt det senaste året. Tack tjejer! Ni är bäst!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Djupadalen i Dala och en kvarndamm strax intill

Djupadalen är en smal, canyonliknande bildning som är nerskuren som mest 14 meter i kalkstenen och omgiven av branta kalkstenskanter. Dalen bildades när inlandsisen under sin avsmältning för 10 000 år sedan nådde Plantabergets nordsluttning. Då frigjordes uppdämda vattenmassor som strömmade ut i det dåtida havet.
 
 
När det är älgjakt vill man undvika skogen. I en kohage jagas det sannolikt inga älgar så djupadalen i Dala kändes som ett bra utflyktsmål denna småregniga eftermiddag.
Jag är ju väl bekant med omgivningarna då jag är CO för två av gömmorna där.
Vi började med Fikaplats # 4 Djupadalen och Djupt i Djupadalen därifrån bilden ovan är tagen. Mycket mer vatten denna dag, glömde dock ta kort så detta är från ett annat besök här.
Vi vandrade vidare längs canyonen genom kohagen till en gammal gömma Alvaret i Dala.
Naturen här är vacker tycker jag, även en gråmulen dag.
 
 
 
Genom hagen, lite hoppande från sten till sten eller tuva till tuva blev det, (måste ha regnat väldigt det senaste med tanke på hur geggigt det var fläckvis) fram till Kvarndammen, en otroligt mysig plats jag aldrig hittat till utan geocaching, trots att jag ändå bor rätt nära.
 
 
 
Att fika är ju jätteviktigt när vi träffas och eftersom det började regna alltmer så sökte vi oss till Fikaplats under tak. Mysigt värre att sitta just under tak, med tända ljus mitt i skogen och höra regnet smattra på taket.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En varm dag utanför Falköping!

 
Finns det verkligen något som heter högnivålarm för avloppsbrunn??

I så fall borde den väl knappast sitta ett par meter upp på en lyktstolpe när det ligger en cache precis där med hinten "stolpe"......
Detta måste ju bara undersökas och jag har nu lärt mig något nytt.
Ibland så stämmer faktiskt det som står med verkligheten.
 
 
En varm och solig dag tillsammans med en halt Lena i Foppatofflor.
Har man spräckt halva stortån och ändå vill ut på en tur så var faktiskt foppatofflor helt perfekt.
 
Alvareds bro har vi letat efter förut utan att hitta men nu fanns den bara där. Visst är sådant märkligt egentligen?

 
Lite fika är ju nödvändigt, speciellt varma dagar som den här. Temperaturen var ca 27 grader så skugga var skönt!
 
Men störst intryck denna dag var nog ändå Smula som är ett naturreservat.
 
 
 
En av dessa fantastiska rullstensåsar som ligger som stora korvar i ett för övrigt plattare landskap. 

 
En otrolig mängd blommor växer här också!
 
Att vandra 600 meter på toppen av åsen, i solens sken med svalkande vindar bland alla ängsblommor var helt fantastiskt.
 
 
Eftersom kullen var betad var gräset så kort så det gick utmärkt att gå i foppatofflor med.
Varför inte några fler gömmor här? Det finns ju cachare som inte bor alltför långt bort? Jag kommer gärna åter hit för mer burkletning!
 
 
En megastor svamp hittade vi också!
 
 
Jag gillar "stora korvar" i landskapet! En härlig eftermiddag tillsammans fick vi, tack vare vår underbara hobby!
 

Tänk om man kunde logga med ljud. Åsle mosse

 
Ska man ta en mosspromenad så ska man nog välja just en sådan här förmiddag! Strålande sol från en alldeles klarblå himmel. Inga myggor, de har väl inte hunnit föröka sig i sådan mängd än så de är besvärande, bara fåglarnas kvittrande i yster "Nu är det äntligen vår-sång"!
 
Det är nu påsklov och barnen  är hemma från skolan. De är nu såpass stora att de inte längre vill umgås med sin mor, de väljer i stället att tillbringa sådana här fina dagar framför en fyrkantig skärm. Märkligt.......Svårt att locka med dem på utflykt numera tyvärr.
Vilken tur man har kompisar som inte är lika svårövertalade!
 
 
Åsle mosse! Så många gånger jag åkt över den på väg in till Falköping! Nu skulle vi då få se vad som döljer sig en bit in från vägen.
 
Vacker mossa i många olika färger
 
 
knotiga små träd med burkar i
 
 
Jag undrar hur många procent som besökarantalet gått upp här sedan denna slingan kom egentligen? Många, många procent skulle jag tro, för det är nog inget ställe man tar en promenad på bara för skojs skull.
 
Ojojoj! Vad det klafsade om våra fötter. Stövlar var absolut ett måste för de i slingan som låg längst bort.
Ett och annat ojdå, och andra små utrop när vi trampade fel och höll på att tappa balansen undslapp oss oxå. Hade varit roligt att kunna logga med ljud just på denna slinga.
 
 
Men så vackert det är! Och känslan av att sitta mitt i ödemarken, rakt under en geocache, i vårsolen och dricka en kopp kaffe var oslagbar! Underbart! Åsle mosse #6
 
 
 
Efter fikat vid nummer 6 blev terrängen bättre och mer lättvandrad igen
 
 
 
 
Vårsolen ja, vi missbedömde grovt värmen denna dag så det var varma tjejer varav en utan stövlar som tog vägen tillbaka......De som körde förbi hade nog anledning att kolla lite extra skulle jag tro.
 

Från Torn till Torn längs Hornborgasjön

 
Vilka kontraster!
Spaniens varma sol mot skaraborgs novembermörka kyla.
Men på något sätt så gillar jag ändå denna tiden på året, trots att det är ruggigt ibland.
 
 
Jag har lärt mig att uppskatta skönheten som finns även denna tid på året ute i naturen, för den finns ju där, även när löven ramlat av och det är grå himmel!
Visst, man kan ju inte förneka att det är så mycket vackrare på vår och sommar men de milda färgerna i naturen, speciellt när den bleka novembersolen vågar sig fram och lysa en stund är faktiskt fina de med.
Det är något med att naturen lägger sig till vila och det borde vi nog också göra mer än vad vi stressade människor gör idag.
 
Jag uppskattar särskilt att jag har min möjlighet att geocacha dagtid med mina bästa kompisar ibland. Jag får ju på det sättet en synnerligen välbehövlig dos av dagsljus och motion på kuppen. Trevligt är det ju oxå!
 
Denna novembermorgon var målet vandringsleden mellan Hornborga naturum och Ytterberg! Ca 7 km blev det totalt att gå och det var så vackert även denna mörka, lite dimmiga dag.
Hoppas verkligen att det kommer några fler gömmor här för det var långt mellan burkarna tycker jag. Om inte annat skulle här vara fint att gå även framåt våren!
 
Vi parkerade vid Naturum2.
Dimman hade precis lättat men än var det mörkt i luften. Jag har alltid gillat Hornborgasjön, trots att jag inte är fågelintresserad, så här har jag varit förr.
 
 
Vi följde den fina vandringsleden ända bort mot Torn till torn 1
Det blev gradvis ljusare på himlen och till  slut så vågade den sig ändå fram! Solen!
 
Underbart!
 
 
Leden började med att gå i en platt hage, sen blev det helt plötsligt väldigt kuperat och vi gick en riktigt lång bit uppe på en rullstensås. 
Vackert!
 
 
Konstig sten. Undrar hur den hamnat här? Ingen gömma i närheten som kunde berätta tyvärr.
Fast RAA är fantastisk! De skriver så här:
Långebergs hall:
På gränsen mellan Bolums och Hornborga socknar.
Troligen ej förhistorisk fornlämning utan rest som gränssten i härads- och sockengränsen.
 
 
På tillbakavägen värmde solen faktiskt riktigt gott och vi var nog allihop lite för varmt klädda.
 
 
 
 
Så var det då fikaplats, för ingen caching med tjejligan utan fika!
Två alternativ hade vi:
 
 
Högst uppe på kullen fanns en bänk med jättefin utsikt.
 
Eller vid ladan nere vid vattnet.
 
 
Denna gång blev det ladan! Men nästa gång vill jag fika på kullen, för jag hoppas det blir en nästa gång!
 
 
 
Efter ett par timmars promenad i behagligt tempo nådde vi åter naturum. Himlen var nu knallblå och då är november rätt ljuvligt det med!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Forentorpa ängar, Servicerunda när den är som bäst

 
Ibland behöver man göra service på sina gömmor. 
Jag har en serie som heter Jättarnas dal, Forentorpa ängar#1 - Klosterkvarnen, Forentorpa ängar#6
 
 
Ett underbart område som även innehåller en kulturstig med diverse information.
 
Det öppna ängslandskap du ser här i Forentorp började formas redan för 2000 år sedan av de människor som levde här. De var bönder som ägnade sina dagar åt att sköta om sina gårdar, hålla efter boskapen som betade här samt att bruka jorden.

Men hur kunde bönderna för 2000 år sedan bruka jorden då de inte hade någon plog?
Stämmer det att människor och djur delade hus? Fanns det krigare i bygden? Kom katten till norden för 2000 år sedan?
Genom att ta en en promenad längs Forentorps ängarns kulturstig kan man få svar på dessa frågor och lite till.
 
 
Till serien finns en bonus och det var den som ställde till det.
Fick ett mail om att ledtrådar till bonusen inte var möjliga att se pga blöta loggar men det var värre än så upptäckte jag när jag var där för att byta loggremsor........
Hela picknickbordet där bonusen var gömd var puts väck. Snacka om mugglad gömma!
Jaha, så det var alltså bara att åka hem igen och förbereda för fullständig service och ny bonusburk.......
Varför då inte välja att utöva den servicerundan en underbar solig höstdag? 
 
 
 
 
 
Klosterkvarnen har jag dock fotat förra hösten. Inget vatten i bäcken efter denna torra sommar var det denna förmiddag så detta foto är snyggare.
 
En plats som ger mig ro i själen, speciellt en sådan vacker dag som den här!
Vilken tur att de flesta av mina gömmor är på just sådana här rofyllda ställen!
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0